NJA 2011 s. 89

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Annika Sandersnäs Heijman) anförde i dom den 20 oktober 2010:

Domskäl

Gärningarna

J.F. och J.G. har förnekat att de gjort sig skyldiga till grov misshandel. J.G. har vidare förnekat att han gjort sig skyldig till grov stöld.

På åklagarens begäran har förhör ägt rum med, förutom J.F. och J.G., målsägande R.L. samt vittnena R.L-n, E.B., J.H., J.H-n, J.E. och P.S.

- - -.

Genom utredningen har följande framkommit.

Omkring kl. 00.30 natten den 7 september 2010 inkom flera samtal till larmcentralen om att det pågick en misshandel av en person vid trappuppgång 22 A på Södra Malögavägen i Trollhättan. När polisen anlände till platsen påträffades R.L. allvarligt skadad halvt liggandes i ett buskage vid trappuppgången. På platsen ett tiotal meter från R.L. fanns J.G. och J.F. De greps kort därefter. På J.G:s ena byxben, strumpa och ovansidan av hans högra sko återfanns blod som genom sakkunnigutlåtande från SKL bedömts med visshet tala för att ha kommit från R.L. Likaså påträffades på J.F:s byxor och på ovansidan av hans vänstra sko blod som även det av SKL bedömts tala med visshet för att ha kommit från R.L. I J.G:s vänstra bakficka på hans jeans hittades R.L:s plånbok med busskort och bankkort. På platsen fanns vidare bland annat en moped, ett skaft till en innebandyklubba, en krossad spritflaska och en halv tjugokronorssedel. Sedeln och skaftet till innebandyklubban har enligt SKL:s analysbesked haft besudlingar av blod som med visshet talar för att ha kommit från R.L. - - -.

R.L. var, när polisen undersökte honom på platsen, inte talbar och kunde endast nicka som svar på om gärningsmännen var bekanta till honom. När R.L. inkom till sjukhuset var han medvetslös och inlades på intensivvårdsavdelning för vård. Dagen efter fick han andningssvårigheter och intuberades samt fick andningshjälp via respirator. Efter operation av underkäksbenet kunde plastslangen ifrån lungstrupen avlägsnas och R.L. flyttades till annan vårdavdelning efter några dagar. R.L. blev utskriven från sjukhuset den 16 september 2010.

Av rättsmedicinalverket utfärdat rättsintyg har framkommit att R.L. fått hjärnskakning, flertalet brott på ansiktets skelett samt flertalet revbensbrott med luft- och blodansamling i vänstra lungsäcken. De sistnämnda skadorna har av rättsintyget bedömts varit livshotande medan övriga skador inte varit lindriga men inte heller livshotande. Skadorna har vidare bedömts uppkommit genom trubbigt våld men enbart utifrån beskrivningen av skadorna har inte kunnat avgöras vilken typ av våld som förekommit.

De hörda personernas berättelser

R.L. Han var hemma hos sina föräldrar och åt kvällsmat runt kl. 19-20. Därefter cyklade han och en kompis till ”F.” som bor på Malögavägen. Klockan var då omkring 22. Han lånade därefter en moped tillhörande en kompis för att skjutsa hem denne varefter han återvände till Malögavägen. Han vet att det var runt midnatt. Han såg inte någon på platsen. Han ringde till lägenheten och bad vännerna att de skulle öppna och låste sedan mopeden. Han vet inte om han klev av mopeden. Därefter minns han inget förrän han vaknade upp på sjukhuset. Han känner J.G. och J.F. sedan fem år tillbaka men var vid händelsen varken vän eller ovän med dem. Han hade inte träffat dem under ett halvårs tid. Han hade en mobil och klocka samt en brun plånbok på sig. I plånboken fanns busskort, bankomatkort och omkring 500 till 1 000 kr i kontanter, varav en 500-kronorssedel. De kläder han hade på sig klipptes upp på sjukhuset och klockan och mobilen försvann. Han mår inte bra idag och har fortfarande ont i käken och i bröstet. Han är inte ute bland folk längre och umgås numera med en vän åt gången. Han är ofta rädd och tänker mycket på det som hänt.

J.G. Den aktuella dagen var han hemma hos J.F. och drack alkohol och såg på TV. De bestämde sig för att ta en promenad för att hämta en cykel. De såg då en person som låg på backen någon meter från porten vid Malögavägen. Bredvid denne låg en vält moped. Han gick fram och satte sig på huk för att se hur det stod till med personen. Han kände inte igen honom. Han frågade om personen levde och fick ett mumlande svar. När han vände sig om såg han att det låg en sedel och en plånbok på marken som han tog upp för att lämna till polisen. Han såg att det stod folk och tittade på dem genom fönstren och utgick från att de ringt polisen varför han väntade kvar på platsen för att lämna över plånboken. Han hade växel och en egen plånbok i fickan. Han tog inte några pengar ur plånboken han plockade upp. Han gick mot polisen när de kom och greps omkring 20 meter från porten vid 22 A. Han blev chockad av gripandet och sa inte att han endast försökt hjälpa till.

J.F. Han var hemma under dagen och drack alkohol. När J.G. kom hem till honom festade de lite. Det var segt att sitta inne så de bestämde sig för att ta en promenad. Han var ganska full. När de såg en person ligga på backen gick han fram för att titta. Han tyckte personen låg konstigt och tänkte att det var bäst att kolla om denne somnat eller ”däckat”. Han lyfte på killens arm men fick inte någon reaktion. Han hann inte mer innan polisen kom. Det kom en polisbil farande och två ytterligare poliser kom springande med dragna vapen. Han sprang inte utan gick mot polisen och stod sedan still i en sandlåda. Han känner R.L. till namnet men vet inte om han skulle känna igen honom.

R.L-n. Han gick ut för att röka och hörde då ”tjafs” och därefter några dova dunkar. Han gick till köksfönstret på andra sidan, mot innergården, för att se bättre. Han var omkring 50 till 60 meter från platsen. Han såg två män som sparkade på en annan man. Hans flickvän ringde polisen. Efter en stund försvann männen från platsen och han och hans flickvän bestämde sig då för att gå ut och hjälpa mannen. Väl ute såg de att männen kom tillbaka varför de vände och sprang in igen. Han öppnade ett fönster i trapphuset på andra våningen för att se vad som hände. Han hörde männen säga något i stil med att ”det är rätt häftigt att vi går tillbaka” och såg sedan hur de tog tag i ”offrets” fot och drog ut honom ur busken och fortsatte att sparka. Den ena mannen höll ”offret” i armen och han uppfattade det som att den andra killen försökte sparka av armen. Han sa till flickvännen att ringa polisen eftersom han trodde de höll på att slå ihjäl ”offret” och det såg brutalt ut när de återvände för att sparka på en medvetslös person. De sparkade också mot huvudet. Han kan inte säga hur många sparkar det var som utdelades eller hur lång tid de höll på. Bägge männen sparkade. Han hörde att de skrek ”du ska inte gola på oss”. Efter en stund kom polisen och han såg hur en man greps vid sandlådan. Det är hans uppfattning att det var de som sparkade som polisen grep. Han såg ingen annan på platsen under misshandeln från att de två som sparkade gick iväg, kom tillbaka och därefter greps.

E.B. Hon vaknade av ett hemskt skrikande klockan 00.30. Hon bor nära trappuppgång 22 A och befann sig omkring tio meter därifrån i sin lägenhet. Hon såg en man med en vit långärmad tröja och en man med en mörk kortärmad tröja. Båda agerade och sparkade på en man som låg på marken. Hon är osäker på om en av killarna hade något i handen. Hon såg dock inte att det utdelades några slag med något tillhygge. Hon ringde polisen och sprang och öppnade fönstret medan hon pratade i telefonen. Hon hörde vrålanden och ylanden och det lät som att det kom från personen som blev misshandlad. Bägge killarna sparkade och någon skrek; ”du ska dö din jävel”. De sprang sedan därifrån och var borta några sekunder och kom därefter tillbaka och fortsatte sparka och skrika, bland annat ”Lever du, din jävel?”. Hon är säker på att det var samma killar som återkom eftersom de hade samma kläder på sig. Efter en kort stund kom en polistjej och skrek åt killarna att de skulle stanna. Bägge killarna stack. Misshandeln slutade när polisen kom och killarna befann sig vid offret när polisen ropade. Hon såg mannen med kortärmad mörk tröja tas av polisen. Hon såg inte vad som hände med den andra mannen. Under den tid som hon observerade händelsen såg hon ingen annan person på platsen förrän polisen kom. Det var fruktansvärt att se två personer som sparkade på en människa som inte kunde resa sig. Hon minns att hon tidigare sett en moped parkerad vid porten.

J.H. Han hörde ljud utifrån och en som sa ”Säg att du är en jävla hora!” Han ringde polisen för att han trodde att något höll på att hända. Han stod därefter kvar och tittade och såg hur två personer rörde sig runt trappuppgången. De gick därefter iväg och gick mot honom där han stod i lägenheten. Han hörde hur de sa till varandra något i stil med ”det var skönt, visst kändes det skönt”. De vände sedan tillbaka och han hörde då att den ena killen sa ”titta, han ligger kvar där än”. Han förstod att något hände men såg inte vad. Det var en person som pratade mer än den andre. De pratade om de skulle ”döda honom” och gick fram och sa att de skulle ”pissa” på honom. En uttalade även ”tjallar du på oss ska vi döda dig”. De gick därefter återigen från platsen och återvände också ytterligare en gång, efter omkring fem minuter. Han hörde även en person spotta men vet inte var han spottade. Han bor snett mittemot trappuppgången och det är träd däremellan. Han har sett två personer på platsen och de hade samma kläder och röster. Det var samma personer som återvände.

J.H-n och J.E. De bor alldeles intill trappuppgången och han vaknade av en kraftig smäll. Han hörde en person skrika aggressivt och ytterligare en person som hade en lägre röst. Han hörde tumult, smällar och skrik men såg ingenting. Det lät så aggressivt och brutalt att han kände att han skulle bli inblandad om han gick för att titta. Han kände sig hotad. Han hörde att någon skrek ”din jävel” och något könsord men hörde ingen ropa på hjälp. J.E. har därtill berättat att hon hörde hur en man sa ”Du ska dö din jävla fitta”. Hon hörde de uttala en massa svärord och könsord.

P.S. Han arbetar som yttre befäl och beordrades den aktuella natten att åka till Södra Malögavägen. Larmcentralen hade fått in samtal om att det pågick en misshandel. De hade fått uppgifter om att två män misshandlade en man med järnrör och fick strax innan de anlände till platsen höra att männen återvänt och fortsatt att misshandla mannen. Polisen delade upp sig på två sidor om innergården och han och en kollega gick fram till trappuppgången och påträffade där R.L. halvliggandes med huvudet i ett buskage. Två av kollegorna meddelade därefter att de hade J.G. och J.F. under kontroll. En av kollegorna berättade att denne sett J.G. komma i riktning från trappuppgång 22 B. Den andra kollegan uppgav att en mörkklädd man, J.F., kommit springande över gräsmattan från trappuppgång 22 A. De signalementen de fått från larmcentralen stämde väl överens med J.G:s och J.F:s utseende och kläder. P.S. var därefter kvar på platsen och säkrade spår. J.G. och J.F. lämnade inte några uppgifter vid gripandet om varför de befann sig på platsen.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att det i målet är utrett att R.L. den 7 september 2010 på tid och plats åklagaren angett i gärningsbeskrivningen misshandlats så allvarligt att han tillfogats bl.a. livshotande skador på bröstkorgen. R.L. har själv inte kunnat berätta något om vem som misshandlat honom eller hur det närmare gått till eftersom han inte minns något från den aktuella natten.

J.F. och J.G., som gripits av polis direkt i anslutning till misshandeln och platsen där R.L. hittats, har huvudsakligen invänt att de endast råkat passera förbi och då hittat den på platsen liggande R.L. De har förklarat förekomsten av R.L:s blod på deras kläder samt på ovansidan av deras skor med att de måste ha fått blod på sig då de försökt se efter hur det varit med honom.

Åklagaren har åberopat ett antal vittnen som befunnit sig runt om i de intilliggande husen. Vissa av de åberopade vittnena har iakttagit delar av händelseförloppet och andra har endast hört ljud. Flera av vittnena har ringt polisen och larmat. Tingsrätten konstaterar att det inte finns anledning att ifrågasätta trovärdigheten av något av vittnena. Det har inte framkommit någon anledning för någon av dem att tala osanning eller förvränga uppgifter kring händelsen. Tvärtom har vittnena, trots att flertalet förklarat sig obekväma med att vittna, sakligt berättat om den aktuella natten. De lämnade vittnesmålen är i allt väsentligt överensstämmande. I de delar de inte är direkt samstämmiga i sak har det av omständigheterna framkommit att det funnits orsaker till det såsom att det varit skymd sikt eller att de bevittnat olika delar av händelseförloppet. Av vittnenas berättelser jämfört med den skriftliga bevisningen i målet får anses utrett att misshandeln gått till på sätt åklagaren gjort gällande, dvs. att R.L. blivit slagen eller sparkad omkull varefter han av två gärningsmän tilldelats ett stort antal kraftiga sparkar mot kropp och huvud. Det är utrett att gärningsmännen uttalat sig i enlighet med gärningsbeskrivningen samt att de under en kort period lämnat platsen med R.L. legat skadad och försvarslös för att därefter ha återvänt och fortsatt sparka mot honom. Av rättsintyget framgår att R.L. tillfogats de av åklagaren påstådda skadorna.

Är J.F. och J.G. gärningsmän?

Frågan tingsrätten härefter har att ta ställning till är om det är J.F. och J.G. som är gärningsmän. Flertalet vittnen har uppgett att de gripna männens även varit de som utfört misshandeln. Vittnena har företrädesvis förklarat att deras slutsats hängt samman med de iakttagelser av gärningsmännens kläder de gjort. E.B. har uppgett att hon observerat två personer vid R.L. när polisen ropat på dem att stanna samt att misshandeln därmed avbrutits. Polisen har i direkt anslutning till misshandeln gripit J.G. och J.F. vilket även bevittnats av vittnena om än inte av alla. J.F:s och J.G:s förklaring till hur de fått blod på sina kläder och skor är enligt tingsrättens uppfattning en uppenbar efterhandskonstruktion. Den omständigheten att R.L:s blod funnits på ovansidan av deras skor talar i tydlig riktning mot att de fått blod på sig då de endast rört sig bredvid R.L. Blod torde i ett sådant sammanhang ha avsatts under skorna och inte på ovansidan. Tingsrätten lämnar med hänvisning till den bevisning som lagts till grund för bedömningen, J.F:s och J.G:s uppgifter utan avseende. Vad sedan gäller påståendet att de agerat tillsammans och i samförstånd gör tingsrätten följande överväganden. Av vissa vittnesuppgifter har framkommit att en av J.G:s och J.F:s röster hörts i större omfattning än den andres. De har emellertid uppfattats som lika delaktiga i själva misshandeln av R.L. och flera vittnen har iakttagit hur de bägge sparkat mot denne. Det är därmed styrkt att de tillsammans och i samförstånd misshandlat R.L. genom sparkar på huvud och kropp. Det är dock inte uteslutet att skaftet av innebandyklubban besudlats av R.L:s blod på annat sätt än genom slag med föremålet. Det kan därmed inte anses styrkt att J.G. och J.F. använt sig av ett tillhygge i form av en innebandyklubba. Åtalet ska därför ogillas i den delen. J.G. och J.F. har med hänsyn till vad som anförts härvidlag gjort sig skyldiga till misshandel.

Är det fråga om en synnerligen grov misshandel?

Tingsrätten ska nu övergå till att pröva frågan om rubricering av den begångna misshandeln. Åklagaren har gjort gällande att misshandeln mot R.L. ska bedömas som grov misshandel som ska ses som synnerligen grov enligt 3 kap. 6 § andra stycket BrB med hänsyn till den synnerliga hänsynslöshet J.F. och J.G. visat vid gärningen.

Den 1 juli 2010 har 3 kap. 6 § BrB ändrats genom att straffskalan för grov misshandel delats upp i syfte att höja straffnivån för de allvarligaste fallen. Enligt första stycket döms för grov misshandel till fängelse i lägst ett och högst sex år. Uppräkningen av omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömande av om en misshandel är grov har utan ändring i sak flyttats från det tidigare andra stycket till första stycket. Om brottet är att anse som synnerligen grovt döms enligt andra stycket i stället till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Andra stycket omfattar sådana fall av misshandel som avses i första stycket när omständigheterna vid brottet är starkt försvårande. Misshandelsbrott som är synnerligen grovt har inte getts en särskild brottsrubricering.

Tingsrätten noterar att det i förarbetena till bestämmelsen i 3 kap. 6 § BrB om grov misshandel, i dess lydelse före den 1 juli 2010, nämns vissa typsituationer i vilka misshandel framstår som utslag av en råhet och hänsynslöshet som går vida över vad som är kännetecknande för våldshandlingar i allmänhet. Så är ofta fallet när flera tillsammans misshandlar en annan person. Det är främst offrets utsatta läge när han angrips av flera på en gång som utgör det försvårande momentet och som medför att brottet ofta ter sig särskilt allvarligt oberoende av vilken skada som uppkommit av misshandeln. En annan typ av misshandel som framstår som ett utslag av särskild råhet är att sparka på någon som redan ligger, dvs. fortsätta misshandel trots att offret saknar förmåga att värja sig. Det är de fall där gärningsmannen rimligtvis måste ha insett att den drabbade är försvarslös men ändå fortsätter misshandeln som denna framstår som särskilt hänsynslös eller rå. Bedömningen ska i det enskilda fallet ske med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter. Hänsyn måste bl.a. tas till skadornas art och omfattning samt till eventuellt förmildrande omständigheter (jfr NJA II 1988 s. 4 ff.).

Av förarbetena till 3 kap. 6 § BrB, i dess lydelse efter den 1 juli 2010, framgår att det vid bedömande av om brottet är att hänföra till andra stycket särskilt ska beaktas om gärningsmannen har tillfogat en bestående kroppsskada eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet. Omständigheten ska vara täckt av den tilltalades uppsåt. Med att hänsynslösheten har varit synnerlig avses att den gått påtagligt utöver vad som gäller för att brottet med hänvisning till visad särskild hänsynslöshet enligt första stycket ska bedömas som grovt. Detta kan vara fallet när grovt våld använts mot en person som saknat eller haft begränsad allmän möjlighet att försvara sig såsom ett barn, en äldre människa eller person med funktionshinder. Vidare kan synnerlig hänsynslöshet ha förelegat när flera personer allvarligt misshandlat en ensam person. Domstolen ska göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet (jfr NJA II 2010 s. 53 ff.).

I förevarande mål är utrett att J.G. och J.F. slagit eller sparkat omkull R.L. och att de därefter tilldelat den liggande R.L. ett stort antal kraftiga sparkar mot kropp och huvud. Det är vidare utrett att R.L. av misshandeln fått livshotande skador. Flera av de vittnen som iakttagit eller hört misshandeln har spontant förklarat att det varit något av det värsta de varit med om. De har sagt att det varit mycket aggressivt och flera har uppgett att de själva känt sig hotade trots att de inte varit utomhus. Samtliga vittnen som bevittnat händelsen har också uppgett att J.G. och J.F. efter en inledande misshandel, lämnat platsen och den liggande R.L. R.L-n har bedömt att R.L. redan vid detta skede i händelseförloppet varit så allvarligt skadad att han verkat medvetslös. J.G. och J.F. har dessutom hörts lämna platsen med gillande uttryck. De har kort därefter bevittnats återvända till platsen och fällt uttalanden såsom ”är du inte död än, din jävel” varpå J.G. och J.F. fortsatt misshandeln genom att ånyo sparka på R.L. Tingsrätten konstaterar att det således varit fråga om två gärningsmän som gett sig på en ensam person och på ett mycket allvarligt sätt misshandlat denne. De har riktat sparkar mot hans huvud och har uppenbarligen inte hejdat sig ens när R.L. verkat medvetslös. De har dessutom avvikit från platsen för att därefter återvända och dra ut R.L. ur en buske för att därefter fortsätta misshandeln med sparkar. Vid en bedömning av samtliga föreliggande omständigheter finner tingsrätten att misshandeln är att bedöma som synnerligen grov enligt det av åklagaren åberopade lagrummet.

Har J.G. begått en grov stöld i samband med misshandeln?

Tingsrätten övergår härefter till prövning av åtalet mot J.G. avseende grov stöld. J.G. har vidgått att han haft R.L:s plånbok i fickan när han gripits av polis, men invänt att han endast tagit den från marken för att lämna över den till polisen. Hans förklaring ter sig onekligen osannolik. Den har inte heller bekräftats av vittnet P.S. som berättat att inte någon av dem förklarat att de endast försökt hjälpa R.L. eller överlämna någon av dennes saker till polisen. Det är därmed uteslutet att J.G. i direkt anslutning till den synnerliga grova misshandeln har haft annat än ett uppsåt till att tillgripa plånboken för att tillägna sig den. Han ska därför dömas för stöld. Stölden ska med hänsyn till att tillgreppet avsett en sak som R.L. bar på sig och att det i övrigt varit ett tillgrepp av hänsynslös art, bedömas som grov.

- - -.

Tingsrätten fann att åtalen för ringa narkotikabrott skulle ogillas.

Påföljdsfrågorna

J.F. förekommer under åtta avsnitt i belastningsregistret. - - -.

J.G. förekommer under 19 avsnitt i belastningsregistret. - - -.

Tingsrätten anser att den synnerligt grova misshandel J.F. och J.G. har gjort sig skyldiga till har ett straffvärde på fyra år. Med hänsyn till straffvärdet och brottets art är annan påföljd än fängelse utesluten. Fängelsestraffets längd ska för J.F. bestämmas i enlighet med brottets straffvärde. J.F. döms således till fängelse fyra år.

Vad härefter gäller J.G. konstaterar tingsrätten att han återfallit i brott om än inte direkt likartat. Han döms, förutom för grov misshandel med ett straffvärde om fyra år, också för ett fall av grov stöld. Tingsrätten finner att brottslighetens samlade straffvärde uppgår till fyra år tre månader. Längden på fängelsestraffet bestäms i enlighet med brottens straffvärde till fyra år tre månader. Tingsrätten har härvid tagit hänsyn till bestämmelsen i 34 kap. 3 § andra stycket BrB.

Skadeståndsfrågan

- - -.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde J.F. enligt 3 kap. 6 § 1 st. och 2 st. BrB för grov misshandel till fängelse 4 år samt J.G. enligt 3 kap. 6 § 1 st. och 2 st. och 8 kap. 4 § BrB för grov misshandel och grov stöld till fängelse 4 år 3 månader. J.F. och J.G. skulle solidariskt utge skadestånd till R.L. med 73 030 kr jämte ränta - - -.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Thimfors, f.d. hovrättsrådet Bertil Josefson samt nämndemannen Mats Brandt) anförde i dom den 10 december 2010:

Hovrättens domskäl

Skuld

Samma bevisning har lagts fram som vid tingsrätten, varvid ljud- och bildupptagningarna av förhören där med R.L., J.G., J.F., R.L-n och E.B. har spelats upp. Vittnesmålen av J.H., J.H-n, J.E. och P.S. har åberopats såsom de antecknats i tingsrättens dom.

På de skäl som tingsrätten anfört finner hovrätten styrkt att J.F. och J.G. tillsammans och i samförstånd uppsåtligen har utfört de våldshandlingar och gjort de uttalanden som åklagaren hävdat och att våldshandlingarna fått de följder för R.L. som anges i åtalet. De omständigheterna att J.F. och J.G. varit i numerärt överläge och fortsatt våldsutövningen även sedan R.L. fallit till marken och blivit liggande försvarslös samt tillfogat honom livshotande skador motiverar att det misshandelsbrott de på angivet sätt begått ska bedömas som grovt. Frågan är om förhållandena är så försvårande att brottet, såsom åklagaren gjort gällande, är att anse som synnerligen grovt.

Av de omständigheter som enligt 3 kap. 6 § andra stycket BrB särskilt ska beaktas vid bedömande av om brottet är synnerligen grovt har åklagaren hänvisat till gärningsmännens synnerliga hänsynslöshet. Som tingsrätten redovisat anges i förarbetena till bestämmelsen att därmed avses att hänsynslösheten gått påtagligt utöver vad som gäller för att misshandelsbrottet med hänvisning till visad särskild hänsynslöshet enligt paragrafens första stycke ska bedömas som grovt; omständigheterna vid brottet ska vara starkt försvårande. Det sägs vidare att synnerlig hänsynslöshet kan ha förelegat när flera personer allvarligt misshandlat en ensam person, men att domstolen ska göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. (Se prop. 2009/10:147 s. 18 f. och 38.)

Den grova misshandel som J.F. och J.G. gjort sig skyldiga till är av mycket allvarligt slag. Särskilt det förhållandet att de återvänt till den redan utslagne R.L. och fortsatt våldsutövningen med sparkar talar i försvårande riktning. I samma riktning verkar de svåra skadorna och de uttalanden J.F. och J.G. gjort vid angreppen. Även med det uppehåll som förekom har händelseförloppet emellertid inte varit längre än uppåt tio minuter. Vidare är det inte utrett vilka skador R.L. tillfogats i de olika skedena av våldsutövningen, och utredningen medger följaktligen inte slutsatsen att han åsamkats allvarliga skador när han varit försvarslös. Till detta ska läggas att utredningen inte ger något besked om bakgrunden till misshandelsbrottet. Vid en samlad bedömning finner hovrätten att omständigheterna inte är så försvårande att J.F. och J.G. ska anses ha visat synnerlig hänsynslöshet. Brottet ska i stället bedömas som grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket BrB.

Såsom tingsrätten funnit är det även utrett att J.G. i samband med den grova misshandeln olovligen med tillägnelseuppsåt tagit en plånbok, innehållande bl.a. kontanter, från R.L. Av R.L:s uppgifter följer att tillgreppet gjorts ur hans byxficka sedan han blivit utslagen. J.G:s gärning utgör ett stöldbrott.

Åklagaren har gjort gällande att brottet är grovt under åberopande av att tillgreppet avsett en sak som R.L. haft på sig. Bakgrunden till att det vid prövningen av om ett stöldbrott är grovt särskilt ska beaktas om det avsett en sak som någon burit på sig är att fickstöld ansetts vanligen ge uttryck för såväl brottslig företagsamhet som genom övning vunnen skicklighet och att sådan stöld därför är särskilt farlig. Till dessa fall har dock inte räknats tillgrepp från sovande eller höggradigt berusade personer. (Se härom NJA II 1942 s. 351.) I linje härmed ska J.G:s tillgrepp av den plånbok som den utslagne R.L. bar på sig inte anses ha varit av särskilt farlig art. Även om tillgreppet innebar ett ytterligare angrepp på R.L:s kroppsliga integritet ska det inte heller anses ha varit av sådan särskilt hänsynslös art att det medför att stölden är att bedöma som grov. J.G. ska i stället dömas för stöld av normalgraden.

Påföljd

Straffvärdet för såväl J.F:s som J.G:s brottslighet, som inneburit ett allvarligt angrepp på R.L:s liv och hälsa, motsvarar enligt hovrättens mening fängelse i tre år. Annan påföljd än fängelse kan därför inte komma i fråga. Straffens längd ska bestämmas i enlighet med straffvärdet.

Skadestånd

- - -.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömer J.F. för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket BrB och bestämmer fängelsestraffets längd till 3 år.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömer J.G. för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket BrB och enligt 8 kap. 1 § BrB för stöld samt bestämmer fängelsestraffets längd till 3 år.

Tf. hovrättsassessorn Anders Olofsson, referent, och nämndemannen Tage Fohlin var skiljaktiga beträffande misshandelsbrottets rubricering och anförde följande:

Genom bland annat ändringen i 3 kap. 6 § BrB som gäller från och med den 1 juli 2010 har lagstiftaren markerat en strängare syn på allvarliga våldsbrott. I målet har åklagaren gjort gällande att J.F. och J.G. visat synnerlig hänsynslöshet. För att den visade hänsynslösheten ska anses synnerlig krävs enligt förarbetena till lagändringen att den gått påtagligt utöver den särskilda hänsynslöshet som gör att ett misshandelsbrott ska bedömas som grovt. Såsom tingsrätten redovisat kan synnerlig hänsynslöshet enligt förarbetena ha förelegat när flera personer allvarligt misshandlat en ensam person (prop. 2009/10:147 s. 38).

Utredningen visar att J.F. och J.G. tillsammans har angripit en ensam person och att de misshandlat denne med sparkar mot huvud och kropp sedan han hamnat på marken och saknat egentlig möjlighet att freda sig mot angreppet. Det är också visat att gärningsmännen efter det första skedet lämnat platsen samt kort därefter återvänt och återupptagit misshandeln med sparkar mot den utslagne målsägandens huvud och kropp. Misshandeln, som upphörde först sedan polis anlänt till platsen, resulterade enligt rättsintyget i hjärnskakning, flera frakturer i ansiktet samt flera revbensfrakturer med blod- och luftansamling i ena lungsäcken. Skadorna på bröstkorgen har bedömts som livshotande. Mot bakgrund av det som nu anförts och vad som i övrigt framgår av tingsrättens dom om bland annat uttalanden som gjorts under misshandeln anser vi, liksom tingsrätten, att gärningsmännen vid en samlad bedömning ska anses ha visat synnerlig hänsynslöshet. Brottet är således att anse som synnerligen grovt, varför J.F. och J.G. ska dömas för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § andra stycket BrB såsom tingsrätten funnit.

Överröstade i denna del är vi i övrigt ense med majoriteten.

Domskäl

HD (justitieråden Dag Victor, Stefan Lindskog, Lena Moore, Göran Lambertz och Ingemar Persson, referent) meddelade den 19 april 2011 följande dom:

Domskäl

Bakgrund

Lagregleringen av misshandel

Gradindelning och straffvärde

Principer för gradindelningen

Synnerligen grov misshandel

Vilken svårhetsgrad har den aktuella misshandeln?

Straffvärdebedömningen

Påföljdsbestämningen

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.