RH 2014:48

En bilförare har sammanstött med ett vildsvin och har, efter att ha rådfrågat biluthyraren, kommit att anmäla händelsen till polisen först dagen efter. Detta har bedömts som förseelse mot jaktlagen. Fråga om påföljden för brottet kan stanna vid penningböter trots att dagsböter är normalpåföljden.

Växjö tingsrätt

Åklagaren väckte talan mot K.K. för brott mot jaktlagen enligt följande gärningsbeskrivning.

K.K. har den 6 mars 2013 vid färd med motorfordon på riksväg 23 inom Växjö kommun sammanstött med ett vildsvin och med uppsåt eller av grov oaktsamhet underlåtit att snarast möjligt anmäla detta till närmaste polismyndighet.

K.K. bestred ansvar.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Lars Jeppsson samt nämndemännen Cecilia Cato, Conny Eliasson och Urban Lindell) anförde i dom den 8 oktober 2013 följande.

DOMSKÄL

Om ett motorfordon har sammanstött med ett vildsvin är fordonets förare skyldig att snarast möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta närmaste polismyndighet om olyckan. Det saknar betydelse om djuret har blivit skadat vid sammanstötningen eller inte. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra anmälningsskyldigheten döms till böter.

I målet är det klarlagt att det skett en sammanstötning mellan det fordon som K.K. körde och ett vildsvin. Av åberopad händelserapport framgår att sammanstötningen ägde rum på kvällen den 6 mars 2013 omkring kl. 20 och att K.K. anmälde det till polis först den 7 mars 2013 omkring kl. 16. K.K. kan därmed inte anses ha anmält händelsen snarast möjligt. Det har varit grovt oaktsamt av K.K. att under så lång tid underlåta att anmäla olyckan till polis.

K.K. har även uppgett att han inte kände till att han var tvungen att anmäla sammanstötningen till polis.

En grundläggande princip inom straffrätten är att missuppfattningar och okunnighet rörande straffbestämmelser inte fritar från ansvar. Ansvarsfriheten kan inträda i de fall gärningsmannen inte haft möjlighet att förstå att gärningen var otillåten och i de fall hans bristande kännedom om straffbestämmelsen inte beror på oaktsamhet. Kravet på aktsamhet måste dock ställs mycket högt, vad det är fråga om är situationer där villfarelsen är uppenbart ursäktlig.

K.K:s okunskap om bestämmelsen har inte varit uppenbart ursäktlig och fritar honom inte från ansvar.

Åtalet är därmed styrkt och gärningen ska rubriceras som förseelse mot jaktlagen.

Påföljden ska bestämmas till dagsböter.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer K.K. för förseelse mot jaktlagen till dagsböter 40 å 200 kr.

Hovrätten

K.K. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom.

Åklagaren bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Lars Friedner och Helen Svensson samt tf. hovrättsassessorn Erika Finn, referent) anförde i dom den 8 januari 2014 följande.

DOMSKÄL

Av utredningen i målet framgår att K.K. förde personbil på tid och plats som åklagaren påstått, att den bil han förde då sammanstötte med ett vildsvin och att K.K. först dagen därpå underrättade polisen om vad som hade hänt. Sedan år 2010 gäller att underrättelse till polismyndighet måste lämnas, oavsett om djuret blivit skadat eller ej.

Händelsen hade inte kommit till polismyndighetens kännedom om inte K.K. hade anmält sammanstötningen. Hovrätten anser ändå att omständigheterna i målet, och då särskilt tiden från sammanstötningen till dess att polisen underrättades, är sådana att K.K:s underlåtenhet att underrätta polismyndigheten inte kan bedömas som ringa. Han ska därför dömas för förseelse mot jaktlagen. Förseelsen är dock sådan att straffvärdet ligger på en nivå som understiger 30 dagsböter, och påföljden ska därför bestämmas till penningböter. Beloppet ska, enligt hovrättens mening, bestämmas till 2 000 kr.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämmer påföljden till penningböter 2 000 kr.

Hovrättens dom meddelad: den 8 januari 2014

Mål nr: B 2944-13

Lagrum: 26 § 1 st 3 och 45 § 1 st 2jaktlagen (1987:259); 40 § jaktförordningen (1987:905); 25 kap. 1 § andra meningen brottsbalken