RH 2016:27

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Jennie Dackmar) anförde i dom den 1 april 2015 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Avvisningsyrkandet

Svensk domstols behörighet

Varken A eller B har svenskt medborgarskap. Äktenskapsmål får tas upp av svensk domstol även om käranden inte är svensk medborgare om denne har haft hemvist här i landet sedan minst ett år tillbaka när ansökan om äktenskapsskillnad ges in (3 kap. 2 § tredje punkten lagen [1904:26 s. 1] om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap). I 7 kap. 2 § samma lag finns en definition av begreppet hemvist.

Tingsrätten gör följande bedömning. Parterna flyttade till Sverige under hösten 2009 och bodde här under diplomatisk status fram till hösten 2012. När den diplomatiska statusen upphörde valde parterna att bo kvar i Sverige. A började arbeta på en högskola och B erhöll tillfälligt arbetstillstånd. Deras dotter fortsatte sin svenska gymnasieutbildning fram till maj 2014 då hon tog studenten. Det har i målet ingetts ett antal intyg från anhöriga och arbetsgivare rörande parternas avsikt med sin bosättning i Sverige. Det som är relevant i frågan om svensk domstols behörighet är A:s avsikt med bosättningen i Sverige. Prövningen av A:s anknytning till Sverige ska göras utifrån hans nuvarande förhållanden. Mot bakgrund av de ovan anförda omständigheterna, att A nu har en tillsvidareanställning på en högskola och att han har varit folkbokförd i Sverige sedan år 2012 måste hans bosättning i Sverige bedömas som stadigvarande. Han måste därmed anses ha haft hemvist här i minst ett år när ansökan om äktenskapsskillnad lämnades in (jfr NJA 1994 s. 302). Därmed är svensk domstol behörig att pröva målet om äktenskapsskillnad. Enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap prövas talan om äktenskapsskillnad enligt svensk lag om inte annat följer av bestämmelserna i andra och tredje stycket.

I mål om äktenskapsskillnad får, enligt 14 kap. 5 § andra stycket äktenskapsbalken, även prövas frågan om förordnande av bodelningsförrättare. En fråga om makars förmögenhetsförhållanden får tas upp av svensk domstol bl.a. om frågan har samband med ett äktenskapsmål i Sverige (se 2 § lag [1990:272] om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden). Svensk domstol är således behörig att förordna en bodelningsförrättare mellan parterna.

Litis pendens

När A den 10 december 2014 framförde sitt yrkande om att tingsrätten ska förordna en bodelningsförrättare mellan parterna pågick det redan ett förfarande vid amerikansk domstol i vad som förefaller vara samma fråga. Om det kan antas att avgörandet i det amerikanska förfarandet blir gällande här ska ansökan avvisas, så länge det inte föreligger särskilda skäl att pröva ansökan (15 § lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden). Särskilda skäl kan föreligga bl.a. om mål om äktenskapsskillnad har påbörjats i Sverige utan att fråga om bodelning samtidigt har väckts och en make därefter väcker talan om bodelning utomlands (se Bergquist, Internationell arvs- och bodelningsrätt, 1 maj 2014, Zeteo, kommentaren till 15 § lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden).

När B i maj 2014 lämnade in sin ansökan om äktenskapsskillnad vid amerikansk domstol pågick det redan ett mål om äktenskapsskillnad här i Sverige med beslut om att betänketid skulle löpa. Tingsrätten finner, mot den bakgrunden, att det föreligger särskilda skäl att pröva yrkandet om bodelningsförrättare trots det konkurrerande förfarandet vid amerikansk domstol.

Med anledning av det ovan anförda ska yrkandet om att A:s ansökan om äktenskapsskillnad och förordnande av bodelningsförrättare ska avvisas lämnas utan bifall.

Sakfrågorna

Äktenskapsskillnad

Om en make motsätter sig äktenskapsskillnad har den andra maken rätt till äktenskapsskillnad endast efter betänktetid (se 5 kap. 2 § äktenskapsbalken). A har efter föreskriven betänketid ansökt om dom på äktenskapsskillnad. Det finns därför förutsättningar att döma till äktenskapsskillnad mellan makarna.

Bodelningsförrättare

Om makarna inte kan enas om bodelning ska domstolen på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare (se 17 kap. 1 § äktenskapsbalken). Advokat A.L., som bedöms lämplig, har förklarat sig villig att åta sig uppdraget som bodelningsförrättare. A.L. ska därför förordnas till bodelningsförrättare mellan parterna.

Tingsrätten erinrar om att förordnandet av bodelningsförrättare inte i sig innebär att svensk lag ska tillämpas på fördelningen av makarnas egendom (jfr bestämmelser i lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden).

DOMSLUT

1. Yrkandet om att A:s ansökan om äktenskapskillnad och förordnande av bodelningsförrättare ska avvisas lämnas utan bifall.

2. Tingsrätten dömer, enligt 5 kap. 2 § äktenskapsbalken, till äktenskapsskillnad mellan A och B.

3. Tingsrätten förordnar, med stöd av 17 kap. 1 § äktenskapsbalken, advokaten A.L., att vara bodelningsförrättare vid bodelningen mellan A och B.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Christian von Szalay och Patrik Schöldström samt tf. hovrättsassessorn Cecilia Johansson, referent) anförde i beslut den 25 januari 2016 bl.a. följande.

SKÄL

Som tingsrätten konstaterat är svensk domstol i och för sig behörig att pröva en ansökan om bodelningsförrättare i ett fall som det aktuella. Fråga är emellertid om det föreligger hinder mot att pröva ansökan p.g.a. av ett pågående, konkurrerande domstolsförfarande i USA. Av 15 § lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden följer nämligen att en ansökan om t.ex. en bodelningsförrättare ska avvisas alternativt vilandeförklaras om det redan pågår ett förfarande utomlands som kan leda till ett motstridigt avgörande som kan antas bli gällande i Sverige. Om det föreligger särskilda skäl får talan ändå prövas av svensk domstol.

Av handlingarna i målet framgår att B väckte talan om äktenskapsskillnad i maj 2014 vid domstol i Maine, USA, och att A ansökte om bodelningsförrättare i tingsrätten först i december 2014 (inom ramen för den i januari 2014 väckta talan om äktenskapsskillnad). Såvitt framkommit omfattar domstolsförfarande i Maine även frågan om bodelning. Följaktligen väcktes talan om bodelning först i USA (jfr prop. 2000/01:148, s. 40). Då ett avgörande i det amerikanska förfarandet kan leda till ett motstridigt avgörande som också kan antas bli gällande i Sverige, ska alltså A:s ansökan avvisas alternativt vilandeförklaras om det inte finns några särskilda skäl att ändå pröva den i svensk domstol. Exempel på sådana skäl har i förarbetena ansetts vara om makarnas egendom finns i Sverige, om det finns en påtaglig risk att det utländska förfarandet drar ut på tiden eller om det utländska förfarandet rörande t.ex. bodelning väckts först sedan en talan om äktenskapsskillnad väckts i Sverige (ibid.).

Hovrätten gör följande bedömning. Båda parter är amerikanska medborgare och B bor sedan två år tillbaka återigen i USA. Annat har inte framkommit än att de under sitt äktenskap huvudsakligen bott i USA och att större delen av deras tillgångar också finns där. Bl.a. mot den bakgrunden framstår det som troligt att svensk lag inte skulle bli tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden vid en bodelning. Vid nu angivna förhållanden framstår det som lämpligt att bodelningen också prövas av amerikansk domstol. Det föreligger enligt hovrättens mening därför inte några särskilda skäl att pröva bodelningsfrågan i Sverige. Enbart den omständigheten att A väckte talan om äktenskapsskillnad innan B inledde det amerikanska förfarandet föranleder inte någon annan bedömning.

Frågan är slutligen om A:s ansökan ska avvisas eller vilandeförklaras i avvaktan på att det amerikanska avgörandet vunnit laga kraft. Då det alltid finns en viss risk för att ett utländskt avgörande inte uppfyller villkoren för ett erkännande (prop. 2000/01:148 s. 40) och då den amerikanska domstolens beslut att ta upp B:s talan till prövning nu är överklagad anser hovrätten det lämpligt att ansökan vilandeförklaras i stället för avvisas.

Vad tingsrätten förordnat angående bodelningsförrättare ska därför undanröjas och målet i berört hänseende återförvisas.

SLUT

1. Hovrätten upphäver vad tingsrätten förordnat angående bodelningsförrättare (del av punkten 1 samt punkten 3 i tingsrättens domslut).

2. Hovrätten återförvisar målet till tingsrätten angående frågan om bodelningsförrättare och förklarar det vilande i avvaktan på ett lagakraftvunnet avgörande i det förfarande som B inlett i USA.

Hovrättens beslut meddelat: den 25 januari 2016.

Mål nr: Ö 3961-15.

Lagrum: 15 § lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden.

Litteratur: Prop. 2000/01:148 s. 40; Bergquist, Internationell arvs- och bodelningsrätt, 1 maj 2014, Zeteo, kommentaren till 15 § lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden.