RH 2015:46

Åklagaren väckte vid tingsrätten åtal mot K.R. för två fall av brott mot medborgerlig frihet alternativt olaga hot och påstod följande.

1) K.R. har hotat F.B., chefredaktör för GT/Expressen (GT), och T.M., ansvarig utgivare för Expressens alla editioner och chefredaktör för Expressen, samt B.L., redaktionschef för GT, genom att efter att ha kastat ägg i GT:s lokal vid Kungstorget i Göteborg av B.L. uppmanats lämna platsen ha uttalat ”ni får anmäla mig eller göra vad ni vill. Nästa gång kastar jag inte ägg och fortsätter ni skriva kommer jag tillbaka med kniv” eller ord av motsvarande innebörd. Det hände den 13 december 2013. Hotet har vidarebefordrats till F.B. och T.M. vilket K.R. hade anledning att räkna med. Hotet var sådant att det B.L., F.B. och T.M. kunde förväntas känna allvarlig rädsla för annans eller egen säkerhet till person.

2) K.R. har hotat F.B. och T.M. genom att ställa in ett paket adresserat till F.B. och T.M. innehållande en kniv och en koran i receptionen på GT/Expressens redaktion på Kungstorget i Göteborg. Det hände den 23 januari 2014. Hotet var sådant att F.B. och T.M. kunde förväntas känna allvarlig rädsla för egen och annans säkerhet till person.

Hoten har framförts med anledning av artiklar som publicerats i tidningarna och med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen och därigenom har yttrandefriheten satts i fara för de utpekade personerna men även för tidningarnas övriga journalister.

K.R. förnekade gärningarna. Han förklarade att det var riktigt att han besökte GT/Expressens lokaler i Göteborg den 13 december 2013 och att han där kastade ägg mot en glasruta. Syftet var att få tala med T. M. F.B. kände han inte till. Det stämmer att han då sade ”ni får anmäla mig eller göra vad ni vill. Nästa gång kastar jag inte ägg”. Något annat uttalade han inte. Det stämmer således inte att han yttrade att han skulle återkomma med kniv. Han hade inte något syfte att påverka den allmänna åsiktsbildningen.

Det var vidare riktigt att han den 23 januari 2014 lämnade ett paket innehållande en kniv och en koran adresserat till F.B. och T.M. Syftet var dock inte att hota någon utan att visa för T.M. och F.B. att islam och våld hör ihop.

Göteborgs tingsrätt (chefsrådmannen Henrik Winman, tingsfiskalen Maria Corneliusson samt nämndemännen Michael Klein, Karl-Göran Zeybrandt och Ingemar Larsson) anförde i dom den 6 mars 2014 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Bakgrund

Av utredningen i målet framgår till en början följande.

K.R. är ledare för gruppen Swedish Defence League. Gruppen arbetar enligt K.R. mot islamisering samt upplyser folk om den fara som islam utgör. Det är vidare enligt K.R. en islamfientlig grupp, men den är inte muslimfientlig. I september 2011 publicerade Expressen en artikel om Swedish Defence League.

GT/Expressen är en del av Expressen. Tryckfrihetsrättsligt och ansvarsmässigt är GT/Expressen och Expressen en enhet. Vissa block i tidningarna är identiska medan det finns ett antal sidor som bara införs i GT/Expressen och som är specifikt för Västsverige.

T.M. är ansvarig utgivare för Expressens alla editioner, inklusive GT/Expressen, och dessutom chefredaktör för Expressen. Han har därmed två olika roller. Han bär det juridiska tryckfrihetsansvaret och kan instruera och fatta beslut om vad som ska skrivas i tidningarna och dessutom besluta om att stoppa publiceringar. T.M. kan också besluta om att innehållet i artiklar ska ändras. Han är den som har den slutliga bestämmanderätten över vad som ska publiceras. T.M. får underlag för sina beslut av bl.a. F.B., som är chefredaktör för GT/Expressen. Hennes uppgift är att leda GT/Expressens journalistiska arbete i Expressens publicistiska anda. Hon bestämmer vad som publiceras och styr över vad som skrivs i tidningen. F.B. ingår i Expressens ledningsgrupp samt är med och fattar beslut i viktiga frågor. B.L. är redaktionschef för GT/Expressen. Han är nummer två i hierarkin efter F.B. och är den som tar över om F.B. är borta. Han har personalansvar samt sköter administrativa uppgifter.

Expressen har cirka 1,8 miljoner läsare varje dag. Det är den största tidningen i Sverige på helger, den näst största på vardagar och norra Europas näst största tidning. Det finns cirka 250 journalister runt om i världen som är anställda av Expressen.

Den 27 oktober 2013 publicerade GT/Expressen en krönika av F.B. med rubriken ”Sverige är ett rasistiskt land”. I krönikan togs upp bl.a. att Sverige är sämst av OECD-länderna på att ge invandrade medborgare jobb.

Expressen, inräknat editionen GT/Expressen, publicerade under perioden den 10 december 2013 till den 13 december 2013 en artikelserie om så kallat näthat. I artikelserien namngav Expressen ett antal personer som stått bakom rasistiska uttalanden på vissa internetsajter.

Den 13 december 2013 besökte K.R. GT/Expressens lokaler på Kungstorget i centrala Göteborg. Syftet med besöket var enligt K.R. att ifrågasätta Expressens publiceringar av privatpersonernas namn i artiklarna om näthat och att uttrycka sin ilska mot publiceringarna genom att kasta ägg. Han pratade först med A.B. som arbetar som receptionist på GT/Expressen. K.R. ville först och främst prata med T. M. men då denne inte var på plats hämtade A.B. några andra personer från Expressens kontor. B.L., J.S. och M.H. kom därefter ut till receptionen. K.R. och B.L. pratade med varandra. K.R. presenterade sig vid namn och uppgav att han kom från Swedish Defence League. Det står klart att K.R. i samtalet med B.L. uttalade ”ni får anmäla mig eller göra vad ni vill. Nästa gång kastar jag inte ägg”. Vad som därefter uttalades i samband med att K.R. lämnade lokalen råder det dock delade meningar om.

I tiden efter artikelserien om näthatet har T.M. i en intervju på avpixlat.se uttalat följande om Researchgruppen ” I fallet med Researchgruppen så har ju de personer som Expressen haft kontakt med nu tagit avstånd från våld, och det är bra.”

Den 23 januari 2014 påträffades ett paket utanför GT/Expressens reception. Paketet var adresserat till F. ”Sverige är ett rasistiskt land” B. och T. ”Researchgruppen tagit avstånd från våld” M. Med hänsyn till paketets utseende samt hur paketet lämnats utanför lokalen tillkallades polis. Då polisen inte kunde utesluta att det rörde sig om en sprängladdning spärrades platsen av, och GT/Expressens utrymmen samt andra angränsande lokaler utrymdes under cirka tre timmar. Bombtekniker sköt sönder paketet och det kunde konstateras att paketet innehöll en kniv samt en koran.

K.R. har tagit på sig att det var han som skickade paketet. Han har själv angett att syftet endast varit att visa att islam och våld hör ihop.

I tingsrättens dom lämnas därefter en redovisning av vad de vid tingsrätten hörda personerna har berättat.

Tingsrättens bedömning

Åtalspunkten 1

Det är alltså utrett att K.R. har begett sig till GT/Expressens redaktion i Göteborg för att där få tala med T.M., eller med någon annan ansvarig för tidningen. Eftersom inte någon av T.M. eller F.B. befann sig på redaktionen fick K.R. i stället träffa bl.a. B.L., M.H. och J.S. Det är vidare utrett att K.R. i receptionen strax innan han lämnade tidningens lokaler kastade ägg mot en glasvägg samt till B.L. sa något som anspelade på detta.

B.L. har berättat att K.R. i samband med att B.L. bad K.R. att lämna lokalerna dessutom uttalade att han skulle komma tillbaka med kniv, om tidningen fortsatte att skriva på ett visst sätt. B.L:s uppgift om att K.R. uppmanade B.L. att sluta skriva i tidningen får stöd av vittnena M.H. och J.S., som båda hörde K.R. uttala sig på det sättet. När det gäller B.L:s uppgifter om vad K.R. sa i övrigt ska först lyftas fram att B.L. har sagt att han blev påfallande skärrad av K.R:s uttalande. Detta talar i och för sig för att det som B.L. har sagt om K.R:s uttalande om en kniv inte bygger på någon missuppfattning från B.L:s sida.

Inte någon av de övriga personer som var med om händelsen i receptionen har emellertid hört K.R. säga något om en kniv. Detta ska emellertid ses i ljuset av att J.S. och M.H. befann sig längre bort från K.R. än B.L. men också av att det hördes oväsen från en automatisk dörröppnare i lokalen samtidigt som B.L. och K.R. samtalade. Det är därför inte anmärkningsvärt att det bara var B.L. som hörde K.R:s kommentar om kniven. Slutsatsen av det nyss sagda är att det är utrett att K.R. har uttalat sig på det sätt som B.L. har angett.

Det är vidare utrett att T.M. och F.B. genast informerades om vad som hade inträffat i receptionen och om vad K.R. hade sagt när han befann sig där. K.R. har förklarat att han ville att T.M. skulle få reda på det, efterson K.R. själv inte hade möjlighet att tala med T. M.

A.B. har visserligen berättat att K.R. inte förde F.B:s namn på tal men både M.H. och J.S. har sagt att K.R. ville tala med chefredaktören för GT/Expressen. A.B. förklarade för K.R. att F.B. också befann sig i Stockholm. K.R. måste därför ha insett att också F.B. skulle informeras om vad som hade inträffat i receptionen och om vad han hade sagt.

K.R. fällde kommentaren om kniven inför B.L., som upplevde kommentaren och det som inträffade i receptionen som mycket obehagligt. K.R. har alltså hotat B.L. på det sätt som åklagaren har angett. F.B. och T.M. har sagt att de också upplevde det som inträffade i receptionen samt det som K.R. uttalade där som mycket obehagligt. T.M. och F.B. har vidare sagt att de uppfattade uttalandet som riktat mot dem personligen i deras egenskap av chefredaktörer. Det var både tänkt och möjligt att T.M. och F.B. skulle få reda på vad K.R. hade uttalat. Med hänsyn till det nyss sagda och till att K.R. bara var intresserad av att förmedla sitt budskap till ansvariga personer på tidningen finns det en sådan koppling mellan K.R:s uttalande och T.M. och F.B. att det har varit fråga om hot riktade också mot dem på det sätt som åklagaren har angett.

K.R:s uttalande har - särskilt med hänsyn till vad som i övrigt förekom vid hans besök i receptionen - varit ägnat att framkalla allvarlig fruktan för B.L:s, T.M:s och F.B:s, eller för någon annans, säkerhet till person.

K.R. har alltså gjort sig skyldig till olaga hot. Tingsrätten återkommer till hur gärningen i övrigt ska bedömas.

Åtalspunkten 2

K.R. har i enlighet med åtalet i den här delen i GT/Expressens reception i Göteborg placerat ett paket adresserat till T.M. och F.B.. I anslutning till namnen på paketet fanns citat från en intervju med T.M. och från en krönika av F.B.. I paketet fanns en stor jaktkniv samt en koran. Innehållet blev känt sedan polisens s.k. bombgrupp hade sprängt paketet. T.M. och F.B. fick av sina medarbetare information om paketet, att det var adresserat till T.M. och F.B., vad paketet visade sig innehålla samt vad som i övrigt förekom i samband med att paketet hittades.

Det står helt klart att K.R:s avsikt var att T.M. och F.B. skulle få kännedom om paketet och dess innehåll och det som i övrigt hade inträffat vid redaktionen i Göteborg.

T.M. och F.B. har berättat att de uppfattade paketet med kniven som mycket obehagligt, och detta alldeles särskilt sett i ljuset av det som hade inträffat på redaktionen i Göteborg i december 2013. T.M. och F.B. har också sagt att de såg händelsen med paketet som en upptrappning av hoten mot dem samt att de funderade över vad K.R. skulle ta sig till härnäst. Att K.R. i tidningens lokaler har lämnat ett paket med en jaktkniv till T.M. och F.B. har - särskilt mot bakgrund av vad som framkommit i övrigt i anslutning till denna åtalspunkt samt med beaktande av händelsen i december 2013 - varit ägnat att framkalla allvarlig fruktan för T.M:s och F.B:s, eller för någon annans, säkerhet till person.

K.R. har emellertid invänt att hans avsikt med paketet och dess innehåll inte var att hota T.M. och F.B., utan att för dem redovisa sin uppfattning om islam som en våldsbejakande religion samt uppmana dem att läsa koranen.

Vikt ska här först läggas vid att paketet lämnades i receptionen utan något meddelande till T.M. och F.B. om hur K.R:s agerande skulle förstås. K.R. måste ha insett att det inte låg närmast till hands för T.M. och F.B. att uppfatta syftet med hans agerande på det nyss angivna sättet. Agerandet från K.R:s sida ska också ses i belysning av hans uttalande i december 2013 om att han skulle komma tillbaka till tidningens lokaler med kniv. Genom att lämna paketet med kniven i tidningens lokaler satte K.R. sitt hot om kniven i verket. Det ska slutligen lyftas fram att det på paketet fanns citat från en intervju med T.M. och från en krönika av F.B. som K.R. hade starka invändningar mot.

Med hänsyn till det nyss sagda står det helt klart att K.R. inte kan ha lämnat paketet med kniven med någon annan avsikt än att hota T.M. och F.B.

Slutsatsen är att K.R. också i denna del har gjort sig skyldig till olaga hot.

Har K.R. dessutom gjort sig skyldig till brott mot medborgerlig frihet?

Enligt 18 kap. 5 § brottsbalken döms den för brott mot medborgerlig frihet som övar olaga hot med uppsåt att - såvitt nu är av intresse - påverka den allmänna åsiktsbildningen och därigenom sätter yttrandefriheten i fara. Prövningen av om det är fråga om olaga hot ska göras med utgångspunkt i bestämmelsen i 4 kap. 5 § brottsbalken.

Med bestämmelsen avses i första hand att komplettera upprors- och förräderibestämmelserna med ett skydd för vissa medborgerliga fri- och rättigheter. Det hänger samman med att angrepp mot den fria pressen för att påverka den allmänna åsiktsbildningen på ett förberedande stadium erfarenhetsmässigt kan ingå i genomförandet av uppror.

Bestämmelsen avser emellertid också att skydda de nyss nämnda fri- och rättigheterna mot angrepp av svårartat slag även när ett upprors- eller högförräderiuppsåt inte föreligger. Det har i sin tur sin grund i att dessa fri- och rättigheter utgör sådana värden att det har ansetts väl motiverat att i brottsbalken införa en bestämmelse till skydd för dem även om det inte finns något sådant uppsåt (NJA II 1962 s. 274). När det i förarbetena talas om angrepp av ”svårartat slag” avses inte någon annan kvalificering av hotet än den som följer av att de två särskilda rekvisiten i paragrafen ska vara uppfyllda vid sidan om de som gäller för olaga hot. Det framgår redan av bestämmelsens ordalydelse men anges också i förarbetena till bestämmelsen. Dessutom togs förslag om att straffbarheten skulle begränsas till hot med våldsamma medel bort i lagrådsremissen.

Uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen föreligger i första hand vid angrepp mot pressen, eftersom den har en särskilt stor betydelse för åsiktsbildningen. För att bestämmelsen ska tillämpas krävs slutligen att angreppet har sådan betydelse att yttrandefriheten sätts i fara. I det ligger att det ska uppstå fara för yttrandefriheten hos en vidare krets av medborgare, och det kan vara fallet om angreppet riktas mot ledande eller tongivande personer, t.ex. mot personer som har stor opinionsbildande betydelse.

K.R. har uttryckligen sagt att hans syfte med besöket i tidningens lokaler i december 2013 och hans agerande där var att visa att han inte ville att T.M. i tidningen skulle publicera namn och bild på privatpersoner som hade uttalat sig rasistiskt på nätet. Detta kom också till uttryck genom att K.R. uppmanade B.L. att inte skriva i tidningen, vilket också förmedlades till T.M. och F.B. Av utredningen framgår att K.R. dessutom var missnöjd med åsikter som F.B. hade gett uttryck för i en krönika. Med hänsyn till det sagda kan K.R. inte heller ha placerat paketet i tidningens reception i januari 2014 i någon annan avsikt än att angripa T.M. och F.B. för deras publicering av uppgifter i tidningen. K.R. har därmed angripit dem med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen.

K.R. har angripit två chefredaktörer i två fall och också en redaktionschef. T.M. är dessutom ansvarig utgivare av Expressen och GT/Expressen, som tillsammans har ca 1,8 miljoner läsare dagligen. Om T.M., F.B. och B.L. hade påverkats i sina publicistiska uppdrag skulle angreppet ha fått genomslag hos många läsare. Genom K.R:s angrepp mot T.M., F.B. och B.L. har yttrandefriheten satts i fara hos en vid krets på det sätt som åklagaren har angett.

Slutsatsen är att K.R. ska dömas för brott mot medborgerlig frihet i två fall, som åklagaren har gjort gällande i första hand.

Påföljd

K.R. godkände den 17 december 2012 ett strafföreläggande för olaga hot, ofredande och skadegörelse. Frivården har angett att K.R. inte har något behov av övervakning.

Straffet för brott mot medborgerlig frihet är fängelse i högst sex år. Straffskalan för dessa kvalificerade former av olaga hot är därmed strängare än den som gäller för olaga hot som bedöms som grovt brott. Ett hot i kombination med det uppsåt som förutsätts i bestämmelsen och som gör att yttrandefriheten sätts i fara har alltså ett högre straffvärde än det olaga hotet har. Med hänsyn till de slutsatser som tingsrätten har dragit i det sista stycket under föregående rubrik och till att det har varit fråga om upprepade och upptrappade angrepp mot flera personer motsvarar straffvärdet i detta fall fängelse i sex månader.

Som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens straffvärde och art, beakta att den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott.

Straffvärdet i sig är emellertid inte så högt att fängelse av den anledningen bör väljas som påföljd. Brottet olaga hot kan vara av sådan art som gör att fängelse bör väljas som påföljd. Brott mot medborgerlig frihet har ett högre artvärde än olaga hot. Enligt tingsrättens mening är de brott som K.R. har gjort sig skyldig till av sådan art att det finns en presumtion för fängelse. Fängelse kan då undvikas bl.a. om förutsättningarna för villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst är uppfyllda. Straffvärdet för K.R:s brott är emellertid så högt att den påföljden inte är tillräckligt ingripande. Till detta kommer att K.R. tidigare är dömd för olaga hot.

Med hänsyn till det anförda ska K.R. på grund av brottens art samt återfallet i brott dömas till fängelse. Fängelsestraffets längd ska bestämmas med utgångspunkt i straffvärdet.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde K.R. enligt 18 kap. 5 § brottsbalken för brott mot medborgerlig frihet i två fall till fängelse 6 månader.

Alla parter överklagade tingsrättens dom.

K.R. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.

Åklagaren, F.B., B.L. och T.M. yrkade att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet.