RH 2017:59

Åklagaren åtalade R.A. för krigsförbrytelse enligt följande gärningsbeskrivning.

Under våren och sommaren 2015 pågick en intern väpnad konflikt i regionen Salah al-Din i Irak mellan å ena sidan staten Irak och å andra sidan Islamiska staten (IS).

R.A. har vid denna tidpunkt varit ansluten till en milis solidarisk med irakiska regimen alternativt har han varit ansluten till den irakiska regimens armé - båda med syfte att bekämpa IS.

Såsom ansluten till någon av dessa organisationer har R.A. vid ett tillfälle under våren sommaren 2015 i regionen Salah al-Din, tillsammans och i samförstånd med andra, utsatt i vart fall fyra döda och enligt allmän folkrätt skyddade personer tillhörande motparten eller civilbefolkningen för förödmjukande eller nedsättande behandling. De döda personerna är att betrakta som skyddade personer eftersom de blivit försatta ur stridbart skick genom död i strid alternativt dödats som civila. Den förödmjukande eller nedsättande behandlingen har bestått i att R.A. har poserat och låtit sig fotograferas intill de dödade personernas skändade kroppar/huvud samt därefter, i juli 2015 i Irak, låtit publicera bilder från ovan nämnda tillfälle på sin profil på den sociala nätverkstjänsten Facebook, där de fått spridning.

R.A. har således poserat, låtit sig fotograferas och låtit publicera vissa fotografier enligt följande:

a) R.A. intill delvis avklädda dödade personer (röda bilderna 2, 5, 7-11, 14-16, 18 och 20-21, 24).

b) R.A. intill en av de dödade personernas avskilda huvud (röda bilderna 1, 12, 17, 19 och 22).

Gärningen har varit ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten och ingått som ett led i eller på annat sätt stått i samband med den väpnade konflikten. R.A. har begått gärningen med uppsåt.

Lagrum

4 § 1 st 7 p och 2 st lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

Åklagaren yrkade därutöver att R.A. skulle utvisas på livstid.

R.A. förnekade brott och motsatte sig utvisningsyrkandet. Han vidgick att det var han som syntes på fotografierna intill de dödade personerna.

Blekinge tingsrätt (lagmannen Dan Sjåstad samt nämndemännen Anders Fransson, Anders Härdelin och Liz Wennerberg) anförde i huvudsak följande i dom den 6 december 2016.

DOMSKÄL

Skuld m.m.

Inledningsvis är det genom utredningen, framförallt den skriftliga bevisningen och R.A:s egna uppgifter, utrett att R.A. faktiskt förfarit på sätt åklagaren gjort gällande. Han har således såväl poserat som publicerat bilder i enlighet med vad som påstås i åtalet.

Vidare har åklagaren redovisat en övertygande utredning angående att det under våren och sommaren 2015 pågick en intern väpnad konflikt i regionen Salah al-Din mellan å ena sidan staten Irak och å andra sidan Islamiska staten (IS).

Tingsrätten har härefter att pröva huruvida de avlidna personerna på de i målet aktuella fotografierna kan anses vara sådana skyddade personer som avses i lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Enligt 3 § samma lag framgår att skyddad person är den som är sårad, sjuk, skeppsbruten, krigsfånge eller civil eller i annan egenskap åtnjuter särskilt skydd enligt Genévekonventionerna den 12 augusti 1949, det första tilläggsprotokollet till dessa från 1977 eller annars enligt allmän folkrätt som är tillämplig i väpnad konflikt eller under ockupation. I samband med att nämnda lag togs fram uttalades i förarbetena att lagstiftningen hade till syfte att omfatta det som var brottsligt enligt bl.a. Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (prop. 2013/14:146 s. 69).

Vidare framgår av en fotnot till brottskriterierna i Artikel 8 i Romstadgan att även döda personer omfattas av skyddet för kränkning av sin personliga värdighet. Romstadgan är en kodifiering av den vid ikraftträdandet dittills utvecklade folkrätten. Med hänsyn till bl.a. det anförda får även döda personer anses åtnjuta skydd enligt den svenska lagen.

Enligt 4 § 7 f samma lag döms för krigsförbrytelse, om gärningen ingår som ett led i eller på annat sätt står i samband med en väpnad konflikt eller ockupation, den som utsätter en skyddad person för förödmjukande eller nedsättande behandling som är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten. Det fordras således att den behandling som den skyddade personen utsätts för allvarligt kränker den personliga värdigheten och vid dessa förhållanden kan det inte komma ifråga att straffbelägga glädjeyttringar och segergester i anslutning till i och för sig döda personer. R.A:s poserande m.m. inför de delvis avklädda döda personerna når enligt tingsrätten inte upp till den nivå där de är ägnade att allvarligt kränka den personliga värdigheten. I nu nämnd del ska således åtalet ogillas redan på denna grund. Vad det sedan gäller bilderna där R.A. poserar intill en av de döda personernas avskilda huvud är dessa sådana att R.A. utsätter personen ifråga för nedsättande behandling som är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten. I denna del är således åtalet i objektiv mening styrkt.

Tingsrätten går härefter över till att pröva R.A:s uppsåt och hans invändning om att han känt sig tvingad att medverka på bilderna. R.A. har under huvudförhandlingen gett uttryck för bl.a. avsky mot de på bilderna förekommande döda personerna och det de stod för. Vidare finns inget å det redovisade bildmaterialet som ger anledning till att misstänka att han tvingats att medverka vid fotograferingen, tvärtom ger vissa bilder intryck av motsatsen. Vidare har hans förklaringar om att han t.ex. inte kunnat titta på den döde vid fotograferingen blivit motbevisad när han senare förevisats bilder där han tittar på den döde och håller en skruvmejsel mot dennes öga. Vid dessa förhållanden är hans invändning om bristande uppsåt och nöd motbevisad. Åtalet är således styrkt i ovan redovisad del. Gärningen är att bedöma på det sätt som åklagaren gjort gällande.

Påföljd

R.A. förekommer under ett avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes av Hovrätten över Skåne och Blekinge den 4 juli 2016 för rån till fängelse tre år sex månader. Han avtjänar för närvarande fängelsestraffet. I samma dom utvisades R.A. och förbjöds återvända hit före den 12 april 2026.

Med hänsyn till R.A:s personliga förhållanden, hans övriga brottslighet och den nu aktuella brottsligheten kan annan påföljd än fängelse inte komma ifråga. Straffvärdet för den nu aktuella brottsligheten är enligt tingsrätten fängelse ett år. Fängelsestraffet ska ådömas honom särskilt och tingsrätten finner med beaktande av att påföljderna, se bl.a. tidigare dom, tillsammans inte ska överstiga vad som skulle ha dömts ut för den samlade brottsligheten att det nu utdömda fängelsestraffet kan stanna vid sex månader.

Utvisning och häktning

Med hänsyn till bedömningen av nu aktuell brottslighet och tidigare beslut om utvisning saknas skäl att förordna om utvisning för längre tid än vad som redan skett. Åklagarens yrkande om utvisning lämnas därför utan bifall.

Med hänsyn till R.A:s relativt svaga anknytning till Sverige och omständigheterna i övrigt föreligger det i och för sig en flyktfara. Åklagarens yrkande om s.k. villkorad häktning kan emellertid mot bakgrund av den tid R.A. har kvar att avtjäna på tidigare ådömt fängelsestraff inte anses för närvarande befogat och lämnas därför utan bifall.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer R.A. för krigsförbrytelse till fängelse sex månader, ogillar yrkandet om utvisning och lämnar yrkandet om villkorad häktning utan bifall.

Åklagaren och R.A. överklagade. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle bifalla åtalet fullt ut och under alla förhållanden döma R.A. till ett längre fängelsestraff samt besluta att utvisa honom på livstid.

R.A. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättspresidenten Lennart Svensäter, hovrättsrådet Per G. Hansson referent, f.d. rådmannen Bengt-Åke Jönsson samt nämndemännen Ewa Karlsson och Kenneth Johansson) biföll åtalet i dess helhet och anförde följande.

DOMSKÄL

Skuld

Hovrätten ansluter sig inledningsvis till tingsrättens bedömning att det genom utredningen i målet är klarlagt att R.A. agerat på sätt åklagaren angett i sin gärningsbeskrivning och att gärningen ingått som ett led i eller på annat sätt stått i samband med en väpnad konflikt i regionen Salah al-Din i Irak. På de av tingsrätten anförda skälen instämmer hovrätten också i bedömningen att med "person", i definitionen av skyddade personer i 3 § lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, även ska förstås döda personer. Av detta följer att de döda personer som syns på de i målet aktuella fotografierna vid tillfället var skyddade personer.

För att straffansvar för krigsförbrytelse enligt 4 § första stycket 7 ovan nämnda lag ska komma i fråga krävs enligt lagens förarbeten att någon förnedrar, nedvärderar eller på annat sätt utsätter en person för behandling som allmänt sett kan anses utgöra ett skändande av den personliga värdigheten. Det uppställs inget krav på att den förödmjukande eller nedsättande handlingen ska förorsaka en konstaterbar effekt. De gärningar som omfattas av straffansvaret kan vara av varierat slag. Det kan vara fråga om sexuella övergrepp, olika former av misshandel, hot eller gärningar varigenom någon tvingas utföra eller tåla allvarligt förnedrande eller förolämpande handlingar (se prop. 2013/14:146 s. 268 f.). Enligt hovrättens mening bör bedömningen av huruvida en förödmjukande eller nedsättande behandling av en skyddad person är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten göras utifrån det sammanhang som behandlingen sker i. Till skillnad från tingsrätten anser därför hovrätten att det inte generellt sett går att undanta segergester eller glädjeyttringar från vad som kan utgöra en straffbar krigsförbrytelse eftersom det beror på i vilket sammanhang de görs och hur de tar sig uttryck. Hovrätten övergår därför till att först bedöma i vilket sammanhang som R.A. har agerat.

Av fotografierna framgår, som tingsrätten närmare redogjort för, att några av kropparna är förenade med varandra genom att en svart rem fästs runt halsen på dem. Tre av kropparna synes dessutom vara förbundna med varandra med hjälp av en kedja och två av dem saknar delvis kläder på kroppen. Omständigheterna talar starkt för att kropparna släpats till platsen. Innehållet i den åberopade filmen, som publicerats på R.A:s Facebookkonto och som förefaller filma skeendet innan kropparna fotograferades, ger också stöd för en sådan slutsats. Filmen visar nämligen både hur kroppar släpas på marken och hur en svårt skadad eller död person transporteras liggande på rygg ovanpå motorhuven på en bil. Enligt hovrättens bedömning har de döda personerna transporterats till platsen och placerats där på ett för de döda personerna förnedrande sätt. Sett i ljuset av det anförda har hovrätten svårt att se något annat rimligt motiv för den efterföljande fotograferingen av kropparna än att den skett i ett fortsatt skändande syfte. Av fotografierna framgår vidare att det är flera personer som fotograferar och poserar vid de döda personerna. Det råder därför ingen tvekan om att R.A. handlat tillsammans och i samförstånd med andra personer. På de av tingsrätten anförda skälen är det även klarlagt att R.A. inte har handlat i nöd eller haft bristande uppsåt till sitt agerande. När det gäller frågan om R.A:s behandling av personerna på fotografierna utgör krigsförbrytelser gör hovrätten följande bedömning.

Hovrätten ansluter sig inledningsvis till tingsrättens bedömning att R.A. genom att posera intill en av de dödade personernas avskilda huvud (- - -) har utsatt den döda personen för en sådan förödmjukande eller nedsättande behandling som varit ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten. Hovrätten gör samma bedömning beträffande de fotografier där R.A. aktivt poserar vid kropparna där någon sätter en fot mot en av de dödas huvud (- - -), där R.A. sätter en fot eller vapen mot bröstkorgen på en av de döda personerna (- - -) och där R.A. tittar in i kameran och pekar mot en av kropparna (- - -). Beträffande de bilder som är s.k. selfies dvs. där bl.a. R.A. förekommer i förgrunden av bilden men där en eller två döda personer är i bildernas fokus (- - -) anser hovrätten, med hänvisning till vad som tidigare anförts om syftet med fotografieringen, att R.A:s agerande även i denna del utsatt de döda personerna för en sådan förödmjukande eller nedsättande behandling som varit ägnad att allvarligt kränka deras personliga värdighet. Det förhållandet att R.A. på någon av bilderna verkar göra en segergest med ena handen i form av ett v-tecken är inte ägnat att förändra bedömningen av hans agerande. Åtalet är därmed styrkt i angivna delar.

Utredningen visar vidare att R.A. publicerat de aktuella bilderna (- - -) på sitt Facebookkonto. Genom publiceringen har han möjliggjort en obegränsad spridning av bilderna inom framförallt Facebook men även inom Internet. Personerna på bilderna har varit möjliga att känna igen. Genom publiceringen har han behandlat de fotograferade personerna på sådant förödmjukande och nedsättande sätt som varit ägnat att allvarligt kränka personernas värdighet. Åtalet är alltså styrkt även i denna del.

Sammantaget har R.A. gjort skyldig till krigsförbrytelser på det sätt som framgår av gärningsbeskrivningen. Åtalet ska således bifallas fullt ut.

Påföljd

Den samlade brottslighetens straffvärde är högre än vad tingsrätten funnit och motsvarar enligt hovrättens mening fängelse i ett år och sex månader. R.A. dömdes av denna hovrätt den 4 juli 2016 för rån till fängelse i tre år och sex månader, vilket han för närvarande avtjänar. Med beaktande av bestämmelsen i kap. 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2016 bör fängelsestraffets längd bestämmas till nio månader.

Utvisning, förverkande och häktning

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömningar i frågorna om utvisning och förverkande. Med hänsyn till att R.A., enligt ett av Kriminalvården den 7 juli 2016 fattat strafftidsbeslut, tidigast kan bli villkorligt frigiven från fängelsestraffet den 8 mars 2018 föreligger inte tillräckliga skäl för att häkta honom i samband med att han blir villkorligt frigiven.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten, som tillämpar 34 kap 1 § f första stycket 2 och 3 § f andra stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2016, bestämmer fängelsestraffets längd till 9 månader. I övrigt gäller tingsrättens domslut.

Hovrättens dom meddelad: den 11 april 2017.

Mål nr: B 3187-16.

Lagrum: 4 § första stycket 7 p och andra stycket lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Litteratur: Prop. 2013/14:146 s. 69 och 268 f.