RH 2011:79

Brott: Försök till mord m.m.

Fängelse: 7 år

Hovrätten: Lika med tingsrätten finner hovrätten utrett att A den aktuella dagen har avlossat ett skott med pistol samt att kulan först träffat en hylla bakom M och därefter fortsatt in i en kyl.

Frågan är om A, när han avlossade skottet, handlade med uppsåt att döda M. När det gäller angrepp på person är i många fall själva angreppssättet av avgörande betydelse för uppsåtsbedömningen. Är det fråga om ett medvetet handlande som typiskt sett är ägnat att orsaka en annan persons död, t.ex. användande av skjutvapen, talar detta starkt för att det också förelegat uppsåt att döda. Vid sidan av angreppet och omständigheterna kring detta kan t.ex. framställda hot och yttranden från gärningsmannen vara av betydelse för uppsåtsbedömningen (jfr rättsfallet NJA 1998 s. 86).

Lika med tingsrätten konstaterar hovrätten att de bakomliggande förhållandena i förening med att A inför besöket hos M införskaffade en pistol talar för att syftet med besöket varit ett annat än att bara tala med M. Hovrätten finner vidare utrett att A utanför butiken uttalat dödshot av den innebörd som M berättat om och att M därefter sprungit in i butiken med A efter sig När det gäller det fortsatta händelseförloppet inne i butiken visar den tekniska utredningen att det skott som avlossats träffat vägghyllan och därefter kylen på en höjd av runt 155 cm över golvet. Av vittnet N:s uppgifter framgår att träffbilden visar att pistolen har hållits horisontellt och inte riktad neråt när skottet avlossats. Detta i förening med vad A själv uppgett om sin och M:s position vid skottögonblicket gör att hovrätten finner utrett att skottet har avlossats i huvudhöjd och på nära avstånd från M. Det nu anförda talar med styrka för att A:s uppsåt har varit att beröva M livet. Av betydelse för uppsåtsbedömningen är vidare huruvida A, som han själv nu hävdat, laddade pistolen först inne i butiken eller om detta skett tidigare. Det kan därvid konstateras att A i det polisförhör som hölls den 20 januari 2011 lämnat detaljerade uppgifter om att han satte i magasinet i pistolen när han befann sig i det mellanutrymme som finns mellan de två entrédörrarna till butiken, dvs. innan han kom in i butiken. Han visade även under rekonstruktionen var detta skedde och förklarade under förhöret vid tingsrätten att det ”uppskattningsvis var så det gick till”. Uppgifterna stämmer väl överens med N:s minnesbild av hur händelseförloppet beskrevs av A under rekonstruktionen. Mot den bakgrunden finner hovrätten utrett att A, när han kom in i butiken, redan hade satt i magasinet i pistolen och att han var beredd att använda denna.

Ytterligare en fråga av betydelse i sammanhanget är huruvida A har försökt avlossa fler än ett skott. Den tekniska utredningen visar, som tingsrätten konstaterat, att det i pistolens patronläge fanns en inte avskjuten patron samt att det i denna fanns ett tändspetsintryck. I polisförhör som hölls dagen efter händelsen berättade A att han bara avlossade ett skott samt att han försökte avlossa ytterligare ett skott men att vapnet hakade upp sig så att skottet fastnade. A har inte ifrågasatt att han sagt på det sättet i polisförhöret och har inte heller lämnat någon godtagbar förklaring till att uppgiften senare ändrats. Med hänsyn till de detaljerade uppgifter som A lämnat under förundersökningen sammantaget med den tekniska utredningen och N:s vittnesmål finner hovrätten utrett att A efter att han avlossat ett skott har försökt avlossa ytterligare ett skott, vilket dock stannat i patronläge.

Sammantaget finner hovrätten mot ovanstående bakgrund utrett att A genom att avlossa respektive försöka avlossa skott på det sätt som skett måste ha insett att det förelegat en avsevärd risk för att något av skotten, om det hade träffat, skulle ha dödat M. Genom att trots detta avlossa skott har A visat att han varit helt likgiltig inför om M skulle avlida som en följd av därav. Han har därmed uppsåtligen försökt att beröva M livet. Fara för brottets fullbordan har förelegat.

A ska således fällas till ansvar för att uppsåtligen ha försökt beröva M livet. Brottet kan, som tingsrätten konstaterat, inte anses vara mindre grovt. A ska därför dömas för försök till mord. Han ska vidare dömas för vapenbrott, som av de skäl tingsrätten har anfört är att bedöma som grovt brott. Annan påföljd än fängelse är utesluten. Vad som har framkommit om A:s psykiska status är inte av sådant slag att det har betydelse för straffets längd. Brottet försök till mord omfattas av bl.a. den straffskärpningsregel som införts i 29 kap. 1§ andra stycket brottsbalken och det saknas skäl att sätta straffet lägre än tingsrätten gjort.