RH 2015:41
Vid narkotikasmuggling av tramadol har gränsen för grovt brott utifrån sort och mängd ansetts gå vid två kilo verksam substans.
Helsingborgs tingsrätt
Åklagaren yrkade att S.J. skulle dömas för grov narkotikasmuggling enligt följande gärningsbeskrivning.
S.J. har den 11 januari 2014 i Helsingborg, i samband med införsel till landet via ankomst med färja från Helsingör i Danmark, genom att underlåta att anmäla 40 960 tabletter tramadol, som är narkotika, till tullbehandling, uppsåtligen brutit mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln. Brottet är att betrakta som grovt med hänsyn till att smugglingen avsett en särskilt stor mängd narkotika.
Tingsrätten (rådmannen Martin Sunnqvist och nämndemännen Carl Herbertsson, Karin Olsson och Eva Svärd) dömde den 2 april 2014 S.J. för grov narkotikasmuggling till fängelse i två år.
Sedan tingsrätten i sina domskäl hade konstaterat att åtalet var styrkt och att S.J. skulle dömas för narkotikasmuggling anförde tingsrätten följande i frågorna om brottet var grovt och om påföljd.
Vid bedömningen av om brottet är grovt eller av normalgraden är det av betydelse vilken sort och mängd narkotika det är fråga om och vilken roll S.J. haft i narkotikasmugglingen (jfr NJA 2011 s. 357 och ett antal andra därpå följande avgöranden av Högsta domstolen).
Beträffande S.J:s roll i narkotikasmugglingen gör tingsrätten följande bedömning. Den omständigheten att en annan persons fingeravtryck påträffats på narkotikans emballage, men inte S.J:s, visar att S.J. inte varit ensam inblandad. Han kan mycket väl ha övertagit väskan i färdigpackat skick. Åklagaren har på grund av det kvitto som påträffades i väskan ifrågasatt uppgiften att den fanns i hotellrummet när S.J. kom dit den 7 januari 2014. Det utesluter emellertid inte att S.J. vid något annat tillfälle under resan fått ta emot väskan på ett liknande sätt. På vilket sätt S.J. kan ha haft kontakt med andra inblandade i smugglingen har inte blivit närmare utrett; åklagaren har försökt koppla samman en F. F., vars fingeravtryck var på emballaget, med en namnlös kontakt som lagts in under bokstaven F i S.J:s mobiltelefon. Oavsett hur det är med detaljerna i detta står det klart att S.J. inte är att anse som organisatör av smugglingen, något åklagaren inte heller har gjort gällande. I stället har han innehaft rollen som kurir. Det ligger i sakens natur att kurirer inte sällan är utsatta för någon form av påtryckningar från organisatören. Även om det förekommit sådana påtryckningar som S.J. har berättat om, något som får visst stöd av H.A:s uppgifter, har påtryckningarna inte varit av sådan art att de ska påverka gärningens straffvärde.
Det nu anförda innebär att det, i avsaknad av förmildrande eller försvårande omständigheter, är narkotikans sort och mängd som får styra brottets rubricering och straffvärdebedömning.
Det finns inget avgörande från Högsta domstolen som klargör när narkotikabrott eller narkotikasmuggling avseende Tramadol ska bedömas som grovt brott. I hovrättspraxis har emellertid ganska tydliga riktlinjer kommit att utvecklas. Således har en mängd Tramadol om 2 kg verksam substans ansetts tala för att det rör sig om grovt brott (se särskilt Hovrättens för Övre Norrland dom den 28 april 2010 i mål B 945-09, Svea hovrätts dom den 20 maj 2011 i mål B 5901-10, Göta hovrätts dom den 5 september 2013 i mål B 654-13 och Hovrättens för Västra Sverige dom den 23 december 2013 i mål B 5038-13, jfr även Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 19 september 2013 i mål B 1212-13). Tingsrätten ansluter sig till denna bedömning.
Den narkotikasmuggling som S.J. döms för har avsett införsel av 2 098 gram tramadol. Utifrån narkotikans sort och mängd är det då fråga om grov narkotikasmuggling med ett straffvärde motsvarande fängelse två år.
Vid ett straffvärde motsvarande fängelse två år är annan påföljd än fängelse inte aktuell. Det saknas skäl att frångå straffvärdet vid bestämmandet av fängelsestraffets längd. S.J. ska därför dömas till fängelse i två år.
Hovrätten
S.J. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet eller i andra hand bedöma gärningen som narkotikasmuggling av normalgraden samt, under alla förhållanden, sätta ned fängelsestraffet. Åklagaren motsatte sig ändring.
Domskäl
Hovrätten (tf. hovrättslagmannen Bob Nilsson Hjorth, hovrättsrådet Åsa Liljeroth, referent, och rådmannen Marianne Abdon samt nämndemännen Basile Antoniou och Anastasius Manetopoulus) fastställde i dom den 5 november 2014 tingsrättens domslut.
Hovrätten anförde beträffande rubricering och påföljd följande
SKÄL
Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att gränsen för grovt brott utifrån sort och mängd beträffande Tramadol bör dras vid två kilo verksam substans.
Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att S.J. haft rollen som kurir vid narkotikasmugglingen samt att det inte finns några särskilt försvårande eller förmildrande omständigheter som ska beaktas vid brottets rubricering eller vid straffvärdebedömningen. Även hovrätten anser därför att S.J. ska dömas för grov narkotikasmuggling och att påföljden ska bestämmas till fängelse i två år. Tingsrättens dom ska alltså fastställas utan några ändringar.
Hovrättens dom meddelad: den 5 november 2014.
Mål nr: B 1359-14.
Lagrum:3 § 1 st och 6 § 3 stsmugglingslagen (2000:1225).