RH 2012:17
Ett försök till tillgrepp av en butiksvara värd 149 kr har, trots att verktyg använts för att avlägsna ett varularm, inte bedömts som försök till stöld.
Göteborgs tingsrätt
Åklagaren yrkade vid tingsrätten ansvar å M.A. för försök till stöld alternativt skadegörelse och påstod därvid följande.
M.A. har den 22 mars 2010 i butiken Gina Tricot på Frölunda torg i Västra Frölunda försökt att olovligen ta och tillägna sig ett linne till ett värde av 149 kronor. Hon har använt en medhavd sekatör för att klippa bort larmet på varan. - Fara för brottets fullbordan har förelegat.
Alternativt har M.A. vid ovannämnt tillfälle förstört eller skadat linnet genom att klippa ett hål i detta, varvid skador för 149 kronor har uppkommit.
Åklagaren yrkade vidare att en i beslag tagen sekatör skulle förklaras förverkad.
M.A. förnekade försök till stöld och förklarade att hon varken kunde erkänna eller förneka skadegörelse eftersom hon på grund av berusning inte kom ihåg händelsen. Hon motsatte sig att sekatören, som tillhörde henne, skulle förverkas.
Tingsrätten (hovrättsassessorn Jeanette Runefeldt samt nämndemännen Anna Gül Ogbeide, Apostolos Roubies och Isabella Szajewska) fann i dom den 13 september 2010 styrkt att M.A. i butikens omklädningsrum tagit fram sin medhavda sekatör och med den försökt klippa bort larmet, varvid hon klippt hål i tröjan.
Tingsrätten anförde i sina domskäl vidare bl.a. följande. Syftet med M.A:s agerande kan rimligtvis endast ha varit att hon har försökt att tillgripa tröjan. Att tillgreppsbrottet inte har fullbordats beror uppenbarligen på att försöket slog fel genom att tröjan skadades. M.A. kan därför inte anses ha frivilligt tillbakaträtt från försöket. Fara för brottets fullbordan förelåg när handlingen inleddes. Med hänsyn till tillvägagångssättet bör gärningen bedömas som försök till stöld.
Under rubriken påföljdsfrågan anförde tingsrätten bl. a. att M.A. har återfallit i brottslighet under pågående prövotid efter villkorlig frigivning, varför påföljden borde bestämmas till fängelse en månad.
Tingsrätten uttalade i frågan om förverkande att eftersom sekatören använts som hjälpmedel vid brott skulle yrkandet om förverkande bifallas.
Tingsrätten dömde den 13 september 2010 M.A. enligt 8 kap.1 och 12 §§ samt 23 kap. 1 §brottsbalken för försök till stöld till fängelse 1 månad. Sekatören förklarades förverkad.
Hovrätten
M.A. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och förverkandeyrkandet, alternativt bedöma gärningen som åverkan.
Åklagaren motsatte sig ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättspresidenten Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Per Renell, tf. hovrättsassessorn Rikard Grozdics samt nämndemännen Kristina Bauer och Tage Fohlin) anförde i dom den 21 mars 2011 bl. a. följande.
DOMSKÄL
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det är styrkt att M.A. med sin sekatör skadade linnet och att detta skedde i ett försök att avlägsna varularmet, för att hon sedan skulle kunna tillgripa linnet utan upptäckt. Som tingsrätten anfört har det inte varit fråga om ett frivilligt tillbakaträdande.
Fråga är då om gärningen, såsom tingsrätten ansett, ska rubriceras som ett försök till stöld. Linnets värde har angetts till 149 kr, d.v.s. något mer än en sjundedel av det värde om 1 000 kr som vanligtvis utgör gränsen mellan butikssnatterier och butiksstölder. Värdet på det som tillgreps eller skulle tillgripas är betydelsefullt, men inte alltid ensamt bestämmande. Om gärningen utmärks t.ex. av särskild förslagenhet kan den komma att bedömas som stöld (eller försök därtill) trots att värdet inte når den nyss nämnda gränsen (se NJA 2006 s. 524). Så har t.ex. i RH 1993:117 ett försök att tillgripa en kavaj värd 598 kr (vid en tidpunkt då värdegränsen i praxis var 800 kr) bedömts som försök till stöld, eftersom gärningsmannen hade använt en sax för att försöka avlägsna larmbrickan. Tillvägagångssättet hade därmed varit så förslaget att ett fullbordat tillgrepp borde bedömas som stöld. Ett liknande fall är denna hovrätts dom den 27 september 2010 i mål B 3962-09, som avsåg bl.a. ett butikstillgrepp av ett par jeans värda cirka 800 kr (värdegränsen i praxis då höjd till 1 000 kr). Gärningsmannen hade avlägsnat larmbrickan och sedan placerat denna i ett annat jeanspar som lades tillbaka på ett bord i butiken. Förfarandet innebar en sådan försvårande omständighet som medförde att tillgreppet bedömdes som stöld, inte snatteri.
Ytterligare ett liknande fall är denna hovrätts dom den 27 januari 2010 i mål B 4834-09, som avsåg två butikstillgrepp samma dag. Först hade en tröja värd 149 kr tillgripits i en butik, därefter varor för 623 kr i en annan butik. Vid båda tillfällena hade gärningsmannen använt sig av en sax för att avlägsna varularmen. Saxen hade medförts hemifrån just i det syftet. Hovrätten konstaterade dock att gärningarna inte tycktes ha föregåtts av någon närmare planering och inte heller präglades av någon särskild förslagenhet, samtidigt som värdet i båda fallen klart understeg gränsen (1 000 kr) för när butikstillgrepp bedöms som stöld. Gärningarna bedömdes därför som snatteri.
I förevarande fall har M.A. använt en sekatör, som hon hade med sig i sin väska. Hon har förklarat att hon hade köpt sekatören några dagar tidigare för att använda den i sitt arbete. Detta får godtas. Att hon använde sekatören för att försöka avlägsna larmet är naturligtvis försvårande, men tillvägagångssättet - som endast resulterade i ett hål i linnet - framstår därmed inte som särskilt förslaget eller utstuderat. Till detta kommer att linnets värde var avsevärt lägre än de 1 000 kr som bör utgöra utgångspunkten i rubriceringsfrågan. Att gärningsmannen med eller utan verktyg har avlägsnat eller försökt avlägsna varularm bör inte med automatik innebära att gärningen alltid anses särskilt förslagen och därmed - helt utan beaktande av varuvärdet - är att bedöma som stöld eller försök därtill. Med hänsyn till det nu anförda anser hovrätten att M.A:s gärning, om den hade fullföljts, hade varit att bedöma som snatteri.
Försök till snatteri är inte straffbart. Åklagaren har dock alternativt påstått skadegörelse. Även om M.A. inte hade för avsikt att skada linnet - det skulle ju tillgripas - måste hon ha insett den stora risken för att det skadades om hon angrep larmet med en sekatör. För M.A. hade det uppenbarligen ingen nämnvärd betydelse om så skedde och hon har därmed varit likgiltig för effekten av sitt handlande. Gärningspåståendet är således styrkt. Även om linnets värde var begränsat kan det, när M.A:s direkta syfte var att ta bort ett larm för att kunna tillgripa linnet, inte komma i fråga att bedöma gärningen som åverkan. Hon ska därför dömas för skadegörelse.
Påföljden ska bestämmas till dagsböter (varvid 34 kap. 1 § brottsbalken är tillämplig). Som tingsrätten angett ska sekatören förverkas.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom i överklagade del på så sätt att hovrätten dömer M.A. enligt 12 kap. 1 § brottsbalken för skadegörelse till 30 dagsböter å 100 kr, varvid hovrätten tillämpar även 34 kap. 1 § första stycket 2 nämnda balk. Beslaget ska bestå.
Hovrättens dom meddelad: den 21 mars 2011.
Mål nr: B 3888-10.
Lagrum: 8 kap.1 och 12 §§, 12 kap. 1 § samt 23 kap. 1 §brottsbalken.
Rättsfall: NJA 2006 s. 524; RH 1993:117.