RH 2012:142

Kokain, 400 g

Hovrätten: Det anförda leder till slutsatsen att hovrätten anser att det är klarlagt i målet att både I och A har varit inblandade i hanteringen av det aktuella narkotikapartiet, dock endast såvitt avser 400 g kokain. Även om vissa omständigheter talar för att de varit delaktiga beträffande hela partiet (ca 800 g) kan det, enligt hovrättens bedömning, inte anses tillförlitligen visat att så varit fallet. Som framgått ovan förefaller nämligen ca 400 g kokain ha varit avsett för någon i Tyskland och det är oklart om - och i så fall på vilket sätt - som I och A varit inblandade i denna del. Vidare så finns det inte något som binder dem till det parti heroin som P också hade med sig till Sverige. Det kan därför inte uteslutas att delar av den narkotika som P hade med sig var avsedda för någon annan än I och A. De ska således endast dömas för sin inblandning i hanteringen av 400 g kokain och, enligt hovrätten, har de båda i lika stor grad medverkat i denna gärning. Frågan är dock hur gärningen ska rubriceras. Enligt hovrättens mening ger utredningen stöd för att både I och A varit så pass delaktiga i införseln av nämnda 400 g kokain till Sverige att de gemensamt och i samförstånd med andra ska dömas för narkotikasmuggling på sätt som åklagaren påstått. Med hänsyn till mängden kokain är detta brott att bedöma som grovt.

Åklagaren har också gjort gällande de båda ska dömas för grovt narkotikabrott alternativt försök till sådant brott. Enligt hovrätten är det uppenbart att narkotikan inte varit avsedd för eget bruk utan olovligen skulle förvärvas i överlåtelsesyfte. Men mot bakgrund av att kokainet aldrig överlämnades till I och A i Stockholm utan togs i beslag av polisen i Malmö i ett tidigare skede anser hovrätten att de endast i denna del har gjort sig skyldiga till försök till narkotikabrott, som på skäl som anförts ovan är att bedöma som grovt. Fara för brottets fullbordan har förelegat. Enligt hovrätten konsumeras dock det sistnämnda försöksbrottet av det fullbordade smugglingsbrottet varför I och A endast ska dömas för grov narkotikasmuggling (jfr Högsta domstolens dom i NJA 2012 s. 535, särsk. p. 10).

Till skillnad från i tingsrätten ska I och A nu endast dömas för smugglingsbrott beträffande ungefär hälften av det parti kokain som tagits i beslag i målet eller rättare sagt 400 gram. Frånsett arten och mängden narkotika beaktar hovrätten vid straffvärdebedömningen de omständigheterna att de båda synes ha haft en tämligen framträdande roll i hanteringen av narkotikan och att den förts in till Sverige från utlandet. Kokainets renhetsgrad har inte varit så låg att det påverkar straffvärdet. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet finner hovrätten att straffvärdet för gärningen uppgår till fängelse 3 år 6 månader.