RH 2016:60

Södertörns tingsrätt

J.E. åtalades i tingsrätten för grovt rattfylleri. I stämningsansökan angavs att J.E. vid personligt möte den 10 maj 2016 av polis delgetts information om att förenklad delgivning kunde komma att användas i tingsrätten.

Av förundersökningsprotokollet som gavs in till tingsrätten framgick att blodprov tagits på J.E. kl. 17.43 samma dag som åtalat brott skulle ha ägt rum och att J.E. också hördes den dagen. Av analysbeskedet framgår att alkoholkoncentrationen i J.E:s blod vid provtagningen, efter säkerhetsavdrag, uppgick till 1,90 promille. Enligt anteckningarna från förhöret pågick detta mellan kl. 17.50 och kl. 18.00. Det angavs att fyra frågor ställts till J.E. och att hon på samtliga svarade ”Har inget att säga” samt på den sista även att hon bara ville åka hem. I notering från förhöret anges att J.E. vid förhörstillfället delgavs information om förenklad delgivning vid ett personligt möte genom att skriftlig information överlämnades. J.E. hördes på nytt ungefär en månad senare och förnekade då brott samt uppgav att det varit en annan person som kört bilen vid aktuellt tillfälle. Från det förhöret finns ingen anteckning om delgivning av information om förenklad delgivning.

Tingsrätten skickade den 28 juni 2016 stämning och kallelse till huvudförhandling till J.E. och dagen efter skickades ett meddelande om förenklad delgivning. Vid huvudförhandlingen inställde sig dock inte J.E. och målet avgjordes i hennes frånvaro. Ett vittne hördes vid förhandlingen.

Tingsrätten (tingsfiskalen Linda Mossberg Karlström samt nämndemännen Carolina Hamma, Per-Arne Arvidsson och Christina Svensson Haag) biföll i dom den 31 augusti 2016 åtalet. J.E. dömdes för grovt rattfylleri till fängelse i en månad.

J.E. överklagade domen och begärde i första hand att hovrätten skulle undanröja tingsrättens dom och återförvisa målet för ny handläggning därför att hon inte mottagit någon kallelse till förhandlingen i tingsrätten och inte heller blivit underrättad om att förenklad delgivning kunde komma att användas. I andra hand begärde hon att åtalet skulle ogillas.

Parterna anförde i frågan om korrekt delgivning skett i huvudsak följande.

J.E.: När hon förhördes av polis i samband med händelsen den 10 maj 2016 var hon berusad och sinnesrörd. Hon mottog ingen skriftlig information om förenklad delgivning. Om polismannen lämnade någon muntlig information om förenklad delgivning så har hon i vart fall på grund av berusning och sinnesrörelse inte tillgodogjort sig innehållet och betydelsen av informationen. Någon korrekt delgiven information om att förenklad delgivning skulle kunna komma att användas av tingsrätten finns därför inte och förutsättningarna för att avgöra målet i hennes utevaro fanns därmed inte heller.

Åklagaren: Den polisman som höll förhör med J.E. den 10 maj 2016 har uppgett att han ingående förklarade innebörden av förenklad delgivning för J.E. och att hans uppfattning är att hon förstod detta. Den aktuella informationen får delges muntligen och det finns inte någon anledning att ifrågasätta polismännens bedömning att J.E. delgavs på ett korrekt sätt och att det inte var olämpligt att delge henne på sätt som skedde.

Åklagaren gav också in en promemoria från polismannen som hållit förhöret med J.E. den 10 maj 2016. Av denna framgick bl.a. följande. Han minns händelsen ganska väl. J.E. var berusad, men fullt kontaktbar och möjlig att hålla ett samtal med. Hon hade med sig sin hund och hade svårt att göra som de bad henne. Hon var inte samarbetsvillig under förhöret. Efter förhöret förklarade han muntligt innebörden av begreppet förenklad delgivning, innefattande bl.a. hur det gick till och att tingsrätten hade möjlighet att använda detta. Hans minnesbild är att hon lyssnade och förstod vad han sa. Någon skriftlig information fick hon dock inte.

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig, referent, och Charlotte Edvardsson samt tf. hovrättsassessorn Jaennice Fährlin) beslutade den 22 november 2016 att undanröja tingsrättens dom och återförvisade målet till tingsrätten för ny handläggning.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

Ett grundläggande krav på ett rättvist rättegångsförfarande är att parterna har haft möjlighet att ta del av och framföra synpunkter på det material som ligger till grund för beslutsfattandet. Bestämmelserna om delgivning utgör från den synpunkten en viktig rättssäkerhetsgaranti. Delgivning bör därför i princip inte godtas utan att det finns klart stöd för detta i delgivningsbestämmelserna (NJA 2005 s. 175). Dessa utgångspunkter har delvis kommit till uttryck i 4 § delgivningslagen (2010:1932). I andra stycket i den paragrafen anges att delgivning inte får ske på ett sätt som är olämpligt med hänsyn till omständigheterna i delgivningsärendet.

Enligt 33 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken får den tilltalade delges stämning och andra handlingar i ett brottmål genom förenklad delgivning om han eller hon av bl.a. en polisman vid ett personligt sammanträffande har delgetts information om att sådan delgivning kan komma att användas i tingsrätten och det vid den tidpunkt då handlingarna skickas till den tilltalade inte har förflutit längre tid än tio veckor sedan informationen lämnades. Utöver de krav som uppställs i bestämmelsen krävs att övriga förutsättningar enligt delgivningslagen är uppfyllda. Det innebär bl.a. att det enligt 4 § i nämnda lag ska göras en prövning av lämpligheten att använda förenklad delgivning. Ett exempel som anges i förarbetena på en situation när det är olämpligt att använda förenklad delgivning är när den misstänkte har varit påverkad eller av annan anledning kan antas ha haft svårt att ta till sig innebörden av informationen om förenklad delgivning (prop. 2009/10:237 s. 270).

Rikspolisstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om hur informationen ska delges enligt 33 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken (RPSFS 2013:6). Enligt föreskrifterna ska den polisman som delger informationen bl.a. överlämna informationsdelen av ett särskilt formulär benämnt Information om förenklad delgivning (RPS 400.8) samt i nämnda formulär, eller i polisens utredningsstöd, dokumentera på vilket sätt informationen har skett. Därtill anges som ett allmänt råd att delgivning av informationen inte bör ske om den som är skäligen misstänkt kan antas ha svårt att ta till sig innebörden av informationen, t.ex. på grund av berusning, stark sinnesrörelse, språksvårigheter eller andra särskilda omständigheter.

Av handlingarna i målet framgår att J.E. vid provtagning den 10 maj 2016 kl. 17.43 hade en alkoholkoncentration i blodet om minst 1,9 promille. Förhöret hölls under tiden kl. 17.50-18.00 samma dag och enligt ingiven promemoria från polisen fick hon information om förenklad delgivning muntligen efter förhöret. Av förhörsanteckningarna framgår att J.E. svarade ytterst kortfattat och enahanda på de få frågor som ställdes. Den höga alkoholkoncentration som hon hade i blodet i anslutning till att informationen lämnades och de uppgifter som polismannen lämnat om förhållandena vid förhöret samt förhörsanteckningarna ger stöd för att J.E. var mycket berusad vid tillfället.

Hovrätten finner i och för sig ingen anledning att ifrågasätta polismannens uppgifter om att han vid tillfället förklarade innebörden av förenklad delgivning för J.E., men med hänsyn till ovan angivna omständigheter finns det anledning att anta att J.E. var så påverkad att hon inte kunde ta till sig polismannens redogörelse. Hon har heller inte fått någon skriftlig information. Även om så skulle ha varit fallet kan det ifrågasättas om detta, med hänsyn till hennes berusningsgrad, hade varit tillräckligt för att anse att det inte var olämpligt att delge henne informationen vid detta tillfälle.

Sammanfattningsvis finner hovrätten att det var olämpligt att delge J.E. informationen på sätt som skedde. Därmed saknades det förutsättningar för tingsrätten att använda förenklad delgivning för att delge J.E. stämning och kallelse till huvudförhandlingen. J.E. har alltså inte på ett korrekt sätt blivit delgiven stämning och kallelse i målet.

Att dom givits mot någon, som inte har varit rätteligen stämd och inte heller har fört talan i målet, utgör domvilla enligt 59 kap. 1 § första stycket 2 rättegångsbalken. Om sådan domvilla förekommit vid tingsrätten ska hovrätten även utan yrkande om detta undanröja domen och återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt behandling (51 kap. 26 § första stycket och 29 § första stycketrättegångsbalken). Tingsrättens dom ska därför undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för ny behandling.

Hovrättens beslut meddelat: den 22 november 2016.

Mål nr: B 8248-16.

Litteratur: Prop. 2009/10:237 s. 270 samt NJA 2005 s. 175.