RH 2013:10

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Veronica Widell Edlund) anförde i beslut den 9 maj 2012 bl.a. följande.

SKÄL

Eftersom såväl frågan om utseende av bodelningsförrättare som kvarsittningsrätt i första hand är avhängigt av om bodelning påkallats i tid, prövar tingsrätten dessa frågor i ett sammanhang.

När ett samboförhållande upphör ska enligt 8 § sambolagen (2003:376) på begäran av en av samborna samboegendomen fördelas mellan dem genom bodelning. I andra stycket samma lagrum har dock i fråga om påkallandet av bodelning införts en tidsfrist om ett år från det att samboförhållandet upphörde.

I ärendet är ostridigt att samboförhållandet mellan H.J. och S.L. upphörde i november 2010 och att S.L. påkallade bodelning i juli 2011. H.J. är av den uppfattningen att han för egen del påkallat bodelning inom tidsfristen och att detta skett i tid strax före det att S.L. påkallade bodelning eller i vart fall senast i oktober 2011.

Av NJA 2008 s. 49 framgår att den som påstår att han eller hon har begärt bodelning inom ettårsfristen får vid en tvist anses ha bevisbördan för sitt påstående. Några formkrav för hur påkallande av bodelning ska framställas finns inte uppställt i lag. Mot bakgrund av att bodelning inte är nödvändigt för avvecklande av parternas ekonomiska mellanhavanden bör det enligt Högsta domstolen (se s. 54 nämnda rättsfall) ställas höga krav på tydlighet vid en begäran om bodelning.

Av den av H.J. åberopade skriftliga bevisningen framgår att H.J. uttryckt en önskan om att överta bostaden samt att han föreslagit att parterna kan använda sig av det bodelningsförslag som S.L:s tidigare ombud lagt fram, dock med den reservationen att en ny värdering av bostaden måste göras. Enligt tingsrättens mening kan detta inte anses uppfylla kraven på tydlighet avseende påkallande av bodelning varför det inte kan anses som att H.J. för egen del begärt bodelning. Detta bör istället ses som ett led i diskussioner rörande egendomsfördelning med anledning av S.L:s begäran om bodelning.

Fråga är därvid om bodelning kan anses pågå genom S.L:s påkallande därom i juli 2011. Tingsrätten konstaterar i detta hänseende att S.L. i december 2011 begärt försäljning av bostaden genom god man enligt samäganderättslagen. Av 19 § samäganderättslagen framgår såvitt nu är av intresse att det i fråga om makars och sambors egendomsförhållanden finns särskilda bestämmelser. Hovrätten har i RH 1990:122 konstaterat att samäganderättslagens regler om gemensam egendom gäller även när samägarna är gifta med varandra eller när gifta samägare har skilts men bodelning inte har skett. Detsamma måste gälla avseende sambor, dvs. reglerna i samäganderättslagen är tillämpliga om samboskapet har upphört eller, vid en separation, om bodelning inte har skett. Den omständigheten att S.L. ansökt om försäljning enligt samäganderättslagen måste uppfattas som att hon frånfallit begäran om bodelning enligt sambolagen då dessa bägge regleringar inte kan tillämpas samtidigt avseende sambors egendomsförhållanden. Eftersom H.J. inte självständigt inom den lagstadgade tidsfristen kan anses ha påkallat bodelning har frågan om bodelning prekluderats, varför förutsättningar att utse bodelningsförrättare eller förordna om kvarsittningsrätt saknas. H.L:s yrkanden lämnas därmed utan bifall.

SLUT

Tingsrätten lämnar H.J:s yrkanden utan bifall.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Bertil Ahnborg och Anne Mellqvist samt tf. hovrättsassessorn Emil Karlsson, referent) anförde i beslut den 27 september 2012 bl.a. följande.

SKÄL

När ett samboförhållande upphör av annat skäl än att samborna ingår äktenskap med varandra ska, om någon av samborna begär det, samboegendomen fördelas mellan dem genom bodelning (8 § sambolagen). En sambo som vill att bodelning ska förrättas ska framställa en begäran om detta senast ett år efter att samboförhållandet upphörde. Följden av att en begäran om bodelning inte framställs i rätt tid är att bodelning inte kommer till stånd (prop. 2002/03:80 s. 35 f). Av praxis framgår att det bör ställas höga krav på tydlighet vid en begäran om bodelning. Även om det inte är ett krav att själva ordet bodelning används ska framställningen ha ett sådant innehåll att mottagaren inser eller borde inse att den innefattar ett rättsligt anspråk på en formaliserad fördelning av samboegendom enligt sambolagen (se bl.a. NJA 2008 s. 49).

I förevarande fall är det ostridigt att H.J:s och S.L:s samboförhållande upphörde i november 2010. En begäran om bodelning skulle följaktligen ha framställts senast i november 2011. Parterna är överens om att S.L. påkallade bodelning i juli 2011, dvs. inom ettårsfristen. Genom utredningen har det framkommit att parterna därefter förde diskussioner om förrättande av bodelning, i vilka S.L:s dåvarande ombud medverkade. Av den e-postkorrespondens som har getts in i ärendet framgår vidare att H.J. i kontakterna med ombudet bl.a. diskuterade värdet på parternas gemensamma lägenhet och ett av ombudet upprättat förslag till bodelning.

Den centrala frågan i ärendet är vilken betydelse det har att S.L. i ett senare skede - efter ettårsfristens utgång - frånföll sin begäran om bodelning genom att ansöka om att den gemensamma lägenheten skulle försäljas genom offentlig auktion enligt lagen om samäganderätt. Någon bestämmelse som tar sikte på frågan om en begäran om bodelning kan återkallas finns inte och frågan synes inte ha berörts i praxis. Eftersom det för sambor - till skillnad från makar - inte finns något formellt krav på att bodelning ska förrättas bör det emellertid, enligt hovrätten, vara möjligt för den sambo som har påkallat bodelning att återkalla sin begäran, om det senare visar sig att det inte finns skäl att genomföra en formell fördelning av samboegendomen. I annat fall skulle frågan huruvida bodelning ska förrättas vara öppen, vilket skulle försvåra sambornas möjligheter att bedöma sin ekonomiska situation och planera för framtiden. Det nu angivna innebär att S.L. har haft möjlighet att återkalla sin begäran om bodelning. Så skedde också i december 2011, dvs. efter det att tiden för att påkalla bodelning hade löpt ut.

Som tidigare har nämnts är det tillräckligt att en av samborna påkallar bodelning för att en sådan ska förrättas. Sedan bodelning har påkallats finns det alltså, av naturliga skäl, sällan anledning för den andra sambon att för egen del framställa en formell begäran om bodelning. Om den sambo som har begärt bodelning återkallar sin begäran efter ettårsfristens utgång riskerar den andra sambon följaktligen att förlora sin rätt till bodelning, även om han eller hon dessförinnan har medverkat i bodelningen och vill att denna ska genomföras. Enligt hovrätten framstår inte detta som en rimlig ordning. En återkallelse från den ena sambon efter ettårsfristens utgång kan alltså inte utan vidare leda till att den andra sambon förlorar sin rätt till bodelning. De rättsliga följderna av en återkallelse måste i stället bedömas med utgångspunkt i hur samborna har agerat under bodelningen och efter det att återkallelse har skett.

I förevarande fall anser hovrätten att H.J. har medverkat i bodelningen genom sina kontakter med S.L. och hennes ombud. Vidare har han i nära tidsmässig anslutning till återkallelsen ansökt om att en bodelningsförrättare ska förordnas. Det måste därmed ha stått klart för S.L. att H.J. avsåg att fullfölja bodelningen. Med hänsyn till de nu angivna omständigheterna finner hovrätten att återkallelsen inte innebär att H.J. har förlorat sin rätt till bodelning. Hans ansökan om förordnande av bodelningsförrättare ska därför bifallas.

H.J:s yrkande om att han ska ges rätt att bo kvar i parternas gemensamma bostad har lämnats utan bifall av tingsrätten på formell grund och bör med hänsyn till bl.a. instansordningens princip inte prövas av hovrätten som första instans. Hovrätten återförvisar därför denna fråga till tingsrätten för fortsatt behandling.

SLUT

Med ändring av tingsrättens beslut bifaller hovrätten H.J:s ansökan om att en bodelningsförrättare ska förordnas. Hovrätten undanröjer tingsrättens beslut om kvarsittningsrätt och återförvisar frågan till tingsrätten för fortsatt behandling.

Hovrättens beslut meddelat: den 27 september 2012.

Mål nr: ÖÄ 5214-12.

Lagrum: 8 § sambolagen (2003:376).

Rättsfall: NJA 2008 s. 49.

Litteratur: Prop. 2002/03:80 s. 35 f.