RH 2013:33

E.F. Aktiebolag i likvidations konkursbo (konkursboet) yrkade vid tingsrätten att E.G. AB (E.G.) och C.B. solidariskt skulle förpliktas att till konkursboet betala 5 383 621 kr jämte ränta.

Konkursboet anförde som grund för talan mot E.G. sammanfattningsvis följande. E.F. Aktiebolag (E.F.) gjorde i sin deklaration för taxeringsåret 1995 avdrag för underskott på en av bolaget ägd andel i ett kommanditbolag. Vid bolagsstämma den 14 oktober 1994 beslutades att vinst i E.F. om drygt 13 miljoner kr skulle delas ut till aktieägaren E.G. (då med annan firma). Skattemyndigheten underkände avdraget för underskott avseende andelen i kommanditbolaget, varvid E.F. ålades att betala tillkommande skatt om 5 383 621 kr avseende taxeringsåret 1995. Utdelningen skedde i strid med aktiebolagslagens regler om vinstutdelning. Återbäringsskyldighet enligt aktiebolagslagen föreligger avseende ett belopp om 5 383 621 kr, motsvarande skatteskulden. E.F. kom genom utdelningen på obestånd. Den gjordes till en närstående som får presumeras ha haft kännedom om E.F:s obestånd och handlingens otillbörlighet. Således aktualiseras även återvinning enligt konkurslagen.

E.G. bestred talan. E.G. åberopade som grund för sitt bestridande i första hand att den av konkursboet påstådda fordran var preskriberad, både såvitt avser återbäring enligt aktiebolagslagen och såvitt avser återvinning enligt konkurslagen.

Tingsrätten, som efter begäran från E.G. beslutade att pröva frågan om preskription i mellandom, fastställde i mellandom att konkursboet på grund av preskription förlorat rätten att mot E.G. göra gällande återbäringskrav enligt aktiebolagslagen och återvinningskrav enligt konkurslagen med anledning av den vinstutdelning som beslutades om på E.F:s bolagsstämma den 14 oktober 1994. Tingsrättens dom överklagades till hovrätten som fastställde tingsrättens dom. Hovrättens dom överklagades till Högsta domstolen som fastställde hovrättens domslut.

Konkursboet uppgav efter Högsta domstolens dom att det vidhöll samtliga yrkanden i enlighet med ansökan om stämning och anförde, i tillägg till vad det tidigare hade anfört i målet, huvudsakligen följande. E.F. har genom passivitet orsakat att den i målet aktuella fordran har preskriberats. Passiviteten har bestått i att bolaget, genom sina ställföreträdare, inte har utfört preskriptionsavbrott. Passiviteten är en rättshandling och har medfört att E.F:s egendom till följd av preskription på ett otillbörligt sätt har undandragits konkursborgenärerna. E.F. var vid tiden för passiviteten insolvent. Insolvensen uppkom i vart fall genom preskriptionen av den i målet aktuella fordran. E.F. har, eller borde ha, känt till insolvensen och undandragandet. Rättsverkan av uteblivet preskriptionsavbrott ska därför gå åter och konkursboet äger därigenom föra talan i enlighet med i stämningsansökan anförda grunder.

E.G. yrkade att tingsrätten skulle avvisa konkursboets talan i den del den avsåg de nu åberopade omständigheterna avseende återvinning av den passivitet som ledde till att preskription inträdde. Såsom grund för yrkandet om avvisning åberopade E.G. i första hand att dessa omständigheter omfattas av den meddelade mellandomens rättskraft och i andra hand att åberopandet av dem utgör en otillåten ändring av talan. E.G. anförde såvitt avsåg förstahandsgrunden huvudsakligen följande. Tingsrätten hade i mellandomen att ta ställning till frågan om den rättsföljd som konkursboet sökte var preskriberad. Konkursboet försöker kringgå mellandomen genom att åberopa en ny grund till stöd för samma rättsföljd. Om konkursboet velat göra gällande återvinning av uteblivet preskriptionsavbrott skulle konkursboet ha åberopat detta inom ramen för mellandomsprövningen. Alla omständigheter till stöd för att preskription inte har skett faller inom mellandomstemat. Den nya grunden är därmed prekluderad.

Konkursboet bestred E.G:s yrkande om avvisning och anförde som grund härför huvudsakligen följande. Vid mellandom uppkommer ingen prekluderande verkan i målet. Så länge målet inte har avgjorts får part åberopa ny omständighet inom ramen för sin talan. I mellandomstemat ingår inte frågan om konkursrättslig återvinning av passivitet. Eftersom det för återvinning av passivitet krävs att passivitetsverkan förevarit, föreligger ingen återvinningsgrund innan preskriptionsfrågan prövats. Den av konkursboet nu åberopade grunden för dess talerätt måste anses utgöra en underliggande förutsättning för konkursboets yrkande och som sådan ingå i konkursboets talan. Någon ändring av talan föreligger då inte genom att konkursboet åberopar ny grund härför.