lagen.nu

RH 2014:68

Synnerligen grov misshandel - summariska referat.

Åtalet

Åtalspunkten 1 -

M och S har tillsammans och i samförstånd mellan den 21 juli 2014 och den 22 juli 2014 i Visby från Jungmansgatan i Visby bemäktigat sig och genom list bortfört och sedermera inspärrat H i en lägenheten med uppsåt att skada honom till liv och hälsa vilket även blivit en realitet.

M och S har i lägenheten tillsammans och i samförstånd under en längre tid och under ett relativt utdraget förlopp hållit H inspärrad i lägenheten och misshandlat och hotat honom genom att inledningsvis slå honom i huvudet med en pistol och slå och sparka på honom i huvudet och på kroppen samt genom att lägga ett rep runt hans hals och dra åt. J har under kvällen anslutit till Jungmansgatan en tid efter att M och S har inlett misshandeln och har därefter själv berövat H friheten och tillsammans och i samförstånd med M och S vidmakthållit frihetsberövandet genom att kvarhålla H och tillsammans och i samförstånd med M och S misshandlat H genom att upprepade gånger slå och sparka honom i huvudet och på kroppen, med en tång dra loss hud/kött från magen (vid könshåret), vid höger öra och vänster näsborre, med en tång ”knipsa” honom över vänster lilltå och höger stortå, - bakifrån ta ett stryptag runt hans hals och trycka till, upprepade gånger slå honom i huvudet med pistolen samt skära honom över kinden med en kniv/skarpeggat föremål Våldet har åsamkat H - förutom kraftig och långvarig smärta - kroppsskador över stort sett hela kroppen bl.a. sårskador, blånader, bulor och blodvite i huvudet, skärsår över höger kind, blodutgjutelse i ögonen, sår/märke på halsen, blåmärken på revbenen, hudskador på magen, höger öra och vänster näsborre och vänster arm.

Misshandeln är att bedöma som synnerligen grov då gärningen i vissa stycken varit livsfarlig, offret tillfogats svårare kroppsskador, tillhyggen har använts och då gärningsmännen visat prov på synnerlig hänsynslöshet och råhet genom att misshandeln har inneburit kraftig och långvarig smärta, stark dödsångest samt att H helt har saknat förmåga att försvara sig själv då han varit i underläge två mot en respektive tre mot en. H har under händelseförloppet även belagts med silvertejp över munnen, blivit nedtryckt och fasthållen i en soffa och fått den

tidigare omnämnda pistolen riktad mot sig och vid flera tillfällen har gärningsmännen uttalat att de skulle skjuta honom för att han var en ”golare” och att de skulle snitta honom med kniven.

Åtalspunkten 2 ¬ människorov, olaga frihetsberövande och synnerligen grov misshandel

S och J har efter det att gärningarna på Jungmansgatan avslutats fört H till hans bostad i Visby där de tillsammans och i samförstånd mellan den 21 juli och den 22 juli 2014 medelst våld olovligen tagit och tillägnat sig bl.a. två TV apparater, en dator, Canada- Goosejackor och andra kläder. Våldet har bestått i att de med ett järnrör/mutterdragare slagit honom på benet och över fingrarna/händerna samt att de även tilldelat honom ett slag med en pistol i huvudet. Våldet har medfört smärta och kroppsskada, bl.a. brutna fingrar, blånad på benet och skador i huvudet. Genom bruket av tillhyggen och då de varit två personer mot en ensam person i dennes hem har de visat prov på särskild hänsynslöshet och råhet.

Tingsrätten

Samtliga tre tilltalade ska alltså dömas för olaga frihetsberövande.

Samtliga tre tilltalade ska dessutom dömas för misshandel. Frågan är om dessa brott beträffande någon, några eller samtliga tilltalade ska kvalificeras som grov misshandel eller synnerligen grov misshandel. Brottsrubriceringen är i båda fallen grov misshandel; skillnaden utgörs i stället av straffskalorna.

Vid bedömningen av om en misshandel ska anses vara grov ska särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat offret en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet (3 kap. 6 § första stycket andra meningen brottsbalken). Vid bedömningen av om en misshandel ska anses som synnerligen grov ska särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet (3 kap. 6 § andra stycket andra meningen brottsbalken). Det är alltså i huvudsak frågan om en gradskillnad mellan grov misshandel och synnerligen grov misshandel. Det är i båda fallen samma omständigheter som särskilt ska beaktas. Det ska också påpekas att det i båda fallen ska göras en totalbedömning där nu nämnda omständigheter som särskilt ska beaktas inte är någon uttömmande uppräkning.

Åklagaren har i kvalifikationsfrågan påstått att gärningen varit livsfarlig, orsakat offret svårare kroppsskador, genomförts med användande av tillhyggen, medfört kraftig och långvarig smärta och stark dödsångest samt att H helt har saknat förmåga att försvara sig själv (”två respektive tre mot en”).

H måste anses ha tillfogats svår kroppsskada och ett påtagligt och i tiden utdraget lidande. Gärningsmännen måste sägas ha visat särskild hänsynslöshet. Det innebär att gärningen i vart fall ska bedömas som grov misshandel och att ansvar för sådant brott åtminstone ska åläggas var och en av de tilltalade.

Av vad som kan utläsas av utredningen kommer H inte att drabbas av någon bestående kroppsskada. I fokus för den fortsatta bedömningen hamnar därför om han har utsatts för synnerligt lidande och/eller om gärningen präglas av synnerlig hänsynslöshet. Därvid är att beakta att först två, sedan tre, gärningsmän under lång tid systematiskt och med användande av tillhyggen misshandlat H. Även om kroppsskadorna alltså inte kommer att bli bestående måste han rimligen anses ha utsatts för ett stort mått av lidande och ångest. Han har också psykiska men som kan bedömas vara av inte snabbt övergående natur. Även om avsikten med det skärpta ansvaret för synnerligen grov misshandeln är att det ska reserveras för verkligt kvalificerade fall (se t.ex. prop. 209/10:147 s. 16 f. och s. 37 f. samt NJA 2011 s. 89) måste den nu aktuella gärningen sedd i dess helhet anses utgöra synnerligen grov misshandel. Det ansvaret ska dock ådömas enbart M och S. J har anslutit sig till gärningsmännens skara först efter det att misshandeln har pågått en avsevärd tid. Han kan inte bära något ansvar för vad som tilldragit sig före hans ankomst till lägenheten (att han skulle ha deltagit i någon föregående planering eller liknande har inte ens påståtts). J ska i stället dömas för ”vanlig” grov misshandel.

Sammanfattningsvis ska alltså beträffande åtalspunkten 1 M och S dömas för olaga frihetsberövande och synnerligen grov misshandel samt J för olaga frihetsberövande och grov misshandel.

Påföljdsfrågor

M ska dömas för synnerligen grov misshandel och olaga frihetsberövande. För det förstnämnda brottet är föreskrivet ett lägsta straff om fängelse i fyra år. Straffvärdet av det aktuella brottet ligger en bit över straffminimum. För olaga frihetsberövande är det föreskrivet ett lägsta straff om fängelse i ett år och ett högsta om fängelse i tio år. Straffvärdet av den aktuella gärningen ligger på fängelse i två år. Det skulle för M innebära att den samlade brottsligheten har ett straffvärde om fängelse i drygt sex år och ett straffmätningsvärde om cirka fem år. Det innebär att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. Till detta kommer att det är frågan om återfall i brott vilket ska beaktas. Det innebär att M ska dömas till ett fängelsestraff om fem år och sex månader.

Det kan vidare noteras att Stockholms tingsrätts dom den 1 oktober 2014 numera har vunnit laga kraft. Enligt den domen dömdes M till fängelse i två månader samtidigt som villkorligt medgiven frihet förklarades helt förverkad. Det fängelsestraff M ådömts i den domen är sådant att det inte ska påverka vad som nu bestämts om fängelsestraffets längd.

S ska alltså dömas för synnerligen grov misshandel, olaga frihetsberövande och rån. För det förstnämnda brottet är föreskrivet ett lägsta straff om fängelse i fyra år. Straffvärdet av det aktuella brottet ligger en bit över straffminimum. För olaga frihetsberövande är det föreskrivet ett lägsta straff om fängelse i ett år och ett högsta om fängelse i tio år. Straffvärdet av den aktuella gärningen ligger på fängelse i två år. S ska dessutom dömas för rån med ett minimistraff om fängelse i ett år, vilket också motsvarar straffvärdet av den nu aktuella gärningen. Det samlade straffmätningsvärdet hamnar då en bit över fängelse i fem år; uppemot fem år och fyra månader. Även för S är det frågan om återfall i brott. Det bör dock inte tillmätas lika stor betydelse som för M. Sammantaget innebär det att S ska dömas till fängelse i fem år och sex månader.

Hovrätten

[--- ] När det gäller misshandeln av H finner hovrätten, lika med tingsrätten och på de av tingsrätten anförda skälen, att den vid en bedömning av samtliga föreliggande omständigheter är att bedöma som synnerligen grov. - Vidare ska Söderberg dömas för rån på det sätt och i den omfattning som tingsrätten funnit utrett.

M och S ska alltså dömas för olaga frihetsberövande och synnerligen grov misshandel och S dessutom för rån.

Enbart för brottet synnerligen grov misshandel är föreskrivet ett minimistraff på fängelse fyra år. Som tingsrätten konstaterat kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga för vare sig M eller S. Vid straffmätningen ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningarna inneburit. Det ska särskilt beaktas om gärningarna inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person.

Hovrätten finner vid en sammantagen bedömning av M:s samlade brottslighet att det straff som tingsrätten kommit fram till, fängelse fem år och sex månader, är väl avvägt. Det har därvid beaktats att det varit fråga om återfall i brott under pågående övervakning efter villkorlig frigivning.

Vid straffmätningen av S:s brottslighet saknas i och för sig anledning att särskilt beakta att han gjort sig skyldig till brott tidigare. Oaktat detta instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att straffet för hans samlade brottslighet bör uppgå till fängelse fem år och sex månader.

Detta innebär sammanfattningsvis att tingsrättens dom avseende M och S inte ska ändras vare sig när det gäller val av påföljd eller fängelsestraffens längd.

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
2014-12-19
Målnummer
B10116-14
Lagrum
3 kap. 6 § andra stycket brottsbalken (1962:700)
Litteratur
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation