NJA 2007 s. 194

Fråga om påföljden för mord.

Göteborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Göteborgs tingsrätt mot F.A. för mord enligt 3 kap. 1 § BrB med följande gärningsbeskrivning.

F.A. har den 24 juli 2006 i bostaden på Prilyckegatan i Göteborg uppsåtligen berövat sin sambo J.J. livet genom att tilldela henne ett kraftigt knivhugg i ryggen, varvid hon hamnat på rygg på golvet. F.A. har därefter tagit ett strypgrepp om hennes hals och klämt åt med hudavskrapning och blånad på halsen som följd. Av knivvåldet har J.J. tillfogats skador på bröstryggraden, den stora kroppspulsådern, mellangärdet och levern vilka fått till följd att hon avlidit. F.A. har genom sitt handlande i vart fall visat uppenbar likgiltighet till om J.J. skulle komma att avlida eller inte.

Dödsboet efter J.J. samt sex anhöriga till henne yrkade skadestånd av F.A. Målsägandena biträdde åtalet.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande chefsrådmannen Katarina Wingqvist-Ekholm) anförde följande i dom den 18 oktober 2006.

Domskäl

Ansvars- och skadeståndsfrågorna samt de särskilda yrkandena

F.A. har erkänt att han har bragt sin sambo J.J. om livet vid tidpunkt och på sätt åklagaren har påstått i sin gärningsbeskrivning. F.A. har dock bestritt ansvar för mord på den grunden att han inte haft uppsåt att döda J.J. Han har i konsekvens därmed erkänt grov misshandel och grovt vållande till annans död.

- - -.

F.A. har, såsom han slutligen har formulerat sin inställning, medgivit yrkade skadestånd och yrkad ränta i sin helhet.

Åklagaren har sakframställningsvis uppgivit i huvudsak följande. F.A. och J.J. träffades 1999. J.J. var då endast en ung flicka. F.A. var, enligt egen uppgift, J.J:s första pojkvän. De flyttade snart samman och fick 2002 tvillingarna A. och L. F.A. hade tidigare varit gift med G.L. (se vidare nedan) och hade i det äktenskapet två barn, födda 1994 respektive 1996. F.A. och G.L. har gemensam vårdnad om barnen och vid den i målet aktuella tidpunkten vistades de äldre barnen i F.A:s och J.J:s bostad, ett bostadsrättsradhus på Hisingen i Göteborg. Det hade varit F.A:s umgängeshelg. Relationen mellan J.J. och F.A. hade någon tid före J.J:s död försämrats. F.A. började misstänka att J.J. var honom otrogen. Han hade bl.a. funnit bilder i J.J:s mobiltelefoner med sexuell anspelning; bilder han kunde härleda till en av J.J:s vänner M.J. (se vidare nedan). Misstankarna om J.J:s otrohet höll F.A. vaken under natten mellan den 23 juli och den 24 juli. Han ville tala ut med J.J., som tidigare under kvällen hade förnekat att hon funnit en annan man och i stället för en diskussion om parternas relation ville sova. F.A., som inte ville åtnöjas med detta, steg upp ur sängen och gick ut i köket. Sedan han druckit ett glas CocaCola tog han en stor kökskniv ur ett knivställ på köksbänken och med kniven i hand återvände han till sovrummet. Han ropade på J.J., som låg på mage och sov. Hon vaknade till något, men viftade avvärjande med armen så att F.A. förstod att hon inte ville prata. I det skedet hoppade F.A. upp i sängen och högg kniven med relativt stor kraft in i ryggraden på J.J. Hon reste sig upp, men föll tillbaka i sängen och ned på golvet. Liggande där kom F.A. efter henne och tog ett strupgrepp på henne, som han inte släppte förrän han såg att J.J:s tunga hängde ut ur munnen på henne. J.J. blev 25 år gammal.

Åklagaren har vidare uppgivit. Av den rättsmedicinska undersökningen av J.J:s döda kropp har framkommit bl.a. följande. På J.J:s rygg har ett sticksår konstaterats med en instucken avbruten kniv, skador på bröstryggraden, den stora kroppspulsådern, mellangärdet och levern. Vidare har ytliga överhudsavskrapningar i ansiktet och på halsen samt en blånad på halsen konstaterats. Stickskadan har tillfogats J.J. med den aktuella kniven. Rättsläkaren har i det rättsmedicinska utlåtandet uttalat att döden orsakats av stickskadan i bröstet samt att den samlade bilden visar att döden har orsakats av annan person.

En rättsmedicinsk undersökning av F.A. har inte påvisat några skador på honom. Alkohol- och droganalyser beträffande såväl J.J:s döda kropp som beträffande F.A. har varit negativa.

Åklagaren har slutligen anfört. Av en händelserapport från polisens länskommunikationscentral framgår att F.A. larmade polis och ambulans strax efter kl. 5.30 på morgonen den 24 juli under påstående till teleoperatören att han dödat sin flickvän, som varit otrogen, att han använt kniv samt att fyra barn sov i bostaden, där händelsen ägt rum.

Åklagaren har i övrigt åberopat den skriftliga och muntliga bevisning, som framgår av bilaga 1 (här utesluten).

F.A. har, närmare hörd över åtalet, berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad åklagaren har påstått i sin gärningsbeskrivning. Han har också vitsordat vad åklagaren ovan anfört sakframställningsvis och han har vid huvudförhandlingen bekräftat vad som framkommit på den rekonstruktionsvideo, som spelats upp vid huvudförhandlingen. F.A. har därutöver uppgivit följande. Det hade sedan några månader varit ”lite upp och ner” i relationen mellan honom och J.J. J.J. var tidvis deprimerad och medicinerade för detta. Hon trivdes inte på arbetet och led också till dels av att hon kände sig överviktig. Parterna hade talat om att J.J. skulle börja studera. Hon hade också talat om att flytta till en annan bostad. F.A. oroades av att han sett otrevliga bilder i J.J:s mobiltelefoner. Hon hade försäkrat att hon inte hade funnit någon ny man, vilket F.A. till en början litade på. Men när han fått klart för sig att M.J. fortsatte att skicka bilder till J.J. ville han den aktuella natten tala med J.J. om saken. Han låg sömnlös. Han steg upp ur sängen för att gå ut i köket och dricka en mugg CocaCola. Då bestämde han sig för att han måste få tala med J.J. Han tog en stor kniv ur knivstället på köksbänken och tog den med sig in i sovrummet. Han tänkte förmå J.J. att börja prata genom att hota henne med kniven. Trots att han ropade hennes namn, vaknade hon inte så mycket att han kom till tals med henne. Hon viftade istället avvärjande med handen och vände sig inte ens om utan sov bara vidare. F.A. tänkte på bilderna i mobilen, han blev arg, han rusade upp i sängen och högg till med all kraft. J.J. reste sig upp men föll tillbaka mot sängen och vidare ned till golvet. F.A. kom efter, han slog henne lätt på ena kinden för att få liv i henne, tog tag om hennes hals, när hon inte svarade på tilltal och tryckte till. Plötsligt såg han att hennes tunga hängde ut ur munnen. Då först förstod han vad som hänt.

Rättsläkaren, dr Adam Berkowicz, har bekräftat innehållet i sitt rättsmedicinska yttrande. Han har vidare berättat. Knivsticket har orsakat skador i mellangärdet, levern, stora kroppspulsådern och ryggraden. Sticket/hugget har varit relativt kraftigt och stickkanalen har nått långt ned i buken. Sticket har vidare berört de mest kompakta strukturerna i kroppen. Orsaken till att kniven gått av inne i kroppen kan vara att kniven gått av när den dragits ut, eftersom den hade passerat kompakta ben i ryggraden, eller att kniven brast av påfrestningen när kroppen föll på den på golvet. Det är knivhugget och den därav uppkomna stickkanalen, som direkt har förorsakat döden. Den efterföljande strypningen har därvid saknat betydelse. F.A:s iakttagelse att J.J. rest sig upp efter hugget i ryggen kan förklaras som en s.k. dödsryckning.

Såväl P.H. som G.L. har berättat att F.A. strax efter händelsen uppträdde lugnt och sakligt i samband med att han berättade att han hade dödat sin sambo.

M.J. har berättat om sin vänskap med J.J. Han är bror till en av J.J:s väninnor. De har känt varandra i åratal. På senare tid har umgänget varit mera frekvent än tidigare, eftersom han har en son, som är jämnårig med J.J:s och F.A:s tvillingar. J.J. har ofta passat sonen. Han hade inte nu och har aldrig haft något kärleksförhållande med J.J. Han har dock även uppgivit att alla bilder inte alltid varit avsedda för henne utan nått henne av misstag, när han sänt iväg dem till senaste mobilkontakt, utan att i stället knappa in den avsedda mottagarens mobilnummer.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att F.A. har erkänt att det är han som har bragt J.J. om livet genom att tilldela henne ett direkt dödande knivhugg i ryggen.

Av vittnesförhöret med dr Berkowicz framgår att knivhugget varit relativt kraftigt, eftersom det passerat kompakta strukturer i J.J:s kropp.

F.A. har berättat att han den aktuella natten inte kunnat sova eftersom han misstänkte att J.J. varit honom otrogen, trots att hon hade förnekat detta. F.A. har berättat att han inte lät sig övertygas av J.J:s förnekande och att ältandet av mobilbilderna och otrohetssituationen till slut drev honom ur sängen och ut i köket, där han hämtade den kniv, som han kort därefter dödade J.J. med.

Det står för tingsrätten klart att F.A. var djupt oroad över att hans förhållande med J.J. höll på att rämna. De bildbevis han funnit, vilka han tolkade som bevis på att J.J. kanske ändå träffat en annan man, gjorde honom både upprörd och arg. F.A:s tillvägagångssätt att hämta en stor kökskniv och därefter kasta sig upp i den gemensamma sängen och sticka kniven i den sovande J.J. på det sätt han erkänt kan inte uppfattas på något annat sätt än att han hade en direkt avsikt att beröva henne livet. Hans efterföljande handlingssätt - att ta strypgrepp på J.J. och trycka till om hennes hals intill dess han med egna ögon såg och/eller begrep att J.J. var död - understryker med all önskvärd tydlighet att den gärning, som F.A. har utfört är att bedöma som mord.

- - -.

Yrkade skadestånd jämte ränta är medgivna och skall bifallas.

Påföljds- och häktningsfrågorna

F.A. är tidigare ostraffad och förekommer inte i några sociala eller andra register. Han lever under i alla avseenden ordnade förhållanden.

En rättspsykiatrisk undersökning har inte funnit skäl för särbehandling av F.A. i påföljdshänseende.

För mord är stadgat fängelse i tio år eller på livstid. Rättspraxis ger vid handen att livstidsstraff i regel har utdömts där döden tillfogats offret på ett särskilt våldsamt sätt eller offret utsatts för stort lidande, dödsångest eller eljest behandlats särskilt illa.

I F.A:s fall konstaterar tingsrätten att F.A. har givit sig på en sovande, närstående ung kvinna, mor till hans yngsta två små barn, i parets gemensamma hem och till yttermera visso gemensamma sovrum, i nära anslutning till de rum i vilka fyra små barn vid tillfället låg och sov. Han har med en stor kniv åstadkommit ett kraftigt hugg, som varit den direkta orsaken till döden. Den efterföljande strypningen har förstärkt intrycket av ett ytterst våldsamt och hänsynslöst handlingssätt. Påföljden bör därför bestämmas till fängelse på livstid.

F.A. bör med hänsyn till den s.k. tvåårs-regeln i häkte avvakta att domen i ansvarsdelen vinner laga kraft.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde F.A. för mord enligt 3 kap. 1 § BrB till fängelse på livstid. F.A. ålades att betala yrkade skadestånd.

Hovrätten för Västra Sverige

F.A. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle döma honom för dråp, i andra hand bestämma påföljden till ett tidsbestämt straff.

Åklagaren och målsägandena, som biträtt åtalet, motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Hans Frennered, hovrättsrådet Marianne Stenberg, referent, tf. hovrättsassessorn Daniel Ullsten samt två nämndemän) anförde följande i dom den 20 december 2006.

Hovrättens domskäl

Utredningen

F.A. har hörts på nytt och i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som antecknats i tingsrättens dom. Ljudupptagningarna från förhören i tingsrätten med Adam Berkowicz, P.H., G.L. och M.J. har spelats upp. Skriftlig bevisning har åberopats och fotografier har förevisats.

Rubriceringsfrågan

Som tingsrätten funnit är F.A. övertygad om att uppsåtligen ha berövat sin sambo J.J. livet.

Vid bedömningen av om brottet skall bestraffas som mord eller anses som mindre grovt, och därför föranleda ansvar för dråp, utgår hovrätten från F.A:s egna uppgifter om motivet till gärningen och omständigheterna vid dess utförande.

Av vad F.A. har uppgett och utredningen i övrigt framgår att han, sedan han legat sömnlös, bestämde sig för att med J.J. diskutera hennes, som han uppfattade det, otrohet, att han i köket tog en kökskniv och gick in till sovrummet där han försökte väcka den sovande J.J. som låg på magen i deras gemensamma säng, att hon viftade bort honom och inte ville prata och att han då klev upp i sängen och med ett kraftigt hugg, som var dödande, stack kniven i ryggen på henne.

Av utredningen framgår visserligen inte annat än att gärningen skedde utan närmare planering. F.A. hade emellertid tid att besinna sig och kan inte anses ha handlat i hastigt mod när han begick gärningen. Hans gärning föregicks inte av provokation, låt vara att bilderna i J.J:s mobiltelefon var utmanande. J.J. var närstående till honom och helt skyddslös. Med hänsyn till dessa omständigheter anser hovrätten att brottet inte är att bedöma som mindre grovt. F.A. skall därför som tingsrätten funnit dömas för mord.

Påföljdsfrågan

Enligt 3 kap. 1 § BrB är påföljden för mord fängelse i 10 år eller på livstid. Av bestämmelsen framgår inte vad som skall vara den normala påföljden för detta brott utan valet mellan tidsbestämt straff och livstidsstraff måste grundas på en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

Annat har inte framkommit än att händelseförloppet var relativt snabbt och att J.J. sannolikt inte hann uppfatta vad som skulle inträffa. I den i målet verkställda rättspsykiatriska undersökningen anges att F.A:s förtvivlan över den rådande situationen i äktenskapet kulminerade med en total kontrollförlust och att han redan vid tidpunkten för brottet torde ha befunnit sig i en psykisk kris. Detta tillstånd har sannolikt inte saknat betydelse för händelseförloppet.

Vid övervägande av samtliga omständigheter finner hovrätten att brottet inte kan anses präglat av sådan särskild hänsynslöshet att påföljden bör bestämmas till fängelse på livstid. I stället skall straffet bestämmas till fängelse i 10 år.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämde fängelsestraffets längd till tio år.

Högsta domstolen

Riksåklagaren och målsägandena överklagade och yrkade att HD skulle döma F.A. till fängelse på livstid.

F.A. bestred ändringsyrkandet.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

HD (justitieråden Bo Svensson, Göran Regner, referent, Nina Pripp, Torgny Håstad och Anna Skarhed) meddelade den 30 mars 2007 följande dom.

Domskäl

Som domstolarna funnit skall F.A. dömas för att han uppsåtligen berövat sin sambo J.J. livet genom att tilldela henne ett kraftigt knivhugg i ryggen.

Enligt 3 kap. 1 § BrB skall den som uppsåtligen berövar annan livet dömas för mord till fängelse i tio år eller på livstid. Om brottet med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller annars är att anse som mindre grovt döms enligt 2 § för dråp till fängelse, lägst sex år och högst tio år.

Det finns inga omständigheter i detta fall som utgör skäl att anse brottet som mindre grovt. I likhet med domstolarna finner HD därför att F.A. skall dömas för mord och att påföljden skall bestämmas till fängelse. Valet står då mellan fängelse i 10 år eller på livstid.

Vad HD uttalade i NJA 1985 s. 510 beträffande straffmätningen för mord får anses innebära att påföljden inte i regel bör vara fängelse på livstid utan att en friare bedömning bör göras vid valet av påföljd. I NJA 1999 s. 531 anförde domstolen att det av straffbestämmelsen i 3 kap. 1 § BrB inte framgår vad som skall vara den normala påföljden för mord utan att valet mellan tidsbestämt straff och livstidsstraff måste grundas på en samlad bedömning av omständigheterna i varje särskilt fall.

Såvitt kan utläsas av tillgänglig statistik har antalet morddomar varit relativt konstant under den senaste femtonårsperioden. En skillnad, om man jämför morddomar under åren i början av 1990-talet med sådana domar under åren 2002-2004, är att antalet livstidsstraff från att ha varit lägre än antalet tidsbestämda straff numera har blivit högre (jfr prop. 2005/06:35 s. 13). Detta gäller enligt uppgifter från Brottsförebyggande rådet i än högre grad beträffande mord på närstående.

Det kan vidare anmärkas att det inte bara har varit en utveckling mot en större andel morddomar med livstidsstraff utan också en skärpning av den påföljd som i realiteten följer av ett sådant straff. Regelmässigt har livstidsstraff genom beslut av regeringen om nåd omvandlats så att straffet tidsbestäms. Från mitten av 1960-talet, då BrB trädde i kraft, fram till och med år 1993 tidsbestämdes livstidsstraff (som i det klart dominerande antalet fall måste ha avsett mord) genom nåd till 12-16 års fängelse. Från och med år 1994 har regeringen, med något undantag, i stället bestämt fängelsestraff på 18-25 år. Det betyder att den förutsebara konsekvensen av att ett livstidsstraff utdöms idag generellt sett är en annan än vad den var under den tidigare perioden. (Se SOU 2002:26 s. 202 f. och Regeringskansliets statistik för nådeärenden på http:// www.regeringen.se/sb/d/2296/a/12694 i uppdatering den 3 januari 2007.)

Med hänsyn till det anförda och till att mord avser fall av uppsåtligt dödande som inte rubriceras som dråp därför att de inte är mindre grova brott bör vid straffmätningen för mord livstidsstraffet förbehållas de allvarligaste fallen.

Enbart det att mordet i det nu aktuella fallet begåtts med kniv mot en skyddslös närstående i hennes hem motiverar inte att straffet skall bli fängelse på livstid. Inte heller en samlad bedömning av alla omständigheterna i målet ger anledning till att döma till livstidsstraff. Hovrättens domslut skall därför fastställas.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 30 mars 2007.

Mål nr: B 353-07.

Lagrum: 3 kap. 1 § BrB.

Rättsfall: NJA 1985 s. 510, NJA 1989 s. 97, NJA 1994 s. 310, NJA 1995 s. 48, NJA 1996 s. 509, NJA 1999 s. 531, NJA 2002 s. 116, NJA 2004 s. 354 och NJA 2004 s. 702.