RH 2017:29

Malmö tingsrätt

Åklagaren åtalade vid tingsrätten A.G. för grovt penningtvättsbrott enligt följande gärningspåstående.

A.G. och O.S. har den 5 juni 2016 uppsåtligen gemensamt och i samråd i bostaden på […] i Malmö förvarat och i en personbil i Malmö burit på sig kontanter; 667 500 kr, 50 000 NOK och 14 140 EUR och tre klockor av märket Rolex värda 60 000 kr, 100 000 kr och 330 000 kr samt åtta mobiltelefoner till ett värde av i vart fall 10 000 kr, som härrör från brottslig verksamhet. Syftet med åtgärden har varit att dölja att pengarna härrör från brottslig verksamhet och att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen. Brottet är grovt då det avsett betydande värde.

Åklagaren åtalade A.G. även för ringa narkotikabrott, brott mot vapenlagen och rattfylleri och yrkade bl.a. förverkande av i beslag tagna kontanter och tre klockor med emballage samt mobiltelefoner.

Såvitt avsåg åtalet för grovt penningtvättsbrott vidgick A.G. att han, med undantag för en klocka, var ägare till den egendom som åtalet omfattade. Han bestred ansvar för brott och motsatte sig förverkandeyrkandet.

Tingsrätten (chefsrådmannen Dag Cohen samt nämndemännen Eva-Lena Bergenholtz, Nadja Strand och Per-Arne Andersson) dömde i dom den 16 augusti 2016 A.G. för grovt penningtvättsbrott, ringa narkotikabrott och brott mot vapenlagen till fängelse ett år. Tingsrätten beslutade även bl.a. om förverkande av i beslag tagna kontanter och två klockor med emballage samt mobiltelefoner.

Såvitt avsåg åtalet för grovt penningtvättsbrott redovisade tingsrätten inledningsvis utredningen i målet. I sin bedömning av skuldfrågan avseende A.G. angav tingsrätten därefter följande

DOMSKÄL

Den första fråga som inställer sig är huruvida nu aktuella pengar, klockor och mobiltelefoner härrör från brottslig verksamhet.

Inledningsvis kan konstateras att fynden av en ansenlig mängd kontanter i tre olika valutor och tre exklusiva klockor gjordes endast drygt tio månader efter tidpunkten för villkorlig frigivning efter A.G:s femåriga fängelsestraff för grovt narkotikabrott. Vidare kan slås fast att det saknas skäl att ifrågasätta Ystads tingsrätts slutsatser att narkotikahandeln - som avsåg minst 111 kg cannabis och cannabisharts - var förhållandevis omfattande och att verksamheten var organiserad och drevs i vinstsyfte.

Det nu anförda innebär att det finns all anledning att tro att den narkotikahandel som A.G. dömdes för år 2012 hade varit tämligen inkomstbringande. Av den utredning som har lagts fram om A.G:s och O.S:s ekonomiska förhållanden framgår att de visserligen har haft synliga arbetsinkomster under åren 2015 och 2016, men att ingen av dem under denna tid har nått upp till en bruttomånadslön om 30 000 kr. Att A.G. och O.S. under dessa omständigheter skulle kunna bygga upp en tillgångsmassa av den storlek som åtalet avser framstår som i det närmaste osannolikt. Denna bedömning påverkas inte av det förhållandet att A.G. under denna tidsperiod säger sig ha fått vissa löneutbetalningar och s.k. OB-ersättning från arbetsgivaren om ungefär 50 000 kr direkt ”i handen”.

I sammanhanget bör också noteras att det på olika platser i bostaden - på sängbordet i sovrummet respektive i en byrå i vardagsrummet - anträffades dels ammunition i form av en patron med en kula av typen hålspets, dels ett funktionsdugligt magasin för skarpa pistoler av märket Glock - allt tillhörande A.G. - samt att det i en byrå i vardagsrummet även anträffades en mindre mängd cannabis och cannabisharts som också tillhörde honom.

Fynden av ammunition, vapentillbehör och narkotika i A.G:s och O.S:s bostad är visserligen inte uppseendeväckande stora, men får ändå sägas tyda på någon form av koppling till olaglig verksamhet.

A.G. har påstått att han sommaren 2015 genom ett testamente i Iran erhöll ett belopp motsvarande omkring 665 000 kr, att det till honom testamenterade beloppet inte kunde sättas in direkt på hans bankkonto på grund av FN:s dåvarande sanktioner mot Iran, att han gav en morbror fullmakt att lyfta pengarna från den begravningsbyrå som hanterade kvarlåtenskapen, att pengarna fördes hit med hjälp av släktingar och vänner i fyra eller fem omgångar och att pengarna dessförinnan hade växlats från iranska rial till euro. Som förklaring till att det i lägenheten anträffades kontanta medel överstigande detta belopp har A.G., som det får förstås och som redan har berörts, gjort gällande att han för vissa månader fick lönen ”direkt i handen” och att han har ”jobbat en hel del OB” och att även OB-ersättningen betalades ut ”svart”.

Först kan konstateras att det belopp som A.G. har hävdat att han har fått genom testamente endast täcker omkring hälften av värdet av pengarna, klockorna och mobiltelefonerna som åtalet gäller. Uppgifterna som han har lämnat om hur han har kommit över denna egendom är dessutom förhållandevis diffusa och knapphändiga. Vidare kan det konstateras att A.G. har ändrat sina uppgifter på ett flertal väsentliga punkter. När det gäller pengarnas ursprung hävdade han initialt under förundersökningen att pengarna inte är hans. I ett senare polisförhör ändrade han denna uppgift. Enligt vad polisen har antecknat i förundersökningsprotokollet angav han då i stället att ”det kan stämma” att han har ”ärvt” pengarna som hittades i hans bostad. Under återstoden av detta förhör utnyttjade A.G. sin rätt att tiga, varvid han valde att inte kommentera förhörsledarens följdfrågor om ”arvet”. När A.G. sedan har hörts inför domstolen har han lämnat den förklaring till pengarna som nyss har redovisats. A.G:s förklaring till att han inte har lämnat en stringent beskrivning av pengarnas ursprung är att han saknar tilltro till polisen och att han i stället vill lämna sina uppgifter direkt inför domstolen för att få en rättvis bedömning. Den omständigheten att A.G. inte har lämnat en konsekvent redogörelse under den rättsliga processen har naturligtvis en negativ inverkan på värdet av hans uppgifter.

Det är också anmärkningsvärt att A.G. först under huvudförhandlingen har berättat om att han har ett stort behov av att ha tillgång till kontanter dels för att han behöver kontanta medel för att göra olika affärer, dels eftersom han lånar ut pengar till en kompis som deltar i pokerturneringar över hela världen.

Sammantaget är bevisläget sådant att det inte kan dras någon annan rimlig slutsats än att pengarna, klockorna och mobiltelefonerna härrör från brottslig verksamhet i enlighet med vad åklagaren har påstått. A.G. ska därför dömas för den åtalade gärningen. På den av åklagaren angivna grunden är brottet att bedöma som grovt.

A.G. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet för grovt penningtvättsbrott och yrkandena om förverkande av i beslag tagna kontanter och två klockor med emballage samt mobiltelefoner skulle ogillas. A.G. yrkade under alla omständigheter att straffet skulle lindras.

Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten (hovrättsråden Bob Nilsson Hjorth och Lars Henriksson, tf. hovrättsassessorn Andrea Algård, referent, samt nämndemännen Marie Saltarski och Anders Törnkvist) ogillade i dom den 17 maj 2017 åtalet för grovt penningtvättsbrott och yrkandena om förverkande av i beslag tagna kontanter och två klockor med emballage samt mobiltelefoner.

I hovrätten hördes O.E. som nytt vittne.

Såvitt avsåg åtalet för grovt penningtvättsbrott anförde hovrätten i sina domskäl följande.

Härrör den beslagtagna egendomen från brottslig verksamhet?

När det gäller åtalet för penningtvättsbrott har åklagaren gjort gällande att egendomen härrör från brottslig verksamhet.

Som tingsrätten angett är det genom utredningen i målet klarlagt att A.G:s och hans sambos ekonomiska förhållanden under tiden efter det att A.G. villkorligt frigavs inte har medgett uppbyggnaden av en tillgångsmassa i den storlek som åtalet avser. Att A.G. ska ha fått fyra månadslöner utbetalda i kontanter under åren 2015 och 2016 förändrar inte denna bedömning.

A.G. har lämnat flera olika uppgifter om egendomens ursprung under förundersökningen och vid tingsrätten. Enligt hovrätten har hans uppgifter genomgående varit påfallande vaga och detaljfattiga. Han har först vid tingsrätten berättat något mer om ett större arv som han ska ha fått, men har inte kunnat redogöra för några detaljer kring när, hur och av vem arvet ska ha överlämnats till honom i Sverige.

A.G. har vidare uppgett att O.E. är ägare till den beslagtagna Rolexklocka som A.G. bar vid gripandet. O.E:s uppgifter om köpet och vad som skett därefter är emellertid både märkliga och motsägelsefulla. O.E. har t.ex. inte kunnat förklara hur betalning skett och vad erläggandet av handpenning innebar. Tillvägagångssättet att låta en potentiell köpare bära klockan - vilken värderats till 330 000 kr - på prov i flera månader utan betalning framstår också som märkligt. Mot denna bakgrund ligger det närmast till hands att precis som åklagaren dra slutsatsen att O.E. inte varit den egentlige förvärvaren av klockan utan endast använts för att möjliggöra ett mervärdesskattefritt köp.

Det finns alltså ingen förklaring i utredningen till hur A.G. på laglig väg kan ha kommit i besittning av den stora summan pengar, klockorna och mobiltelefonerna.

Rekvisitet ”härrör från brottslig verksamhet” är uppfyllt även om det inte kan visas att några närmare angivna brottsliga gärningar har ägt rum. Åklagaren behöver inte styrka närmare detaljer eller uppgifter om den brottsliga verksamhetens omfattning eller inriktning. Men, enligt uttalanden i förarbetena, ska åklagaren kunna peka på konkreta omständigheter som tyder på brottslig verksamhet av viss typ, t.ex. ekonomisk brottslighet eller narkotikabrottslighet (prop. 2013/14:121 s. 109).

Åklagaren har förklarat att han inte gör gällande att den nu aktuella egendomen härrör från den narkotikabrottslighet som A.G. tidigare dömts för. Han har i stället hävdat att A.G. saknade nämnvärda tillgångar när han blev villkorligt frigiven i juli 2015 och att den beslagtagna egendomen kommer från verksamhet i tiden efter detta. I övrigt har åklagaren inte framfört något påstående om vilken typ av brottslighet som han menar att egendomen härrör från, än mindre preciserat några konkreta omständigheter som tyder på en viss brottstyp. Redan det nu sagda medför, mot bakgrund av de nyss nämnda förarbetsuttalandena, att åtalet för penningtvättsbrott inte kan bifallas.

Något om penningtvättsåtgärder med penningtvättssyfte

Skäl finns dock att säga något även om det faktum att straffansvar för penningtvättsbrott, vid förvaring och liknande åtgärder enligt 3 § första stycket första punkten lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott, alltid förutsätter att en penningtvättsåtgärd har skett, dvs. att en åtgärd av viss kvalitet har vidtagits med egendomen. Den vidtagna åtgärden ska således typiskt sett ha betydelse för möjligheterna att dölja egendomens ursprung eller att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde (prop. 2013/14:121 s. 110).

Straffansvaret enligt den paragrafen begränsas även av att det ska ha funnits en viss avsikt med gärningen. Detta innebär att gärningen ska ha syftat till att antingen dölja att pengar eller annan egendom härrör från brott eller brottslig verksamhet eller främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller värdet av den (prop. 2013/14:121 s. 108).

Åtgärder som inneburit ett faktiskt tillgodogörande av egendomen, men utan att penningtvättssyfte förelegat, kan i stället komma att omfattas av straffbestämmelsen i 4 § nyss nämnda lag som särskilt tar sikte på ren konsumtion av brottsutbyte (prop. 2013/14:121 s. 56). Åklagarens gärningspåståenden aktualiserar emellertid inte denna bestämmelse.

Även självtvätt, dvs. tvätt av vinster från egen brottslighet, är kriminaliserad sedan den 1 juli 2014. I förarbetena uppmärksammas förvaring när egendomen härrör från annans brottslighet men inte i samband med självtvätt (prop. 2013/14:121 s. 110).

Åklagaren har på fråga från hovrätten uppgett att han inte har någon uppfattning om huruvida den påträffade egendomen härrör från A.G:s egen eller annans brottslighet. Om man hade godtagit åklagarens påstående att egendomen härrör från brottslig verksamhet, i den mening som avses i lagen om straff för penningtvättsbrott, hade man därför inte kunnat utesluta att egendomen härrörde från egen brottslighet. Bedömningen av om det rörde sig om en penningtvättsåtgärd och om penningtvättssyfte förelåg hade därför fått göras från den utgångspunkten att egendomen kunde härröra från egen brottslighet.

A.G. har dels i sin egen bostad förvarat en stor mängd kontanter, en klocka och ett antal mobiltelefoner, dels när han färdades i en personbil burit på sig en klocka och en i sammanhanget mindre mängd kontanter. Egendomen har varit lättillgänglig och den har inte varit gömd på något särskilt sätt. Hovrätten noterar bl.a. att en del av kontanterna har legat fullt synliga på ett bord. A.G:s befattning med egendomen synes överhuvudtaget inte ha inneburit några mer aktiva åtgärder. De åtgärder som vidtagits med egendomen hade därför inte kunnat typiskt sett anses ha haft den betydelse för möjligheterna att dölja egendomens ursprung eller att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde som krävs för straffansvar. Inte heller hade den föreliggande utredningen kunnat leda till slutsatsen att A.G:s åtgärder att enbart förvara kontanterna lättåtkomligt i hemmet eller bära dem på sig för konsumtion, att införskaffa Rolexklockorna eller att förvara telefonerna i bostaden hade skett med penningtvättssyfte.

Slutsats

Sammanfattningsvis är det inte visat att A.G:s befattning med egendomen har utgjort penningtvättsbrott. Åtalet för grovt penningtvättsbrott ska därför ogillas.

Hovrättens dom meddelad: den 17 maj 2017.

Mål nr: B 2266-16.

Lagrum: 3 och 4 §§ lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott.

Litteratur: Prop. 2013/14:121 s. 56 och 108-110.