RH 2014:59
Skäl för jämkning av vårdnadshavares skadeståndsansvar har inte ansetts föreligga när barnet visserligen varit omhändertaget enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) men bosatt i hemmet vid tiden för brottet.
Malmö tingsrätt
Åklagaren väckte talan mot underårige A.A. för bl.a. rån.
Målsäganden J.E. yrkade att A.A. i anledning av brottet skulle betala skadestånd till honom med 13 049 kr samt att tingsrätten skulle förplikta A.A:s föräldrar N.A. och A.E. att solidariskt med A.A. utge del av yrkat skadestånd, motsvarande en femtedel av prisbasbeloppet.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Anders Granholm samt nämndemännen Mohamed Abdulkhadir, Horst Assarsson och Kent Magnusson) anförde i dom den 12 februari 2014 - efter att bl.a. ha funnit åtalet för rån styrkt i enlighet med åklagarens gärningspåstående och att A.A. var skadeståndsskyldig gentemot J.E. med ett belopp om 12 049 kr jämte ränta - med avseende på N.A:s och A.E:s skadeståndsskyldighet följande.
DOMSKÄL
A.A. var när han begick rånet visserligen bosatt i hemmet men det ska noteras att han var föremål för tvångsvård enligt LVU. Med hänsyn därtill och till hans ålder anser tingsrätten inte att hans föräldrar bör åläggas skadeståndsskyldighet solidariskt med honom. J.E:s yrkande därom ska således lämnas utan bifall.
DOMSLUT
J.E:s skadeståndsyrkande mot N.A. och A.E. lämnas utan bifall.
Hovrätten
J.E. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hans skadeståndstalan mot N.A. och A.E. skulle bifallas.
N.A. och A.E. bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Björn R. le Grand och Karin Kjellgren samt tf. hovrättsassessorn Elisabeth Ståhl, referent) anförde i dom den 22 oktober 2014 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Enligt 3 kap. 5 § skadeståndslagen är en förälder som har vårdnaden om ett barn skyldig att ersätta skada som barnet vållar genom brott. Skyldigheten är begränsad till ett visst belopp, i detta fall 8 900 kr. Ersättningen kan enligt 3 kap. 6 § andra stycket samma lag jämkas om det är uppenbart oskäligt att föräldern ska betala skadeståndet med hänsyn till förälderns förhållande till barnet eller de särskilda åtgärder föräldern har vidtagit för att förhindra att barnet begår brott. Skäl att jämka ersättningsskyldigheten med hänsyn till förälderns förhållande till barnet kan föreligga exempelvis när vårdnadshavaren och barnet inte har någon kontakt alls, utan att det kan anses bero på att vårdnadshavaren själv valt att inte delta i tillsynen av barnet. Ett annat fall som enligt förarbetena (se prop. 2009/10:142 s. 48) bör kunna föranleda jämkning är om barnet är omhändertaget med stöd av LVU. Detta motiveras av att vårdnadshavaren då vanligtvis inte har någon del i den faktiska omsorgen.
A.A. var vid tiden för brottet föremål för vård enligt LVU. Han var emellertid placerad i hemmet. N.A. och A.E. ansvarade alltså för den faktiska omsorgen om honom och kunde påverka hans livsföring. Det framstår därmed inte som uppenbart oskäligt att ålägga dem skadeståndsskyldighet. Inte heller utgör A.A:s ålder skäl för jämkning. N.A. och A.E. ska därför förpliktas att solidariskt med A.A. betala skadestånd till J.E.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten förpliktar N.A. och A.E. att solidariskt med A.A. betala skadestånd till J.E. med 8 900 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 14 september 2013 tills betalning sker.
Hovrättens dom meddelad: den 22 oktober 2014.
Mål nr: T 781-14.
Lagrum: 3 kap. 5 § och 6 §skadeståndslagen (1972:207).
Litteratur: Prop. 2009/10:142 s. 37 och s. 48; Eva Lindell-Frantz, Ansvarsförsäkring i konsumentförhållande ur Uppsatser om skadeståndsansvar och ansvarsförsäkring, s. 138-139, Jure förlag AB, Stockholm 2012.