NJA 1994 s. 302

Internationella rättsförhållanden. Två makar är medborgare i Bangladesh. Hustrun har vid svensk domstol ansökt om äktenskapsskillnad. Mannen saknar hemvist i Sverige Med hänsyn till att hustrun varit bosatt här i drygt två år och till vad som i övrigt upplysts om hennes förhållanden har hon ansetts ha hemvist i Sverige och domstolen till följd härav vara behörig att uppta hennes talan till prövning. 3 kap 2 § 3 och 7 kap 2 § lagen (1904:26 s 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Stockholms TR

Makarna S.S. och S.I. är medborgare i Bangladesh. De har två barn. S.S. yrkade efter stämning å S.I. vid Stockholms TR att TR:n skulle döma till äktenskapsskillnad mellan makarna och tillerkänna henne vårdnaden om barnen mm.

Vid muntlig förberedelse i målet uppgav S.I., att han befann sig i Sverige, sedan okt 1990, som gästforskare och avsåg att resa tillbaka till Bangladesh efter det hans doktorsavhandling färdigställts. S.S. förklarade, att hon kom till Sverige i mars 1992 i egenskap av hustru och inte kunde uttala sig om avsikterna med vistelsen här, och uppgav att barnen i skola och på daghem hade inpassat sig i svenska förhållanden.

Domskäl

TR:n (tingsfiskalen Delin) anförde i beslut d 30 aug 1993: Skäl. S.S. och S.I. är medborgare i Bangladesh. För att målet skall få upptas av svensk domstol krävs därmed att S.S. haft hemvist här i riket i minst ett år eller att S.I. har hemvist här. S.I. kom till Sverige i okt 1990; S.S. kom hit tillsammans med makarnas barn i mars 1992. Makarna kom hit med anledning av S.I:s gästforskning här. Deras avsikt måste således ha varit att stanna här endast en begränsad tid. S.I:s forskning är i princip avslutad och familjen har uppehållstillstånd här till d 12 sept 1994, då i vart fall S.I. avser att återvända till Bangladesh. Det står således klart att S.I. inte förvärvat hemvist i Sverige. Att S.S. nu vill stanna i Sverige och har ett offentligt biträde för ansökan om uppehållstillstånd medför - med beaktande av vad som ovan sagts om orsaken till hennes vistelse här - inte att hennes bosättning här i riket med hänsyn till vistelsens varaktighet eller omständigheterna i övrigt kan anses stadigvarande på sätt som grundar hemvist.

Slut. S.S:s talan avvisas.

S.S. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle undanröja avvisningsbeslutet och förklara TR:n behörig att uppta hennes talan till prövning.

HovR:n (hovrättslagmannen Westlander samt hovrättsråden Karle och Sundberg, referent) anförde i beslut d 6 okt 1993: Utredningen i målet ger vid handen att svaranden S.I. inte har hemvist här i riket.

Käranden S.S. är medborgare i Bangladesh. För att målet skall få upptagas av svensk domstol krävs att S.S. har hemvist här i riket sedan minst ett år. Begreppet hemvist är definierat i 7 kap 2 § lagen (1904:26 s 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap på så sätt, att den som är bosatt i viss stat anses vid tillämpningen av denna lag ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande.

Det som S.S. anfört i målet ger inte tillräckligt stöd för att anse hennes bosättning i Sverige - i vart fall för närvarande - som stadigvarande på sätt som grundar hemvist. Besvären lämnas därför utan bifall.

S.S. (ombud advokaten I.H.) anförde besvär och yrkade att HD skulle förklara Stockholms TR behörig att uppta hennes talan till prövning.

S.I. (ombud advokaten O.B.) bestred yrkandet. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Persson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Ingen av parterna är svensk medborgare och svaranden har inte hemvist här i riket. För att svensk domstol under dessa förutsättningar skall få ta upp den väckta talan krävs enligt 3 kap 2 § 3 lagen (1904:26 s 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap att käranden - S.S. - har hemvist här i riket sedan minst ett år. Begreppet hemvist ges i 7 kap 2 § samma lag definitionen att den som är bosatt i viss stat vid tillämpning av lagen anses ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande.

S.S. och makarnas två barn vistas i Sverige sedan mars 1992. Anledningen till att S.S. och barnen kom hit var den att mannen bedrev gästforskning här. Kort tid därefter synes S.S. ha beslutat sig för att lämna mannen. S.S. har anpassat sig efter svenska förhållanden och förklarat att hon vill stanna i Sverige. Även barnen uppges ha funnit sig till rätta här. S.S. bor - såvitt utredningen ger vid handen - inte längre tillsammans med mannen utan har skaffat annan bostad. Det framgår även att S.S. studerar för att lära sig svenska.

Prövningen av frågan om S.S:s anknytning till Sverige skall göras utifrån hennes nuvarande förhållanden. Mot bakgrund av att S.S. numera varit bosatt i Sverige i drygt två år och med hänsyn till de ovan anförda omständigheterna måste hennes bosättning bedömas som stadigvarande. S.S. skall alltså anses ha hemvist här i riket sedan minst ett år. Svensk domstol är därför behörig att ta upp målet till prövning.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av domstolarnas beslut om avvisning av S.S:s talan visar HD målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Vängby, Heuman, Lars K Beckman, Nyström, referent, och Törnell) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 19 maj 1994 (nr SÖ 137).