RH 2014:18

Hot om våld har framförts per telefon till tjänsteman vid Kronofogdemyndigheten i nära anslutning till att utmätt gods skulle hämtas. Brotten har inte ansetts ringa.

Varbergs tingsrätt

Åklagaren åtalade B.H. för hot mot tjänsteman enligt följande.

B.H. har på förmiddagen den 19 mars 2013 vid ett telefonsamtal med kronoinspektören K.L. angående hämtning av utmätt gods med hot om våld förgripit sig på K.L. för att hämnas åtgärd han vidtagit eller för att förhindra honom från att vidta åtgärd i sin myndighetsutövning genom att uttala ord med innebörd att han skulle skadas eller dödas.

Därefter har B.H. på eftermiddagen den 19 mars 2013 vid ett telefonsamtal med kronokommissarien I.A. angående hämtning av utmätt gods med hot om våld förgripit sig på I.A. för att hämnas åtgärd hon vidtagit eller för att förhindra henne från att vidta åtgärd i sin myndighetsutövning genom att uttala att han skulle skjuta henne och alla andra - därjämte poliser - som kommer till hans fastighet, eller ord med liknande innebörd.

Hoten har varit ägnade att hos K.L. och I.A. framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person.

B.H. förnekade brott. Han gjorde gällande att gärningarna, vid fällande dom, skulle bedömas som ringa brott.

Vid tingsrätten hördes B.H., K.L. och I.A.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Matz Mårtensson samt nämndemännen Eivor Blomstrand, Thord Brynielsson och Gunilla Dahlström) anförde i dom den 27 augusti 2013 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Av förhören framgår bl.a. följande. Kronofogden hade vid ett tidigare tillfälle utmätt viss egendom hos B.H. Den 19 mars ringde K.L. B.H. för att fråga B.H. om skulderna lösts och informerade honom om att myndigheten i annat fall skulle komma på fredag samma vecka och hämta de saker som utmätts. K.L., som uppfattade det som att han utsatts för hot, informerade sin chef I.A. om samtalet. I.A. ringde därefter, helt i enlighet med Kronofogmyndighetens interna instruktioner, upp B.H.

Såväl K.L. som I.A. har berättat om att B.H. uttalat sig på det sätt som påstås i gärningsbeskrivningen.

B.H. har själv berättat att han var ”fly förbannad” men att han hade ett behärskat tonläge och att det inte är hans normala beteende att hota. Han har vidare berättat att han, om han skulle ha uttalat sig på det sätt som målsägandena påstått, inte haft för avsikt att hota.

Tingsrättens bedömning

K.L. och I.A. har gjort ett mycket trovärdigt intryck. Av B.H:s egna uppgifter framgår att han var mycket upprörd vid tillfället. Tingsrätten sätter därför tilltro till K.L:s och I.A:s uppgifter. Det är därmed utrett att B.H. uttalat sig på det sätt som påstås i gärningsbeskrivningen. B.H. måste ha varit medveten om vad han sade vid tillfället och att han uttalade sig som han gjorde med anledning av att myndigheten skulle hämta utmätt gods hemma hos honom. Att han inte hade för avsikt att genomföra det han hotade med saknar betydelse. Hoten har visserligen framförts per telefon. De framstår emellertid som så allvarliga, bl.a. mot bakgrund av att B.H. har vapenlicens, att gärningarna inte kan bedömas som ringa brott. B.H. ska därför dömas för hot mot tjänsteman av normalgraden.

B.H. förekommer inte i belastningsregistret i något avseende som har betydelse i detta mål. Tingsrätten har inhämtat personutredning.

B.H. döms för hot mot tjänsteman av normalgraden. Det rör sig om ett s.k. artbrott, det vill säga ett brott där normalpåföljden är fängelse. Straffvärdet motsvarar fängelse en månad. Av personutredningen framgår att han bedömts lämplig att utföra samhällstjänst, vilket han också samtyckt till. Påföljden ska därför bestämmas till villkorlig dom med femtio timmars samhällstjänst.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde B.H. för hot mot tjänsteman till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar och förklarade att, om fängelse i stället hade valts som påföljd, fängelse en månad skulle ha dömts ut.

Hovrätten

B.H. överklagade domen och yrkade i första hand att hovrätten skulle ogilla åtalet. I andra hand yrkade han att gärningen skulle bedömas som hot mot tjänsteman, ringa brott, och påföljden bestämmas till böter.

Åklagaren motsatte sig ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Eva Lönqvist och Marie Wettersten, t.f. hovrättsassessorn Åsa Häggström samt nämndemännen Kristina Brauer och Lars Fredell) anförde i dom den 10 mars 2014 bl.a. följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Hovrätten har tagit del av samma bevisning som tingsrätten.

Skuld och rubricering

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bevisvärdering och anser alltså att K.L:s och I.A:s uppgifter ska läggas till grund för bedömningen. Av deras berättelser framgår bl.a. följande. Några dagar innan kronofogdemyndigheten skulle hämta tidigare utmätt gods hos B.H. ringde K.L. upp B.H. för att höra om han hade hittat något sätt för att lösa sina skulder. Eftersom svaret på frågan var nekande, konstaterade K.L. att godset skulle hämtas som planerat. B.H. hotade då K.L. genom att uttala ”kommer du på fredag så ses vi inte någon mer gång” och ”det blir manspillan” samt, upprepade gånger, ”tänk på din familj”. Senare samma dag ringde K.L:s chef I.A. upp B.H. med anledning av det inträffade och den förestående hämtningen. När hon påtalade för B.H. att man skulle bli tvungen att ta med polisen för att hämta den utmätta egendomen om han inte medverkade, hotade han henne genom att uttala ”då kommer jag att skjuta både dig och polisen om ni kommer”. Att B.H. har vapenlicens var känt för både K.L. och I.A.

Hovrätten anser, i likhet med tingsrätten, att B.H. har gjort sig skyldig till hot mot tjänsteman då han uttalat sig på det sätt som beskrivs ovan.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att gärningarna utgör hot mot tjänsteman av normalgraden. Utöver de omständigheter som tingsrätten har angett ifråga om rubricering fäster hovrätten särskilt avseende vid att hoten varit kopplade till den nära förestående hämtningen av utmätt gods.

Påföljd

B.H. har i hovrätten stått fast vid att han samtycker till att utföra samhällstjänst.

Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten i påföljdsfrågan. Tingsrättens dom ska således fastställas i sin helhet.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Hovrättens dom meddelad: den 10 mars 2014

Mål nr: B 4217-13.

Lagrum: 17 kap. 1 § brottsbalken.

Rättsfall: NJA 1972 s. 650; RH 1995:93; RH 2002:5.

Litteratur: Berggren m.fl., Brottsbalken, En kommentar s. 17:1.