RH 2016:78

Nyköpings tingsrätt

Sekretess VF och Sekretess VM är vårdnadshavare för Sekretess A.

Åklagaren yrkade vid tingsrätten att det skulle förordnas en särskild företrädare för Sekretess A med stöd av 1 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn. Till stöd för sin begäran angav åklagaren bl.a. att Sekretess VF och Sekretess VM kunde misstänkas för misshandel av Sekretess A och att anmälan hade gjorts av socialtjänsten om att Sekretess A utsatts för slag mot kroppen av dem.

Tingsrätten (tingsnotarien Linn James) förordnade i beslut den 10 oktober 2016 jur. kand. A.B. som särskild företrädare för Sekretess A. Som skäl för beslutet angavs att det fanns behov av, och förutsättningar för, att förordna en särskild företrädare.

Sekretess VF och Sekretess VM överklagade tingsrättens beslut och yrkade att åklagarens begäran om förordnande av en särskild företrädare för Sekretess A skulle avslås.

Hovrätten (hovrättsråden Christina Jacobsson, referent, och Claes Söderqvist samt tf. hovrättsassessorn Immanuel Winbergh) avslog Sekretess VF:s och Sekretess VM:s överklaganden och anförde bl.a. följande.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

Enligt 1 § första stycket lagen om särskild företrädare för barn ska en särskild företrädare förordnas bl.a. när en förundersökning har inletts eller återupptagits i fråga om ett brott som kan leda till fängelse och brottet har begåtts mot någon som är under 18 år, om barnets vårdnadshavare kan misstänkas för brottet.

Den angivna bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 2013. Tidigare gällde som en grundläggande förutsättning för ett förordnande, i stället för som nu att förundersökning har inletts eller återupptagits i fråga om ett brott som kan leda till fängelse, att det fanns anledning anta att ett sådant brott hade begåtts mot barnet.

I motiven till lagändringen angavs att eftersom en förundersökning ska inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats, förutsätter även ett förordnande av särskild företrädare för barn i praktiken att en förundersökning har inletts. Syftet med lagändringen var att göra det tydligt att en särskild företrädare för barn ska kunna förordnas även då en förundersökningen har återupptagits för att utreda om det finns grund för resning. Någon ändring i sak när det gäller det ordinära brottmålsförfarandet var inte avsedd. (Se prop. 2011/12:156 s. 45 f. och s. 62).

Syftet med lagändringen var alltså inte att ändra den grundläggande förutsättningen att en särskild företrädare för barn ska förordnas när det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda fängelse har begåtts mot någon som är under 18 år och en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet. Den nu gällande lagtexten uttrycker emellertid ett annat krav - att förundersökning har inletts eller återupptagits i fråga om ett sådant brott. Även om lagändringen inte varit avsedd att förändra det grundläggande kravet för ett förordnade, sätter den nu gällande klara och entydiga ordalydelsen av 1 § lagen om förordnande av särskild företrädare för barn en gräns för det genomslag som motivuttalandena kan ges. Den i motiven tänkta tillämpningen av 1 §, som alltså riktar sig till domstolen, kan enligt hovrättens mening inte inordnas under bestämmelsens nuvarande ordalydelse. Prövningen av huruvida beviskravet är uppfyllt när det gäller frågan om ett brott som kan leda till fängelse har begåtts mot någon som är under 18 år ska därmed göras av polis och åklagare. Domstolens prövning ska i stället göras med utgångspunkt i den förutsättning som nu anges i lagtexten. Det innebär att en särskild företrädare för barn ska utses när en förundersökning har inletts eller återupptagits och de övriga förutsättningar som anges i 1 § är uppfyllda. (Jfr Svea hovrätts beslut den 31 oktober 2016 i ärende nr ÖÄ 9027-16).

När det gäller frågan om det finns förutsättningar att förordna en särskild företrädare i detta fall gör hovrätten följande bedömning.

Av handlingarna i ärendet framgår att en förundersökning har inletts i fråga om ett sådant brott som avses i 1 § lagen om särskild företrädare för barn och som riktats mot Sekretess A. Kravet i 1 § att en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet ger uttryck för ett lågt ställt beviskrav men misstankarna bör ändå ha en viss tyngd och konkretion (se prop. 1998/99:133 s. 25 och 40 samt NJA 2011 s. 381). Även detta krav är uppfyllt i fråga om misstankarna mot Sekretess VF och Sekretess VM. Det finns därmed förutsättningar att förordna en särskild företrädare för Sekretess A. Med hänsyn till det anförda ska Sekretess VF:s och Sekretess VM:s överklaganden avslås.

Hovrättens beslut meddelat: den 20 december 2016.

Mål nr: ÖÄ 10394-16.

Lagrum: 1 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn.

Rättsfall: NJA 2011 s. 381.

Litteratur: Prop. 1998/99:133 s. 25 och 40; prop. 2011/12:156 s. 45 f. och 62.