RH 2014:2

Det har inte ansetts rimligt att staten bidrar till kostnaden genom att bevilja rättshjälp för en talan om bättre rätt till aktier, värda 100 000 kr, då dessa medvetet och oriktigt registrerats på annan (bulvanliknande förhållande) och detta har ansetts utgöra en sådan ekonomisk transaktion som inte kan sägas ha med den rättssökandes vardagliga välfärd att göra.

Malmö tingsrätt

G.J. väckte talan mot D.S. och yrkade att tingsrätten skulle förklara att han hade bättre rätt än svaranden till vissa aktier. I andra hand yrkade han att tingsrätten skulle förplikta svaranden att till honom betala 100 000 kr jämte ränta. G.J. ansökte om rättshjälp i målet.

Tingsrätten (rådmannen Niklas Ljunggren) lämnade genom beslut den 14 februari 2013 ansökan om rättshjälp i målet utan bifall och anförde:

SKÄL

Av stämningsansökan framgår att svaranden är registrerad som ägare av de aktier som avses med talan. G.J. har angående de närmare omständigheterna angett bl.a. följande. Det bakomliggande skälet till varför svaranden har registrerats som ensam ägare till DSN i Malmö AB (DSN) har varit att kärandens tidigare bolag har fördrivits i konkurs och att parterna i anledning härav funnit det lämpligare att låta svaranden stå som formell ägare.

Av de omständigheter som G.J. angett framgår att grunden för talan består i att han påstår sig ha låtit annan fungera som bulvan för att undkomma konsekvenser av en tidigare konkurs. Under sådana förhållanden är det inte rimligt att staten bidrar till hans kostnader i tvisten.

Hovrätten

G.J. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hans ansökan om rättshjälp skulle bifallas. Justitiekanslern motsatte sig ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Bengt Sagnert, referent, hovrättsrådet Agneta Lindelöf samt tf. hovrättsassessorn Karoline Magnusson) anförde i beslut den 17 juni 2013:

SKÄL

Enligt 8 § rättshjälpslagen får rättshjälp beviljas endast om det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt är rimligt att staten bidrar till kostnaderna. Den lagändring som låg till grund för bestämmelsens nuvarande utformning syftade bl.a. till att rättshjälp, i högre utsträckning än tidigare, skulle kunna vägras i fall då det inte är befogat att det allmänna helt eller delvis ska bekosta tvisten. Som exempel angavs i förarbetena bl.a. att det inte är rimligt att rättshjälp ges för angelägenheter som har samband med större ekonomiska transaktioner som inte kan sägas ha med den rättssökandes vardagliga välfärd att göra. Tvister angående återbetalning av "svarta pengar" som betalats för en hyresrätt och andra transaktioner i gränstrakterna mellan det tillåtna och otillåtna angavs också som sådana exempel. I särskilda fall där skyddsinslaget är stort skulle dock en rimlighetsbedömning kunna leda till att rättshjälp ändå skulle kunna beviljas i det enskilda fallet (se prop. 1996/97:9 s. 121-122).

G.J:s talan grundar sig på ett påstående om att de aktier i DSN som hans före detta hustru står som registrerad ägare till i realiteten ägs av honom. Av G.J:s stämningsansökan framgår att registreringen har skett medvetet och att denna varken speglar de verkliga förhållandena eller parternas egentliga avsikter. Det framgår vidare av G.J:s egna uppgifter i stämningsansökan, att det bakomliggande skälet till registreringen var att G.J:s tidigare bolag försatts i konkurs och att de tidigare makarna med anledning härav ansåg det lämpligare att låta den före detta hustrun stå som formell ägare till aktierna.

Enligt G.J:s egna uppgifter har den före detta hustrun officiellt framstått som ägare till aktierna men i verkligheten endast innehaft dem för hans räkning. I förhållande till aktiebolagslagens regler om aktiebok och registrering av aktieägande framstår förfarandet i sådana fall som otillbörligt. Mot bakgrund av dessa omständigheter är det hovrättens uppfattning att förfarandet, såsom det beskrivits av G.J., är ett bulvanliknande förhållande.

G.J:s talan bygger på att han lyckas styrka sina påståenden om en oriktig registrering av aktierna. Till detta kommer att talan rör en angelägenhet som inte kan sägas ha med G.J:s vardagliga välfärd att göra. Som tingsrätten funnit är det under dessa förhållanden inte rimligt att staten, genom att bevilja rättshjälp, bidrar till kostnaderna för G.J:s talan i målet. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning och G.J:s ansökan om rättshjälp ska därför lämnas utan bifall.

BESLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens beslut.

Hovrättens beslut meddelat: den 17 juni 2013.

Mål nr: Ö 695-13.

Lagrum: 8 § rättshjälpslagen (1996:1619).