RH 2015:25

Uppsala tingsrätt

G.G. ansökte hos Uppsala tingsrätt om att tingsrätten skulle besluta om likvidation avseende EkoHus Thermoteknik Svenska AB (Bolaget) enligt 25 kap. 50 § aktiebolags-lagen (2005:551). Som grund för ansökan anförde han i huvudsak följande.

Den 10 maj 2012 försattes Bolaget i konkurs genom beslut av tingsrätten. Konkursen avslutades med underskott och skrevs av. Det har nu framkommit att Bolaget vid tiden för konkursens avslutande hade en fordran uppgående till totalt 155 000 kr mot Svenska EkoHus-Gruppen i Uppsala AB (EkoHus-Gruppen). Fordran kom emellertid inte att tas upp i konkursbouppteckningen.

Fordran grundar sig på ett avtal träffat mellan bolagen den 1 januari 2011. Av beloppet avser 72 000 kr obetald ersättning för konsulttjänster utförda av Bolaget genom G.G. EkoHus-Gruppen betalade aldrig till Bolaget vilket i sin tur aldrig betalade ut någon ersättning till G.G. för de utförda tjänsterna. Han berörs därmed av att ersättningen aldrig betalades till Bolaget. Resterande delen av fordran, 83 000 kr, avser utebliven betalning för två hus som levererades av Bolaget till EkoHus-Gruppen enligt nämnda avtal. EkoHus-Gruppen har bestridit fordran. Det är därför nödvändigt att väcka talan mot detta bolag.

Uppsala tingsrätt (tf. rådmannen Mats Sandmark) lämnade G.G:s ansökan utan bifall.

I skälen för beslutet anförde tingsrätten följande.

I 25 kap. 50 § aktiebolagslagen föreskrivs att, om ett aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, bolaget är upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens avslutande tillgångar som inte omfattas av konkursen ska rätten på ansökan av den som berörs besluta om likvidation.

En fordran är i allmänhet att betrakta som en tillgång, även om den är tvistig. Om fordran inte framstår som ogrundad och om den är av sådant slag att det är motiverat att den tas om hand, bör den i och för sig kunna läggas till grund för ett beslut om likvidation enligt bestämmelsen. Vidare finner tingsrätten att G.G. är berörd av den åberopade fordran på det sätt som avses i bestämmelsen.

Syftet med en likvidation är emellertid att avveckla ett bolags verksamhet. Likvidatorn ska realisera tillgångarna, betala skulderna och skifta överskottet mellan bolagsmännen. Såvitt framgår av handlingarna i ärendet är den enda tillgång som kan behöva avvecklas i Bolaget fordran mot EkoHus-Gruppen. Eftersom Bolaget har varit i konkurs och konkursen har avslutats utan överskott kan det antas att en likvidator skulle sakna medel för att driva in den nu aktuella fordran. Likvidatorn skulle då kunna bli skyldig att ansöka om att Bolaget på nytt skall försättas i konkurs (se 25 kap. 36 § aktiebolagslagen). Under sådana förhållanden skulle likvidationen inte tjäna något förnuftigt ändamål (NJA 2005 s. 417).

Mot bakgrund av det anförda framstår det som meningslöst att besluta om likvidation på begäran av G.G. Hans yrkande ska därför lämnas utan bifall.

G.G. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans ansökan.

Till stöd för sin talan i hovrätten anförde han i huvudsak följande.

Indrivning av fordran mot EkoHus-Gruppen kommer att ske utan kostnad för Bolaget. Om tvisten inte leder till framgång kommer alla kostnader att bäras av G.G. som har ställt säkerhet för dessa. Det föreligger därmed inte någon risk för att Bolaget kommer att försättas i konkurs ytterligare en gång. Vad Högsta domstolen har uppgett i rättsfallet NJA 2005 s. 417 är alltså inte tillämpligt i det aktuella fallet.

G.G. gav i hovrätten in ett avtal daterat i april 2015 som för Bolagets räkning undertecknats av den ensamma aktieägaren, P.A.B., och G.G. I avtalet anges att P.A.B. överlåter hela Bolagets fordran mot EkoHus-Gruppen - inkluderande men inte begränsat till G.G:s konsultarvoden - och att rättegången mot EkoHus-Gruppen inte ska belasta vare sig P.A.B. eller Bolaget med några kostnader utan dessa ska i sin helhet stanna på G.G.

Svea hovrätt (hovrättsråden Linda Hallstedt och Anna-Karin Winroth, referent, samt tf. hovrättsassessorn Anna-Karin Berglund) avslog överklagandet på följande skäl.

I 25 kap. 50 § aktiebolagslagen föreskrivs att om ett aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens avslutande tillgångar som inte omfattas av konkursen eller väcks talan mot bolaget eller uppkommer det av annat skäl behov av en likvidationsåtgärd ska domstol på ansökan av den som berörs besluta om likvidation.

Hovrätten finner liksom tingsrätten att den åberopade fordran mot EkoHus-Gruppen i och för sig är att betrakta som en tillgång, om än tvistig och till sin karaktär osäker, enligt 25 kap. 50 § aktiebolagslagen. Vidare finner även hovrätten att G.G. är berörd på det sätt som avses i bestämmelsen genom sitt påstående om att han på Bolagets vägnar utfört konsulttjänster åt EkoHus-Gruppen enligt punkten 7 i avtalet om överlåtelse daterat den 1 januari 2011 mellan Bolaget och EkoHus-Gruppen och inte fått betalt av Bolaget för dessa. Under dessa förhållanden instämmer hovrätten i den bedömning som tingsrätten gjort.

I hovrätten har emellertid G.G. gett in ett avtal från april 2015 i vilket anges att P.A.B., som är ensam ägare till samtliga aktier i Bolaget, överlåter hela Bolagets fordran mot EkoHus-Gruppen enligt avtalet den 1 januari 2011 och att rättegången mot EkoHus-Gruppen inte ska belasta vare sig P.A.B. eller Bolaget med några kostnader utan dessa ska i sin helhet stanna på G.G. Avtalet innehåller även en förpliktelse för G.G. att vid eventuell framgång redovisa utfallet av rättegången för fördelning av eventuell utdelning i samråd med konkursförvaltaren.

Eftersom P.A.B. är ensam aktieägare i Bolaget får han därmed anses ha förvärvat Bolagets fordran mot EkoHus-Gruppen och han kan då också föra talan mot detta bolag (se NJA 2005 s. 417). Som ovan angetts har dock P.A.B. efter tingsrättens beslut överlåtit denna fordran till G.G. Det kan ifrågasättas i vilken utsträckning den aktuella fordran efter överlåtelsen alltjämt är en tillgång för det upplösta konkursbolaget, men Bolaget får trots allt alltjämt anses ha ekonomiskt intresse av utgången i tvisten vilket får anses motsvara en tillgång för Bolaget i nu aktuellt hänseende.

Vid bedömningen av om det finns behov och därför är motiverat att besluta om likvidation för att ta till vara tillgången tar hovrätten fasta på följande förhållanden. Tillgången består av en tvistig och till sin karaktär osäker fordran. Även om G.G. gjort gällande att Bolaget inte kommer att belastas med några kostnader för rättegången saknas garantier för detta. Någon utredning om G.G:s ekonomiska förhållanden finns inte och endast ett påstående om ställd säkerhet kan inte anses tillräckligt. Kostnaderna för själva likvidationen måste också täckas. Härutöver är av betydelse att G.G. genom avtalet i april 2015 såvitt framkommit själv kan föra talan mot EkoHus-Gruppen. De nu anförda förhållandena innebär att det inte framstår som motiverat att besluta om likvidation för att tillvarata den i målet aktuella tillgången. G.G:s överklagande ska därför avslås.

Hovrättens avgörande meddelat: den 30 juni 2015.

Mål nr: ÖÄ 3282-15.

Lagrum: 25 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551).

Rättsfall: NJA 2005 s. 417.