RH 2012:70
Straffskärpning på grund av återfall i brott. Även fråga om följderna av ett utvisningsbeslut för en EU-medborgare.
Varbergs tingsrätt
Åklagaren väckte vid tingsrätten åtal mot K.J., född 1974, för grov stöld under påstående att han, ensam eller tillsammans och i samråd eller samförstånd med andra, under tiden den 22 februari 2011 - den 2 juni 2012 inne i olika butiker olovligen med tillägnelseuppsåt från 34 olika målsägande tagit plånböcker som målsägandena förvarade i sina fickor, väskor, kassar eller kundvagnar och som innehöll bl. a. kontanter, som mest 16 000 kr och som minst 100 kr.
Därjämte yrkade åklagaren ansvar å K.J. för fem fall av bedrägeri, begångna under tiden den 24 maj - den 17 oktober 2011, bestående i att K.J. olovligen påverkat resultatet av en automatisk informationsbehandling eller annan liknande automatisk process genom att använda vid de grova stölderna tillgripna uttagskort för att ta ut pengar - varierande mellan 5 000 kr och 30 000 kr - i uttagsautomater, vilket inneburit skada för målsägandena och vinning för K.J.
Vidare yrkade åklagaren ansvar å K.J. för brott mot utlänningslagen för att han uppehållit sig i Sverige från februari 2011 till den 4 juni 2012 trots att han enligt ett verkställt beslut om utvisning inte haft rätt att återvända hit före den 17 mars 2017.
Åklagaren yrkade slutligen att K.J. skulle utvisas ur riket med förbud att återvända hit utan tidsbegränsning.
Målsägandena förde talan om skadestånd.
K.J. vidgick de faktiska omständigheterna beträffande fyra av de grova stölderna, två av bedrägerierna och brottet mot utlänningslagen men bestred ansvar för brott under påstående att han hade handlat i nöd till följd av att han tvingats att utföra gärningarna. Han förnekade övriga gärningar. Han gjorde gällande att brotten i vart fall inte skulle bedömas som grova. Han berättade bl.a. följande. Han kom till Sverige eftersom företrädare för ”ryska maffian” körde honom hit i syfte att han skulle tillgripa något åt dem, såsom plånböcker och handväskor. De har misshandlat honom och slagit honom och uttalat hot såväl mot honom som mot hans hustru och son, vilka finns i Slovakien. I Sverige har han släkt, bland annat sin far i Helsingborg, en bror i Malmö och en bror i Landskrona. Han har arbetat för en arabisk man som har ett företag i Malmö och han har i detta arbete rest runt i västra delarna av Götaland för att titta på och inhandla bilar, vilka arbetsgivaren därefter skulle sälja med förtjänst. På dessa resor har han vid angivna tidpunkter besökt vissa av de butiker som avses i åtalet. Han har tillsammans med en annan person också besökt släkt i trakten av Göteborg och därvid besökt vissa andra av de butiker som avses i åtalet. Det har också flera gånger förekommit att han blivit upphämtad i bil av företrädare för den ”ryska maffian”, körd till en butik och tillsagd att gå in och ta en plånbok eller en väska. Han har då körts till vissa av de butiker som avses i åtalet. Ibland har han försökt att undvika att utföra uppdraget och då skyllt på olika saker och gått ut ur affären utan att tillgripa något, vilket resulterat i att han i bilen utsatts för klander och våld av företrädarna för den ”ryska maffian”. I några fall har han utfört tillgrepp men då har han handlat i nöd till följd av att han av medlemmar av den ”ryska maffian” tvingats att utföra gärningarna. Av samma skäl har han också tagit ut pengar på bankomater med hjälp av kort och koder som han fått av samma personer.
Tingsrätten (rådmannen Anders Ranmar samt nämndemännen Ann-Christin Eliasson, Majvor Wallin och Sven-Olof Svensson) ogillade i dom den 31 augusti 2012 åtalet såvitt gällde fyra av de åtalspunkter som avsåg grov stöld men fann på anförda skäl åtalet för grov stöld i övriga fall samt för bedrägeri och brott mot utlänningslagen styrkt.
I fråga om påföljd och utvisning anförde tingsrätten bl.a. följande.
K.J. förekommer under nio avsnitt i belastningsregistret. Den 11 april 2005 dömdes han av Hovrätten över Skåne och Blekinge för sju fall av grov stöld och fyra fall av bedrägeri. Brotten var begångna under cirka tre månader hösten 2004. Påföljden bestämdes till fängelse två år och sex månader. K.J. utvisades också ur riket och förbjöds att återvända hit före den 16 februari 2015. K.J. blev villkorligt frigiven den 17 september 2007 och utvisningen verkställdes samma dag.
Den 31 oktober 2008 dömdes han av Kristianstads tingsrätt för tre fall av grov stöld, ett fall av bedrägeri och ett fall av försök till bedrägeri. Påföljden bestämdes till fängelse ett år och tre månader. Brotten var begångna under cirka sex månader år 2008. K.J. utvisades också ur riket och förbjöds på nytt att återvända hit före den 16 februari 2015. K.J. blev villkorligt frigiven den 31 juli 2009 - med en återstående strafftid om 5 månader - och utvisningen verkställdes samma dag.
Senast dömdes han den 17 mars 2010 av Kristianstads tingsrätt för stöld, begången i januari 2010, och för brott mot utlänningslagen under tiden den 31 januari 2010 - 27 februari 2010. Påföljden bestämdes till fängelse fem månader. Villkorligt medgiven frihet förklarades helt förverkad. K.J. utvisades också ur riket och förbjöds att återvända hit före den 17 mars 2017. K.J. blev villkorligt frigiven den 18 september 2010 - med en återstående strafftid om 3 månader och 10 dagar - och utvisningen verkställdes den 20 september 2010.
Tingsrättens bedömning
K.J. har nu återfallit i brottslighet av samma slag som tidigare och gjort sig skyldig till trettio fall av grov stöld och fem fall av bedrägeri. Vart och ett av tillgreppsbrotten har ett straffvärde som överstiger straffminimum, sex månaders fängelse, eftersom gärningarna är planerade och systematiskt inriktade på personer som antas vara värnlösa, såsom äldre kvinnor och män och i ett fall en man bunden till kryckor. Till detta kommer, utöver de upprepade bedrägerierna, ett nytt brott mot utlänningslagen. Beträffande det sistnämnda brottet kan konstateras att K.J. trots återreseförbud återvänt till Sverige redan fem månader efter det att han senast utvisades. Fråga är om uppenbart lagtrots och straffvärdet för enbart det brottet uppgår till flera månaders fängelse. Brottslighetens samlade straffvärde uppgår till fem års fängelse. Det höga straffvärdet medför att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. Vid straffmätningen beaktar tingsrätten emellertid i någon mån det men till följd av utvisning som K.J. lider eftersom han har viss anknytning till släkt i Sverige. Fängelsestraffets längd bestämmes därför till fyra år och 10 månader.
På grund av brottslighetens slag och omfattning kan det antas att K.J. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet i Sverige. Något hinder mot utvisning föreligger inte. Yrkandet därom skall därför bifallas. Beslutet om utvisning skall innehålla förbud för K.J. att återvända till Sverige, antingen under viss tid eller utan tidsbegränsning. Brottsligheten är allvarlig men inte så allvarlig att den föranleder återreseförbud utan tidsbegränsning. Återreseförbudet bestämmes därför till tio år.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde K.J. för grov stöld, bedrägeri och brott mot utlänningslagen, bestämde påföljden till fängelse 4 år 10 månader, utvisade K.J. ur riket och förbjöd honom att återvända hit före den 31 augusti 2022 samt förpliktade honom att utge skadestånd till målsägandena.
Hovrätten
K.J. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet i dess helhet och till följd därav ogilla all mot honom förd skadeståndstalan, i andra hand bedöma gärningarna i fem preciserade åtalspunkter som stöld av normalgraden och väsentligt nedsätta strafftiden. Han yrkade vidare att hovrätten under alla förhållanden skulle upphäva utvisningsförordnandet.
Åklagaren yrkade anslutningsvis att hovrätten skulle skärpa straffet och förbjuda K.J. att återvända till riket utan tidsbegränsning.
Part motsatte sig motparts ändringsyrkanden.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Katarina Påhlsson, hovrättsrådet Bengt von Reis, f.d. kammarrättslagmannen Lisbeth Edlund samt nämndemännen Björn Lansinger och Jörgen Knudtzon) anförde i dom den 16 november 2012 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Vad som förekommit hovrätten leder inte till några andra överväganden och slutsatser än dem tingsrätten gjort. I likhet med tingsrätten anser alltså också hovrätten att det är bevisat att K.J. begått de gärningar som är föremål för hovrättens prövning och vidare att invändningen om nöd baserad på ryska maffians agerande inte förtjänar avseende.
Hovrätten fann vidare på anförda skäl att samtliga tillgrepp borde bedömas som grova stölder.
Den 11 april 2005 dömdes K.J. av Hovrätten över Skåne och Blekinge för sju grova stölder och fyra fall av bedrägeri. Stöldbrottsligheten avsåg tillgrepp av plånböcker som målsägandena, i flera fall äldre kvinnor, burit på sig eller haft i sin omedelbara närhet. Påföljden bestämdes till fängelse 2 år 6 månader. Vidare förordnades om utvisning med förbud att återvända till riket före den 16 februari 2015.
Den 31 oktober 2008 dömdes K.J. av Kristianstads tingsrätt för grov stöld vid tre tillfällen samt för bedrägeri och försök till bedrägeri. Stöldbrotten avsåg tillgrepp av plånböcker som målsägandena hade burit på sig eller haft i sin omedelbara närhet. Påföljden bestämdes till fängelse 1 år 3 månader. K.J. utvisades med förbud att återvända till riket före den 16 februari 2015 (dvs. samma datum som vid föregående domstillfälle).
Som tingsrätten angett dömdes K.J. av Kristianstads tingsrätt den 17 mars 2010 för stöld och brott mot utlänningslagen till fängelse fem månader varjämte en villkorligt medgiven frihet om fem månader förklarades helt förverkad och förordnades ånyo om utvisning, denna gång med förbud att återvända före den 17 mars 2017. Brottsligheten avsåg bl.a. tillgrepp av en plånbok som en målsägande tillfälligt hade lämnat utan tillsyn i samband med ett besök i en affär. K.J. frigavs villkorligt från straffet den 18 september 2010 med en återstående strafftid om 3 månader 10 dagar. Prövotiden utgick den 18 september 2011.
K.J. har nu övertygats om att ha gjort sig skyldig till 30 grova stölder, fem bedrägerier och brott mot utlänningslagen. Vad avser straffvärdet för vart och ett av tillgreppsbrotten gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Hovrätten anser att straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår till fängelse 4 år.
Vid påföljdsbestämningen ska också beaktas det förhållandet att de gärningar K.J. nu övertygats om innebär att han i förhållande till tidigare domar återfallit i likartad brottslighet med endast den skillnaden att det denna gång rör sig om avsevärt fler fall av grova stölder jämfört med tidigare.
De gärningar som omfattas av åtalspunkterna 1, 9-12, 14-23 och 40 har begåtts under den prövotid som löpte till följd av Kristianstads tingsrätts dom den 17 mars 2010. Särskilda skäl som talar mot förverkande föreligger inte varför den villkorligt medgivna friheten om 3 månader 10 dagar helt ska förverkas.
Det förhållandet att K.J. återfallit i likartad men allvarligare och mer omfattande brottslighet är inte tillräckligt beaktat genom förverkande av villkorligt medgiven frihet. Förhållandet ska därför i enlighet med bestämmelsen i 29 kap. 4 § brottsbalken även beaktas i en skärpande riktning vid straffmätningen (prop. 2009/2010:147 s. 33). Återfallet talar för att strafftiden borde bestämmas till 4 år 9 månader. Tillsammans med förverkandet av den villkorligt medgivna friheten är således utgångspunkten att K.J. skulle avtjäna en strafftid om ca 5 år.
Vid straffmätningen ska dock också skälig hänsyn tas till det men K.J. drabbas av till följd av det utvisningsförordnande som hovrätten liksom tingsrätten anser ska meddelas. Det saknas skäl frångå vad tingsrätten bestämt om för hur lång tid återreseförbudet ska gälla. Det men som K.J. drabbas av utgörs främst av att han under den tid som återreseförbudet kommer att gälla inte får besöka sina i Sverige boende föräldrar och syskon. Däremot kommer han inte att som en följd av utvisningsförordnandet i denna dom, registreras på den s.k. spärrlistan och vara förhindrad att uppehålla sig i någon annan EU-stat än Slovakien, vilket försvaret gjort gällande. Anledningen till att han inte kommer att bli föremål för någon sådan registrering utgörs av att han är medborgare i Slovakien, en stat som är medlem i EU och som deltar i Schengensamarbetet (se Avtal om Sveriges anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet, SÖ 1998:49, s. 13 och 49 samt prop. 1999/2000:64, s. 130). På grund av det men som utvisningen kommer att innebära för K.J. bör strafftiden sättas ned med 6 månader.
Med beaktande av de redovisade övervägandena bör fängelsestraffets längd bestämmas till 4 år 3 månader.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 2 och 4 § första stycketbrottsbalken bestämmer fängelsestraffets längd till 4 år 3 månader och förklarar tidigare villkorligt medgiven frihet helt förverkad (Kristianstads tingsrätt, dom den 17 mars 2010).
Hovrättens dom meddelad: den 16 november 2012.
Mål nr: B 4121-12.
Lagrum: 29 kap. 4 § samt 34 kap. 1 § första stycket 2 och 4 § första stycketbrottsbalken.
Litteratur: Prop. 2009/2010:147 s. 33; Avtal om Sveriges anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet, SÖ 1998:49, s. 13 och 49; prop. 1999/2000:64 s. 130.