NJA 2011 s. 381
Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om förordnande av särskild företrädare för barn.
Skaraborgs tingsrätt
Allmän åklagare yrkade vid Skaraborgs tingsrätt att särskild företrädare för barn skulle förordnas för M.M., född 2000, och D.M., född 1998. Som skäl för ansökningen angavs att barnens vårdnadshavare, A.M., kunde misstänkas för misshandel mot dem från okänt datum fram till och med den 27 oktober 2010 i Skövde.
Genom interimistiskt beslut den 16 november 2010 förordnade tingsrätten advokaten P.O.A. som särskild företrädare för M.M. och D.M.
A.M. bereddes härefter tillfälle att yttra sig över åklagarens ansökan. Som tingsrätten uppfattade hans inställning motsatte han sig ansökningen med hänvisning till att han aldrig hade slagit sina barn.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Lotta Jonsson) anförde i beslut den 17 januari 2011:
Vad A.M. anfört utgör inte skäl mot bifall till åklagarens begäran.
Tingsrätten förordnar, enligt 1 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, advokaten P.O.A. som särskild företrädare för M.M. och D.M.
Detta beslut ersätter tingsrättens interimistiska beslut av den 16 november 2010.
Göta hovrätt
A.M. överklagade i Göta hovrätt.
Hovrätten (hovrättsråden Lena Bång, referent, och Tord Edlund samt tf. hovrättsassessorn Ulrik Lönnmyr) meddelade den 3 februari 2011 följande beslut:
Hovrätten meddelar inte prövningstillstånd. Detta innebär att tingsrättens beslut står fast.
Hovrättens skäl för beslutet
För att hovrätten ska pröva överklagandet krävs prövningstillstånd.
Prövningstillstånd ska meddelas om det finns anledning att tvivla på att tingsrätten har kommit fram till ett riktigt slut eller om prövningstillstånd behövs för att hovrätten ska kunna bedöma det.
Prövningstillstånd ska också meddelas om det är viktigt för rättstilllämpningen i framtiden att överklagandet prövas. Därutöver ska prövningstillstånd meddelas endast i undantagsfall, nämligen om det finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
Hovrätten har gått igenom materialet i ärendet och kommit fram till att det inte finns anledning att meddela prövningstillstånd.
Högsta domstolen
A.M. överklagade och yrkade, som hans talan fick förstås, att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.
Riksåklagaren och Justitiekanslern anförde att tillstånd till målets prövning i hovrätt borde meddelas.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Daniel Holmberg, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
Bakgrund
Med stöd av lagen - - - i huvudsak överensstämmande med styckena 1 och 2 i HD:s beslut - - - meddela prövningstillstånd.
Sedan A.M. överklagat hovrättens beslut till HD och vidhållit vad han tidigare uppgett har HD förelagt Riksåklagaren att inkomma med yttrande i frågan om hovrätten borde ha meddelat prövningstillstånd mot bakgrund av den utredning som legat till grund för tingsrättens beslut.
I sitt yttrande har Riksåklagaren anfört bl.a. följande. Åklagaren har grundat sin ansökan på en skrivelse från socialnämnden. Enligt anmälan hade det kommit till nämndens kännedom att barnen blivit slagna av A.M. med en sladd och bälte på händer och fötter. Dessa uppgifter borde ha funnits med i åklagarens ansökan om särskild företrädare som därmed saknade tillräckliga uppgifter för rättens prövning av frågan om det funnits anledning att anta att ett brott hade begåtts av A.M. mot barnen. Därmed får anses att det funnits anledning för hovrätten att meddela prövningstillstånd enligt 39 § tredje stycket 2 lagen (1992:242) om domstolsärenden.
Av Riksåklagarens yttrande framgår vidare att förhör har hållits med barnen och att förundersökning alltjämt pågår.
HD har meddelat prövningstillstånd.
Frågan i målet är om HD ska meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.
Förutsättningar att förordna särskild företrädare för barn
Lagen (1999:997) - - - i huvudsak överensstämmande med styckena 3-5 i HD:s beslut - - - a. prop. s. 25 och 40.
Regleringens nära samband med de straffprocessuella bestämmelserna och arten av det ingrepp i vårdnadsansvaret som förordnandet om en särskild företrädare utgör innebär att det framstår som uppenbart att det är åklagaren som måste visa att kravet på tillräcklig grad av brottsmisstanke är uppfyllt.
I sin ansökan om förordnande av särskild företrädare har åklagaren inte lämnat några närmare uppgifter för rättens prövning av frågan om det funnits anledning anta att ett brott begåtts mot barnen liksom av misstankegraden mot A.M. Tingsrätten har därmed inte haft tillräckligt underlag för att fatta beslut om särskild företrädare.
Prövningstillstånd i hovrätten
Den 1 november 2008 trädde de nu gällande bestämmelserna om prövningstillstånd i hovrätten i kraft. Genom de nya bestämmelserna utvidgades systemet med prövningstillstånd. Samtidigt ändrades förutsättningarna för att meddela prövningstillstånd i hovrätten. Avsikten var att ge dem en generösare utformning jämfört med vad som gällde tidigare. En utgångspunkt för den genomförda reformen var att ge rättsskipningen en ökad tyngdpunkt i första instans och att sätta fokus på hovrättens kontrollerande funktion, prop. 2004/05:131 s. 179 f.
Ärenden om särskild företrädare för barn handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen). Bestämmelserna om prövningstillstånd framgår av 39 § denna lag. De överensstämmer med motsvarande bestämmelser i RB, a. prop. s. 295. HD har i ett antal avgöranden tagit ställning till förutsättningarna för prövningstillstånd i hovrätt.
Den centrala tillståndsgrunden för prövningstillstånd i hovrätten har förutsetts vara s.k. ändringsdispens. Enligt 39 § tredje stycket 1 ärendelagen ska prövningstillstånd sålunda meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till. Bestämmelsen är för sin tillämpning inte beroende av att det måste finnas en konkret anledning till att betvivla tingsrättsavgörandets riktighet, se NJA 2009 s. 738 och NJA 2009 s. 798 I-III. En ny tillståndsgrund som infördes genom 2008 års reform framgår av bestämmelsens andra punkt. Enligt denna ska prövningstillstånd meddelas om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, s.k. granskningsdispens.
HD har i det ovan anförda rättsfallet NJA 2009 s. 738 uttalat att även om bestämmelserna om ändringsdispens och granskningsdispens har ett delvis överlappande tillämpningsområde kan en skillnad i utgångspunkten för prövningen ändå upprätthållas. Förutsättningarna för ändringsdispens bör i första hand prövas när det finns en särskild eller konkret anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande. I de fall då det inte finns några sådana särskilda konkreta skäl som ger anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till synes det däremot naturligt att utgå från bestämmelsen om granskningsdispens vid prövningen av frågan om prövningstillstånd ska meddelas. Därmed är dock inte sagt att någon dispensgrund ska anses överordnad en annan, se t.ex. NJA 2009 s. 590.
Oavsett vilken utgångspunkt som bör anses vara för handen i ett enskilt fall, måste beaktas att ett bakomliggande syfte med bestämmelserna har varit att tillgodose behovet av rättssäkerhet genom att prövningstillstånd bör meddelas i alla sådana fall där tingsrättens avgörande framstår som tveksamt samt även i vissa andra fall där, även om det inte finns någon konkret anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande, tingsrättens avgörande ändå framstår som svårbedömt, a. prop. s. 185 f. Som också framgår av de ovan anförda rättsfallen utesluter inte detta att det kan finnas utrymme för skilda slutsatser i mål som gäller lämplighetsbedömningar eller skälighetsöverväganden.
Vid sin tillståndsprövning är hovrätten inte begränsad till de omständigheter som klaganden har anfört i sitt överklagande. Hovrätten måste i viss utsträckning självmant försöka utröna om det finns skäl att meddela prövningstillstånd. Detta gäller i särskilt hög grad när fråga är om överklaganden i indispositiva mål eller ärenden, jfr NJA 2009 s. 798 I-III.
Bedömningen i detta fall
A.M:s överklagande till hovrätten innehåller inte några nya omständigheter jämfört med vad han tidigare uppgett vid tingsrätten. Hovrätten har därmed haft tillgång till samma beslutsunderlag som tingsrätten. Som tidigare anförts är detta underlag otillräckligt för att pröva frågan om förordnande av en särskild företrädare för barn. Vid sådant förhållande framstår förutsättningarna för både ändringsdispens och granskningsdispens som uppfyllda.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.
Domskäl
HD (justitieråden Marianne Lundius, Severin Blomstrand, Kerstin Calissendorff, referent, Per Virdesten och Gudmund Toijer) meddelade den 16 juni 2011 följande slutliga beslut:
Skäl
Bakgrund
Med stöd av lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn ansökte allmän åklagare vid tingsrätten om att särskild företrädare skulle utses för två av A.M:s barn. Ansökan framställdes även interimistiskt. Som grund för ansökan angavs att A.M. kunde misstänkas för misshandel av barnen från ett okänt datum fram till och med den 27 oktober 2010 i Skövde.
Ansökan om förordnande av särskild företrädare bifölls av tingsrätten utan föregående hörande av A.M. Sedan denne av tingsrätten förelagts yttra sig uppgav han i huvudsak att han inte hade misshandlat sina barn och att han motsatte sig förordnandet av en särskild företrädare. Utan att inhämta ytterligare uppgifter från åklagaren fastställde tingsrätten sitt interimistiskt fattade beslut. A.M. överklagade beslutet till hovrätten, som inte fann skäl att meddela prövningstillstånd.
Förutsättningar för att förordna särskild företrädare för barn
Lagen om särskild företrädare för barn har kommit till i syfte att stärka möjligheterna att ta tillvara barnets rätt när en vårdnadshavare eller någon som vårdnadshavaren står i ett nära förhållande till misstänks för brott mot barnet. Eftersom ett beslut om särskild företrädare får stor vikt för enskilda och rör deras rättssäkerhet och integritet har prövningen av förordnande av särskilda företrädare lagts på domstol (prop. 1998/99:133 s. 35).
De närmare förutsättningarna för att en särskild företrädare ska förordnas anges i lagens 1 §. Här framgår att det råder en presumtion för att en särskild företrädare ska förordnas bl.a. då det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda fängelse har begåtts mot någon som är under 18 år och barnets vårdnadshavare kan misstänkas för brottet.
Förutsättningen att det finns anledning att anta att ett brott har begåtts överensstämmer med vad som gäller för att inleda en förundersökning (se 23 kap. 1 § RB och a. prop. s. 24). Att vårdnadshavaren kan misstänkas för brottet uttrycker ett lågt ställt beviskrav och kan omfatta fall där det rör sig om mycket svag bevisning. Misstankarna bör dock ha en viss tyngd och konkretion för att en särskild företrädare ska kunna förordnas (se a. prop. s. 25 och 40).
Frågan om hovrätten borde ha meddelat prövningstillstånd
I sin ansökan om förordnande av särskild företrädare har åklagaren inte lämnat några uppgifter om vad som föranlett åklagarens ansökan; det har således inte åberopats några omständigheter till stöd för denna. Tingsrätten har därmed inte haft tillräckligt underlag för att pröva påståendet att det funnits anledning anta att ett brott begåtts mot barnen och inte heller för att bedöma misstankegraden mot A.M.
A.M:s överklagande till hovrätten innehöll inte några nya omständigheter jämfört med vad han tidigare uppgett vid tingsrätten. Hovrätten, som inte kommunicerade överklagandet med åklagaren och inte heller kompletterade utredningen i ärendet (jfr 12 § lagen, 1996:242, om domstolsärenden), har sålunda haft tillgång till samma beslutsunderlag som tingsrätten. Som tidigare anförts var detta underlag otillräckligt för att pröva frågan om förordnande av en särskild företrädare för barnen. Vid sådant förhållande har förutsättningarna för både ändringsdispens och granskningsdispens varit uppfyllda. Tillstånd till målets prövning i hovrätten ska därför meddelas.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.
HD:s beslut meddelat: den 16 juni 2011.
Mål nr: Ö 721-11.
Lagrum: 1 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn, 23 kap. 1 § RB och 12 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Rättsfall: NJA 2004 s. 417.