RH 2017:40
En borgensman kan som rättegångshinder åberopa en prorogationsklausul i det huvudavtal som hans borgensåtagande hänför sig till.
Lunds tingsrätt
Spendrups Bryggeriaktiebolag (Spendrups) väckte talan vid Lunds tingsrätt mot A.R. och yrkade att han skulle betala ett visst belopp till bolaget. Som grund för sin talan angav bolaget att en annan svarande i målet, Lindovald Hotels AB (Lindovald), enligt ett dryckesavtal mellan Spendrups och Lindovald var skyldig att betala det yrkade beloppet till Spendrups och att A.R. hade tecknat borgen för Lindovalds förpliktelser mot Spendrups.
A.R. yrkade att talan skulle avvisas eftersom den var väckt vid fel forum. Som skäl för detta angav han att det i avtalet mellan Spendrups och Lindovald föreskrevs att tvist i anledning av avtalet ska avgöras vid Stockholms tingsrätt som första instans.
I sak bestred A.R. käromålet. Han erkände att han hade undertecknat borgensåtagandet för Lindovalds åtaganden men förklarade att han inte kunde godta att Lindovald var skyldigt att betala det aktuella beloppet till Spendrups. Som grund för bestridandet invände han särskilt att en betalningsskyldighet enligt borgensåtagandet skulle bortfalla helt eller jämkas på grund av att Spendrups inte hade bevakat hans intressen som borgensman utan genom sitt handlande föranlett att hans regressmöjligheter gått om intet.
Lunds tingsrätt (rådmannen Lars Lindblad) anförde i beslut den 12 december 2016 följande.
SKÄL
---
Har en kärande samtidigt väckt talan mot flera svarande ska käromålen enligt bestämmelsen i 14 kap. 2 § rättegångsbalken handläggas i en rättegång, om käromålen stödjer sig på väsentligt samma grund. I 10 kap. 14 § rättegångsbalken finns en forumbestämmelse som svarar mot den angivna bestämmelsen om kumulation. Denna forumbestämmelse leder till att en domstol blir behörig att pröva kumulerade mål, om talan väcks vid den domstol som utgör någon av parternas allmänna tvistemålsforum, allt under förutsättning att det inte finns hinder på grund av tvingande bestämmelser eller andra särskilda omständigheter som utesluter domstolens behörighet.
Talan mot borgensmannen A.R. vilar på väsentligen samma grund som talan mot gäldenären Lindovald. I dryckesavtalet finns en prorogationsklausul som anger att tvist i anledning av avtalet ska avgöras av Stockholms tingsrätt som första instans. Den utfärdade borgensförpliktelsen innehåller emellertid inte någon prorogationsklausul. A.R. är Lindovalds medpart i tvistemålet men är inte part i dryckesavtalet. Enbart själva prorogationsklausulen medför därmed inte att Stockholms tingsrätt är behörig att pröva tvisten också mot honom. (Se Fitger, kommentar till Rättegångsbalken 14:2 och Gärde, Nya Rättegångsbalken s. 92). Slutsatsen är att A.R:s invändning om rättegångshinder ska ogillas.
BESLUT
Tingsrätten ogillar A.R:s invändning om rättegångshinder.
Hovrätten
A.R. överklagade tingsrättens beslut och yrkade bifall till avvisningsyrkandet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Björn Hansson, hovrättsrådet Martin Nilsson, referent, och tf. hovrättsassessorn Robert T. Scherman) anförde i beslut den 24 maj 2017 följande.
SKÄL
Frågan om en borgensman, som rättegångshinder, kan åberopa en prorogationsklausul i det huvudavtal som hans borgensåtagande hänför sig till förefaller inte ha prövats i refererad rättspraxis. Högsta domstolen har emellertid i NJA 1896 s. 136, 1916 s. 100 och 1922 s. 135 slagit fast att den som ingår borgen för en förpliktelse som är föremål för ett skiljeavtal själv kan åberopa skiljeavtalet. Hovrätten ser inte några hållbara skäl för att göra skillnad mellan fallen med skiljeavtal och med prorogationsklausul, särskilt eftersom en sådan klausul är betydligt mindre ingripande än ett skiljeavtal.
Att en borgensman ska kunna åberopa en prorogationsklausul i huvudavtalet är också i linje med Högsta domstolens avgörande i NJA 1977 s. 188. Där slog Högsta domstolen fast, att en talan avseende betalning av förfallna hyresbelopp mot personer som tecknat borgen för fullgörandet av en hyresgästs åtaganden var att bedöma som en hyrestvist, som skulle prövas av fastighetsdomstol.
Hovrätten anser med hänsyn till det anförda att A.R. kan åberopa prorogationsklausulen och att denna då utgör hinder för att Spendrups talan mot A.R. prövas av Lunds tingsrätt. Spendrups talan ska därför avvisas.
BESLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens beslut och avvisar Spendrups Bryggeriaktiebolags talan
mot A.R.
Hovrättens beslut meddelat: den 24 maj 2017.
Mål nr: Ö 34-17.
Lagrum: 10 kap. 16 § rättegångsbalken.
Rättsfall: NJA 1896 s. 136; NJA 1916 s. 100; NJA 1922 s. 135; NJA 1977 s. 188.