RH 2011:68
Fråga om förutsättningar för kvarstad i brottmål när misstankarna gäller brott till betydande belopp.
Vänersborgs tingsrätt
Sedan J.A. anhållits begärde åklagaren att han skulle häktas på sannolika skäl misstänkt för grovt bidragsbrott och försök till utpressning. Försäkringskassan yrkade i samband därmed kvarstad, även interimistiskt, på så mycket av J.A:s egendom att Försäkringskassans skadeståndsanspråk mot honom kunde antas bli täckt vid utmätning. Försäkringskassan förklarade att dess avsikt var att i den kommande brottmålsprocessen rikta skadeståndsanspråk mot J.A. och dennes assistenter solidariskt samt att anspråket vid tiden för begäran om kvarstad kunde beräknas uppgå till minst 10 miljoner kronor. Försäkringskassan gjorde gällande att det skäligen kunde befaras att J.A. genom att avvika, undanskaffa egendom eller på annat sätt skulle undandra sig att betala Försäkringskassans anspråk.
J.A. förnekade brott och bestred yrkandet om kvarstad.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Cecilia Tisell) anförde i beslut den 18 november 2011 bl.a. följande.
SKÄL
Den misstänkte är på sannolika skäl misstänkt för de brott åklagaren angett. Tingsrätten bedömer att det finns risk att han på fri fot skulle kontakta och påverka förhörspersoner och på så vis försvåra sakens utredning.
Med hänsyn till att misstankarna gäller brott som har begåtts under flera års tid och avser ett sammanlagt mycket högt värde, anser tingsrätten att skälen för häktning uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.
För att tingsrätten ska kunna bifalla försäkringskassans kvarstadsyrkande krävs, förutom brottsmisstankar, att det skäligen kan befaras att den misstänkte genom att avvika eller genom undanskaffa egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala försäkringskassans anspråk. Med hänsyn till att den misstänkte nu blir häktad och med beaktande av att försäkringskassan inte presenterat några närmare omständigheter till stöd för sitt påstående att det skäligen kan befaras att den misstänkte ska undandra sig att betala försäkringskassans anspråk, finns det enligt tingsrättens uppfattning inte förutsättningar att bifalla kvarstadsyrkandet. Yrkandet ska därför avslås.
SLUT
Den misstänkte häktas. Åklagaren får tillstånd att meddela beslut om restriktioner. Försäkringskassans kvarstadsyrkande avslås.
Hovrätten för Västra Sverige
Försäkringskassan yrkade i hovrätten bifall till sitt kvarstadsyrkande och anförde i huvudsak följande. Så länge J.A. är häktad finns det naturligtvis inte skäl att anta att han avviker. Däremot ligger det nära till hands att någon i hans närhet överlåter eller undanskaffar J.A:s lösa egendom av värde, antingen på eget initiativ eller på J.A:s uppdrag när restriktionerna hävs. Det finns åtminstone två personer i J.A:s närhet som kan befaras komma att agera på detta sätt, och de är också delgivna misstanke i målet. Åklagaren har förklarat för Försäkringskassan att hon inte avser att J.A. ska vara kvar i häkte under hela utredningen, utan att han kommer att försättas på fri fot så snart kollusionsfara inte längre bedöms föreligga. När häktningen hävs, kan det skäligen befaras att J.A. själv överlåter eller på annat sätt undanskaffar båt, fordon, bankmedel och annan egendom av värde för att undgå utmätning. I det läget kan det också skäligen befaras att J.A. avviker, då det inte finns något som håller honom kvar på orten eller ens i landet. Av myndighetens egen utredning framgår att J.A. är en van resenär.
J.A. bestred ändringsyrkandet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Ann-Carin Glimstedt, Christer Ranch och Johanna Hagman) anförde i beslut den 24 november 2011 bl.a. följande.
SKÄL
Tingsrätten har gjort bedömningen att J.A. är på sannolika skäl misstänkt för bl.a. grovt bidragsbrott. Hovrätten finner inte skäl att nu göra någon annan bedömning.
Det kan antas att skadeståndsskyldighet motsvarande det mycket höga belopp som Försäkringskassan angett kan komma att åläggas J.A. på grund av brottet. I sådant läge måste i allmänhet anses föreligga en påtaglig risk att gäldenären på ena eller andra sättet söker undkomma att betala skulden. Några särskilda omständigheter som motsäger detta för J.A:s del har inte framkommit i målet (jfr rättsfallet NJA 1992 s. 154). Det kan därför skäligen befaras att J.A. undandrar sig att betala Försäkringskassans anspråk.
Skälen för kvarstad uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för J.A. eller för något annat motstående intresse.
Förutsättningar enligt 26 kap. 1 § rättegångsbalken föreligger således för att bifalla Försäkringskassans kvarstadsyrkande.
SLUT
Med ändring av tingsrättens beslut förordnar hovrätten om kvarstad på så mycket av J.A:s egendom att en fordran om 10 000 000 kr kan antas bli täckt vid utmätning.
Hovrättens beslut meddelat: den 24 november 2011.
Mål nr: Ö 4663-11.
Lagrum: 26 kap. 1 § rättegångsbalken.
Rättsfall: NJA 2007 s. 690; NJA 1992 s. 154.
Litteratur: Per Olof Ekelöf, Rättegång III, sjunde upplagan s. 28-30 och 80; Peter Westberg, Det provisoriska rättsskyddet i tvistemål, Bok 3, 2004, s. 102-114.