RH 2012:102

Narkotikaklassade läkemedel (receptförskrivning av)

Hovrätten: I likhet med tingsrätten finner hovrätten att T har gjort sig skyldigtill narkotikabrott bestående i att narkotikaklassade läkemedel, i storleksordningen 82 000 stycken, har gjorts tillgängliga genom hans receptutfärdande. Inte heller i frågan om gärningens rubricering finner hovrätten skäl att göra någon annan bedömning än den som tingsrätten gjort. T ska i denna del alltså dömas för grovt narkotikabrott.

Sammanfattningsvis innebär hovrättens bedömning att T ska dömas för grovt narkotikabrott i samma utsträckning som tingsrätten funnit, dock med den begränsning i tid som hovrätten redogjort för ovan. Den brottslighet som T har gjort sig skyldig till har möjliggjort att stora mängder narkotiska preparat har kommit ut på den illegala narkotikamarknaden. Även om hovrätten inte funnit styrkt att hanteringen pågått längre tid än från någon gång under sommaren 2011 fram till gripandet av de tilltalade i mitten av oktober 2011 har den exempellösa förskrivningsfrekvensen inneburit att hanteringen fått en stor omfattning. Gärningen har också inneburit att T på ett synnerligen allvarligt sätt missbrukat det förtroende som anförtrotts honom i egenskap av läkare. Även med beaktande av att T befunnit sig i ett eget missbruk av narkotiska läkemedel, att han därför hamnat i en utsatt situation i förhållande till sina ”patienter” och att han till synes inte har haft någon större ekonomisk vinning av hanteringen anser hovrätten att gärningen har ett något högre straffvärde än tingsrätten funnit (fängelse 3 år 8 månader). Enligt hovrättens mening motsvarar gärningens straffvärde fängelse 4 år.

T döms alltså för grovt narkotikabrott. Med hänsyn till brottets höga straffvärde kan någon annan påföljd än fängelse inte komma ifråga. Skäl att avvika från ett straff bestämt efter brottets straffvärde har inte framkommit. Fängelsestraffets längd bör alltså bestämmas till fyra år.