NJA 1992 s. 154

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ola Olsson, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. (Här redogjordes först för bakgrunden till TR:ns beslut, varefter anfördes följande.) Alfa Laval har i HD anfört följande. Det göres gällande att det skäligen kan befaras att L.R. och U.Z. kommer att undandra sig att betala sina skulder. Redan det förhållandet att de befunnits skyldiga till grov och omfattande ekonomisk brottslighet är ett mycket starkt stöd för ett sådant antagande. Den som tidigare brottsligt frånhänt sin arbetsgivare stora värden kan förväntas även senare undandra sig att fullgöra sina skyldigheter mot borgenärer och andra. En tidigare demonstrerad illojalitet medför således att det skäligen kan befaras att illojaliteten upprepas i annat sammanhang (jämför motiveringen i NJA 1988 s 305). I förevarande fall har dessutom den tidigare illojaliteten - bestående i grov brottslighet - riktats direkt mot kvarstadssökanden. Till det anförda kommer att till följd av det fordrade beloppets storlek full betalning torde kunna ske endast med stora uppoffringar. Frestelsen att undkomma fullgörande av betalningsskyldigheten måste då vara desto större. Redan detta är tillräckligt för att det skäligen skall befaras att de båda skall undandra sig fullgörelse av sin betalningsskyldighet, exempelvis genom att skaffa undan egendom. Det kan i betraktande av bl a brottslighetens internationella karaktär (försäljning av stöldgods har skett till utländska köpare) t ex befaras att tillgångarna omvandlas till bankmedel i utländska jurisdiktioner där de är oåtkomliga. Detta är så mycket mer näraliggande som det förefaller osannolikt att inte redan en del av de betalningar som uppburits för stöldgodset finns på sådana konton.

U.Z. har i yttrande bestritt Alfa Lavals talan samt anfört följande. Han vitsordar att Alfa Laval genom TR:ns dom visat sannolika skäl för den i kvarstadsärendet påstådda fordran om 4 355 400 kr. Det kan emellertid inte skäligen befaras att han kommer att undandra sig att betala sina skulder. Han har inga betalningsanmärkningar och han har skött sina ekonomiska åligganden. Han lever i Sverige under ordnade förhållanden. Han bor i en fastighet med fru och tre barn.

L.R. har ej yttrat sig i HD.

Genom TR:ns dom i brottmålet föreligger sannolika skäl för att Alfa Laval har de fordringar som Alfa Laval i HD gör gällande såvitt avser kvarstaden. Fordringarna, som är föremål för rättegång, har sitt upphov i att L.R. och U.Z. under en längre tid bestal Alfa Laval, som var deras arbetsgivare, på gods till ett värde motsvarande fordringen på L.R.. L.R. och U.Z. har således tidigare åsidosatt elementära plikter gentemot Alfa Laval. Härtill kommer att fordringarna är av sådan storlek att de typiskt sett för en privatperson är ägnade att inge känslor av hopplöshet beträffande den egna ekonomiska framtiden. På grund av det anförda kan det skäligen befaras att L.R. och U.Z. vidtar åtgärder för att undandra sig att betala skulderna.

Förutsättningar föreligger sålunda att bevilja den sökta kvarstaden under förutsättning att Alfa Laval ställt säkerhet för skada som kan tillfogas L.R. och U.Z.. Som sådan säkerhet har Alfa Laval ingett en borgensförbindelse. Dennas giltighet är begränsad i tiden på så sätt att där stadgas att krav, för att kunna göras gällande, skall framställas skriftligen till utfärdaren inom 30 dagar efter det lagakraftvunnen dom, varigenom Alfa Lavals anspråk ogillats, föreligger. Som varken L.R. eller U.Z. godkänt säkerheten har HD att pröva denna. Vid denna prövning skall emellertid beaktas att de båda ej heller bestritt ett godtagande av säkerheten (jfr NJA 1989 s 52). Med hänsyn härtill finner HD att säkerheten i detta fall skall godtas.

På grund av det anförda skall kvarstadsyrkandet bifallas.