lagen.nu

RH 2011:90

Straffmätning för mord, dråp och försök till dessa brott-summariska referat.

Brott: Mord m.m.

Fängelse: 10 år C, 11 år F och J (tingsrätten: 10 år C, 11 år F, 12 år J)

Hovrätten: Sedan den 1 juli 2009 är fängelsestraffet för mord mellan 10 år och livstid. Det längsta tidsbestämda straffet är 18 års fängelse. Syftet med lagändringen var att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmätning av mord och en höjd straffnivå för de fall som inte föranleder fängelse på livstid.

I förarbetena till lagändringen (prop. 2008/09:118) anges vilka omständigheter som bör tala i skärpande respektive mildrande riktning vid bedömningen. Där sägs bl.a. att i skärpande riktning talar att brottet har föregåtts av noggrann planering eller har präglats av särskild förslagenhet, att brottet har syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, att gärningen har varit särskilt hänsynslös genom att den medfört svårt lidande för brottsoffret, att brottet har riktat sig mot närstående, att brottsoffret har befunnit sig i en skyddslös ställning eller att brottet har förövats inför ögonen på närstående till offret samt vissa andra specialfall. I mildrande riktning talar att händelseförloppet har varit hastigt, att gärningsmannen har haft svårt att besinna sig, att brottet har föregåtts av ett kraftigt provocerande beteende, att brottet har begåtts under påverkan av psykisk störning eller att gärningsmannen har haft en starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande (a. prop. s. 43).

Enligt förarbetena bör fängelse på livstid förbehållas de allvarligaste fallen. Som exempel nämns att livstidsstraffet kan väljas när flera mord eller ett mord och annan allvarlig brottslighet bedöms i ett sammanhang eller om mordet utgör återfall i särskilt allvarlig brottslighet. Det har i målet inte kommit fram att mordgärningen var planerad av C, F, och J. Gärningen har inte heller präglats av någon förslagenhet. Däremot har brottet präglats av en mycket stor hänsynslöshet och åtminstone delvis syftat till att förhindra rättsliga följder på grund av den föregående misshandeln. L utsattes före sin död för en mycket utdragen och omfattande misshandel med tortyrliknande inslag. Han har under flera timmar fått utstå ett mycket svårt lidande med kraftig dödsångest som följd. Det var vidare tre gärningsmän som gemensamt deltog i misshandeln av L, som inte hade några som helst möjligheter att försvara sig. Det knivvåld som L utsattes för i samband med döden måste också betecknas som besinningslöst. Till detta kommer att det i detta fall helt saknas förmildrande omständigheter.

De tre exempel som ges i förarbetena på fall som bör föranleda livstidsstraff är dock inte aktuella här. Exemplen avser situationer då det finns omständigheter vid sidan av själva gärningen som höjer straffvärdet. Avsikten med lagändringen har dock knappast varit att helt utesluta livstidsstraffet för en vuxen person i de fall då det inte finns omständigheter vid sidan av gärningen som talar i skärpande riktning. Det bör därför även efter lagändringen den 1 juli 2009 finnas fall då redan omständigheterna kring själva mordet är sådana att de motiverar livstids fängelse för en vuxen person, även om dessa fall måste vara sällsynta. Detta fall uppvisar emellertid utpräglade inslag av grymhet från de tilltalades sida och ett omfattande och utdraget lidande för L. Enligt hovrättens uppfattning är mordet sådant att fängelsestraffet för en vuxen person skulle ha bestämts till livstid.

Ingen av de tilltalade hade fyllt 21 år vid gärningen. C var 18 år och 9 månader, J nyss fyllda 19 år och F 19 år och 5 månader.

Enligt 29 kap. 7 § första stycket brottsbalken ska gärningsmannens ungdom särskilt beaktas vid straffmätningen (s.k. ungdomsreduktion). Regelverket bygger på att man utgår från det straff som en vuxen person skulle ha dömts till och reducerar straffet för den unge i förhållande till dennes ålder. I ett fall då livstidsstraff skulle ha dömts ut för en vuxen person anses det att utgångspunkten för reduktionen ska vara 18 års fängelse (se prop. 2008/09:118 s. 34 f.). Vid reduktionen ska förutom den tilltalades ålder även brottets art vara utslagsgivande. Det anses också finnas skäl att sätta ned straffet mer vid långvariga fängelsestraff än vid kortare (NJA 2000 s. 421).

Enligt hovrättens mening är inte den inbördes åldersskillnaden mellan de tilltalade så stor att den bör ges något större utslag vid straffmätningen. Den grova misshandeln jämte den övriga brottslighet som J döms för påverkar inte heller det samlade straffvärdet för hans del eftersom detta redan genom mordet hade legat på livstids fängelse för en vuxen person. J har dock återfallit i allvarliga våldsbrott mycket snart efter den senaste domen.

Med beaktande av C:s, F:s och J:s inbördes åldersskillnad, fängelsestraffens längd och i någon mån J:s återfall bör fängelsestraffet bestämmas till 10 år för C och 11 år för F och J.

Metadata

Domstol
Hovrättenför Nedre Norrland
Avgörandedatum
2011-10-14
Målnummer
B650-11
Lagrum
3 kap. 1 §, 2 § och 11 § samt 29 kap. 1 §, 2 §, 3 §, 4 §, 5 §, 6 § och 7 § brottsbalken (1962:700)
Litteratur
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation