RH 2015:63

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Kazimir Åberg och Carl Josefsson, referent, samt Patrik Schöldström) anförde i dom den 20 mars 2015 följande såvitt nu är relevant.

DOMSKÄL

…

Har likabehandlingsprincipen inte iakttagits?

Utgångspunkter för bedömningen

Enligt 34 § första stycket 4 skiljeförfarandelagen ska en skiljedom upphävas om en skiljeman har utsetts i strid med parternas överenskommelse eller samma lag.

Att parterna i ett skiljeförfarande ska behandlas lika är en grundläggande princip i svensk och utländsk skiljedomsrätt. Principen anses innefatta rätten att välja skiljeman, men den rätten kan modifieras eller avtalas bort. I ett mycket uppmärksammat avgörande fann högsta instans i Frankrike att den rätten inte på förhand kunde avtalas bort; skiljedomen upphävdes därför att parterna inte haft lika stort inflytande på skiljenämndens sammansättning (Cour de Cassations avgörande den 7 januari 1992 i det så kallade Dutco-målet, XVIII Yearbook Com. Arb. 140 ff.).

Enligt § 13(4) i SCC:s skiljedomsregler gäller följande. Om det finns fler än en kärande eller svarande och skiljenämnden ska bestå av fler än en skiljeman, ska kärandeparterna gemensamt och svarandeparterna gemensamt utse lika antal skiljemän. Om parterna på någon sida underlåter att gemensamt utse en skiljeman, ska enligt bestämmelsen SCC utse hela skiljenämnden.

Hovrättens bedömning

I målet är ostridigt att parterna genom överlåtelseavtalet kom överens om att tre skiljemän skulle utses i enlighet med SCC:s skiljedomsregler. Det är också ostridigt att Royal Unibrew påkallade skiljeförfarandet och utsåg en skiljeman, att Advadis och A.B. utsåg varsin skiljeman, att SCC sedan utsåg samtliga tre skiljemän samt att en av de skiljemän som SCC utsåg var den skiljeman som tidigare hade utsetts av Royal Unibrew.

Den fråga som hovrätten ska ta ställning till i denna del är om SCC inte iakttog likabehandlingsprincipen genom att i den uppkomna situationen utse den skiljeman som Royal Unibrew tidigare hade utsett, men inte någon skiljeman som Advadis eller A.B. hade utsett. För att kunna göra det behöver hovrätten först bedöma om SCC utsåg någon av skiljemännen i strid med parternas överenskommelse, dvs. i strid med § 13(4) i skiljedomsreglerna.

Med hänsyn till syftet bakom ett system som tillåter skiljeförfaranden - särskilt att förfarandet ska leda till ett snabbt avgörande av parternas tvist - måste som huvudregel gälla att bl.a. SCC:s beslut i princip ska respekteras. Det skulle kunna komma i fråga att underkänna sådana beslut endast om de måste anses stå i strid med parternas avtal eller stadgad praxis eller om det annars finns särskilda skäl. Det ankommer på den part som vill att beslutet ska underkännas att ange sådana omständigheter som ska medföra underkännande.

Enligt hovrättens mening framgår det inte av ordalydelsen i § 13(4) i skiljedomsreglerna att det skulle vara uteslutet för SCC att utse skiljemännen på det sätt som skett. Som bestämmelsen är utformad kan den enligt hovrättens uppfattning inte anses slå fast någon uttrycklig begränsning i fråga om vem SCC kan utse som skiljeman i den uppkomna situationen. Hovrätten anser därför att inte någon skiljeman utsågs i strid med parternas överenskommelse.

Det återstår då att ta ställning till om SCC:s tillämpning av parternas överenskommelse ändå innebar att likabehandlingsprincipen åsidosattes. Det skulle enligt hovrättens mening kunna komma i fråga att anse att så är fallet om exempelvis den part som påkallat förfarandet positivt särbehandlas när skiljemännen utses och det förhållandet står klart för SCC.

Advadis och A.B. har visserligen gjort gällande att bakgrunden till att de utsåg olika skiljemän var att det fanns en tvist mellan dem om vem som skulle utses. Men hovrätten konstaterar att de inte närmare har utvecklat orsaken till oenigheten. Det står också klart att det av utredningen inte har framkommit någonting som talar för att det har varit fråga om några motstående intressen mellan dem i skiljetvisten. Enligt hovrättens mening är det därför i målet inte visat att Advadis och A.B. på grund av en inbördes intressekonflikt inte har kunnat utse en gemensam skiljeman. Det förhållandet att SCC utsåg den skiljeman som Royal Unibrew tidigare hade utsett kan enligt hovrättens mening därför inte anses ha inneburit att SCC positivt särbehandlat Royal Unibrew. Hovrättens slutsats är därför att skiljedomen inte ska upphävas på grund av att likabehandlingsprincipen inte har iakttagits.

…

DOMSLUT

1. …

2. Hovrätten ogillar käromålet.

3. …

Hovrättsrådet Patrik Schöldström var skiljaktig och anförde:

Jag är ense med majoriteten förutom rörande avsnittet ”Hovrättens bedömning” under ”Har likabehandlingsprincipen inte iakttagits?”, som enligt min mening ska lyda som följer.

Den fråga som hovrätten ska ta ställning till är kort sagt om det i detta fall är oförenligt med likabehandlingsprincipen att SCC till skiljeman har utsett en skiljeman som redan hade utsetts av en av de tre parterna. Formellt har SCC utsett hela skiljenämnden, men det praktiska resultatet är att den av den påkallande parten valda skiljemannen har ingått i skiljenämnden, samtidigt som ingen av de av svarandeparterna valda skiljemännen har ingått i skiljenämnden.

Till en början kan konstateras dels att parterna genom sitt skiljeavtal har kommit överens om att SCC:s skiljedomsregler ska gälla mellan dem, dels att varken dessa regler eller skiljeförfarandelagen innehåller något uttryckligt hinder mot att SCC sätter samman en skiljenämnd på det sätt som skett.

SCC har alltså i enlighet parternas överenskommelse fattat ett beslut i en fråga i parternas skiljeförfarande. Ett annat sådant beslut bedömdes av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2008 s. 1118, nämligen ett beslut av SCC om kostnaderna i ett skiljeförfarande. Högsta domstolen fann att det beslutet kunde prövas i sak av allmän domstol, och då - som det måste uppfattas - på det sätt som framgår av rättsfallet NJA 2005 s. 511. Detta innebär följande. Utgångspunkten är att ett sådant beslut av SCC i princip ska respekteras. Beslutet ska underkännas endast om det måste anses stå i uppenbar strid mot parternas avtal eller stadgad praxis eller om det annars finns särskilda skäl. Det ankommer på den part som vill att beslutet ska underkännas att ange sådana omständigheter som ska medföra underkännande.

Enligt min mening bör detsamma gälla SCC:s nu aktuella beslut, vilket som sagt inneburit att endast en av parterna fått sitt val av skiljeman tillgodosett.

Mot den bakgrunden gör jag följande bedömning. Som redan nämnts strider SCC:s beslut inte mot SCC:s skiljedomsregler, dvs. parternas avtal. Advadis och A.B. har inte gjort gällande att beslutet skulle strida mot praxis i fråga om utseende av skiljemän, vare sig SCC:s egen praxis eller annan. Frågan är då slutligen om det finns särskilda skäl att underkänna SCC:s beslut såsom stridande mot likabehandlingsprincipen. Konsekvensen skulle i så fall bli att skiljemännen - eller möjligen endast den tidigare av Royal Unibrew utsedde skiljemannen - skulle få anses ha utsetts av SCC i strid med skiljeförfarandelagen, vilket skulle utgöra skäl för upphävande av skiljedomen enligt 34 § första stycket 4.

Det strider inte i sig mot likabehandlingsprincipen att endast en av parterna får sitt önskemål om skiljeman tillgodosett. Så kan ju bli fallet t.ex. om en påkallande part utser skiljeman, men motparten inte gör det och tingsrätten i stället utser en skiljeman efter ansökan av påkallande part (se 14 § tredje stycket skiljeförfarandelagen). Att endast Royal Unibrew fick sitt önskemål om skiljeman tillgodosett skulle kunna strida mot likabehandlingsprincipen om det för SCC när skiljenämnden utsågs stått eller borde stått klart att Advadis och A.B. hade inte oväsentliga motstående intressen i sak i skiljeförfarandet. Något sådant har Advadis och A.B. inte gjort gällande. De har bara, utan att närmare utveckla detta, anfört att de inte kunde enas om en gemensam skiljeman. De har inte angett någon annan omständighet som skulle kunna utgöra särskilda skäl att underkänna SCC:s beslut. På grund av det anförda ska SCC:s beslut inte underkännas och skiljedomen följaktligen inte upphävas med stöd av 34 § första stycket 4.

Hovrättens dom meddelad: den 20 mars 2015.

Mål nr: T 8043-13.

Lagrum: 34 § första stycket 4 lagen (1999:116) om skiljeförfarande; § 13(4) i Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts skiljedomsregler.

Rättsfall: NJA 2005 s. 511; NJA 2008 s. 1118; Cour de Cassations avgörande den 7 januari 1992 i det så kallade Dutco-målet, XVIII Yearbook Com. Arb. 140 ff.