RH 2017:30

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Anders E Larsson och nämndemän) anförde i dom den 8 maj 2017 bl.a. följande.

Av utredningen är följande klarlagt. Polisen stoppade på eftermiddagen den 15 mars 2017 ett fordon vid Farsta trafikplats. K.K. satt på passagerarplats i fordonet. Polisen genomförde en husrannsakan och hittade en svart liten väska i ett fack vid passagerardörren. I väskan fanns en låda som innehöll en pistol, ett magasin och 22 patroner. En patron satt i magasinet och övriga patroner låg i en förpackning. Polisen hittade även 2,93 gram cannabis i K.K:s jackficka. Polisen genomförde den 17 mars 2017 en husrannsakan i K.K:s bostad, ett rum i en lägenhet på Saimagatan 21 i Akalla. Vid husrannsakan hittade de ytterligare 50 patroner, 24,6 gram cannabis, dopingpreparat, tre tabletter Oxykodon och två tabletter Kodein i en byrå i K.K:s rum. Vapnet har undersökts och visade sig vara en halvautomatisk start/gaspistol omgjord till pistol i kaliber 6,35 mm Browning. Anslagsenergin för en utskjuten kula 6,35 mm Browning är ca 86 joule. Vapnet har provskjutits och fungerar utan anmärkning. Magasinet och patronerna passar till vapnet. Det gör även de patroner som hittades i K.K:s bostad. På kolvens bakkant påvisades sekret/DNA. Enligt sakkunnigutlåtandet talar resultatet extremt starkt för att sekret/DNA:t kommer från K.K. (Grad +4).

K.K. har uppgett i huvudsak följande. Han hade haft vapnet i ca en vecka när polisen stoppade honom. Han hittade det i ett buskage bakom hans hus. Eftersom han inte ville att någon skulle komma till skada tog han hand om vapnet. Det låg med magasin och patroner i den svarta väskan, på samma sätt som när polisen hittade det i bilen. Han hittade vapnet en onsdag eller en torsdag och hade tänkt lämna in det till polisen. Han gjorde det inte på en gång eftersom han var rädd för att bli misstänkt och därmed inte kunna åka på sin inplanerade resa till Holland. Resan var bokad och betald och han skulle åka på fredagen. Han åkte till Holland och kom tillbaka på söndag kväll. När han stoppades i bilen var han på väg att lämna in vapnet och det var därför han hade det med sig i bilen. Han fick skjuts av en bekant och de hade bl.a. varit i Nynäshamn och köpt färjebiljetter. Han hade glömt två av askarna med ammunition hemma eftersom han fick bråttom när han blev upphämtad. Hans DNA finns på vapnet eftersom han var nyfiken och plockade isär det. Han vet inte hur man gör för att lämna in vapen till polisen. Han hade tänkt kontrollera vilken polisstation han kunde lämna in vapnet till på internet.

DOMSKÄL

Ska K.K. dömas för grovt vapenbrott?

Av utredningen är det klarlagt att K.K. innehaft en halvautomatisk pistol, ett magasin och 22 patroner i ett fordon den 15 mars 2017, ytterligare 50 patroner i sin lägenhet på Saimagatan i Akalla samt att han innehaft vapnet, magasinet och ammunitionen utan att ha rätt till det. K.K. har invänt att han inte ska dömas till ansvar för vapenbrott då han hittat sakerna och avsett att lämna in dem till polisen. Han har gjort gällande att hans innehav har varit kortvarigt och att han ska tillerkännas skäligt rådrum.

Tingsrätten har vid sin bedömning att utgå från K.K:s berättelse i den mån denna inte kunnat motbevisas eller konstateras vara så osannolik att den kan lämnas utan avseende.

K.K:s påstående om att han hittat en fungerande pistol med magasin och ammunition i ett buskage vid ett bostadshus är i sig väldigt osannolikt. Vidare finns det ingenting i hans agerande som tyder på att han var på väg att lämna in vapnet till polisen. 50 patroner hade lämnats kvar hemma i bostaden och han greps då han enligt egen uppgift var på väg tillbaka från Nynäshamn, utan att ha den minsta plan för vilken polisstation de skulle åka till. Slutligen har han inte kunnat ge någon förklaring till varför det i hans byrå fanns en anteckningsbok som innehöll anteckningar på polska om dopningsmedel - som han både innehaft och använt - och även fanns en sida med rubriken ”Fixa i Sverige” och därunder ”Vapen 20 000 kr”. På grund av ovanstående anser tingsrätten att K.K:s uppgift om hur han kom över vapnet och att han tänkte lämna in det till polisen är så osannolik och motsägs av vad som framkommit i övrigt att den kan lämnas utan avseende.

I fråga om hur gärningen ska bedömas gör tingsrätten följande bedömning. För innehavet av pistolen, magasinet och ammunitionen i fordonet ska K.K. dömas för vapenbrott. Innehavet av ammunitionen, som påträffades separat i lägenheten på Saimagatan 21 i Akalla ska bedömas som brott mot vapenlagen enligt 9 kap. 2 § första stycket punkten d vapenlagen (1996:67). Av 9 kap. 1 a § vapenlagen framgår att vid bedömning av om ett vapenbrott är grovt ska särskilt beaktas om vapnet har innehafts på allmän plats där människor brukar samlas eller har samlats eller i ett fordon på sådan plats. Andra omständigheter som ska tillmätas särskild vikt är om vapnet har varit av särskilt farlig beskaffenhet, om gärningen har avsett flera vapen eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Uppräkningen i lagrummet är inte uttömmande. Även andra omständigheter kan beaktas. Domstolen ska göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Den pistol K.K. innehaft har varit en mindre ombyggd halvautomatisk pistol med en jämförelsevis låg anslagsenergi (86 joule). A.E. har vittnat om att den aktuella kulan har en belastningsenergi på 270 joule/cm2, att det behövs 15-20 joule/cm2 för att penetrera mänsklig hud och att det är fråga om ett potentiellt dödligt vapen. Det kan dock inte anses ha varit av sådan särskilt farlig beskaffenhet att innehavet, av den anledningen, bör bedömas som grovt brott. Mot bakgrund av att K.K. innehaft pistolen, tillsammans med ammunition och ett laddat magasin, i ett fordon på allmän plats ska innehavet ändå bedömas som grovt brott.

Påföljd

K.K. döms för grovt vapenbrott, brott mot vapenlagen, ringa narkotikabrott och dopingbrott, ringa brott. Gärningarnas samlade straffvärde uppgår till ett års fängelse. Med hänsyn till det höga straffvärdet men även till det grova vapenbrottets art är annan påföljd än fängelse utesluten. Påföljden bestäms därför till fängelse och längden på fängelsestraffet enligt straffvärdet.

Utvisning

En grundläggande förutsättning för att utvisning på grund av brott ska få ske är att utlänningen döms för ett brott som kan leda till fängelse samt att denne döms till en svårare påföljd än böter. För att utvisning ska få ske krävs också antingen att det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet eller att brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att utlänningen inte bör få stanna kvar. Därutöver ska domstolen ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället när den överväger om en utlänning ska utvisas (8 a kap. 1 och 2 § § utlänningslagen). Domstolen ska även ta hänsyn till om utlänningen inte kan sändas till ett visst land eller om det finns hinder mot att beslutet verkställs (8 a kap. 4 § utlänningslagen).

K.K. är tidigare ostraffad och tingsrätten anser inte att det finns anledning att anta att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Det grova vapenbrottet är dock ett så allvarligt brott och har inneburit en fara för enskilda och allmänna intressen att det i sig kan utgöra skäl för utvisning.

K.K. har uppgett att han varit i Sverige i ca ett år och att han har arbetat för sin kusins byggfirma. Han har sin kusin och flera vänner i Sverige. Han har även sin fasta bostad i Sverige. Tingsrätten gör bedömningen att K.K:s anknytning till Sverige inte påverkar bedömningen. Av yttrande från Migrationsverket framgår vidare att det inte finns hinder mot att genomföra ett eventuellt utvisningsbeslut. Förutsättningarna för utvisning enligt 8 a kap.1, 2 och 4 §§utlänningslagen är därmed uppfyllda.

Eftersom K.K. är medborgare i Polen och därmed EES-medborgare krävs utöver ovanstående att utvisningen sker av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Kravet har sin bakgrund i det s.k. rörlighetsdirektivet (Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/38/EG). Högsta domstolen har uttalat att reglerna om utvisning av EES-medborgare måste ges en restriktiv tolkning. Utvisning får bara ske om EES-medborgarens beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen och som går utöver den störning av ordningen i samhället som varje lagöverträdelse innebär (se NJA 2014 s. 415). Åtgärden ska också vara proportionerlig i förhållande till brottsligheten och utlänningens personliga beteende.

Tingsrätten anser inte att K.K.s beteende utgör ett sådant verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett av samhällets grundläggande intressen att han ska utvisas ur Sverige. Åklagarens begäran om utvisning ska därför ogillas.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde K.K. för ringa narkotikabrott, dopningsbrott, ringa brott, grovt vapenbrott och brott mot vapenlagen till fängelse 1 år. Yrkandet om utvisning ogillades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ulrika Stenbeck Gustavson och Claes Söderqvist, referent, tf. hovrättsassessorn Linda Åkerblom samt nämndemännen Solveig Fröberg och Anders Thureson) anförde i dom den 15 juni 2017 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Enligt tingsrättens i de delarna inte överklagade dom har K.K. gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott och dopningsbrott, ringa brott. Beträffande den överklagade åtalspunkten är utredningen i målet densamma som vid tingsrätten. Förhören med K.K. och A.E. har spelats upp.

Parterna har i och för sig godtagit tingsrättens bedömning i fråga om rubricering.

Hovrätten gör inga andra bedömningar än tingsrätten i fråga om skuld och rubricering. Tingsrättens dom i de delarna ska alltså inte ändras. Inte heller gör hovrätten några andra bedömningar än tingsrätten när det gäller brottslighetens straffvärde och valet av påföljd. För att kunna ta ställning till fängelsestraffets längd behandlar hovrätten dock först frågan om utvisning.

Tingsrätten har i sin dom redogjort för de allmänna förutsättningarna för att kunna utvisa någon från Sverige på grund av brott. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att förutsättningarna för utvisning enligt 8 a kap.1, 2 och 4 §§utlänningslagen är uppfyllda beträffande K.K. Vad han har anfört i hovrätten om sin anknytning till Sverige leder inte till någon annan bedömning i den delen.

När det gäller EES-medborgare krävs därutöver, enligt 8 a kap. 5 § utlänningslagen, att utvisningen sker av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Frågan om när ett beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen och som går utöver den störning av ordningen som varje lagöverträdelse innebär har efter NJA 2014 s. 415 varit föremål för viss behandling i hovrättspraxis. Jfr t.ex. domarna från Hovrätten för Västra Sverige den 19 december 2014 i mål B 4748-14 och den 9 februari 2017 i mål B 5192-16, Svea hovrätt den 4 februari 2016 i mål B 10538-15, Hovrätten för Övre Norrland den 7 september 2016 i mål B 713-16 och Hovrätten över Skåne och Blekinge den 13 september 2016 i mål B 1892-16. Inget av dessa fall avser dock grovt vapenbrott.

I detta mål finns skäl att även beakta vad som sägs i förarbetena till 2014 års skärpning av straffskalan för grovt vapenbrott, prop. 2013/14:226 s. 33 f. I propositionen anför regeringen bl.a. följande. Det finns tecken på att personer som tillhör kriminella gäng har tillgång till skjutvapen i större utsträckning än tidigare och att benägenheten att använda vapen har ökat. Tillgång till skjutvapen utgör också många gånger en förutsättning för att grova våldsbrott ska komma till stånd, och en uppkommen våldssituation riskerar att få betydligt svårare följder om skjutvapen förekommer. Samtidigt har synen på avsiktliga angrepp på enskildas fysiska integritet blivit strängare. Det gäller t.ex. brott mot liv, grövre misshandelsbrott, grövre frihets- och fridsbrott samt rånbrott, men även andra brott med inslag av våld eller hot om våld. Denna skärpta syn har fått genomslag i strafflagstiftningen. Vapenbrottet är inte konstruerat på ett sätt som förutsätter att någon skadas, men kriminaliseringen syftar ytterst till att förebygga den skada som vapen kan orsaka. Förekomsten av illegala skjutvapen ökar risken för att någon ska komma till skada och den skärpta synen på allvarliga våldsbrott gör därför att det finns anledning att se allvarligare även på vapenbrott. Detta gäller i synnerhet de grövre formerna som innebär en mer påtaglig risk för att vapen ska komma till brottslig användning.

Hovrätten konstaterar att samhällsutvecklingen efter 2014 års förarbetsuttalanden ligger tydligt i linje med regeringens bedömningar. Bland annat har detta visat sig på senare tid genom ett stort antal skjutningar i bl.a. Malmö och Stockholm.

Förutom en allmän ordningsstörning innebär grovt vapenbrott alltså i förlängningen ett allvarligt hot mot människors liv och hälsa. Detta tillhör ett av samhällets centrala och mest grundläggande intressen. Enligt hovrättens uppfattning finns det skäl för bedömningen att ett grovt vapenbrott i sig utgör ett sådant verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett så grundläggande samhällsintresse att utgångspunkten bör vara att en gärningsman ska utvisas från Sverige, även om han eller hon därigenom får sin rätt till fri rörlighet inom EES-området begränsad.

Det grova vapenbrott som K.K. har gjort sig skyldig till uppfyller väl kriterierna för att utgöra ett hot av ovan angivet slag. En utvisning är också proportionerlig i förhållande till brottsligheten och hans personliga beteende. K.K. ska därmed utvisas från Sverige. Han ska även förbjudas att återvända hit inom fem år från dagen för denna dom.

Vid denna bedömning anser hovrätten att K.K. vid bestämmandet av fängelsestraffets längd ska tillgodoräknas att han lider visst men på grund utvisningen, främst genom att han därmed inte kan behålla sin bostad och anställning i Sverige. Det gör att ett något kortare straff bör mätas ut än vad som annars skulle följa av brottslighetens straffvärde. Hovrätten bestämmer därför påföljden till fängelse tio månader.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt.

A. Fängelsestraffets längd bestäms till 10 månader.

B. K.K. utvisas ur riket enligt 8 a kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) och förbjuds att återvända hit före 2022-06-15. Överträdelse av förbudet kan medföra fängelse i högst 1 år.

Hovrättens dom meddelad: den 15 juni 2017.

Mål nr: B 4575-17.

Lagrum: 8 a kap.1, 2 och 4 §§utlänningslagen (2005:716).

Rättsfall: NJA 2014 s. 415.

Litteratur: Prop. 2013/14:226 s. 33 f.