RH 2012:110

Kokain, 4 kg

Hovrätten: Som tingsrätten har anfört har Högsta domstolen i en rad avgöranden den senaste tiden uttalat sig om behovet av mer nyanserade bedömningar i mål om narkotikabrottslighet. Tingsrätten har också i sin dom utförligt redogjort för vilka andra faktorer, utöver arten och mängden narkotika, som ska beaktas och poängterat att bedömningen ska grundas på en sammanvägning av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det med tanke på förfaringssättet i nu aktuellt fall, tillsammans med arten och mängden narkotika (4 kg kokain), måste antas att brotten har utgjort ett led i en organiserad brottslighet med internationella förgreningar. Enligt hovrättens bedömning måste också alla tre tilltalade ha förstått detta. Även om det saknas närmare detaljer om den bakomliggande organisationen är det tydligt att det finns internationella inslag. Redan mängden och tillvägagångssättet, som krävt viss planering, tyder också på att det rör sig om en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt.

Det är i målet klart att T:s uppgift i brottsplanen har varit att som kurir transportera narkotikan från Tyskland till Sverige. Det är dock något oklart vilka roller som S och B haft i organisationen. Men även om det i målet inte är visat att de har haft en överordnad roll anser hovrätten, i likhet med tingsrätten, att utredningen i vart fall visar att de båda har haft en mer framträdande roll jämfört med T. Straffvärdet för S:s och B:s brottslighet är därför något högre än för T. Däremot bör B:s medverkan inte anses som mindre straffvärd än S:s.

Tingsrätten har i sin bedömning av brottslighetens straffvärde tagit viss hänsyn till det aktuella kokainets låga renhetsgrad (10-11% kokainhydroklorid). Hovrätten anser dock att denna omständighet inte har fått tillräckligt genomslag.

Vid en samlad bedömning - utifrån vad som kommit fram om de tilltalades roller i sammanhanget jämte kokainets relativt låga renhetsgrad - anser hovrätten att straffvärdet för brottsligheten är något lägre än vad tingsrätten bestämt, nämligen motsvarande fängelse 6 år för var och en av S och B samt fängelse 5 år för T.

Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga för någon av de tilltalade. Eftersom inte någon av dem, som nyss sagts, kan anses lida ett sådant men av utvisningen att det bör påverka straffmätningen ska fängelsestraffens längd bestämmas i enlighet med de ovan angivna straffvärdena.