RH 2017:42

Narkotikasmuggling avseende diazepam och nitrazepam (s.k. bensodiazepiner). Frågor om rubricering, straffvärde och påföljd.

Attunda tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot S.S. för två fall av grov narkotikasmuggling enligt följande gärningsbeskrivningar.

Åtalspunkten 1

S.S. har den 15 april 2016, i samband med införsel till landet från Indien, inte anmält 2 950 narkotikaklassade tabletter, nämligen 1 480 tabletter Diazepam, à 10 mg, och 1 470 tabletter Nitrazepam, à 10 mg, till tullbehandling i samband med införseln via Malmö. Genom detta bröt han mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln. Brottet är grovt emedan det avsett en särskilt stor mängd narkotika.

Åtalspunkten 2

S.S. har den 21 februari 2017 på Arlanda flygplats, Sigtuna kommun, inte anmält 3 494 narkotikaklassade tabletter, nämligen 899 tabletter Diazepam, à 10 mg, och 2 595 tabletter Nitrazepam, à 10 mg, till tullbehandling i samband med införsel till landet. Genom detta bröt han mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln. Brottet är grovt emedan det avsett en särskilt stor mängd narkotika.

Tingsrätten (rådmannen Maria Hallqvist, skiljaktig, samt nämndemännen Gunilla Bergström, Anja Lampinen och Dick Lindén) biföll åtalet och dömde S.S. till fängelse 2 år 8 månader.

Rådmannen Maria Hallqvist ansåg att brotten var av normalgraden och att påföljden skulle bestämmas till fängelse 9 månader.

I frågan om gärningarnas rubricering anförde tingsrätten följande.

DOMSKÄL

Diazepam och Nitrazepam utgör s.k. bensodiazepiner. Det finns inga klara riktlinjer för farlighets- och straffvärdebedömningen av andra bensodiazepiner än Rohypnol. Gränsen för grovt brott avseende Rohypnol har i praxis dragits vid 25 000 tabletter. Tingsrätten anser att den gränsen bör gälla även för nu aktuella tabletter. Rohypnol förekommer emellertid vanligtvis i tabletter om 1 mg. Den verksamma substansen i de nu aktuella tabletterna uppgår både när det gäller Diazepam och Nitrazepam till 10 mg per tablett. Tingsrätten anser därför att gränsen för grovt brott ska dras vid 2 500 tabletter.

Eftersom åtalspunkten 1 omfattar 2 950 tabletter och åtalspunkten 2 omfattar 3 494 tabletter ska båda gärningarna bedömas som grov narkotikasmuggling. S.S. har sålunda gjort sig skyldig till två fall av grov narkotikasmuggling.

Hovrätten

S.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalade gärningar och i vart fall inte döma honom för annat än narkotikasmuggling av normalgraden. Under alla omständigheter yrkade han strafflindring.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom skulle ändras.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Kenneth Nordlander och Lars Olsson, referent, tf. hovrättsassessorn Oscar Lindberg samt nämndemännen Thomas Erlandsson och Stefan Lundin) anförde i dom den 22 juni 2017 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Hovrätten kan konstatera att det inte kan anses finnas några aktuella, klara och allmänt accepterade riktlinjer för farlighets- och straffvärdebedömningarna av nu aktuella bensodiazepiner, dvs. diazepam och nitrazepam. Något avgörande från Högsta domstolen som ger vägledning i den nu aktuella situationen finns inte heller.

Rohypnol är enligt RättsPM 2016:1 (uppdaterad feb. 2017), utarbetat inom Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Stockholm, farligare än cannabis medan bensodiazepiner i övrigt är mindre farliga än cannabis och även mindre farliga än kat. Enligt samma PM är effektiv dos för medicinskt bruk av såväl diazepam som nitrazepam 5 mg medan missbruksdosernas storlek ej är kända men antas uppgå till flera gånger den medicinskt rekommenderade dosen. Mot detta ska ställas att en missbruksdos Rohypnol/flunitrazepam antas vara 5 mg. (Se nämnda PM s. 29, 77 f. och 197.)

De nyss nämnda omständigheterna talar för att utgångspunkten vid de bedömningar som hovrätten ska göra bör vara att en normal missbruksdos av de aktuella preparaten diazepam och nitrazepam motsvarar väsentligt mer än 5 mg. Dessutom får det mot den angivna bakgrunden anses föreligga skäl som är av sådan styrka att hovrätten nu bör anta att nämnda preparat är mindre farliga än Rohypnol.

Vid en sammantagen bedömning anser hovrätten - till skillnad från tingsrätten - att ingen av de åtalade gärningarna utgör grovt brott. De ska i stället rubriceras som brott av normalgraden. Någon förmildrande omständighet föreligger inte. Försvårande är att S.S. haft en central roll vid båda brotten och att hans avsikt varit att överlåta åtminstone en stor del av narkotikan. Brotten får anses ha ett straffvärde som motsvarar fängelse i cirka ett år (åtalspunkten 1) respektive drygt ett år (åtalspunkten 2). Med hänsyn till brottens art och straffvärde kan någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Fängelsestraffets längd bör bestämmas efter det samlade straffvärdet som hovrätten anser motsvara ett år och nio månader.

DOMSLUT

Hovrätten ändrade på det sättet tingsrättens dom att domstolen

a) bedömde gärningarna enligt åtalspunkterna 1 och 2 som narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för narkotikasmuggling, och

b) bestämde fängelsestraffets längd till ett år och nio månader.

Hovrättens dom meddelad: den 22 juni 2017.

Mål nr: B 3934-17.

Lagrum: 3 och 6 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Litteratur: RättsPM 2016:1 (uppdaterad feb. 2017), utarbetat inom Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Stockholm, s. 29, 77 f. och 197; Martin Borgeke m.fl., Studier rörande påföljdspraxis med mera, 5 uppl. 2013, s. 980 f.