RH 2013:67

Gärningspåståenden: I. I har den 13 juli 2012 utomhus i en personbil i Göteborg uppsåtligen innehaft en halvautomatisk pistol med tillhörande 9 patroner skarp kulammunition utan att ha rätt till det. Brottet är grovt eftersom vapnet innehafts i ett fordon på allmän plats. Risken för att vapnet skulle komma till brottslig användning har varit särskilt stor eftersom enhandsvapnet förvarats skarpladdat av I, som vid transporten av vapnet själv burit skyddsväst. - II. I har den 16 november 2012 utomhus i en personbil i Göteborg uppsåtligen innehaft en halvautomatisk pistol med tillhörande 15 patroner skarp kulammunition utan att ha rätt till det. Brottet är grovt eftersom vapnet innehafts i ett fordon på allmän plats. I bilen har enhandsvapnet förvarats med laddat magasin och lätt åtkomligt under förarsätet för föraren, som var I.

Tingsrätten: I ska nu dömas för grovt vapenbrott och ringa narkotikabrott. Grovt vapenbrott är ett brott av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse om det inte föreligger särskilda omständigheter som motiverar ett annat påföljdsval. Samtliga omständigheter i det enskilda fallet ska beaktas vid straffvärdebedömningen av det grova vapenbrottet. I förevarande fall ska vid bedömningen av gärningens straffvärde särskilt beaktas att vapnet har varit laddat med skarp kulammunition och att vapnet funnits på en lättillgänglig plats i bilen. Vidare har I, som hanterat vapnet med handskar, varit narkotikapåverkad och iförd skyddsväst. Att under sådana omständigheter inneha ett skarpladdat vapen innebär en uppenbar risk för att vapnet kan komma till brottslig användning. Nu anförda omständigheter medför att tingsrätten anser att det grova vapenbrottet har ett straffvärde på ett år. Vad som blivit upplyst om I:s personliga förhållanden utgör inte tillräcklig skäl att frångå ett fängelsestraff. Med hänsyn till det anförda kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga för It. Påföljden ska därför bestämmas till fängelse 1 år.

Hovrätten: Som ovan antecknats har I gjort sig skyldig till flera brott men de brott som i huvudsak utgör grund för bedömningen av straffvärdet är de grova vapenbrotten.

Omständigheterna vid de båda vapenbrotten är likartade på så sätt att I i båda fallen i en bil på allmän plats innehade halvautomatiska pistoler med tillhörande ammunition. Även om kalibern på det vapen som innehades den 16 november 2012 är något grövre är det inte visat att det vapnet är påtagligt farligare än det vapen som innehades den 13 juli 2012. En skillnad mellan de båda brotten är emellertid att I bar skyddsväst vid innehavet i juli. Denna omständighet tolkar hovrätten som att det då fanns en förhöjd risk att vapnet skulle komma till användning. Vapeninnehavet i juli har därför ett högre straffvärde än innehavet i november.

Omständigheterna vid vapenbrotten var sådana att de inte blir tillräckligt beaktade endast genom att gärningen rubriceras som grova brott (se prop. 2011/12:109 s. 41 f.). Straffvärdet för brottet den 13 juli 2012 motsvarar fängelse i 10 månader. Brottet den 16 november 2012 har ett något lägre straffvärde. Någon annan påföljd än fängelse kan, med hänsyn till brottens art och straffvärde, och då några särskilda skäl för annan påföljd inte framkommit, inte komma ifråga. Brotten är begångna med endast fyra månaders mellanrum och det senare tre månader efter domen avseende det första. Detta måste också få genomslag vid straffmätningen (jfr 29 kap. 4 § brottsbalken). Vid en samlad bedömning kommer hovrätten fram till att det gemensamma straffet bör bestämmas till fängelse 1 år4 månader. Påföljdsbestämningarna i de överklagade domarna ska ändras i enlighet härmed.