RH 2017:6

En offentlig försvarare har fått högre ersättning för arbete än motsvarande timkostnadsnormen när han under en helg varit närvarande vid ett polisförhör med huvudmannen.

Attunda tingsrätt

Advokaten T.M. förordnades som offentlig försvarare för S.M. med anledning av att S.M. misstänktes ha gjort sig skyldig till bidragsbrott. Senare informerades tingsrätten om att förundersökningen hade lagts ned och T.M. fick tillfälle att bl.a. ge in kostnadsanspråk. Han begärde då ersättning för bl.a. en timmes arbete under en helg med 2 645 kr och angav att det avsåg ersättning motsvarande helgtaxa. I arbetsredogörelsen angav T.M. att han medverkat vid ett polisförhör en lördag och i samband med det också haft ett samtal med sin klient.

Den 30 november 2016 beslutade tingsrätten (lagmannen Inger Söderholm) att skriva av målet och tillerkänna T.M. ersättning av allmänna medel, varvid ersättningen bestämdes i enlighet med den då gällande timkostnadsnormen inom rättshjälpsområdet.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

Advokaten T.M. har för arbete utfört lördagen den 8 oktober 2016 begärt ersättning med 2 645 per timme. Enligt 1 § i föreskrifterna i DVFS 2015:7 betalas den högre ersättningen endast i de fall den offentliga försvararen har deltagit i en häktningsförhandling som ägt rum under lördag (eller annan i föreskriften nämnd dag). Eftersom det inte varit någon sådan helgförhandling ska timersättningen bestämmas enligt den vanliga timtaxan.

T.M. överklagade beslutet och begärde att han skulle få den ersättning som han begärt vid tingsrätten. Som skäl anförde han att arbetet avsett medverkan vid ett polisförhör som, trots att hans huvudman inte var frihetsberövad, av utredaren i ärendet hade bestämts till en lördag samt att arbetet har behövts för att tillvarata huvudmannens intressen.

Justitiekanslern medgav begärd ändring och hänvisade till ett likartat mål avgjort av Göta hovrätt.

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig och Lars Olsson samt tf. hovrättsassessorn Olof Zachrisson, referent) biföll i beslut den 17 februari 2017 T.M:s överklagande.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

En offentlig försvarare har enligt 21 kap. 10 § första stycket rättegångsbalken rätt till skälig ersättning av allmänna medel för det arbete som uppdraget krävt. Ersättningen för arbete ska bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av en timkostnadsnorm beslutad av regeringen. Vid tidpunkten för tingsrättens beslut uppgick normen till 1 323 kr.

En offentlig försvarare som under en helg deltagit i en häktningsförhandling erhöll ersättning för arbete med 2 645 kr enligt föreskrifterna om ersättning vid helgförhandling (DVFS 2015:7). Enligt 21 kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken får ersättningen avvika från timkostnadsnormen även i andra fall, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget utförts med, eller andra omständigheter av betydelse, ger anledning till det.

Högsta domstolen prövade i rättsfallet NJA 1998 s. 507 om det fanns skäl att göra avsteg från timkostnadsnormen för medverkan vid förhör under en helg. Den misstänkte var i det fallet anhållen och hade vägrat att utan kontakt med sin försvarare yttra sig vid förhör. Försvararen biträdde vid förhör under en söndag och häktningsförhandling hölls dagen därpå. I skälen framhöll Högsta domstolen att det fick antas att något meningsfullt förhör inte hade kunnat hållas utan försvararens medverkan, som också synes ha stått i överensstämmelse med förhörsledarens önskemål, samt att det måste förutsättas ha varit av värde för utredningen att ett sådant förhör kom till stånd innan häktningsframställning gjordes. Enligt Högsta domstolen fanns det därför ett så starkt behov av försvararens medverkan att omständigheterna gav anledning att avvika från timkostnadsnormen.

Efter Högsta domstolens avgörande har det inom EU pågått ett arbete med att stärka misstänktas och tilltalades processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden, vilket lett till att ett direktiv om försvararrättigheter har antagits (Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013). Direktivet har vid genomförandet i svensk rätt bland annat medfört ändringar i rättegångsbalkens regler om rätten att ha försvarare närvarande vid förhör och andra utredningsåtgärder (se prop. 2015/16:187 s. 30 f.). Lagändringarna trädde i kraft den 27 november 2016. Av intresse här är att det numera följer av 23 kap. 10 § fjärde stycket rättegångsbalken att den misstänkte som huvudregel har rätt att vid förhör ha sin försvarare närvarande, oavsett om förhöret är påkallat av den misstänkte eller inte. Enligt den tidigare lydelsen gällde, vid förhör som inte hölls på den misstänktes begäran enligt 18 § andra stycket, att försvararen fick närvara om det kunde ske utan men för utredningen. Lagändringen har alltså stärkt den misstänktes rätt att vid förhör ha sin försvarare närvarande. Utvecklingen bör enligt hovrätten tillmätas betydelse vid bestämmandet av ersättning för arbete utfört av försvarare i samband med förhör hållet under en helg.

I nu aktuellt fall har T.M. i egenskap av offentlig försvarare kallats till och deltagit vid polisförhör en lördag. Eftersom arbetet inte utförts med anledning av en häktningsförhandling kan, som tingsrätten angett, ersättningen inte bestämmas med tillämpning av de särskilda föreskrifterna om ersättning vid helgförhandling. T.M. har dock inte kunnat påverka när förhöret skulle hållas och hans huvudman har haft rätt att ha sin försvarare närvarande vid förhöret. Enligt hovrättens mening är omständigheterna därmed sådana att det finns anledning att avvika från timkostnadsnormen vid bestämmande av ersättningen. Eftersom arbetet utförts under en helgdag bör timersättningen, i enlighet med vad T.M. begärt, motsvara vad som vid tillfället skulle ha utgått enligt föreskrifterna om ersättning vid helgförhandling, dvs. 2 645 kr per timme.

T.M:s begäran ska alltså bifallas.

Hovrättens beslut meddelat: den 17 februari 2017.

Mål nr: Ö 11326-16.

Lagrum: 21 kap. 10 § första stycket och 23 kap. 10 § fjärde stycketrättegångsbalken.

Litteratur: NJA 1998 s. 507; prop. 2015/16:187 s. 30 f.; Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013; Göta hovrätts beslut 2017-01-03 i mål nr Ö 3071-16.