RH 2014:66

Åtalet

S har misshandlat K genom att tilldela henne slag mot hennes öron, sparkat och stampat mot hennes kropp samt tilldelat henne slag med ett bälte. K fick en sårskada, ett flertal blåmärken samt smärta. S har kort därefter utdelat ett knivhugg mot baksidan av K:s vänstra lår vilket medfört en ca 7,5 cm lång och 3,5 cm bred skarpkantad sårskada med en ca 6-7 cm djup sårhåla och tudelning av ischiasnerven med bortfall av känsel- och rörelseförmåga i den nedre delen av det vänstra benet samt flera skadade mindre pulsådror och vener med åtföljande blödningar. K har i samband med knivskärningen hållit i eller haft hennes och S:s gemensamma son, som vid tillfället var cirka fyra veckor gammal, invid sig och som varit närvarande under misshandeln. S begick gärningen med uppsåt. Misshandeln inträffade under dagen den 1 mars 2014 i K:s bostad i Umeå.

Brottet bör bedömas som synnerligen grovt då S visat synnerlig hänsynslöshet då han utdelat ett kraftigt knivhugg mot K i hennes bostad då hon hållit deras gemensamma son i sin famn eller haft honom invid sig och inte haft möjlighet att värja sig samt då K vållats en allvarlig kroppsskada och till följd av denna kommer att ha nedsättningar i känsel och rörelseförmåga i benet under lång tid samt bestående skador i form av ärrbildningar i hud och underliggande vävnader. S begick gärningen med uppsåt.

Tingsrätten

Misshandelsbrottet är mycket allvarligt. Åklagaren har i sin stämningsansökan angivit att det är fråga om grov misshandel, synnerligen grovt brott (3 kap. 6 § andra stycket brottsbalken). Denna nya brottstyp infördes i brottsbalken år 2010. I propositionen (2009/10:147) uttalade regeringen följande.

De fall av grov misshandel som ska träffas av den strängare straffskalan bör vara sådana som kan sägas vara synnerligen grova. Till dessa måste anses höra fall där en svår kroppsskada är bestående eller misshandeln inneburit kraftig och långvarig smärta eller stark dödsångest. Detsamma gäller misshandel som bestått i grovt våld och som riktas mot en person som saknat eller haft begränsad allmän möjlighet att försvara sig, t ex ett barn eller en äldre människa. Motsvarande gäller om grovt våld använts mot en person som inte kunnat försvara sig därför att han eller misshandlats av flera personer.

Vid bedömande av om misshandelsbrottet är grovt, alltså den lägre graden, ska särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet (3 kap. 6 § första stycket brottsbalken).

S förefaller ha haft för avsikt att skada K än allvarligare än vad som skedde eftersom hon lyckades skydda andra, sannolikt mer vitala delar av sin kropp genom att kasta upp benet och därtill lyckades avstyra ytterligare hugg. Hans agerande vittnar om att han saknar egentlig kontroll över vilken skada som angreppet kan komma att medföra. Gärningen bör därför bedömas som livsfarlig, vilket är ett kriterium för att bedöma misshandeln som grovt brott (jfr rättsfallet NJA 2011 s. 89).

Det våld S riktat mot K får sägas vara impulsstyrt snarare än instrumentellt, eller alltså våld som tillgripits som medel för ett visst ändamål.

Instrumentellt våld bör i allmänhet anses allvarligare än impulsstyrt våld. Men även impulsstyrt våld kan anses som uttryck för särskild hänsynslöshet eller råhet om gärningen i annat fall företogs i direkt avsikt att skada eller plåga. Så kan exempelvis vara fallet om våldet utförts i särskilt integritetskränkande former, om våldet riktar sig mot barn, handikappade eller andra skyddslösa personer, om det varit fråga om gemensamt våld mot en ensam person eller om våldsutövningen fortsatt efter det att den utsatte blivit försvarslös (se ovan nämnda rättsfall). Det faktum att K hållit ett spädbarn i famnen under attacken är självfallet en mycket speciell omständighet. Främst därför bör S anses ha visat särskild hänsynslöshet, vilket också är ett kriterium för att bedöma misshandeln som grovt brott.

Den skada S förorsakade K har inneburit och kommer under lång tid innebära en påtaglig allmän belastning för henne, inte minst med tanke på att hon är nybliven mor, och det går idag inte att med säkerhet säga i vilken utsträckning hon kommer få framtida men. Dessa omständigheten bör också anses bidra till att bedöma misshandeln som grovt brott. Angreppet mot K har haft ett mycket kort förlopp. Om än mycket allvarlig är det fråga om en enstaka skada.

Om än med viss tvekan finner tingsrätten att det våld S riktat mot K bör stanna vid att anses som grovt brott och alltså inte synnerligen grovt brott.

Hovrätten

När det gäller misshandeln under dagen den 1 mars 2014 har åklagaren gjort gällande att denna är att rubricera som en synnerligen grov misshandel. Vid rubriceringen bör enligt hovrättens mening beaktas att S, efter att ha utsatt K för mycket allvarligt våld under en inte obetydlig tidsrymd, utdelat ett kraftigt knivhugg mot hennes kropp, samtidigt som deras gemensamma son befunnit sig i K:s omedelbara närhet. Endast K:s eget handlande förhindrade svårare skador på henne själv. Misshandeln har lett till en allvarlig kroppsskada i form av bl.a. tudelning av ischiasnerven, med bortfall av känsel och rörelseförmåga i den nedre delen av vänster ben som följd. Även om utredningen talar för att K inte kommer bli helt återställd går detta inte med säkerhet att bedöma i nuläget. Hon kommer dock ha nedsättningar i känsel och nedsatt rörelseförmåga i benet under lång tid. Det är också klarlagt att hon till följd av misshandeln kommer att få bestående skador i form av ärrbildningar i hud och underliggande vävnader.

Även om S använt ett livsfarligt vapen är det dock inte utrett att misshandeln som K utsatts för varit livsfarlig i den mening som avses i 3 kap. 6 § brottsbalken. Skadorna är av en sådan omfattning att misshandeln med tillämpning av de regler som gällde före den 1 juli 2010, då brottet synnerligen grov misshandel inte fanns, skulle ha varit att bedöma som grov. Skadorna har dock inte varit av sådan omfattning och art att misshandeln med hänsyn till dessa enligt nu gällande lag är att beteckna som synnerligen grov.

Vad som härutöver är mycket försvårande är att K, eftersom hon hade sin son alldeles invid sig, haft svårigheter att värja sig mot angreppet. Genom detta handlande får S anses ha visat en hänsynslöshet och råhet som går utöver den som ligger redan i att tillfoga någon skador av den omfattning som är aktuell i målet. Denna hänsynslöshet är dock enligt hovrättens uppfattning inte så kvalificerad att den, tillsammans med skadorna, kan anses tillräcklig för att bedöma misshandeln som synnerligen grov (jfr rättsfallet NJA 2011 s. 89). S ska därför dömas för grov misshandel.