RH 2013:71

Gärningspåståenden: I. C har från okänd tidpunkt - den 1 oktober 2012 uppsåtligen innehaft 19 luftgevär, 1 gevär, 1 gevärspipa, 1 pistol med magasin, 1 enkelskottspistol, 2 kulgevär, 2 hagelgevär, 3 revolvrar, 4 pistoler, 3 kombinationsgevär, 3 ljuddämpare och en större mängd ammunition utan att ha tillstånd till det. - Brottet är grovt med hänsyn till mängden och typen av vapen och ammunition. Brottet är grovt med hänsyn till mängden och typen av vapen och ammunition. - C har under samma tid och plats uppsåtligen eller av oaktsamhet olovligen innehaft och förvarat 132 spräng- och elsprängpatroner - II. C har från okänd tidpunkt - den 30 januari 2013 uppsåtligen innehaft 1 pistol och 1 luftvapen 3 magasin och ammunition (1 095 patroner 22 long, 324 patroner 9 mm, 100 patroner kaliber 12, 1 patron kaliber 5,6 och 74 patroner 39B) utan att ha rätt till det. Brottet är grovt med hänsyn till mängden och typen av vapen och att 1 vapen använts vid tillfället samt att det var laddat vid tillfället.

Tingsrätten: Det är utrett att C innehaft de vapen och den ammunition som framgår av åklagarens gärningspåstående. Inga av de beslagtagna vapnen har varit registrerade i vapenregistret och två vapen hade bortslipade tillverkningsnummer. Det är således utrett att det inte varit fråga om några legala vapen och att därför C:s reparationslicens inte kunnat gälla för något av de beslagtagna vapnen. C har således inte haft rätt att inneha vapnen. Av utredningen framgår att polisen vid första tillfället hittade 9 382 patroner och vid andra tillfället 1 540 patroner. Den mängden ammunition överstiger kraftigt den mängd som omfattas av reparationslicensen. Han har också utan tillstånd innehaft 132 spräng- och elsprängpatroner. C har således gjort sig skyldig till brott i enlighet med åklagarens påstående.

Åklagaren har gjort gällande att det är fråga om två separata gärningar, för vilka C ska dömas medan C har gjort gällande att det är fråga om ett brott. Det har inte påståtts annat än att de vapen och den ammunition som omfattas av gärningspåståendet i åtalspunkten 2 i och för sig fanns hos C redan vid polisens husrannsakan under hösten 2012, vilket skulle tala för att det är fråga om en gärning. C har dock därefter tagit aktiv befattning med såväl vapen som ammunition och enligt egen uppgift gjort pistolen brukbar och därefter använt den för att avliva sina hundar. Mot den bakgrunden finner tingsrätten att den senare hanteringen av vapen och ammunition inte kan anses ingå i åklagarens gärningspåstående under åtalspunkten 1 utan att det är fråga om ansvar för två separata gärningar.

Den fråga tingsrätten då har att ta ställning till är om det är fråga om vapenbrott av normalgraden eller grova vapenbrott. Vid bedömningen av om ett vapenbrott ska anses som grovt ska särskilt beaktas om det gäller brott under former som medför att vapnen kan befaras komma till brottslig användning, exempelvis innehav av livsfarliga vapen som saknar lagligt användningsområde eller innehav av en större mängd vapen (se prop. 1992/93:141 s 52). Vid bedömningen av straffvärdet är mängden vapen av stor betydelse.

Det har här, under åtalspunkten 1, varit fråga om en större mängd livsfarliga vapen, i flera fall laddade och som förvarats utan några som helst skyddsåtgärder. Det har också varit fråga om ett innehav som varat under lång tid. Även om vapnen såvitt visats endast befunnit sig i C:s bostad är omständigheterna kring innehavet enligt tingsrättens bedömning så allvarliga att gärningen inte kan bedömas på annat sätt än som grovt vapenbrott.

Det innehav som omfattas av åtalspunkten 2 har visserligen också avsett ett livsfarligt vapen, som använts vid tillfället, och en ansenlig mängd ammunition. Vid en sammantagen bedömning finner tingsrätten dock inte att gärningen är att bedöma som grovt vapenbrott utan som vapenbrott av normalgraden.

H ska därför dömas för grovt vapenbrott under åtalspunkten 1 och vapenbrott under åtalspunkten 2. Påföljden bestämdes till fängelse 2 år (innefattande även bl.a. grovt rattfylleri).

Hovrätten (sedan H överklagat endast i fråga om påföljd) instämde i tingsrättens bedömning av brottslighetens straffvärde och val av påföljd.