RH 2016:56

Helsingborgs tingsrätt

L.R. och G.H. hade gemensam vårdnad om döttrarna E och J men bodde inte tillsammans. L.R. väckte talan vid Helsingborgs tingsrätt om rätt för döttrarna till umgänge med honom. Under handläggningen yrkade G.H. att tingsrätten skulle förplikta L.R. att till henne betala underhållsbidrag för de båda döttrarna. L.R. återkallade sin talan om umgänge. Tingsrätten avskrev målet i denna del men fortsatte handläggningen av G.H:s talan om underhållsbidrag.

Tingsrätten (tingsfiskalen Kristin Vernet) förpliktade i dom den 26 februari 2015 L.R. att till G.H. betala underhållsbidrag åt de båda döttrarna.

L.R. överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. befrielse från ålagd underhållskyldighet gentemot båda döttrarna. G.H. överklagade och yrkade ett högre underhållsbidrag åt J under viss tid. Hovrätten väckte frågan om G.H. hade rätt att föra talan om underhållsbidrag åt de båda barnen.

Hovrätten (hovrättslagmannen Björn Hansson samt hovrättsråden Marianne Karlsson, referent, och Björn R. le Grand) undanröjde i beslut den 15 januari 2016 tingsrättens dom och avvisade G.H:s talan om underhållsbidrag.

SKÄL

En allmän princip avseende talerätt är att en person kan agera som part endast när personen yrkar något för egen räkning. Bristande talerätt avseende yrkanden för annans räkning kan utgöra ett rättegångshinder, vilket domstolen självmant ska beakta.

Enligt 7 kap. 2 § föräldrabalken ska en förälder, som har gemensam vårdnad med den andre föräldern vilken barnet bor tillsammans med, fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet. Skyldigheten att lämna underhållsbidrag är en skyldighet mot barnet och rätten till sådant bidrag tillkommer barnet självt. Den vårdnadshavare som barnet bor tillsammans med har rätt att såsom ställföreträdare föra barnets talan i frågor om underhållsbidrag.

Talan om underhållsbidrag väcks som huvudregel genom att antingen barnet eller den bidragsskyldige föräldern ansöker om stämning vid tingsrätt. Högsta domstolen har i NJA 1982 s. 376 uttalat att en talan om underhållsbidrag till barn vilken förs av barnets vårdnadshavare i princip måste vara att uppfatta som en talan av barnet som part, utförd av vårdnadshavaren i egenskap av ställföreträdare för barnet.

I de fall frågan om underhållsbidrag handläggs gemensamt med frågor rörande vårdnad eller boende har enligt praxis en förälder som yrkat vårdnaden eller boendet och i samband därmed även framställt yrkande om underhållsbidrag till barn behandlats som part i målet i dess helhet. Att barnet i dessa situationer inte anses vara part i frågan om underhållsbidrag motiveras av att båda föräldrarna i en sådan situation kan yrka vårdnaden eller boendet och framställa yrkande om underhållsbidrag till barn och att barnet, om det betraktades som part med respektive förälder som ställföreträdare, då skulle kunna tvingas argumentera för två motstridiga ståndpunkter. De betänkligheter som således finns mot att betrakta barnet som part i en underhållstvist när denna handläggs gemensamt med vårdnads- eller boendefrågan kan emellertid inte anses föreligga då frågan om vilken av barnets föräldrar som är underhållsskyldig gentemot barnet inte är uppe till prövning.

I detta mål, som ursprungligen gällde endast frågan om umgänge, framställde G.H. under handläggningen vid tingsrätten yrkande om underhållsbidrag till parternas barn E och J. Målet skrevs senare av avseende umgänget och tingsrättens dom gäller endast frågan om underhållsbidrag. E har under tiden för målets handläggning i hovrätten fyllt 18 år.

Talan om underhållsbidrag till barn tas enligt 7 kap. 12 § föräldrabalken upp av rätten i den ort där svaranden har sin hemvist. Enligt paragrafen kan en sådan talan väckas även i samband med mål om bl.a. vårdnaden om barn eller barns boende. Denna forumregel (jfr prop. 1978/79:12 s. 173) reglerar inte vem som har rätt att föra en sådan talan. Att en förälder i vissa fall kan, som redovisats i NJA 1982 s. 376, föra talan om underhållsbidraget som part ligger emellertid bakom regeln i 6 kap. 17 § sista stycket samma balk (jfr tidigare lydelse i 6 kap. 12 § och a. prop. avsnitt 5.2.9). Där anges att underhållsbidrag för barnet kan yrkas utan stämning i mål om vårdnad och boende. Någon motsvarande reglering som ger möjlighet för en förälder att som part föra talan om underhållsbidrag för barn i ett mål som enbart gäller frågan om umgänge finns däremot inte.

G.H. har alltså inte haft rätt att i målet gällande umgängesrätt som part föra talan om underhållsbidrag till barnen. Den omständighet att hon i målet hade kunnat föra talan om barnens boende, och då varit berättigad att uppträda som part i frågan om underhållsbidrag, föranleder ingen annan bedömning. Den bristande talerätten innebär att det föreligger ett rättegångshinder som rätten självmant ska beakta. Tingsrättens dom ska därför undanröjas och G.H:s talan avvisas.

Hovrättens beslut meddelat: den 15 januari 2016.

Mål nr: T 633-15.

Lagrum: 6 kap. 17 § 4 st. föräldrabalken, 7 kap. 12 § föräldrabalken.

Rättsfall: NJA 1982 s. 376.

Litteratur: Prop. 1978/79:12 s. 173.