RH 2012:72

Reglerna om avgångsvederlag i lagen om handelsagentur har inte ansetts vare sig direkt eller analogiskt tillämpliga på avtalsförhållande mellan en brödtillverkare och ett säljföretag, när brödtillverkarens försäljning huvudsakligen skett via oberoende grossister och säljföretaget endast i mindre omfattning förmedlat anbud från de slutliga köparna till dessa grossister.

Luleå tingsrätt

Valora Trade Sweden AB (Valora) väckte talan mot Polarbröd Aktiebolag (Polarbröd) och yrkade att Polarbröd skulle förpliktas att till Valora betala 2.489.128 kr som avgångsvederlag, eller det lägre belopp som rätten fann skäligt, jämte ränta på det belopp som döms ut enligt 4 och 6 §§räntelagen från den 28 november 2007 till dess betalning sker.

Polarbröd bestred käromålet och anförde att om tingsrätten skulle finna att avgångsvederlag ska utgå gör Polarbröd gällande att det är skäligt att avräkna 1.357.689 kr, vilket motsvarade vad Polarbröd betalat ut i provision till Valora under de sista sex månaderna av avtalstiden.

Polarbröd vitsordade att yrkat belopp 2.489.128 kr motsvarar högsta belopp för avgångsvederlag, dvs. ett års ersättning, beräknad efter ett genomsnitt av ersättningen under de senaste fem åren enligt avtalet. Av Valora yrkad ränta vitsordades också.

Parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader.

Tingsrätten (lagmannen Erik Graeske, referent, rådmannen Lars-Göran Östlund och tingsfiskalen Per Christensen) ogillade käromålet i dom den 14 april 2011 och anförde följande.

DOMSKÄL

Bakgrund

Valora är ett av Sveriges största säljbolag inom dagligvarubranschen och omsätter totalt i Sverige ca 1 miljard kr årligen. Före det att bolaget förvärvades av en schweizisk koncern bedrevs i målet aktuell verksamhet under firman Adaco AB. Valora verkar inom fyra områden (Food, Foodservice, Non Food och Confectionary). Man erbjuder sina kunder fyra olika tjänster (Key Account Management och säljkår, Marknadsföring - Category Management och Trade Marketing, Administrative service - ekonomi, redovisning, fakturering och IT samt Logistik - lager och distribution).

Polarbröd är ett familjeföretag som har funnits i 40 år. Bolaget är en av Sveriges största producenter av matbröd. År 2010 omsatte Polarbröd ca 700 milj kr och producerade drygt 36 000 ton bröd.

Valora (dåvarande Adaco AB) och Polarbröd Försäljnings AB (som fusionerades med Polarbröd Aktiebolag i augusti 2002) ingick den 28 augusti 2000 ett avtal rörande försäljningsarbete av Polarbröds frysta brödprodukter. Avtalet började gälla den 1 januari 2001. Efter uppsägning från Polarbröd den 28 mars 2006 upphörde avtalet att gälla den 28 mars 2007. Den säljprovision som avtalades mellan parterna är betalad enligt avtalet.

Det uppdrag som Valora utfört har varit inom Valoras område Foodservice samt inom tjänsten Key Account Management och säljkår. Valora har väckt talan i målet om att Polarbröd ska betala avgångsvederlag till Valora enligt bestämmelserna i lagen (1991:351) om handelsagentur på grund av att avtalet mellan parterna upphört.

Grunder

Valora

1. Lagen om handelsagentur är direkt tillämplig på det avtalsförhållande som upphört mellan parterna. I vart fall ska lagen tillämpas analogt, varvid avtalet ska fyllas ut med lagens bestämmelser om avgångsvederlag. Att det har förekommit ett grossistled mellan Valora och Polarbröd saknar betydelse. Valora har i egenskap av handelsagent rätt till avgångsvederlag då Valora har tillfört Polarbröd nya kunder och väsentligt ökat handeln med den befintliga kundkretsen och Polarbröd kommer att ha väsentlig fördel av förändringen. Yrkat avgångsvederlag är skäligt.

2. Enligt avtalet utsågs Valora till ensam agent i Sverige på storhushållsmarknaden avseende frysta brödprodukter. Valora åtog sig att sköta och träffa affärsöverenskommelser för Polarbröds räkning samt ansvara för ordertagning samt övrig administration i samband med försäljningen. Som ersättning för Valoras arbete utgick en provision på nettofaktureringen av produkterna. Avtalet innehöll en konkurrensklausul om att Valora inte fick hantera konkurrerande produkter i sin varuportfölj. Polarbröd åtog sig det fulla ansvaret för produkternas kvalitet o.dyl. gentemot Valoras kunder och slutlig konsument. Polarbröd ansvarade vidare för produkternas marknadsföringskostnader. Valora hanterade inte fakturering, leverans eller lagring av produkter.

3. Valoras uppdrag har varit att inom storhushållsmarknaden med sin säljorganisation uppta anbud (order) och bearbeta marknaden för Polarbröds frysta brödprodukter med syfte att få nya produkter upptagna på upphandlingslistor m.m. samt att öka försäljningen av de produkter som redan fanns på marknaden. Valora har genom marknadsföring och säljarbete av Polarbröds produkter gentemot såväl slutkunder, exempelvis skolor, sjukhus, hotell, och restauranger, som grossister, genererat order för huvudmannen Polarbröd. Valoras och Polarbröds samarbete har till stor del fokuserat på nya produkter i Polarbröds sortiment.

4. Valoras säljarbete kan i korthet beskrivas enligt följande. Polarbröd och Valora har samrått om lanseringen av nya produkter. Valora har därefter kunnat genomföra en marknadsundersökning på marknaden, som till största delen utgjorts av den offentliga sektorn, s.k. upphandlingskunder, som kommuner (skolor), landsting (sjukhus) men även av privata kunder som privata kedjor (Scandic Hotel, Sodexho) och enskilda restauranger. Om produkten ansetts marknadsmässig har Polarbröd bestämt ett visst pris på produkten och Valora har börjat bearbeta marknaden genom uppsökande verksamhet och marknadsföring. Valora har organiserat en säljkår bestående av tolv fältsäljare och en säljchef. Den senare har till största delen fokuserat på att få grossisterna att ta in Polarbröds produkter i sina sortiment. Grossisternas innesäljare har bearbetats i syfte att få dem att framhålla Polarbröds produkter vid sina kontakter med kunder. Fältsäljarna har uppsökt kunder och presenterat varuprover, beskrivit varans alla fördelar samt diskuterat eventuella rabatter. Säljkåren har även sett till att produkterna kommit med i reklamblad hos grossister som gått ut till presumtiva kunder. Valora har också arrangerat en rad olika marknadsföringsaktiviteter så som tävlingar, utskick och kampanjer, tagit fram aktivitetsplaner, strategiska säljinstruktioner samt ordnat med pressreleaser för att marknadsföra Polarbröds produkter.

5. Valora har bearbetat grossister och anbudskunder i offentlig sektor parallellt, de förra för s.k. listning (att få en vara upptagen i grossists sortiment så att slutkund kan beställa den), de senare för att inkludera Polarbröds produkter i de anbud, order, som lämnas till grossisten. Sedan listning skett och produkten upptagits i anbudet har Valora i förekommande fall beslutat om anbudsstöd (rabatt) för att motivera upphandlande kund att handla enligt anbudet. Sådant anbudsstöd har i normalfallet kunnat beslutas av Valora med stöd av avtalet, men har i vissa fall föranlett en särskild överenskommelse mellan Valora och Polarbröd. Den rabatt som lämnats till en kund har fakturerats Valora av grossist. Valora har i sin tur fakturerat Polarbröd motsvarande belopp. De upphandlingscykler som produkterna hamnat i har ofta rört sig om perioder mellan ett till tre år. Grossistmarknaden, med ett fåtal större aktörer, har sett i princip likadan ut under många år. Valoras arbete har därför främst lett till en utökning av kretsen slutkunder.

6. Valora har genom sitt säljarbete förmått kunder att lämna order på polarbröd genom grossister. Valora har i två fall träffat s.k. samarbetsavtal med nya kunder (Gröna Lund och ScanFoods), som därefter lagt order hos grossist för leverans av polarbröd enligt samarbetsavtalet. Valora har således genom säljarbetet genererat order från slutkunder till Polarbröd enligt den distributionsväg som Polarbröd valt, dvs. genom grossister, och som Valora inte har kunnat påverka.

7. Försäljningslistor har upprättats av Valora såvitt avser Valoras eget ordertagande, dvs. order som Valoras fältsäljare, som ett led i bearbetningen av kunder, själva skrivit åt kunder. Dessa order har sedan lämnats till grossist för att verkställa Polarbröds försäljning. Valoras eget ordertagande kan uppskattas till 10 % av försäljningen.

8. Valora har även upptagit order direkt från kund, som lämnats till Polarbröd, för direktleverans till kund (Grilltuppen, Mo Catering, C:s Flygcatering och IKEA/Frigoscandia).

9. Valora har under det första året enligt avtalet, år 2001, sålt 24 olika polarbrödsprodukter med ett sammanlagt ordervärde om 23,6 milj kr. År 2006 har Valora sålt 42 olika produkter med ett sammanlagt ordervärde på 36,6 milj kr. Försäljningen under avtalstiden har alltså ökat med 55 procent. Genom att nya brödprodukter sålts har Valora också tillfört Polarbröd nya kunder. Det föreligger ett direkt samband mellan Valoras säljarbete och försäljningsökningen, vare sig försäljning skett genom grossist eller inte.

10. När Polarbröd sa upp avtalet den 28 mars 2006 gjordes detta enbart av ”formella” skäl. Polarbröd ville lyfta ut s.k. Industrikunder (kunder som köper bröd för förädling, t.ex. genom pålägg, och som i sin tur säljer den färdiga produkten) från avtalet för att självt fokusera på dessa. Valora, som inte hade någon erinran mot detta, har således haft fog för att utgå från att affärsrelationen mellan parterna skulle fortsätta. Först under senhösten 2006 sedan Valoras säljchef R.H. lämnat Valora för att starta upp ett eget säljbolag, Säljpartner H. & Co - som kom att överta Valoras säljuppdrag när avtalet upphörde - har omständigheterna varit sådana att Valora inte längre kunnat utgå från att det skulle bli en förlängning av samarbetet. Till följd av detta har Valora gått miste om minst åtta månader av uppsägningstiden för omställningsåtgärder.

11. I och med avtalets upphörande har Valora förlorat sin rätt till provision enligt ett avtal som varat under lång tid. Valoras arbete för Polarbröd har resulterat i en långvarig försäljningsökning. Den försäljningsökningen kommer Polarbröd att ha väsentlig fördel av i flera år. År 2010 har Säljpartner H. & Co sålt Polarbröds brödprodukter till ett sammanlagt ordervärde på ca 50 milj kr. Än i dag har Valora inte kunnat ersätta Polarbröds produkter i sin varuportfölj. Det är skäligt att Valora tillerkänns avgångsvederlag med yrkat belopp, vilket motsvarar ett års ersättning beräknad efter ett genomsnitt av de senaste fem årens ersättning.

12. Det bestrids att avsikten vid avtalets ingående varit att avtala om en längre uppsägningstid i stället för en ekonomisk kompensation i form av avgångsvederlag. Ett års uppsägningstid ligger väl inom normala ramar för uppsägning av kommersiella parters avtal. Valora har utfört sitt säljarbete under hela uppsägningstiden. Det saknas grund för att avräkna något belopp från det avgångsvederlag som Valora har rätt till.

Polarbröd

13. Valora har inte tagit upp anbud till Polarbröd, eller för den delen, även om det inte gjorts gällande i målet, slutit avtal i Polarbröds namn, utan har i stället i begränsad omfattning tagit upp anbud till grossist. Såvitt avser kunderna Grilltuppen, Mo Catering, C:s Flygcatering och IKEA/Frigoscandia har kunderna själva lämnat anbud om köp direkt till Polarbröd. I vart fall har Valora beträffande dessa kunder inte verkat självständigt och varaktigt för försäljning. Lagen om handelsagentur är därför inte i något avseende tillämplig, vare sig direkt eller analogt.

14. Om rätten skulle finna att lagen om handelsagentur är tillämplig på hela Valoras försäljning, eller på någon del av denna, har Polarbröd ändå bestritt att avgångsvederlag ska utgå med hänvisning till att

- Valora inte har tillfört Polarbröd nya kunder,

- Valora inte väsentligt har ökat handeln med den befintliga kundkretsen,

- Polarbröd, för det fall rätten kommer fram till att nya kunder tillförts och/eller handeln med befintliga kunder väsentligt ökat, inte kommer att ha väsentlig fördel av förändringen,

- det med hänsyn till omständigheterna inte är skäligt att något avgångsvederlag utgår.

15. Polarbröd har som grund för bestridandet också gjort gällande att bestämmelsen om avgångsvederlag inte är tvingande vid en analog tillämpning av lagen om handelsagentur, varför partspraxis, handelsbruk och parternas avtal om provision och lång uppsägningstid i stället för avgångsvederlag ska gälla före lagens bestämmelser om sådant vederlag.

16. Polarbröd har i sista hand åberopat avräkning med 1.357.689 kr, vilket belopp motsvarar den ersättning som Valora åtnjutit utöver det man skulle ha haft rätt till enligt bestämmelserna om längsta uppsägningstid, sex månader, i lagen om handelsagentur. Valora har genom den långa uppsägningstiden enligt avtalet redan kompenserats för att avtalet upphört. Om rätten skulle finna att Valoras uppdrag faller under lagen om handelsagentur är det därför skäligt att avräkna beloppet.

17. Parternas avsikt enligt avtalet har varit att Valora skulle erhålla avtalad provision och inget annat. Om parternas avsikt hade varit att Valora även skulle kompenseras med avgångsvederlag eller att lagen om handelsagentur skulle vara tillämplig, hade detta reglerats i avtalet.

18. Oavsett avtalets innehåll, som i och för sig är motstridigt beträffande Valoras roll, har Valora inte agerat som handelsagent för Polarbröd. För att lagen om handelsagentur ska kunna bli tillämplig krävs att Valora rent faktisk uppfyller de rekvisit som nämnda lag uppställer i dess 1 § om vad som förstås med handelsagent. Det tillhör inte branschpraxis att säljbolag som Valora upptar anbud till sina huvudmän eller sluter avtal i huvudmannens namn. I stället är det sedan lång tid tillbaka, även före det att lagen om handelsagentur tillkom, en fast etablerad praxis inom livsmedelsbranschen att handeln sker genom grossister. Så har också varit fallet beträffande Valoras säljuppdrag gentemot Polarbröd. Förhållandet mellan Valora, Polarbröd, grossister och övriga aktörer kan illustreras i skiss (här utesluten) [domsbilaga 1]. Polarbröd har således haft avtalsrelationer om försäljning av bröd enbart med ett fåtal grossister. Det är dessa bolag som har köpt och köper bröd från Polarbröd för storhushållsmarknaden.

19. Valora har i en begränsad omfattning självt tagit upp anbud/order från grossisters kunder och förmedlat dessa till grossisterna (eget ordertagande enligt Valoras benämning). Valoras upptagande av anbud på angivet sätt har utgjort en obetydlig del av verksamheten, som mest 5-10 procent av de avtal som grossisterna ingått som leverantörer. Att Valora tagit upp anbud från en tredje man i form av t.ex. en restaurang till en annan tredje man, ett grossistföretag, medför inte att lagen om handelsagentur blir tillämplig. Valora har inte agerat mellanman med Polarbröd som principal i något avseende, och i vart fall inte i den mening som krävs för att lagen om handelsagentur ska anses tillämplig.

20. De samarbetsavtal rörande inköp av bl.a. polarbröd, som även innefattat marknadsstöd, som Valora slutit med Gröna Lund och ScanFoods har ostridigt inte slutits i Polarbröds namn utan i eget namn. De anbud på inköp av bröd som därefter lämnats i enlighet med samarbetsavtalen har varit från slutkund till grossist. Lagen om handelsagentur är därmed inte tillämplig.

21. Polarbröd bestrider att Valora har upptagit anbud från Grilltuppen, Mo Catering, C:s Flygcatering och IKEA/Frigoscandia till Polarbröd. Kunderna har beställt direkt av Polarbröd. Det bestrids inte att beställningarna kan ha varit en följd av Valoras kundbearbetning. Försäljningen till dessa kunder, s.k. Industrikunder, förutom Grilltuppen, som är en mindre grossist, har varit obetydlig. Exempelvis har totalt fakturerad försäljning till C:s Flygcatering under avtalsperioden uppgått till 14.364 kr. Totalt fakturerad försäljning till dessa kunder åren 2004-2006 har uppgått till 2 909 236 kr. Inte under några förhållanden har försäljningen till dessa kunder varit av den art och omfattning att Valoras ska anses som handelsagent. Det skulle med hänsyn till den obetydliga försäljningen inte heller vara skäligt att tillerkänna Valora avgångsvederlag.

22. Avtalet mellan Valora och Polarbröd har träffats mellan jämbördiga parter trots avtalets natur. Något sådant skyddsintresse som legat till grund för lagen om handelsagentur föreligger inte. Polarbröd hävdar att den av Valora förda talan är ett tydligt exempel på när analog tillämpning av lagen om handelsagentur i avsaknad av skyddsvärt intresse inte bör komma ifråga.

23. Den försäljningsökning som varit under avtalstiden är inte en följd av Valoras arbete utan har till största del berott på att Polarbröd i sin produktutveckling tagit fram nya brödprodukter i sitt sortiment, att Polarbröd lagt ner betydande insatser på marknadsföring under avtalsperioden, ca 250 milj kr, samt att efterfrågan på bröd ökat. Att Valora sålt nya brödprodukter som Polarbröd utvecklat till befintliga kunder innebär inte att Valora har tillfört Polarbröd nya kunder. För detta krävs att det ska vara fråga om en produkt av ett annat slag.

24. Försäljning av bröd på storhushållsmarknaden är av sin natur sådan att kundtroheten till en viss produkt är låg, främst på grund av att slutkundernas inköp är starkt styrda av ekonomiska hänsyn. Det anförda medför att ett kontinuerligt säljarbete är nödvändigt för att kunna upprätthålla försäljningen. Det bestående värde av det arbete som ett säljbolag som Valora utför är därför försumbart. Polarbröd har av detta skäl vid avtalets upphörande anlitat Säljpartner H. & Co för att utföra det fortsatta säljarbetet.

25. Polarbröd sa upp avtalet i syfte att omförhandla det, främst rörande Industrikunderna som skulle lyftas ut ur avtalet. Det var inte förrän Polarbröd fick vetskap om att Valoras dåvarande säljchef R.H. lämnat Valora, tillsammans med Valoras bästa säljare, för att starta ett eget säljbolag som frågan om avtalsrelationen skulle avslutas eller inte väcktes. Efter övervägande beslutade Polarbröd att avsluta förbindelsen med Valora och i stället anlita Säljpartner H. & Co som säljbolag. Skälet var att man gjorde bedömningen att detta bolag skulle utföra ett bättre säljarbete.

26. Valora har när avtalet med Polarbröd träffades inte räknat med att erhålla avgångsvederlag. Valora inriktade i stället de ursprungliga avtalsförhandlingarna på att avtala fram en längre uppsägningstid samt en hög säljprovision. Valora har enligt avtalet också fått dubbelt så lång uppsägningstid, innefattande avtalad provisionsersättning under perioden, än vad som krävs enligt lagen om handelsagentur. Den avtalade provisionsersättningen har dessutom legat något över marknadsmässig provision inom branschen. Säljuppdraget från Polarbröd har varit mycket lönsamt för Valora och inbringat totalt ca 13 milj kr i provisionsersättning. Under dessa omständigheter finns det inte skäl för att tillerkänna Valora ytterligare ersättning för sitt uppdrag i form av avgångsvederlag.

27. Risken att avtalet kunde komma att upphöra har funnits under hela avtalsperioden och särskilt under uppsägningstiden. Valora har inte gått miste om någon uppsägningstid. Polarbröd ska inte drabbas av den omständigheten att Valora underlåtit att utnyttja uppsägningstiden till att förbereda eller vidta eventuellt nödvändiga omställningsåtgärder. Valoras varuportfölj har bestått av 600-700 produkter från drygt 20 olika uppdragsgivare, däribland brödproducenten Pågens. Förlusten av Polarbröd med sina 42 brödprodukter kan därför endast ha fått marginell betydelse för Valora som säljbolag. Valoras storlek på varuportföljen kan jämföras med Säljpartner H. & Co som i dag har en varuportfölj som innehåller ca 200 produkter från sju uppdragsgivare. Det förhållandet att säljchefen R.H samt tre säljare har lämnat Valora i anslutning till avtalets upphörande måste dessutom ha medfört lägre omställningskostnader.

Bevisning

I målet har hörts O.F., marknads- och försäljningsansvarig på Valora inom storhushållsmarknaden, J.H., dåvarande VD för Valora, R.H., dåvarande säljchef på Valora, N.R., nyckelkundsansvarig på Valora, Y.G., menyplanerare och inköpare på PickNick Sverige AB (tidigare C:s Flygcatering), C.M., affärsområdeschef på Polarbröd, L-J.E., kategorichef på Menigo, L.B., regional inköpschef på Servera, och B.H.A., försäljningschef på Polarbörd.

Viss skriftlig bevisning har lagts fram.

Bedömning

Inledning

Med handelsagent förstås enligt 1 § lagen om handelsagent den som i en näringsverksamhet har avtalat med en annan, huvudmannen, att för dennes räkning självständigt och varaktigt verka för försäljning eller köp av varor genom att ta upp anbud till huvudmannen eller sluta avtal i dennes namn.

I angiven bestämmelse finns legaldefinitionen på handelsagent. Där anges de närmare förutsättningarna för att lagen ska vara tillämplig. Det torde finnas visst utrymme att tillämpa lagens bestämmelser om handelsagentur analogt på andra former av uppdrag. De närmare förutsättningarna för en analog tillämpning och frågan vilken verkan en sådan tillämpning skulle ha i det enskilda fallet får överlåtas åt rättstillämpningen. (prop 1990/91:63 s. 50)

En handelsagents verksamhet kännetecknas av att han verkar för försäljning eller köp för en annans, huvudmannens, räkning. Verksamheten innebär att han antingen tar upp anbud till huvudmannen eller sluter avtal för dennes räkning. För att agenten ska få sluta avtal krävs särskilt bemyndigande, se 17 § i lagen. Agenten handlar hela tiden i huvudmannens namn. Detta skiljer agenten från kommissionären, som också handlar för huvudmannens räkning men i eget namn. Ännu längre är steget till ensamåterförsäljaren, som handlar både för egen räkning och i eget namn. En sådan återförsäljare kallar sig visserligen ofta generalagent. Detta har dock ingen inverkan på bedömningen av uppdragets karaktär. (a a)

I definitionen på handelsagent ligger också att det rör sig om ett varaktigt uppdrag. En mellanman som inte är varaktigt knuten till huvudmannen utan endast har åtagit sig att förmedla en enstaka affär för dennes räkning brukar betecknas som mäklare. Bedömningen huruvida uppdraget är varaktigt eller inte får i första hand ske utifrån vad parterna har avtalat. (a a s. 51 f.)

Har Valora tagit upp anbud till Polarbröd och är lagen om handelsagentur direkt tillämplig?

Valora har inte gjort gällande att bolaget slutit avtal i Polarbröds namn. Polarbröd har bestritt att Valora verkat för försäljning av Polarbröds produkter genom ta upp anbud till Polarbröd. När det gäller kunderna Grilltuppen, Mo Catering, C:s Flygcatering och IKEA/Frigoscandia har Polarbröd bestritt att Valora verkat självständigt och varaktigt för försäljning.

Tingsrätten instämmer i parternas uppfattning att bedömningen av frågan om Valora har tagit upp anbud till Polarbröd ska grundas på hur Valora faktiskt bedrivit sitt säljarbete.

Det säljarbete som Valora utfört för Polarbröd kan utifrån vad som kommit fram av utredningen i målet delas upp i två huvudfåror. Den ena av dessa avser försäljning till kunderna Grilltuppen, Mo Catering, C:s Flygcatering och IKEA/Frigoscandia där Valora påstår att man lämnat kundernas anbud om köp av bröd till Polarbröd direkt, vilket bestrids av Polarbröd. Valora har inte presenterat någon utredning om omfattningen av försäljningen till dessa kunder. Av den uppställning som Polarbröd lagt fram avseende Polarbröds försäljning till dessa kunder, och vars riktighet bekräftats av B.H.A., får därför anses utrett dels att Polarbröds totalförsäljning till kunderna varit 901.762 kr (år 2004), 1.492.370 kr (år 2005), 515.104 kr (år 2006), eller totalt under dessa år 2.909.236 kr, dels att Polarbröds försäljning vad gäller C:s Flygcatering hänfört sig till år 2006 och avsett ett fakturerat värde på 14.364 kr. C.M. har lagt till att Polarbröd under 2006 därutöver levererat bröd till C:s Flygcatering motsvarande ett varuvärde på 30-60.000 kr mot att Polarbröd erhållit reklamplats i cateringbolagets matboxar för flygtrafik. Den andra huvudfåran, som rör huvudparten av Valoras säljarbete, avser försäljning som har skett genom grossist. Av en sammanställning över Valoras försäljning, som åberopats av bolaget, är visat att total försäljning av polarbröd år 2006 på storhushållsmarknaden uppgått till ca 36,6 milj kr. Vid utgången av första året enligt avtalet mellan parterna, 2001, har motsvarande försäljning omsatt ca 23,6 milj kr.

Enligt tingsrättens uppfattning kan Valora genom sin säljbolagsverksamhet där anbud om köp av polarbrödsprodukter har lämnats till grossister - bolag som inte påståtts varit ägda av Polarbröd eller på annat sätt kontrollerade av Polarbröd - inte anses ha tagit upp anbud till Polarbröd på det sätt som avses enligt lagen om handelsagentur. Detta gäller enligt rättens mening oavsett om det är slutkund eller Valora för slutkundens räkning som lämnat anbud till grossist. Lagen om handelsagentur är därför inte direkt tillämplig på den försäljning av polarbröd som har skett genom grossister.

När det gäller Valoras uppdrag gentemot Grilltuppen, Mo Catering, C:s Flygcatering och IKEA/Frigoscandia har C.M. uppgett att det var kunderna själva som beställde varor från Polarbröd direkt, som också skötte leverans. Uppgiften har hon grundat på information från Polarbröds försäljningsavdelning. Y.G., inköpare på dåvarande C:s Flygcatering, har förklarat att hon vid ett besök maj-juni 2006 av Valoras säljare N.R. av denna beställde Polarbröd, som levererades av Polarbröd eller Valora. Detta förfarande tillämpades i början. Därefter beställde C:s Flygcatering brödet direkt hos Polarbröd. Enligt rättens mening får det genom dessa uppgifter anses visat att Valora upptagit anbud från C:s Flygcatering till Polarbröd om köp av bröd. Det är ostridigt mellan parterna att Valoras säljarbete gentemot C:s Flygcatering omfattats av parternas avtal, som enligt rättens mening inneburit att Valora inte bara självständigt utan också varaktigt verkat för försäljning av Polarbröds varor. Det kan därmed konstateras att Valoras säljuppdrag såvitt avser C:s Flygcatering har utförts på sådant sätt att lagen om handelsagentur är direkt tillämplig.

Valora har beträffande övriga kunder, dvs. Grilltuppen, Mo Catering och IKEA/Frigoscandia, inte lagt fram någon konkret uppgift om när och hur Valora tagit upp anbud till Polarbröd. Rätten kan därför, även om beviskravet hålls förhållandevis lågt, inte finna att det enbart på påståenden om att sådana anbud har förekommit, mot C.M:s lämnade uppgifter, är visat att Valora har upptagit något anbud till Polarbröd beträffande dessa kunder.

Det är alltså sammanfattningsvis utrett att lagen om handelsagentur är direkt tillämplig enbart på Polarbröds försäljning till C:s Flygcatering.

Är lagen om handelsagentur analogt tillämplig?

Avtalet om sälj- och marknadsföringsarbete mellan Polarbröd och Valora har träffats mellan på marknaden två var för sig ekonomiskt starka parter. Av förhöret med J.H., som undertecknat avtalet för Valora, har framkommit att Valora inte räknade med något avgångsvederlag utan i stället inriktade avtalsförhandlingarna på att uppnå fördelaktiga villkor gällande uppsägningstid och säljprovision. Av förhöret med denne är också upplyst att avgångsvederlag inte annat än i undantagsfall låg i Valoras affärsmodell ävensom att säljuppdraget varit lönsamt för Valora. I målet har inte framkommit annat än att marknaden såvitt nu är i fråga sedan lång tid tillbaka varit ordnad så att leverantören sålt sina varor till grossist och grossisten i sin tur till slutkund. Detta förhållande måste vid avtalets ingående ha varit känt för Valora. Det bör framhållas att kravet att agentens verksamhet ska bestå i att ta upp anbud till huvudmannen är central, vilket, utöver innehållet i 1 § i lagen, ytterligare tydliggörs genom bestämmelserna om agentens och huvudmannens skyldigheter och om förhållandet till tredje man. Något annat sätt för agenten att agera nämns inte. På grund av det anförda anser tingsrätten att omständigheterna inte är sådana att det föreligger skäl för en analog tillämpning av lagen. Att Valora undantagsvis har kommit att agera som handelsagent föranleder ingen annan bedömning.

Ska avgångsvederlag utgå för det säljarbete som omfattas av lagen om handelsagentur?

Av den bedömning som gjorts ovan följer att Valora kan ha rätt till avgångsvederlag på Polarbröds försäljning till C:s Flygcatering, om och i den mån, Valora tillfört Polarbröd ny kund, eller väsentligen ökat handeln med befintlig kund, och Polarbröd kommer att ha väsentlig fördel av förändringen, och avgångsvederlag vid en samlad bedömning är skäligt, särskilt med beaktande av agentens förlust av framtida provision.

C.M. har uppgett att Valoras införsäljning måste ha bidragit till C:s Flygcaterings beställning av bröd. Det är inte visat annat än att C:s Flygcatering därigenom blivit ny kund till Polarbröd. Y.G. har förklarat att bolaget än i dag är kund till Polarbröd och att det i dag levereras kanske något mer bröd än vad som levererades år 2006.

Med beaktande av den obetydliga omsättning som försäljningen till C:s Flygcatering genererat för Polarbröd, ställt i relation till den marknadsandel som varit tilldelad Valora enligt avtalet, är det inte visat att Polarbröd kommer att ha väsentlig fördel av försäljningen till C:s Flygcatering. Avgångsvederlag ska därför inte utgå. Oavsett denna bedömning, är det med hänsyn till såväl den obetydliga omsättning som försäljningen till C:s Flygcatering inneburit, som det förhållandet att parterna synes ha varit eniga om att ett fortsatt säljuppdrag för Valora inte hade omfattat vare sig C:s Flygcatering eller övriga Industrikunder, inte skäligt att något avgångsvederlag utgår.

Slutsats och frågan om rättegångskostnader

De bedömningar som tingsrätten har gjort ovan, dvs. att Valoras säljarbete i allt väsentligt inte omfattas av lagen om handelsagentur samt, i den del där lagen anses tillämplig, att förutsättningar för avgångsvederlag inte föreligger, leder fram till att käromålet ska ogillas helt.

Eftersom Valora är tappande part ska bolaget utge ersättning till Polarbröd för dess rättegångskostnader. Valora har invänt mot skäligheten i Polarbröds anspråk avseende ombudsarvode och anfört att Valora inte ska drabbas av de merkostnader som uppkommit på grund av de fyra ombudsbyten som förekommit hos motparten. Polarbröd har bemött invändningen med att man vid bestämmandet av storleken på anspråket för ombudsarvode redan i viss mån i sänkande riktning har beaktat förhållandet med ombudsbyten, men att man inte närmare kan redogöra för vilken kostnadsökning som dessa har medfört. Begärd ersättning avser advokatbyråns totala arbete med uppdraget.

Med hänsyn till att Polarbröd inte har kunnat redovisa vilket arbete eller vilka arvoden som hänför sig till de olika ombuden som arbetat med saken, och då den arbetsredogörelse som ingetts inte heller utgör tillräckligt underlag för att slå fast vilken ombudskostnad som skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt, finner tingsrätten inte skäl för att tillerkänna Polarbröd högre ersättning för ombudsarvode än det belopp som har vitsordats av Valora. Yrkad ersättning för utlägg är vitsordad.

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. Valora ska ersätta Polarbröd för dess rättegångskostnader med 610.000 kr, varav 585.000 kr avser ombudarvode, jämte ränta på hela beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker.

Hovrätten för Övre Norrland

Valora överklagande tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bifalla käromålet samt till följd därav befria Valora från skyldigheten att ersätta Polarbröd för dess rättegångskostnader vid tingsrätten och i stället förplikta Polarbröd att ersätta Valoras rättegångskostnader vid tingsrätten.

Polarbröd bestred ändring såväl i själva saken som beträffande rättegångskostnader.

Parterna yrkade även ersättning för rättegångskostnader i hovrätten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ingrid Olsson och Hans Sundberg, referent, f.d. hovrättsrådet Gunnar Sjöblom och tf. hovrättsassessorn Hannes Magnergård) fastställde i dom den 22 mars 2012 tingsrättens dom och anförde följande.

DOMSKÄL

Inledning

I det närmast följande redovisas hur hovrätten ser på parternas avtal, dels utifrån det skriftliga kontrakt som upprättats, dels utifrån hur parterna har tillämpat avtalet i praktiken. En fråga som sedan inställer sig är om lagen (1991:351) om handelsagentur (HaL) är direkt tillämplig på avtalet, antingen enligt sin lydelse eller efter s.k. genomlysning.

Skulle så inte anses vara fallet blir frågan om HaL, i vart fall dess bestämmelser om avgångsvederlag, ska tillämpas analogt på parternas avtal.

Parternas avtal

Kontraktet

Parterna har den 28 augusti 2000 undertecknat ett kontrakt, ingivet av båda parter. I kontraktets § 1 sägs bl.a. att Valora (dåvarande Adaco AB) utses till ”ensam agent i Sverige”. Kontraktets § 2 och § 3 innehåller exklusivitets- och konkurrensklausuler för respektive sida, medan kontraktets § 6 innehåller en bestämmelse om att ”[Valora] sköter och träffar affärsöverenskommelser för [Polarbröds] räkning på marknaden inom ramen för av parterna gemensamt fastställda ekonomiska villkor”.

J.H. var VD för sedermera Valora när kontraktet upprättades och undertecknade kontraktet på bolagets vägnar. Det kan nämnas att han i sinom tid blev styrelseordförande för det bolag som tog över Valoras uppdrag att marknadsföra Polarbröds produkter på den aktuella marknaden. J.H. har berättat bl.a. att det inte deltog någon jurist vid utformningen av kontraktet och att ordet agent i kontraktets § 1 kom till för att Polarbröd ville skilja detta kontrakt från ett annat kontrakt mellan samma parter, i vilket termen återförsäljare kom att användas.

Kontraktet innehåller i redovisade delar moment som kan påminna om eller föra tankarna till den relation som råder mellan en handelsagent och huvudmannen. Enligt hovrättens mening går det emellertid inte att utifrån kontraktets lydelse och vad som framkommit rörande omständigheterna vid dess tillkomst dra några säkra slutsatser om vad det var för slags avtal som parterna hade i åtanke när kontraktet skrevs.

Parternas tillämpning av avtalet

Parternas argumentation liksom deras bevisföring har, mer än på kontraktet, varit inriktad på hur Valoras arbete för Polarbröds räkning kommit att gestalta sig i praktiken. Den verksamheten ryms enligt hovrättens mening inom det som beskrivits i redovisade delar av kontraktet, vilket i sin tur visar hur mångtydiga dessa kontraktsbestämmelser är.

Valora har under hovrättens huvudförhandling, för att illustrera sin roll i verksamheten för att söka avsättning för Polarbröds produkter på marknaden för storhushåll och sin uppfattning om förhållandet mellan Valora och Polarbröd, gett in nedan infogade bild (här utesluten) (Polarbröds motsvarande bild av samma förhållande har fogats som bilaga 1 till tingsrättens dom).

Parterna har i åtskilligt varit överens om att den av Valora ingivna bilden på ett riktigt sätt återger de faktiska förhållandena. Det parterna främst varit oense om - utöver frågan om det funnits något agentavtal dem emellan - är vilken roll Valora respektive Polarbröd haft gentemot grossisterna när det gäller ansträngningar för att förmå dessa att ta upp Polarbröds produkter i sortimentet (”listning”; vardera parten synes dock godta att även den andra parten haft en viss roll i detta arbete) och vilken betydelse grossisternas egna försäljare haft när det gällt att få avsättning för Polarbröds produkter.

Enligt hovrättens mening är följande utrett angående Valoras roll i arbetet med att få avsättning för Polarbröds produkter på den aktuella marknaden. Valora har fått provision enligt avtalet på all försäljning som skett till Polarbröds kunder på marknaden för ”storhushåll”. Huvuddelen av avsluten har träffats genom att ”slutkunden” (hotell, restauranger, skolor och sjukhus i figuren ovan) gjort beställningar hos någon av grossisterna, ofta via dator eller genom grossisternas s.k. innesäljare. Grossisterna har själva köpt in Polarbröds produkter och hållit ett eget lager av dessa och av andra varor. Grossisternas inköp har inte varit direkt relaterade till enskilda beställningar från slutkunderna. Valora har bearbetat grossisterna för att förmå dessa att ta upp Polarbröds produkter i sin marknadsföring, något som även företrädare för Polarbröd gjort. Valora har också bearbetat ledet mellan grossister och slutkunder - stundom även slutkunderna själva - genom egen marknadsföring (betald av Polarbröd), genom kundbesök och genom medverkan i anbudsgivningar och upphandlingar. Även i denna del har företrädare för Polarbröd varit aktiva, oberoende av eller i samverkan med Valoras representanter. Valora har kunnat lämna en rabatt kallad avtalsstöd, som slutkunden sedan kunnat åberopa vid sina inköp från en grossist. Därefter har grossisterna fakturerat Valora för rabatten, vilken kostnad Valora sedan debiterat Polarbröd. I mindre utsträckning - vid upp till tio procent av försäljningarna - har Valora självt tagit upp order från slutkund och skickat den till grossist.

Parterna är ense om att en samverkan i huvudsaklig överensstämmelse med den beskrivna mellan brödtillverkaren Polarbröd och säljföretaget Valora är representativ för hur branschen fungerar.

Valora har också gjort gällande att bolaget med Polarbröds goda minne förmedlat order direkt till Polarbröd från vissa kunder, bl.a. C:s Flygcatering, vilket Polarbröd förnekat.

Det kan konstateras att den försäljning som enligt Valoras påstående har skett till s.k. direktkunder är av ringa omfattning och annorlunda slag jämfört med den övriga försäljningen.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att det får anses visat Valora förmedlat order från C:s Flygcatering direkt till Polarbröd. Tingsrätten har däremot inte ansett det vara visat att Valora på motsvarande sätt förmedlat order från ytterligare kunder direkt till Polarbröd. Valora har gjort gällande att tingsrättens bevisvärdering i den delen varit felaktig. Hovrätten finner inte heller när det gäller dessa ytterligare kunder anledning att göra någon annan bedömning än den tingsrätten gjort.

Direkt tillämpning av HaL?

Valora har i hovrätten särskilt poängterat att det i 9 § HaL föreskrivs en rätt till provision även i vissa situationer där avtal inte kommit till stånd på ett sådant sätt att det uppfyller villkoren för vad som anges i definitionen av ett avtal om handelsagentur i 1 § samma lag. Enligt vad Valora hävdat medför reglerna i 9 § att begreppet handelsagent ska ges en vidare tolkning än vad som kan synas följa av 1 §.

Enligt hovrättens uppfattning får föreskrifterna i 9 § HaL ses som uttryck för tanken att agenten bör ha rätt till provision i situationer där det som gjort eller kan antas ha gjort att affären kommit till stånd är agentens arbete inom ramen för ingånget handelsagentavtal enligt 1 § samma lag. Hovrätten anser således inte att innebörden av handelsagent enligt 1 § ska tolkas mot bakgrund av föreskrifterna i 9 §.

I sammanhanget vill hovrätten tillägga att föreskrifterna i 9 § HaL, tillsammans med andra bestämmelser i samma lag, ger stöd för att bedömningen av huruvida ett affärsförhållande ska bedömas utgöra ett handelsagentavtal eller inte ska ske utifrån vad som huvudsakligen kännetecknar affärsförhållandet. Den omständigheten att Valora i begränsad utsträckning förmedlat order från en kund direkt till Polarbröd kan enligt hovrättens mening följaktligen inte påverka bedömningen av om affärsförhållandet mellan Valora och Polarbröd ska anses vara ett handelsagentavtal enligt lagens 1 §.

När det gäller den övriga försäljning av Polarbröds produkter som omfattas av parternas avtal konstaterar hovrätten att den helt övervägande delen av försäljningen i det konkreta fallet kommit till stånd efter det att slutkunden själv beställt varan från grossist, låt vara ofta med åberopande av den rabatt i form av avtalsstöd som lämnats av Valora och som sedermera slutligen betalats av Polarbröd. Sådan försäljning kan inte anses uppfylla de villkor som anges i 1 § HaL. Detsamma gäller den försäljning som kommit till stånd genom att Valora tagit upp order från en slutkund och vidarebefordrat ordern till en grossist. Följaktligen kan lagen, åtminstone i princip, inte vara direkt tillämplig på parternas avtalsförhållande.

Valora har emellertid gjort gällande att HaL efter en s.k. genomlysning av parternas relation och hur branschen är uppbyggd bör vara direkt tillämplig. Enligt Valora ska hovrätten med hänsyn till hur branschen är organiserad bortse från det grossistled som finns mellan Polarbröd och den slutlige köparen. Valora kan också anses ha hävdat att hovrätten av samma skäl ska bortse från att Valoras företrädare inte i egentlig mening tagit upp anbud när i stället slutkunden, med åberopande av rabatter som lämnas av Valora för Polarbröds räkning, själv genom ett enkelt datasystem sköter sina dagliga beställningar från grossisterna.

Den helt övervägande delen av de affärer som kommit till stånd inom ramen för parternas avtalsförhållande - vilket alltså enligt hovrättens mening är vad som bör ligga till grund för bedömningen av om HaL är direkt tillämplig - har gått till på de sätt som just beskrivits. Valora har inte varit inblandad i någon form av avtalsslut på annat sätt än genom att köparen kan ha åberopat en rabatt som i så fall avtalats med Valora (men betalats av Polarbröd). Polarbröd har inte i något fall varit den direkta säljaren, eftersom försäljningen gått via grossister som gjort självständiga inköp från Polarbröd och som håller ett eget lager. Kortare uttryckt har Valora inte tagit upp anbud och har Polarbröd inte varit säljare. Även om Valora erhållit provision på all försäljning på denna marknad, oavsett om företaget varit inblandat i någon direkt marknadsföring mot en viss kund eller inte, skulle det mot den bakgrunden enligt hovrättens mening föra alltför långt att anse HaL vara direkt tillämplig på avtalet mellan Valora och Polarbröd, också efter en sådan genomlysning som Valora förespråkat.

Analogisk tillämpning av HaL?

Hovrätten har alltså funnit att HaL inte är direkt tillämplig på avtalet mellan Valora och Polarbröd. Frågan blir då om, såsom Valora för det fallet hävdat, HaL eller i vart fall dess bestämmelser om avgångsvederlag ska tillämpas analogt.

Luckor i förmögenhetsrättslig lagstiftning framkommer i enskilda fall exempelvis därför att ett visst avtalsförhållande inte formellt uppfyller villkoren för tillämpning av en viss lag. I det praktiska rättslivet har luckor täppts till genom extensiv tolkning (jfr ovan beträffande s.k. genomlysning), analogisk tillämpning eller användning av fiktioner.

HaL hör till de lagar som kan sägas ha genom analogisk tillämpning fått ett vidare tillämpningsområde än lagen formellt har. Här kan nämnas rättsfallet NJA 2008 s. 24 vilket rörde analogisk tillämpning av 28 § HaL, som innehåller bestämmelser om avgångsvederlag. HaL var alltså inte direkt tillämplig på parternas förhållande, men av en punkt i deras avtal följde att frågan om och i vad mån rätt till avgångsvederlag förelåg vid avtalets upphörande skulle avgöras med hänsyn till tillämplig lag. Högsta domstolen, som hade att ta ställning till storleken på avgångsvederlaget, uttalade att vissa bestämmelser i HaL kunde vara analogiskt tillämpliga och att det i detta fall låg nära till hands att söka ledning i 28 § och vad som där sades om agentens rätt till avgångsvederlag vid agenturavtalets upphörande. Dock borde, uttalade Högsta domstolen, vid en analogisk tillämpning av angivna till förmån för agenten tvingande bestämmelse utanför dess egentliga tillämpningsområde bestämmelsen inte längre anses som tvingande utan endast ha dispositiv karaktär.

Vid bedömningen av huruvida det i förevarande mål alls finns skäl att tillämpa bestämmelserna om avgångsvederlag i HaL analogiskt kan till att börja med erinras om att dessa utgör ett - vid direkt tillämpning - tvingande avsteg från den avtalsfrihet som råder i kommersiella avtalsförhållanden och allmänt sett syftar till att stärka agenten ställning i förhållande till huvudmannen. Avgångsvederlaget enligt HaL är avsett att ersätta agenten för bestående värden som agenten tillfört huvudmannen i form av upparbetade kundförbindelser som huvudmannen kan dra nytta av även efter avtalets upphörande och att kompensera agenten för investeringar som denne kan ha gjort och som blir onyttiga för honom (prop. 1990/91:63 s. 42).

Till skillnad från avtalet i rättsfallet NJA 2008 s. 24 - där det fanns en bestämmelse angående avgångsvederlag - innehåller kontraktet i förevarande mål ingen bestämmelse i vilken det talas om avgångsvederlag. Polarbröd har emellertid gjort gällande att Valora vid de förhandlingar som föregick kontraktet inriktade sig på att få till stånd en lång uppsägningstid och en hög säljprovision, i vilka hänseenden Valora blev väl tillgodosett. Enligt Polarbröd räknade Valora inte med att erhålla avgångsvederlag. Som det får förstås menar Polarbröd att Valora genom lång uppsägningstid och hög säljprovision medvetet tillgodosett även sådana ekonomiska intressen som ett avgångsvederlag är tänkt att skydda.

J.H. har uppgett att Valora prioriterat en hög provision och en lång uppsägningstid när avtalet träffades med Polarbröd. Avgångsvederlag ”ingick inte i bolagets affärsmodell” enligt J.H. Det kan visserligen finnas skäl att bedöma J.H:s uppgifter med viss försiktighet med hänsyn till dennes dubbla roll (se ovan), men ingenting i utredningen pekar på att hans uppgifter är felaktiga. I sammanhanget kan anmärkas att redan den omständigheten att avgångsvederlag inte alls nämns i kontraktet talar för att Valora inte räknade med att kunna få ersättning i den formen.

Enligt hovrättens mening får det anses utrett att Valora vid avtalsslutet inte avsett att tillförsäkra sig någon rätt till avgångsvederlag utan valt att tillförsäkra sig en hög provision under avtalstiden och en lång uppsägningstid i medvetande om att avgångsvederlag inte kunde påräknas. Den höga provisionen kan ses som ett - medvetet eller i allt fall i praktiken fungerande - sätt att säkerställa att Polarbröd inte skulle göra någon obehörig vinst på Valoras bekostnad, och den långa uppsägningstiden kan ses som ett motsvarande sätt att säkerställa ett inkomst- eller investeringsskydd under en övergångstid.

Mot denna bakgrund anser hovrätten att det inte finns skäl för en analogisk tillämpning av bestämmelserna om avgångsvederlag i HaL på avtalet mellan Valora och Polarbröd.

Avslutande anmärkningar

Såsom framgått anser hovrätten att bedömningen av huruvida ett affärsförhållande ska bedömas utgöra ett handelsagentavtal eller inte ska ske utifrån vad som huvudsakligen kännetecknar affärsförhållandet. Hovrätten har tidigare uttalat att den omständigheten att Valora i begränsad utsträckning förmedlat order från en kund direkt till Polarbröd följaktligen inte kan påverka bedömningen av om affärsförhållandet mellan Valora och Polarbröd ska anses vara ett handelsagentavtal enligt 1 § HaL. På motsvarande sätt gäller att den nämnda omständigheten inte heller kan påverka bedömningen av om bestämmelserna om avgångsvederlag i HaL ska tillämpas analogiskt på avtalet mellan Valora och Polarbröd. I överensstämmelse med detta synsätt anser hovrätten - till skillnad från tingsrätten - att Valora inte kan ha rätt till avgångsvederlag såvitt avser den försäljning som har samband med den begränsade förmedlingen av order från en kund (C:s Flygcatering) direkt till Polarbröd.

Hovrättens under tidigare rubriker redovisade bedömningar angående HaL:s tillämplighet direkt eller analogt på parternas avtal och vad hovrätten nu anfört beträffande den begränsade förmedlingen av kundorder direkt till Polarbröd innebär att även hovrätten finner att käromålet ska ogillas helt.

Rättegångskostnader

Med den utgång målet i själva saken fått också i hovrätten ska tingsrättens avgörande i fråga om rättegångskostnader stå fast och ska Valora åläggas att ersätta Polarbröd för rättegångskostnader även i hovrätten. Valora har vitsordat Polarbröds kostnadsanspråk i hovrätten.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Valora, som självt ska stå sina rättegångskostnader i hovrätten, förpliktas att ersätta Polarbröds rättegångskostnader i hovrätten med 295 000 kr, varav 275 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på 295 000 kr enligt 6 § räntelagen från dagen för hovrättens dom tills betalning sker.

Hovrättens dom meddelad: den 22 mars 2012.

Mål nr: T 429-11.

Lagrum: 1, 9, 17, 28 §§ lagen (1991:351) om handelsagentur.

Rättsfall: NJA 2008 s. 24.

Litteratur: Prop. 1990/91:63 s. 50 och 42.