NJA 2008 s. 49

Tillämpning av regeln i 8 § andra stycket sambolagen (2003:376) att begäran om bodelning skall framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde.

Handens tingsrätt

A.K. och D.S. var sammanboende till hösten 2003, då deras samboförhållande upphörde. A.K. ansökte den 6 december 2005 hos Handens tingsrätt om att tingsrätten skulle förordna bodelningsförrättare.

D.S. yrkade att ansökningen skulle avvisas under påstående att rätten att ansöka om bodelning var preskriberad och därmed också möjligheten att begära förordnande av bodelningsförrättare.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Paul Arnell) anförde följande i beslut den 6 juli 2007.

Skäl för beslutet

Eftersom parternas samboförhållande ostridigt upphörde under hösten 2003 är sambolagen (2003:376), som trädde i kraft den 1 juli 2003, tillämplig i ärendet. Enligt 8 § 2 st. i denna lag gäller att begäran om bodelning skall framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde. Om så ej sker är rätten att påkalla bodelning prekluderad. Som D.S. får förstås har han gjort gällande att så är fallet. A.K. har gjort gällande att frågan om preklusion (preskription) inte ”lämpar sig för att avgöras i ett ärende om förordnande om bodelningsförrättare”. I rättsfallet NJA 1993 s. 570 har HD tagit upp frågan om preklusion av rätten att påkalla bodelning i ett ärende om förordnande av bodelningsförrättare efter äktenskapsskillnad. Tingsrätten anser att det inte finns något hinder mot att i ett ärende om förordnande av bodelningsförrättare efter ett upplöst samboförhållande pröva en preklusionsfråga av förevarande slag. Vid en sådan prövning får det anses ankomma på sökanden, då invändning om preklusion gjorts av motparten, att styrka att sådan inte inträtt. Frågan om behovet av en bodelning, som berörts av D.S., ankommer det inte på tingsrätten att pröva i ett ärende om förordnande av bodelningsförrättare.

D.S. har uppgivit att A.K. inte framställt någon begäran om bodelning muntligt eller skriftligt under 2003 eller 2004. A.K. har för sin del uppgivit bland annat att hon inte kan med säkerhet minnas om hon använt ordet bodelning specifikt men har hävdat att hon genom att kräva fördelning av det gemensamma bohaget och hemmet har begärt bodelning och att parterna i vart fall gjort partiella fördelningar syftande till en slutlig bodelning och att hon därför konkludent eller underförstått begärt bodelning och att D.S. genom konkludent eller underförstått handlande bekräftat denna begäran. Hon har menat att han genom sitt agerande i vart fall givit A.K. grundad anledning tro att han uppfattat hennes begäran om bodelning.

Till skillnad mot vad som gäller vid upplösning av ett äktenskap krävs inte bodelning efter upplösning av ett samboförhållande om inte någon av parterna begär det. Ofta sker i sådana fall i stället en formlös uppdelning av samboegendomen, vilket synes ha varit fallet mellan parterna i detta ärende beträffande den lösa egendomen. Tingsrätten kan inte finna att A.K. visat att hon framställt någon begäran om bodelning inom ett år från det att parternas samboförhållande upphörde eller att det i hennes agerande inom denna tid kan intolkas någon tydlig sådan begäran med preklusionsavbrytande verkan. Hennes rätt att begära bodelning är därmed prekluderad. Det A.K. åberopat vad gäller reglerna om specialpreskription torde inte ha någon tillämpning på ett ärende av detta slag. Eftersom A.K:s rätt att begära bodelning har förfallit, gäller detsamma hennes rätt att begära förordnande av bodelningsförrättare. Hennes ansökan därom skall därför lämnas utan bifall.

Slutligt beslut

A.K:s ansökan om förordnande av bodelningsförrättare lämnas utan bifall.

Svea hovrätt

A.K. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bifalla hennes ansökan om förordnande av bodelningsförrättare.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Bo Blomquist, referent, och Kjell-Olof Wennström samt tf. hovrättsassessorn Mari-Ann Roos) anförde följande i beslut den 1 december 2007.

Hovrätten, som ansluter sig till tingsrättens bedömning, avslår yrkandet om förordnande av bodelningsförrättare.

Högsta domstolen

A.K. överklagade och yrkade att HD skulle bifalla hennes talan om förordnande av bodelningsförrättare.

D.S. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Ralf Järtelius, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

När ett samboförhållande upphör av annat skäl än att samborna ingår äktenskap med varandra skall, enligt 8 § sambolagen (2003:376), på begäran av någon av samborna, samboegendomen fördelas mellan dem genom bodelning. Enligt bestämmelsens andra stycke skall en begäran om bodelning framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde.

I förevarande fall upphörde samboförhållandet, enligt vad D.S. oemotsagd uppgett, i månadsskiftet augusti/september 2003. Begäran om bodelning har således måst framställas senast vid motsvarande månadsskifte 2004.

När det, såsom i förevarande fall, är tvistigt mellan parterna om begäran om bodelning har framställts inom ettårsfristen får det normalt anses vara den sambo som påstår att sådan begäran har gjorts som skall bevisa det (se justitierådet Muncks tillägg i rättsfallet NJA 1993 s. 302 I).

Hur en begäran om bodelning skall vara beskaffad för att kunna godtas som en sådan framgår inte av sambolagen eller dess förarbeten. Några särskilda formkrav uppställs inte och en muntlig begäran kan således vara tillräcklig, även om det utifrån ett bevissäkringsperspektiv naturligtvis kan vara lämpligt att den görs skriftligen.

I 1987 års lag om sambors gemensamma hem föreskrevs inte någon tidsfrist inom vilken begäran om bodelning skulle göras. I förarbetena till den lagen uttalades dock att en sådan begäran borde framställas i nära anslutning till att samboförhållandet upphör (prop. 1986/87:1 s. 258). Syftet med att i den nu gällande sambolagen införa en uttrycklig frist för när en begäran om bodelning senast skall ske var att öka förutsebarheten för samborna och det framhålls i förarbetena till bestämmelsen att det utan en sådan frist kan uppstå problem för en sambo att efter samboförhållandets upplösning bedöma sin ekonomiska situation och planera för framtiden (se prop. 2002/03:80 s. 35).

För att det angivna syftet med bestämmelsen skall förverkligas måste det krävas att en begäran om bodelning är så tydlig att det, för den sambo som den riktar sig till, är möjligt att förstå vad det är den andra sambon vill uppnå. Även om det inte kan uppställas något krav på att själva ordet bodelning används måste det framgå att det som åsyftas är att en formaliserad fördelning av all eller viss samboegendom skall komma till stånd. Härvid bör det dock vara tillräckligt att framställningen objektivt sett kan anses innefatta en sådan begäran och att mottagaren av framställningen borde ha insett detta.

I förevarande fall får det av utredningen anses framgå att parterna sämjedelat all samboegendom utom vinsten från försäljningen av den gemensamma bostaden och att de, när det gäller nämnda vinst, fört vissa diskussioner angående principerna för hur den skulle fördelas. Såvitt framkommit har dessa diskussioner, åtminstone inledningsvis, syftat till att en formlös fördelning skulle komma till stånd och det kan således inte anses visat att någon bodelning i formell mening påbörjats.

Den skriftliga bevisning i form av korrespondens mellan parterna som A.K. åberopat ger vid handen att diskussionerna om fördelningen av vinsten från fastighetsförsäljningen intensifierades i slutet av september 2004, dvs. efter ettårsfristens utgång, och att en uttrycklig begäran om bodelning framställdes senast i januari 2005. Även om angiven korrespondens i viss mån tyder på att konkreta krav på en formell fördelning kan ha framställts redan i tiden före september 2004, så är utredningen inte tillräcklig för att det skall anses visat att någon framställning som av D.S. bort uppfattas som en begäran om bodelning gjorts senast ett år efter det att samboförhållandet upplöstes.

A.K. har dock gjort gällande att D.S., även om begäran om bodelning skulle anses ha gjorts för sent, genom att inlåta sig i förhandlingar om fördelningen av vinsten från fastighetsförsäljningen, har förlorat möjligheten att göra invändning om att begäran om bodelning gjorts för sent.

Av det ovan nämnda rättsfallet NJA 1993 s. 302 I och II framgår att rätten att påkalla bodelning enligt 1987 års lag om sambors gemensamma hem kan gå förlorad i fall där den sambo som framställer begäran om bodelning givit den andra sambon befogad anledning att utgå från att någon sådan inte skulle begäras.

I rättsförhållanden där avtalsfrihet råder på så sätt att en domstol inte ex officio kan beakta att en frist försuttits har det ansetts att den omständigheten att en part inlåter sig i förhandlingar med sin motpart, eller att han gör vissa medgivanden, i vissa fall bör medföra att han förlorar möjligheten att göra invändning om att motpartens anspråk eller invändningar är för sent framställda, se t.ex. NJA 1993 s. 436 (angående säljares invändning om att reklamation skett för sent), NJA 1971 s. 216, 1984 s. 747, 1999 s. 232 och 2001 s. 486 (angående försäkringsgivares möjlighet att åberopa specialpreskription) samt Lindskog, Preskription, 2 uppl., 2002 s. 627 ff.

Fristen i 8 § andra stycket sambolagen hindrar naturligtvis inte att samborna, om de är överens, genomför en bodelning trots att någon begäran därom inte framställts inom ett år efter det att samboförhållandet upphörde. I fall då den sambo som begärt bodelning genom den andres uppträdande givits befogad anledning att tro att den andre avstått från att göra invändning om att begäran om bodelning framställts för sent, talar starka skäl för att möjligheten att göra sådan invändning skall kunna gå förlorad. En sådan princip kan inte anses strida mot det syfte - att öka förutsebarheten för samborna - som motiverat ettårsfristen i 8 § andra stycket sambolagen utan framstår tvärtom som ägnad att motverka de problem att bedöma sin ekonomiska situation och planera för framtiden som annars kunde uppstå för den sambo som haft anledning att förlita sig på att en bodelning skulle komma till stånd.

I förevarande fall har parterna, som på ömse sidor varit biträdda av advokater, under ungefär ett års tid fört förhandlingar som uttryckligen avsett frågan om bodelning och vid vilka D.S., utan att nämna något om att begäran om bodelning var för sent framställd, lämnat konkreta erbjudanden avseende fördelningen av vinsten från fastighetsförsäljningen. Sammantaget har omständigheterna varit sådana att A.K. får anses ha haft rätt att utgå från att D.S. inte senare skulle avfärda hennes anspråk med en formell invändning om att hennes begäran om bodelning var för sent framställd. D.S. har därmed förlorat sin rätt att göra en sådan invändning. Eftersom det således inte kan anses föreligga något hinder mot att förrätta bodelning mellan parterna skall bodelningsförrättare förordnas i enlighet med A.K:s ansökan.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut i huvudsaken bifaller HD A.K:s ansökan om att bodelningsförrättare skall förordnas. Det ankommer på tingsrätten att utse lämplig person för uppdraget.

Domskäl

HD (justitieråden Leif Thorsson, Severin Blomstrand, Ann-Christine Lindeblad, Kerstin Calissendorff och Gudmund Toijer, referent) meddelade den 10 januari 2008 följande beslut.

Skäl

A.K. och D.S. har tidigare varit sambor. Förhållandet upphörde genom att de flyttade isär, något som enligt D.S:s oemotsagda uppgift skedde vid månadsskiftet augusti/september 2003. Frågan är nu om det skall förordnas en bodelningsförrättare med uppgift att fördela samboegendom. För att kunna avgöra den frågan har HD att ta ställning till D.S:s invändning att A.K. har framställt sin begäran om bodelning för sent.

Frågan om A.K. har begärt bodelning i rätt tid

När ett samboförhållande upphör av annat skäl än att samborna ingår äktenskap med varandra, skall på begäran av någon av samborna samboegendomen fördelas mellan dem genom bodelning. Begäran om bodelning skall framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde (8 § sambolagen, 2003:376). Den som påstår att han eller hon har begärt bodelning inom ettårsfristen får vid tvist normalt anses ha bevisbördan för sitt påstående (jfr bl.a. justitierådet Muncks tillägg i rättsfallen NJA 1993 s. 302 I och II samt Eriksson, Den nya familjerätten, 8 uppl. 2006 s. 55).

Lagen anger inte hur en framställning skall vara beskaffad, och det ställs följaktligen inte några formkrav på framställningen. En skriftlig underrättelse kan typiskt sett vara det mest lämpliga sättet att säkra bevisning om underrättelsen. Men muntliga framställningar och även konkludenta handlingar kan få rättsliga verkningar.

De närmare kraven på framställningen bör bedömas mot bakgrund av lagstiftningens syfte. Tanken med ettårsfristen, som saknade motsvarighet i 1987 års lag om sambors gemensamma hem, är att öka förutsebarheten för samborna och ge dem en möjlighet att bedöma sin ekonomiska situation efter upplösningen av samboförhållandet och planera för framtiden. Lagstiftarens utgångspunkt har varit att en begäran om bodelning som regel framställs i nära anslutning till att förhållandet upphör. En frist innebär dock minskade möjligheter att ta hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet, och i syfte att undvika stötande resultat har lagstiftaren inte velat sätta fristen för snävt. (Prop. 2002/03:80 s. 35 f.)

Det bör också vägas in i bedömningen att en bodelning inte - så som enligt huvudregeln vid äktenskapsskillnad - är nödvändig för en avveckling av parternas ekonomiska mellanhavanden efter ett samboförhållande. De tidigare samborna kan välja att dela upp egendomen utan att genomföra en bodelning, när båda är överens om vad var och en av dem skall ta med sig när de flyttar isär (jfr prop. 1986:87:1 s. 258).

Mot den nu angivna bakgrunden bör det ställas höga krav på tydlighet vid en begäran om bodelning. Tillåts situationen vara oklar motverkar det syftet att tidigare sambor efter en begränsad tid skall kunna överblicka sin ekonomi. Det måste också göras en klar skillnad mellan bodelning i rättslig mening och en fördelning av mer formlös natur, liksom det kan finnas anledning att skilja bodelning som ett familjerättsligt förvärv från förvärv av egendom på allmän civilrättslig grund. Även om det inte i rättstillämpningen bör införas något oeftergivligt krav på att själva ordet bodelning används, måste en framställning för att fylla sin funktion åtminstone ha ett sådant innehåll att mottagaren inser eller borde inse att den innefattar ett rättsligt anspråk på en formaliserad fördelning av samboegendom enligt sambolagen. I praktiken torde detta leda till att det främst blir fråga om skriftliga eller muntliga underrättelser, eftersom kravet på tydlighet av detta slag mera sällan kan uppfyllas genom ett konkludent handlande.

I det nu aktuella fallet får det anses framgå att parterna under det första året efter samboförhållandets upphörande fördelade en stor del av samboegendomen utan att det skedde i formen av en bodelning. Vad som återstod synes enbart ha varit att fördela vinsten efter försäljning av den gemensamma bostadsfastigheten. I den delen pågick vid utgången av ettårsfristen fortfarande diskussioner som inledningsvis torde ha skett med utgångspunkten att det skulle ske en mer formlös fördelning också av denna egendom. Att döma av parternas skriftliga meddelanden var det först i slutet av september 2004, när ettårsfristen alltså hade löpt ut, som diskussionerna om fördelning av vinsten intensifierades. Med hänsyn till möjligheten att göra en formlös fördelning kan inte diskussionerna i sig eller fördelningen av annan egendom ses som led i en påbörjad bodelning eller föranleda slutsatsen att D.S. däri uppfattat eller borde ha uppfattat en begäran om bodelning från A.K:s sida.

Mot denna bakgrund finner HD att A.K. inte har visat att hon begärt bodelning senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde.

Frågan om D.S. har avstått från att göra invändning om att bodelning inte har begärts i rätt tid

A.K. har gjort gällande att D.S. genom att inlåta sig i förhandlingar om fördelning av vinsten från bostadsförsäljningen har förlorat möjligheten att invända att bodelning begärts för sent.

Följden av att en begäran om bodelning inte framställs i rätt tid är enligt sambolagens motiv att någon bodelning inte kommer till stånd, vilket kan innebära att den ena parten förlorar sin rätt (prop. 2002/03:80 s. 35). Motivuttalandet synes närmast få så förstås att en part som inte iakttar ettårsfristen förlorar sin rätt att ensidigt genomdriva en bodelning. De skäl som ligger bakom fristen - alltså en tidigare sambos intresse av att inom rimlig tid kunna överblicka sin ekonomiska situation - hindrar däremot inte att parterna frivilligt enas om att reglera sitt rättsförhållande genom bodelning, också då ettårsfristen har överskridits. Av detta får anses följa att en sambo med rättsliga verkningar kan avstå från att åberopa att fristen inte har iakttagits och att ett sådant avstående kan ske också konkludent genom ett visst uppträdande eller handlande från sambons sida. I linje med det tidigare anförda måste dock även i denna situation höga krav på tydlighet upprätthållas för att syftet med ettårsfristen inte skall gå förlorat på detta sätt. En sambo kan anses ha avstått från att åberopa ett överskridande av fristen bara om det står klart att den sambo som begär bodelning har haft fog för att uppfatta situationen så.

I förevarande fall framgår det att parterna efter utgången av ettårsfristen och även sedan A.K. senast i januari 2005 uttryckligen begärt bodelning fortsatt sina diskussioner om en fördelning av vinsten från bostadsförsäljningen.

Kontakterna har dock följt på de diskussioner som efter vad som tidigare konstaterats närmast varit inriktade på en formlös fördelning av vinsten. Och även om diskussionerna alltmer förts i termer av juridiska rättigheter och gradvis har övergått i konkreta ekonomiska erbjudanden från D.S:s sida byggda på en hälftendelning, innehåller parternas skriftväxling inte någon tydlig övergång till en fördelning i form av bodelning.

A.K. kan därmed inte anses ha visat att D.S. har avstått från att åberopa det förhållandet att hon överskridit ettårsfristen för att begära bodelning. Därmed finns det, såvitt framkommit i detta mål, inte förutsättningar för en bodelning. Överklagandet kan därför inte vinna bifall.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD:s beslut meddelat: den 10 januari 2008.

Mål nr: Ö 5203-06.

Lagrum: 8 § sambolagen (2003:376).

Rättsfall: NJA 1993 s. 302.