RH 2012:121

Cannabis, 12 kg

Hovrätten: Det är utrett att D, av det parti han skulle hämta och transportera, skulle sälja och tjäna pengar på viss del. Det är också utrett att han skulle förmedla vidare narkotika - som han inte skulle sälja för egen räkning - till annan person. Det är också klarlagt att D överlämnat hämtningen och transporten av narkotikan till U. De nu redovisade omständigheterna i kombination med D:s vaga uppgifter om att han endast skulle hantera 4 kg gör att det är bevisat att D i vart fall haft likgiltighetsuppsåt att hämta och transportera 12 kg cannabisharts på sätt anges i åtalet.

U har invänt att han saknade kännedom om att väskan han transporterade överhuvudtaget innehöll narkotika. Hans uppgift har inte motbevisats, utan bekräftas tvärtom av D:s berättelse. Det är därmed inte visat att han har insett att väskan innehöll narkotika. Av U:s egna uppgifter framgår emellertid att han trots att han insåg att det var något olagligt han skulle hjälpa D med, inte frågade denne om vad det var han skulle transportera. Polismannen B har, angående de observationer han gjorde av U:s hantering av väskan, berättat att denna verkade tung och att U med viss möda lyfte in den i sin bil. Mot denna bakgrund och med beaktande av att U vid tillfället hade varit bekant med D under en tid, varför dennes missbruksproblem inte kan ha varit obekant för honom, måste U ha insett att det fanns en betydande risk för att väskan innehöll en stor mängd narkotika. Genom att trots detta transportera väskan har han visat sig likgiltig i förhållande till denna omständighet. Han ska därför dömas för att med likgiltighetsuppsåt ha gjort sig skyldig till narkotikabrott. Även han ska därför dömas för att ha hämtat och transporterat 12 kg narkotika.

Den förändrade praxis på narkotikabrottsområdet som kommit under 2011 innebär dels att beteckningen grovt brott ska reserveras för de narkotikabrott som verkligen kan sägas vara allvarliga, dels att den övre delen av straffskalan för grovt brott ska förbehållas fall i vilka man kan tala om brottslighet som har präglats av en verkligt betydande farlighet eller hänsynslöshet. En följd av detta är att det s.k. mängdrekvisitet visserligen, även ensamt, i vissa fall bör kunna motivera att ett narkotikabrott ska bedömas som grovt. Det bör även kunna ligga till grund för ett straff som är klart högre än minimistraffet för grovt narkotikabrott. Men enbart mängden bör i allmänhet inte föranleda bedömningen att straffvärdet motsvarar ett fängelsestraff som sträcker sig mer än några år över minimistraffet för grovt brott. Det bör dock framhållas att den betydelse som tillmäts mängden narkotika måste tillåtas variera något med preparatets farlighet.

Det grova narkotikabrott som D nu döms för har bestått i hantering i överlåtelsesyfte av en stor mängd cannabisharts. Enligt hovrättens bedömning motsvarar brottets straffvärde fängelse tre år. Med hänsyn till brottets art och höga straffvärde kan någon annan påföljd än ett fängelsestraff inte komma i fråga. Hovrätten bestämmer påföljden till fängelse 3 år.

Det grova narkotikabrott som U har gjort sig skyldig till har omfattat en stor mängd cannabisharts. Som förmildrande omständighet vid bedömningen av straffvärdet ska dock beaktas U:s mer begränsade inblandning i hanteringen av narkotikapartiet. Vid en samlad bedömning anser hovrätten att brottets straffvärde motsvarar fängelse två år. Med hänsyn till brottets art och höga straffvärde kan någon annan påföljd än ett fängelsestraff inte komma i fråga. Hovrätten bestämmer påföljden till fängelse 2 år.