RH 2013:54

Sundsvalls tingsrätt

L.N. ansökte om tillstånd att adoptera J.L. och O.L. som vid tidpunkten för ansökans ingivande var 24 år gamla och vars biologiska mor M.L. han levt med under deras uppväxt. L.N. var vid tidpunkten för ansökans ingivande gift med en annan kvinna, M.M.

Såväl J.L., O.L. och M.L. som J.L:s och O.L:s biologiske far A.P. samtyckte till adoptionen.

Sundsvalls tingsrätt (tingsnotarien Anders Wallin) anförde i slutligt beslut den 7 maj 2013 följande.

SKÄL

Av ingivet personbevis framgår att L.N. sedan den 14 september 2012 är gift med M.M., som inte är sökande i ärendet. Enligt 4 kap. 3 § föräldrabalken får makar inte adoptera annat än gemensamt. Den ena maken får dock ensam anta adoptivbarn, om den andre vistas på okänd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning. Den ena maken får också annars med den andre makens samtycke adoptera dennes barn eller adoptivbarn eller eget barn.

J.L och O.L. är biologiska barn till M.L. och A.P.. Med hänsyn till att L.N. är gift med M.M., och då det inte framkommit något skäl att frångå huvudregeln om att makar inte får adoptera annat än gemensamt, är de formella förutsättningarna för adoption inte uppfyllda. Ansökan ska därför lämnas utan bifall.

SLUT

Tingsrätten lämnar L.N:s ansökan utan bifall.

L.N. överklagade beslutet och yrkade att han skulle ges tillstånd att adoptera J.L. och O.L.

Hovrätten (hovrättslagmannen Anders Erlman, hovrättsrådet Per-Anders Svensson och tf. hovrättsassessorn Riikka Liljenfeldt) anförde i slutligt beslut 5 september 2013 följande.

SKÄL FÖR BESLUTET

Enligt 20 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare när den avgör ärenden som handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden, vilket är fallet med adoptionsärenden. Av 18 § första stycket 7 förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion framgår att en tingsnotarie kan förordnas att på eget ansvar handlägga ärenden enligt den lagen om ärendena kan avgöras av en lagfaren domare och inte är tvistiga. Dock framgår av fjärde stycket i samma paragraf att förordnanden inte får avse ärenden som är omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet.

I detta fall har det visserligen inte framförts några invändningar mot den sökta adoptionen från någon av de personer som yttrat sig och ärendet har i den meningen inte varit tvistigt. Dock har tingsrättens avgörande gått sökanden emot. I otvistighetskravet, som är en förutsättning för att en notarie ska vara behörig att besluta i ett domstolsärende i tingsrätt, får också anses ligga att sökanden genom beslutet får bifall till sin talan. En notarie kan alltså inte anses behörig att fatta beslut i ärenden där avgörandet innebär att den sökandes yrkande avslås oavsett om skälet för detta är att motparten motsatt sig yrkandet eller att det på annan grund inte är möjligt att bifalla yrkandet. När det gäller adoptioner har Justitiekanslern vid olika tillfällen också påpekat att det inte är lämpligt att notarier handlägger vuxenadoptioner (JK 1985 s. 73 och JK:s beslut 2004-05-07 med diarienummer 1066-04-28), vilket det i detta fall är fråga om.

Hovrätten anser alltså att tingsrätten genom sin sammansättning vid ärendets avgörande har brustit i sin formella behörighet och att beslutet därför ska undanröjas och ärendet återförvisas till tingsrätten för förnyad handläggning.

HOVRÄTTENS BESLUT

Hovrätten, som meddelar prövningstillstånd, undanröjer tingsrättens beslut och visar ärendet åter till tingsrätten för förnyad handläggning.

Hovrättens beslut meddelat: den 5 september 2013.

Mål nr: ÖÄ 595-13.

Lagrum: 20 kap. 1 § föräldrabalken, 18 § förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion.

Litteratur: JK 1985 s. 73, JK:s beslut 2004-05-07 med diarienummer 1066-04-28.