RH 2011:78

Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott - summariska referat.

Brott: Mord

Fängelse: 18 år

Tingsrätten: Ungefär kl. 08.50 på morgonen den 15 november 2010 knackade O på ett fönster till polisstationen i Katrineholm. Han sade att han hade mördat en kvinna. Med sig hade han tre knivar och även plastpåsar med packning. I packningen fanns bl.a. kläder, en bönematta och en stor mängd handskrivna ark. Han uppgav för polisen vem han skulle ha mördat och gav även adressen där det skulle ha skett. En polispatrull kom fram till den angivna adressen på Trädgårdsgatan strax efter att O uppsökt polisstationen. A:s döda kropp anträffades i trapphuset i källarplanet en våning ner från entrén. Hon låg i fosterställning med ryggen ut från väggen. Det fanns blod på platsen. Upplivningsförsök gjordes utan framgång.

Vid den rättsmedicinska undersökning som sedermera gjordes av A:s kvarlevor kunde bl.a. följande konstateras. Hon hade totalt 53 stycken stickskador, främst på buken, bröstkorgen ryggen och armarna. Det fanns även skador på halsen, i ansiktet och på bägge armarna. Hon hade skador på händerna som starkt tydde på att hon försökt värja och skydda sig. Skadorna bedömdes ha orsakats av knivhugg, minst 48 till antalet, och hon avled till följd av multipla stickskador på de inre organen. Skadebilden talade starkt för att stickskadorna hade uppkommit i direkt anslutning till dödsfallet.

När O kom till polisstationen hade han blod på sina kläder. Det fanns även blod på en av knivarna han hade med sig. DNA-analys utvisade att blodet på kniven och en del av blodet på hans kläder var A:s. En del av blodet på O:s kläder härrörde från honom själv och han hade en stickskada på ett finger när han kom till polisen.

O har erkänt att han berövat A livet i enlighet med vad åklagaren påstått. ¬ Det får anses i praktiken uteslutet att brottet har begåtts av en annan gärningsman. Sammantaget är åtalet således styrkt. Gärningen ska rubriceras som mord.

O beviljades permanent uppehållstillstånd i Sverige år 2004 och har vistats här sedan 2004. Enligt 8 kap. 12 § utlänningslagen (2005:716) krävs därför synnerliga skäl för att besluta om utvisning. Den gärning han gjort sig skyldig till är, enligt tingsrättens mening, så pass allvarlig att sådana synnerliga skäl föreligger. Detta även med beaktande av att han har familj i Sverige. Åklagarens utvisningsyrkande ska därför bifallas.

Annan påföljd än fängelse är utesluten. Straffskalan för mord är fängelse lägst tio och högst arton år, eller fängelse på livstid. Enligt praxis (se bl.a. NJA 2007 s. 194) och lagstiftningens förarbeten (prop. 2008/09:118) är livstidsstraffet avsett för de allvarligaste fallen av mord eller då någon döms samtidigt för flera mord alternativt för mord och andra brott. Frågan är då om den här aktuella gärningen är så allvarlig att livstid bör väljas eller om ett tidsbestämt straff bör dömas ut.

Det finns inga förmildrande omständigheter runt det brott som O har begått. Tvärtom så finns det ett flertal omständigheter som är försvårande. Gärningen är i hög grad överlagd och planerad. Den har präglats av brutalitet och begåtts mot en fysiskt svagare närstående person. Det stora antalet knivhugg och O:s egna uppgifter tyder på att det inte kan ha rört sig om ett hastigt händelseförlopp. A hade skador som tyder på att hon försökte skydda och värja sig. Hon måste därför han känt dödsångest innan hon avled. Detta stöds också av vad O själv har berättat. Redovisade omständigheter talar för att livstidsstraffet bör väljas.

Tingsrätten har emellertid ovan beslutat att O ska utvisas efter avtjänat straff. Enligt 29 kap. 5 § brottsbalken ska vid straffmätning i mildrande riktning beaktas det men någon lider av utvisning. O har ingen anknytning till Sverige avseende sådant som sysselsättning och han behärskar inte svenska språket. Han har emellertid sin hustru och flera barn i Sverige (det har också framkommit att han har barn bosatta i andra länder). Även om det brott O nu döms för i och för sig har riktats mot hans familjesfär bedömer tingsrätten att han lider beaktansvärt men av utvisningsbeslutet. Vid en sammantagen bedömning finner tingsrätten att han ska dömas till ett tidsbestämt straff på arton år.

Hovrätten: I enlighet med tingsrättens dom, som inte har överklagats i den delen, har O gjort sig skyldig till mord.

Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i utvisningsfrågan. Tingsrättens dom i den delen ska därför inte ändras.

För mord döms till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Enligt förarbetena (prop. 2008/09:118 s. 42 f) ska livstidsstraffet förbehållas de allvarligaste fallen. Som exempel nämns fall där domstolen ska bestämma ett gemensamt straff för flera mord eller ett mord och annan allvarlig brottslighet eller när den tilltalade tidigare har dömts för särskilt allvarlig brottslighet. Vidare anges att ett tidsbestämt straff bör vara tillräckligt i flertalet fall av mord.

Mordet på A omfattas inte av de exempel som nämns i förarbetena. Den fråga som hovrätten har att ta ställning till är om gärningen ändå utgör ett sådant allvarligt fall att straffet bör bestämmas till fängelse på livstid, som tingsrätten har funnit.

Vid straffmätningen måste beaktas att mordet har begåtts med stor brutalitet och att några förmildrande omständigheter att ta hänsyn till inte föreligger. I stället präglas gärningen av en rad försvårande omständigheter. A var O:s dotter. O har planerat gärningen under en längre tid och utfört den på ett förslaget sätt. Han har utdelat i vart fall 48 knivhugg mot A när hon befann sig i en utsatt och skyddslös situation. Förloppet måste ha varit utdraget och det är uppenbart att A måste ha känt en stark dödsångest. Som tingsrätten har funnit talar dessa omständigheter för att livstidsstraffet bör väljas som påföljd. Hovrätten delar vidare tingsrättens bedömning att O lider beaktansvärt men av utvisningen och att påföljden därför bör bestämmas till fängelse arton år. Tingsrättens dom ska alltså fastställas.