RH 2015:61
Ett mordbrandsbrott har bedömts som mindre allvarligt. Även fråga om straffvärde.
Falu tingsrätt
Åklagaren yrkade att A.M. skulle dömas för mordbrand bestående i att hon skulle ha anlagt en brand på en uteservering till en pizzeria genom att hälla bensin på uteserveringen och tända på med fara för andras liv och/eller hälsa och omfattande förstörelse av annans egendom som följd. A.M. åtalades också för bl.a. skadegörelse i två fall bestående i att A.M. skulle ha slitit bort bl.a. en backspegel på en bil respektive slitit bort två registreringsskyltar på en annan bil.
A.M. erkände de gärningar som gällde skadegörelse, men förnekade att hon gjort sig skyldig till mordbrand.
Tingsrätten noterade angående bakgrunden till åtalet för mordbrand bl.a. följande. Under natten mot lördagen uppmärksammade G.R., i samband med att hon och en kompis färdades med bil genom samhället, att det brann vid pizzerian. Pizzerian drivs av A.J. De passerande tog hjälp av grannar att vidta vissa akuta släckningsarbeten på pizzerian med hjälp av hinkar och vattenslang samt larmade SOS. När räddningstjänsten ankom till platsen var branden släckt. Pizzerian är sammanbyggd med ett flerbostadshus om två till tre våningar. Dessutom finns en gård och ytterligare ett bostadshus på samma fastighet. Det befanns att trädäcket till pizzerians uteservering var brandskadat, liksom en yta framför entrédörren och en yta på själva dörren. Dessutom var en papperskorg helt utbränd. Det konstaterades röklukt i lokalen och i en bostadslägenhet som var bebodd vid tidpunkten. Enligt brandmän kändes en tydlig bensinlukt på platsen. Polis kallades till brandplatsen. Misstanken om att branden var anlagd stärktes då A.M:s dotter något senare ringde till polisen och berättade att A.M. kommit till dotterns bostad i bil och att A.M. förklarat att hon tänt eld på pizzerian genom att hälla bensin på uteserveringen. A.M. hade tidigare anmält att hon blivit våldtagen, men förundersökningen angående våldtäkten hade lagts ned och anledningen till att A.M. tänt elden skulle ha varit att innehavaren av pizzerian är skriven hos den person som A.M. anmält för att ha våldtagit henne.
Viss teknisk bevisning åberopades och såväl A.M. som ett antal andra personer hördes.
A.M. förnekade att hon tänt elden och uppgav bl.a. följande. Ungefär en vecka tidigare fick hon besked från åklagaren att förundersökningen avseende den anmälda våldtäkten lagts ned. Hon begärde att få del av förundersökningsmaterialet. På fredagen fick hon handlingarna på posten. När hon på kvällen kom hem från arbetet läste hon igenom förundersökningen som hon ansåg var dåligt skött. Hon ringde till dottern för att höra om hon kunde få sova över i dotterns bostad, men dottern svarade inte. Hon bestämde sig för att ta bilen för att skingra tankarna. Hon körde till en bensinstation där hon köpte tre burkar folköl. Hon fortsatte sedan färden till dotterns bostad. Hon körde aldrig förbi pizzerian. Hon parkerade sin bil en liten bit från dotterns bostad. Hon ringde på nytt till dottern samtidigt som hon knackade på rutan till dennas bostad. Dottern öppnade, men var omedelbart otrevlig och ville inte att hon skulle vara kvar. Hon lämnade dottern och åkte tillbaka mot hemorten. - - - Något senare under natten träffade hon en kamrat. Hon berättade för honom att hon var förtvivlad över att förundersökningen om våldtäkt var nedlagd och att hon ville se den utpekade personen död. Hon åkte sedan till ett sjukhus, fick tala med en läkare och kände sig bättre. När hon tidigt på morgonen återvände hem fick hon veta att hon var eftersökt av polisen. Hon återvände till sjukhuset och kontaktade polisen. Hon hade tagit reda på att A.J. var skriven på samma adress som den våldtäktsmisstänkte. Ett antal dagar tidigare hade hon besökt pizzerian och talat med A.J. Hon ville veta om han visste något om våldtäkten och om han kände till att hon lämnat kvar kläder och andra saker i lägenheten. Hon hoppades att hon kunde skaffa bevis om våldtäkten på detta sätt.
Den 2 oktober 2015 dömde tingsrätten (rådmannen Hans Holback samt nämndemännen Anders Räms, Karin Westergren och Maja Rudberg) A.M. för mordbrand enligt 13 kap. 1 § första stycket brottsbalken samt för skadegörelse i två fall. Påföljden bestämdes till fängelse i två år. I domen anförde tingsrätten följande när det gäller mordbrandsbrottet och påföljd.
DOMSKÄL
Det är till en början klarlagt att branden på pizzerians uteservering varit anlagd. Även om brännbar vätska som bensin tekniskt sett inte har påvisats på brandplatsen talar utredningen med hög grad av sannolikhet för att sådan använts för att anlägga branden. Någon naturlig förklaring till branden har inte förelegat. Brandingenjör J.P., som undertecknat det åberopade sakkunnigutlåtandet har uppgett att man utifrån brandskadorna på platsen kan dra slutsatsen att det varit fråga om i vart fall två skilda brandhärdar. Vidare framgår av G.R:s vittnesmål att lågorna vid entrédörren var meterhöga då hon gjorde sina iakttagelser av brandutvecklingen, vilket allt talar för ett snabbt förlopp som utmärker en brand anlagd av brännbara vätskor.
I den fortsatta motiveringen fann tingsrätten att det var bevisat att det var A.M. som anlagt branden.
Tingsrätten anförde därefter vidare: Av sakkunnigutlåtandet och J.P:s uppgifter framgår att det funnits en avsevärd risk för att branden, om den inte släckts, hade spridit sig till alla byggnader på fastigheten liksom en risk för de boendes liv eller hälsa. Mot denna bakgrund är det utrett att branden har inneburit en fara för omfattande förstörelse av annans egendom, liksom en fara för andras liv eller hälsa. A.M. måste i vart fall ha insett den överhängande risken för att branden skulle kunna sprida sig på detta sätt, vilket inte avhållit henne från att anlägga branden. A.M. ska därför dömas för mordbrand. Gärningen kan inte bedömas som mindre allvarlig mordbrand.
A.M. döms för mordbrand som har ett minimistraff om två års fängelse. Tingsrätten finner att det brott som A.M. har gjort sig skyldig till svarar mot ett straffvärde om två års fängelse. I målet har inte framkommit några förmildrande eller försvårande omständigheter som påverkar straffvärdet. Brottslighetens straffvärde är sådant att det föreligger en presumtion för att bestämma påföljden till fängelse. Några särskilda skäl som talar för annan påföljd föreligger inte. Påföljden ska därför bestämmas till fängelse. Straffets längd ska motsvara straffvärdet för mordbranden.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer A.M. för skadegörelse i två fall och för mordbrand till fängelse 2 år.
A.M. överklagade domen. Hon yrkade, som hon slutligen bestämde sin talan, att hovrätten skulle bedöma mordbrandsbrottet som mindre allvarligt enligt 13 kap. 1 § andra stycket brottsbalken. Hon yrkade vidare att påföljden skulle bestämmas till en icke frihetsberövande sådan eller, i andra hand, att fängelsestraffets längd skulle sätts ned.
A.M. erkände att hon tänt elden vid pizzerian, men förklarade att hennes avsikt inte gällt annat än den papperskorg som hon tände elden i, att hon inte förstått att branden skulle kunna sprida sig till byggnaderna eftersom fasaden till pizzerian var putsad och att hon inte sett att huset bakom var hopbyggt med byggnaden som pizzerian var inrymd i. Vidare ifrågasatte A.M. om det alls förelegat risk för någon omfattande förstörelse, också med hänsyn till hur fasaden intill brandhärden såg ut.
Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom skulle ändras.
Målet avgjordes efter huvudförhandling. A.M. hördes på nytt och därtill åberopades som bevisning förhören från tingsrätten med J.P. och G.R. samt J.P:s sakkunnigutlåtande.
Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig och Mats Walberg, tf. hovrättsassessorn Karin Byström, referent, samt nämndemännen Ruby Rosén och Lena Åkerlind) ändrade i dom den 3 december 2015 tingsrättens dom när det gällde enligt vilket lagrum A.M. skulle dömas för mordbrand samt i frågan om påföljd.
DOMSKÄL
I enlighet med tingsrättens dom ska A.M. dömas för skadegörelse i två fall.
- - -
A.M. har här vidgått att hon antänt branden och någon anledning att göra en annan bedömning än tingsrätten i denna fråga saknas. Mot bakgrund av de uppgifter som vittnet J.P. lämnat och dennes sakkunnigutlåtande delar hovrätten också tingsrättens bedömning att det förelegat fara för omfattande förstörelse av annans egendom samt en fara för andras liv eller hälsa.
I frågan om A.M:s uppsåt täckt den angivna faran gör hovrätten följande bedömning. Branden anlades nattetid då byggnaden med pizzerian var tom. Inget har framkommit som motsäger A.M:s uppgift om att hon inte kände till att bostadsbyggnaden och byggnaden som pizzerian var inrymd i var sammanbyggda. Mot denna bakgrund kan hennes uppsåt inte anses omfatta att elden skulle komma att medföra fara för andras liv eller hälsa. Däremot kan hon inte ha undgått att inse faran för att branden skulle sprida sig till byggnaden med pizzerian, eftersom hon antänt elden med hjälp av bensin i en papperskorg mycket nära den tämligen låga fasaden och att det fanns ett mycket utskjutande tak på byggnaden i fråga. A.M. har själv uppgett att den utskjutande delen av taket var av trä. Faran för att elden skulle sprida sig in i byggnaden har också vittnet G.R., som kom till platsen när det brann i räcke och trädäck, omedelbart insett. A.M. måste alltså ha insett att det skulle kunna bli fråga om omfattande förstörelse av annans egendom till följd av hennes handlande. Hon har handlat i affekt. Med hänsyn till detta och hur hon agerat efter antändandet, måste slutsatsen dras att hon varit likgiltig inför risken för att elden skulle sprida sig på detta sätt.
A.M. ska alltså dömas för en gärning som ska rubriceras som mordbrand. Frågan är om brottet ska bedömas som mindre allvarligt.
Andra stycket i 13 kap. 1 § brottsbalken, som anger en lägre straffskala för mordbrand som bedöms som mindre allvarlig, infördes år 1993. I förarbetena till denna bestämmelse angavs som skäl för att införa en lägre straffskala att mordbrandsbrottets straffvärde allmänt sett var mycket högt, men då främst tog sikte på fall där många personer utsattes för livsfara och att straffet för mordbrand ofta sattes under det angivna minimistraffet. Departementschefen anförde att sådana fall där det förelåg fara för annans liv eller hälsa ytterligt sällan torde ha ett straffvärde som understeg minimistraffet om två års fängelse. För det fall att brottet endast avsåg egendom borde det dock öppnas en möjlighet att i mindre allvarliga fall döma till ett kortare fängelsestraff. (Prop. 1992/93:141 s. 42 f.)
Det mordbrandsbrott som A.M. nu döms för avser som ovan sagts enbart omfattande förstörelse av annans egendom och inte fara för annans liv eller hälsa. Ingen utredning har lagts fram när det gäller värdet av byggnaden som skulle ha kunnat komma att brinna ned. Dock är det fråga om en byggnad innehållande en fungerande näringsverksamhet. Det bör också beaktas att det varit fråga om en impulshandling. Enligt hovrättens mening bör brottet med beaktande av vad som nu sagts bedömas som mindre allvarligt. Straffvärdet får anses något överstiga ett års fängelse. I sammanhanget ska också beaktas att A.M. förlorat sitt arbete med anledning av nu aktuell gärning. Även med beaktande härav talar det höga straffvärdet för att ett fängelsestraff bör dömas ut.
Efter genomgång av A.M:s personliga förhållanden innefattande bl.a. vistelse på behandlingshem med anledning av alkoholmissbruk konstaterade hovrätten följande. Kriminalvården har föreslagit att påföljden nu bestäms till skyddstillsyn med föreskrift om behandling. Enligt hovrättens bedömning är A.M. motiverad till att förändra sina alkoholvanor och den behandling som föreslagits får anses kunna bidra till att hon inte återfaller i brott. Med beaktande av det höga straffvärdet måste dock en skyddstillsyn, förutom föreskrifter om vård, förenas med föreskrift om att utföra samhällstjänst för att kunna utgöra ett alternativ till ett fängelsestraff. Kriminalvården har bedömt att A.M. är lämplig för samhällstjänst och hon har samtyckt till att utföra sådan tjänst. Med hänsyn till det anförda anser hovrätten att påföljden bör bestämmas till skyddstillsyn med nämnda föreskrifter.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom enligt följande. Lagrummet för mordbrandsbrottet ska vara 13 kap. 1 § andra stycket brottsbalken och påföljden bestäms till skyddstillsyn och samhällstjänst 240 timmar. Om fängelse i stället valts som påföljd hade ett fängelsestraff på 1 år dömts ut. A.M. ska därtill underkasta sig den behandling som Kriminalvården finner lämplig.
Hovrättens dom meddelad: den 3 december 2015.
Mål nr: B 9201-15.
Litteratur: Prop. 1992/93:141 s. 42 f.