RH 2012:54

Hovrätten har på grund av EU:s beaktanderambeslut ansett sig skyldig att vid straffmätningen ta hänsyn till att brottet begåtts innan den dömde påbörjat verkställighet i Danmark av en där meddelad dom.

Mora tingsrätt

E.V. åtalades för rån enligt följande gärningsbeskrivning.

E.V. har den 3 november 2010 i Swedbanks kontor i Vansbro medelst hot som inneburit eller för de hotade framstått som trängande fara stulit 175 000 kr. Hotet om våld har bestått av att han med en pistol eller ett pistolliknande föremål hotat de bankanställda I.G. och P.P. i det aktuella bankkontoret varefter tillgreppet av pengarna kunnat ske.

Tingsrätten (lagmannen Lars Tomth samt nämndemännen Anita Vickes, Rolf Karlsson och Chatarina Nyström) dömde E.V. i enlighet med åtalet. I frågan om påföljd anförde tingsrätten följande.

DOMSKÄL

E.V. är tidigare dömd den 20 september 2007 för två fall av rån och två fall av försök till rån till fem års fängelse varvid han utvisades från Sverige fram till den 13 juli 2017. Från detta straff blev han villkorligt frigiven den 30 juli 2010 med en återstående strafftid på ett år och åtta månader. Han har därefter dömts enligt egen uppgift av dansk domstol för rån till fängelse i två år och tre månader. Från detta straff blev han frigiven den 19 mars 2012.

Det rån E.V. nu har begått har ett högt straffvärde. Han har med en välliknande pistolattrapp som riktats mot en banktjänsteman på nära håll tvingat henne att sitta i hans närhet utan möjlighet att fly medan han tog bankens pengar. Genom rånet kom han över 175 000 kr. Straffvärdet för detta rån ska, när hänsyn tagits till de straffskärpningsregler som trädde ikraft i juli 2010, bedömas till fängelse i 3 år och 6 månader.

Någon annan påföljd än fängelse är inte möjlig vid ett så högt straffvärde.

Den villkorligt medgivna friheten ska helt förverkas eftersom E.V. återfallit i likartat allvarligt brott kort tid efter det att han blev släppt ur fängelse.

E.V. saknar anknytning till Sverige. På grund av återfall i allvarlig brottlighet ska han nu utvisas för all framtid.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer E.V. för rån till fängelse 3 år 6 månader och förverkar hela den tidigare villkorligt medgivna friheten.

Hovrätten

E.V. överklagade tingsrättens dom och yrkade ogillande av åtalet samt i andra hand att påföljden skulle lindras och att den villkorligt medgivna friheten inte skulle förverkas eller att förverkandet skulle sättas ned.

Åklagaren bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ingela Perklev och Joakim Zetterstedt, tf. hovrättsassessorn David Harrby samt nämndemannen Monica Serrander) anförde i dom den 12 juni 2012 följande.

DOMSKÄL

Utredningen är i allt väsentligt densamma som vid tingsrätten. E.V:s bror E.D.V. har hörts i hovrätten och uppgett att E.V. befann sig i Italien den dag bankrånet ägde rum.

Vad som förekommit i hovrätten föranleder inte några andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort i fråga om skuld, brottsrubricering, förverkande av föremål och utvisning. Tingsrättens dom i dessa delar ska därför stå fast.

I fråga om påföljd gör hovrätten följande bedömning.

E.V. dömdes den 28 mars 2011 av dansk domstol för rån till fängelse 2 år 3 månader. Den 19 mars 2012 frigavs E.V. från verkställigheten av det danska straffet. Den brottslighet E.V. nu ska dömas för begicks den 3 november 2010, alltså före den danska domen och innan den domen börjat verkställas. Frågan är om bestämmelserna i 34 kap.brottsbalken om sammanträffande av brott ska tillämpas i den aktuella situationen och vilken betydelse detta i så fall får för påföljdsbestämningen.

Det framstår som inte helt klart om och på vilket sätt bestämmelserna i 34 kap.brottsbalken om sammanträffande av brott är tillämpliga på utländska domar (se bl.a. prop. 1972:98 s. 29 f. samt Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 5 maj 2003 i mål B 1812-02; jfr 29 § nordiska verkställighetslagen). Svenska domstolar ska emellertid sedan den 15 augusti 2010 tillämpa bestämmelserna i Rådets rambeslut 2008/675/RIF om beaktande av fällande domar avkunnade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat (beaktanderambeslutet, EUT L 220, 15.8.2008, s. 32). Denna skyldighet följer av att nationella domstolar, som ska tolka den nationella rätten, vid tillämpningen av denna rätt är skyldiga att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av ett rambesluts ordalydelse och syfte för att uppnå det avsedda resultatet och därmed agera i överensstämmelse med artikel 34.2 b i EU-fördraget (se EG-domstolens dom den 16 juni 2005 i målet Pupino (C-105/03, p. 43), se även Schalin m.fl. i SvJT 2005 s. 976 f samt RÅ 2010:45).

Enligt rambeslutets bestämmelser ska en dom som har meddelats i ett annat EU-land mot den tilltalade beaktas i samma utsträckning som tidigare inhemska domar (artikel 3.1). Skyldigheten torde förutsätta att den svenska domstolen fått uppgifter om den utländska domen med stöd av internationella avtal om rättslig hjälp i brottmål eller avtal om utbyte av information som inhämtats från kriminalregister. Beaktandet får inte innebära att den utländska domen ändras eller omprövas (artikel 3.3). Om det brott som den svenska domstolen ska pröva har begåtts innan den utländska domen meddelats eller verkställts krävs inte att den utländska domen beaktas på ett sådant sätt att det begränsar domstolens påföljdsbestämning (artikel 3.5). Sistnämnda bestämmelse ska enligt rambeslutets skäl tolkas så att den tilltalade inte behandlas mindre gynnsamt än om den tidigare domen var en inhemsk dom (skäl 8 och 9).

Uppgifterna om att E.V. dömts vid dansk domstol för rån är sådana att de ska beaktas vid påföljdsbestämningen i detta mål. Då det brott E.V. nu ska dömas för har begåtts före den danska domen ska han dömas särskilt i förhållande till den domen. Vidare ska, med tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken, det danska fängelsestraffet beaktas vid straffmätningen för det brott E.V. nu ska dömas för. En sådan tillämpning innebär att E.V. behandlas på samma sätt som om den tidigare domen varit en svensk dom, vilket måste anses vara förenligt med rambeslutets ordalydelse och syfte. Till följd av beaktandet bör fängelsestraffets längd bestämmas till två år och sex månader. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

Åklagaren har vid förhandlingen uppgett att E.V. har utlämnats till Sverige från Danmark för lagföring avseende det rån som E.V. nu ska dömas för. Något hinder mot att förverka den villkorligt medgivna friheten finns då inte (NJA 1976 s. 113; jfr NJA 2007 s. 80). Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det finns skäl att helt förverka den villkorligt medgivna friheten.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på sätt att E.V., med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 2 och 3 § andra stycketbrottsbalken, döms till fängelse 2 år 6 månader.

Nämndemannen Asif Syed var skiljaktig i påföljdsfrågan och ville bestämma fängelsestraffets längd till 3 år.

Hovrättens dom meddelad: den 12 juni 2012.

Mål nr: B 3331-12.

Lagrum: Rådets rambeslut 2008/675/RIF om beaktande av fällande domar avkunnade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat (beaktanderambeslutet, EUT L 220, 15.8.2008, s. 32); 34 kap. 1 § första stycket 2 och 3 § andra stycketbrottsbalken.

Rättsfall: EG-domstolens dom den 16 juni 2005 i målet Pupino (C-105/03, p. 43); RÅ 2010:45; Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 5 maj 2003 i mål B 1812-02.

Litteratur: Prop. 1972:98 s. 29 f.