RH 2013:46

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Cecilia Eneman) anförde i dom den 30 juli 2012 följande.

DOMSKÄL

Förutsättningar föreligger att döma till äktenskapsskillnad mellan parterna.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer, enligt 5 kap.1 och 4 §§äktenskapsbalken samt 3 kap. 4 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, till äktenskapsskillnad mellan parterna.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättslagmannen Göran Karlstedt och hovrättsrådet Linda Hallstedt, referent) anförde i dom den 14 juni 2013 följande.

DOMSKÄL

A.E. och R.E., som båda är filippinska medborgare, är gifta med varandra och har tillsammans barnen C. och D., även de filippinska medborgare. A.E. har varit bosatt i Sverige sedan 2004. Hon bor sedan 2009 tillsammans med en svensk man och har med denne två gemensamma barn, vilka är svenska medborgare.

A.E. ansökte vid tingsrätten om äktenskapsskillnad. Sedan det visat sig att ansökan inte kunde delges R.E. förordnade tingsrätten en god man att tillvarata dennes intressen. Efter medgivande av den gode mannen meddelade tingsrätten dom på äktenskapsskillnad med stöd av 5 kap.1 och 4 §§äktenskapsbalken samt 3 kap. 4 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL).

R.E. har nu överklagat tingsrättens dom och i hovrätten anfört i huvudsak följande. Grund för att upplösa parternas äktenskap saknas enligt filippinsk rätt och en svensk dom på äktenskapsskillnad kommer inte att erkännas på Filippinerna. A.E. lämnade Filippinerna år 2004 för att hälsa på hans syster i Sverige men återvände inte till Filippinerna utan stannade i Sverige mot hans vilja. Han har därefter själv fått ta hand om C. och D. A.E. har således övergett sin familj och hon har heller inte bidragit till försörjningen av sin familj i hemlandet. A.E. är skyldig att åka hem till Filippinerna för att ta hand om sina barn. Att överge och negligera sina barn är brottsligt på Filippinerna och även otrohet är brottsligt. A.E. väckte talan om äktenskapsskillnad på Filippinerna under år 2010, men eftersom hon inte inställde sig till domstolsförhandlingarna avskrevs först målet. Målet har därefter återupptagits men är numera vilandeförklarat.

A.E. har i hovrätten anfört i huvudsak följande. Hon planerar att stanna i Sverige och gifta sig efter det att äktenskapsskillnaden med R.E. blivit klar. Hon har inte övergett sina barn på Filippinerna och hon skickade till en början pengar till dem men sedan R.E. vägrat henne att ha kontakt med C. och D. har hon slutat skicka pengar till dem. På sikt vill hon att C. och D. ska flytta till Sverige. Det stämmer att en svensk dom på äktenskapsskillnad inte erkänns på Filippinerna. Det stämmer också att hon väckte talan om äktenskapsskillnad på Filippinerna under 2010 och att det målet inte är nedlagt.

Hovrätten gör följande bedömning.

Enligt 3 kap. 2 § tredje punkten IÄL föreligger svensk domsrätt om käranden inte är svensk medborgare men har hemvist här i riket sedan minst ett år. Då A.E. har hemvist här i Sverige sedan mer än ett år föreligger svensk domsrätt.

Det framstår som oklart om och när äktenskapsmålet på Filippinerna kan komma att avgöras och hinder mot att nu sakligt pröva den i Sverige gjorda ansökan om äktenskapsskillnad kan inte anses föreligga.

Enligt 3 kap. 4 § första stycket IÄL ska talan om äktenskapsskillnad som huvudregel prövas enligt svensk lag. Av tredje stycket i samma bestämmelse följer dock att om båda makarna är utländska medborgare och ena maken åberopar att grund för äktenskapsskillnad saknas enligt lagen i det land där han är medborgare får det inte dömas till äktenskapsskillnad, om det med hänsyn till samma makes eller gemensamma barns intressen föreligger särskilda skäl däremot.

Som tingsrätten funnit föreligger förutsättningar att med tillämpning av äktenskapsbalkens bestämmelser döma till äktenskapsskillnad mellan makarna. Frågan i hovrätten är om vad R.E. anfört utgör särskilda skäl däremot.

Av förarbetena till de nämnda reglerna i IÄL (prop. 1973:158 s. 107) framgår att domstolen vid sin prövning ska göra en allmän bedömning med hänsyn till båda makarnas och barnens intressen. Ju svagare anknytning makarna har till Sverige, desto större anledning finns det att vägra en äktenskapsskillnad. Särskilt gäller detta när den make som motsätter sig äktenskapsskillnad själv inte har någon anknytning till Sverige.

En bärande tanke bakom lagstiftningen om internationella rättsförhållanden rörande äktenskap är att den ska tillgodose rimliga krav på att en make med anknytning till Sverige ska kunna få en talan om äktenskapsskillnad prövad här i landet enligt svensk lag (a. prop. s. 85). Den omständigheten att den svenska domen inte vinner erkännande utomlands kan inte tillmätas någon självständig betydelse. A.E. har en lång och varaktig anknytning till Sverige och hon avser att bo kvar här. Med hänsyn härtill finner hovrätten att även om R.E. inte har någon anknytning till Sverige kan särskilda skäl mot att döma till äktenskapsskillnad mellan parterna inte anses föreligga. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

Hovrättens dom meddelad: den 14 juni 2013.

Mål nr: T 7721-12.

Lagrum: 3 kap. 4 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Litteratur: Prop. 1973:158 s. 85 och s. 107.