RH 2013:70

Gärningspåstående: R har den 20 januari 2013 i Malmö olovligen innehaft en halvautomatisk skarpladdad pistol samt 6 skarpa tillhörande patroner av modell hålspetskulor. - Pistolen är tillgripen och saknar legalt användningsområde för R. Hålspetskulorna är dessutom av särskilt farlig beskaffenhet. Vidare har innehavet under transport till gripandeplatsen skett på allmän plats samt i taxifordon på allmän plats.

Tingsrätten: R har erkänt vapenbrottet. Eftersom hans erkännande får stöd av övrig utredning är åtalet styrkt. När det gäller rubriceringen av brottet gör tingsrätten följande överväganden.

Vid bedömande av om ett vapenbrott är grovt ska det enligt 9 kap. 1 § andra stycket särskilt beaktas bl.a. om vapnet har innehafts på allmän plats eller i ett fordon på allmän plats (punkten 1) eller om det varit av särskilt allvarlig beskaffenhet (punkten 2). Frågan om ett vapenbrott bör bedömas som grovt ska dock avgöras med beaktande av samtliga omständigheter vid brottet. Ett brott kan bedömas som grovt även om någon av de här uppräknade omständigheterna inte har förelegat (se prop. 2011/12:109 s. 42). Så kan vara fallet om omständigheterna vid brottet liknar något av de angivna fallen, t.ex. att vapnet har medförts till en privat fest eller till ett universitetsområde, eller att ett skarpladdat vapen har förvarats öppet i bostaden trots att flera personer vistats där eller haft tillträde dit.

Redan genom R:s egna uppgifter framkommer att vapnet i laddat skick har innehafts på allmän plats och i ett fordon på allmän plats, vilket utgör tillräckliga skäl för att bedöma brottet som grovt. Det har inte framkommit att vapnet i sig, mot bakgrund av dess eldkraft, är av särskilt farlig beskaffenhet; A har förklarat att utseendet tyder på att det är fråga om en tävlingspistol. Genom förhöret med A finner dock tingsrätten utrett att vapnet tillsammans med hålspetsammunitionen varit att likställa med vapen av detta slag. R har uppenbart varit likgiltig inför det faktum att ammunitionen varit av extraordinärt slag. Därtill kommer att det av R:s berättelse framgår att han haft en beredskap för att använda vapnet i skyddssyfte, att han förvarat det på ett sätt som gjort att det varit lättåtkomligt samt att han varit påverkad av alkohol när han burit det. Vapnet, som saknat legalt användningsområde för honom, har sålunda påträffats under sådana omständigheter att det förelegat uppenbar fara för att det skulle komma till brottslig användning. Sammantaget finner tingsrätten att de nu nämnda omständigheterna föranleder att brottet ska bedömas som grovt.

R har dömts till fängelsepåföljd vid ett flertal tillfällen på senare år. Den 21 juni 2012 dömdes han för grovt bedrägeri till fängelse sex månader. Domen är dock överklagad. Den 10 augusti 2012 dömdes han för övergrepp i rättssak till fängelse tre månader. Han blev villkorligt frigiven från detta straff den 13 september 2012 med en återstående strafftid om en månad.

Det föreligger en rad försvårande omständigheter i förevarande fall som innebär att straffvärdet med marginal måste anses överstiga straffminimum för grovt vapenbrott. Enligt tingsrättens bedömning motsvarar straffvärdet fängelse nio månader. Det kan med hänsyn till brottets art, det relativt sett höga straffvärdet samt R:s återfall i brottslighet inte komma i fråga att välja annan påföljd än ett fängelsestraff. Han bör med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 2 brottsbalken dömas särskilt till sådan påföljd. Vid straffets bestämmande måste tingsrätten emellertid beakta att R nyligen dömts till ett fängelsestraff om sex månader som ännu inte blivit föremål för verkställighet. Med beaktande av bestämmelsen i 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken finner tingsrätten att straffets längd nu ska bestämmas till fängelse sex månader. Vidare ska den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad.

Hovrätten: Genom tingsrättens i denna del inte överklagade dom är avgjort att R har gjort sig skyldig till vapenbrott. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att brottet är att bedöma som grovt.

Det föreligger, som tingsrätten konstaterat, en rad försvårande omständigheter som medför att gärningens straffvärde klart överstiger minimistraffet för grovt vapenbrott. R har medfört den laddade pistolen på allmän plats och i en taxibil på allmän plats till en svartklubb där det vistats ett hundratal personer. Genom den ammunition som pistolen varit laddad med har vapnet varit att likställa med ett vapen av särskilt farlig beskaffenhet. R förvarade vapnet nedstucket i byxlinningen och var beredd att använda det för att försvara sig. När vapnet anträffades var han alkoholpåverkad. Omständigheterna är vid en helhetsbedömning sådana att det funnits en uppenbar fara för att vapnet skulle komma till brottslig användning. Det har således förelegat flera omständigheter som bör beaktas i straffskärpande riktning, jfr prop. 2011/12:109 s. 42. Mot denna bakgrund anser hovrätten att gärningen har ett högre straffvärde än tingsrätten antagit och motsvarar fängelse 1 år.

Som tingsrätten funnit kan någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Brottet har begåtts under prövotid för en skyddstillsyn som R dömdes till av Helsingborgs tingsrätt den 8 juli 2011. Skyddstillsynen var förenad med ett fängelsestraff om tre månader som var till fullo verkställt i juni 2012. Efter domen till skydds-tillsyn har R vid tre tillfällen dömts särskilt till fängelsestraff om respektive 1 månad, 6 månader och 3 månader. Samtliga de brott som prövats genom dessa domar har begåtts under övervakningstiden för den pågående skyddstillsynen. Med hänsyn främst till att vapenbrottet begåtts ett halvår efter det att övervakningstiden löpt ut anser hovrätten att det trots det anförda inte finns tillräckliga skäl att nu undanröja den pågående skyddstillsynen.

Efter tingsrättens dom i förevarande mål har hovrätten i dom den 12 mars 2013 fastställt Malmö tingsrätts dom den 21 juni 2012 genom vilken R dömdes för grovt bedrägeri till fängelse sex månader. Hovrätten anser, i likhet med tingsrätten, att R ska dömas särskilt till fängelse för det nu aktuella brottet, i förhållande till såväl tidigare domar som till hovrättens nu nämnda dom den 12 mars 2013.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att den villkorligt medgivna friheten ska förklaras förverkad.

Vid bestämmande av fängelsestraffets längd ska, som tingsrätten funnit, beaktas att brottet begicks innan R påbörjade verkställighet av det fängelsestraff för grovt bedrägeri som han numera avtjänar. Eftersom den omständigheten att R återigen återfallit i allvarlig brottslighet inte kan beaktas tillräckligt genom valet av påföljd eller genom förverkandet av villkorligt medgiven frihet anser hovrätten att återfallet även ska påverka straffmätningen i skärpande riktning. Fängelsestraffets längd bör därför bestämmas till fängelse 10 månader.