RH 2012:116

Amfetamin, 20 kg

Hovrätten: Sammantaget anser hovrätten, liksom tingsrätten, att det genom den framlagda utredningen är ställt utom rimligt tvivel att det är J som fört in narkotikan till Sverige i sin bil och att han därefter transporterat och förvarat narkotikan (20 kg amfetamin) till dess att den överlämnades till Ti. När det gäller Th delar hovrätten tingsrättens uppfattning att han framstår som uppdragsgivare i förhållande till J. Han har skött överlåtelsen i garaget och han är den som har haft kontakt med bl.a. I. Enligt hovrättens mening har Th varit så delaktig i den övergripande planeringen att han även är att anse som gärningsman vad gäller insmugglingen av narkotikan i landet. Såväl J som Th ska därför dömas för narkotikabrott och narkotikasmuggling, som redan med hänsyn till arten och mängden narkotika är att bedöma som grova brott.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning vad gäller frågan huruvida Ti insett att det var narkotika han transporterade och finner alltså att han i vart fall har haft ett likgiltighetsuppsåt i förhållande till att det var narkotika i väskorna. Ti har på begäran av en bekant åkt till hotell Ibis, sammanträffat med Th, tagit emot väskorna, lagt dem i sin bil och kört i väg. Vart han skulle ta vägen med väskorna eller hur länge han skulle hantera dem är inte klarlagt, då han stoppades av polis strax därefter. Tingsrätten har funnit att Ti:s hantering är att bedöma som medhjälp till grovt narkotikabrott. Enligt hovrättens mening är dock Ti:s åtgärder med narkotikan så pass kvalificerade att han är att anse som gärningsman. Han ska därför - med hänsyn till arten och mängden narkotika - dömas för grovt narkotikabrott.

Sammantaget anser hovrätten att det är utrett att I har förvärvat narkotikan och att det var på hans uppdrag som Ti transporterade den. Härigenom har han gjort sig skyldig till narkotikabrott, som av ovan angivna skäl är att bedöma som grovt. Av utredningen i målet framgår däremot inte att I spelat en så aktiv och betydelsefull roll vid planeringen eller genomförandet av smugglingsbrottet att han kan anses som gärningsman även i denna del.

Brotten avser hantering av en stor mängd amfetamin. Det är uppenbart att narkotikan varit avsedd för annans bruk och att befattningen med den utgjort en del av en internationellt organiserad verksamhet. Det rör sig om en yrkesmässig handel som bedrivits i vinstsyfte.

Av vad som framkommit om tillvägagångssättet kan den slutsatsen dras att Th haft en central roll vid genomförandet av narkotikaaffären. Beträffande J visar utredningen inte annat än att han agerat som kurir, låt vara av förhållandevis kvalificerat slag som permanent disponerade en bil med ett dolt förvaringsutrymme. När det gäller straffvärdena för deras brott och val av påföljd ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömningar (fängelse 10 år resp. fängelse 8 år). Tingsrättens dom ska alltså fastställas i den delen.

I:s roll i organisationen är i viss mån oklar. Det står dock klart att hans delaktighet i hanteringen är mer kvalificerad än en kurirs. Han har engagerat andra för att hämta upp narkotikan och har haft insikt om organisationen. Han har, tillsammans med Th, organiserat överlämnandet. Även vad gäller I ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning av straffvärdet och val av påföljd (fängelse 10 år).

Ti ska dömas för grovt narkotikabrott. Hans delaktighet i överlåtelsen är dock mer begränsad än övriga tilltalades. Annat har inte framkommit än att hans insats var begränsad till en kortare transport inom landet och att han saknat närmare insikt om organisationen. Mot denna bakgrund har brottet ett straffvärde motsvarande fängelse 5 år. Med hänsyn till brottslighetens art och straffvärde kan någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Skäl att vid straffmätningen avvika från straffvärdet har inte framkommit.