RH 2018:22

Åklagaren yrkade ansvar för grovt ocker under påstående, att den tilltalade hade utnyttjat målsägandens oförstånd genom att påverka och förmå målsäganden att utställa en fullmakt som gav honom rätt att disponera över målsägandens banktillgångar och att den tilltalade därefter med stöd av fullmakten vidtagit olika transaktioner varigenom han tillgodogjort sig dessa tillgångar. Hovrätten fann att åtalet för ocker inte kunde bifallas då de vidtagna transaktionerna skett utan utnyttjande av målsägandens oförstånd. Då hovrätten vidare fann att förutsättningar saknades för att pröva om gärningspåståendet innefattade något annat brott, ogillades åtalet.

Södertörns tingsrätt

K.B.E. är född 1929. - - - För ett antal år sedan fick K.B.E. genom en släkting kontakt med J.H., som arbetade som hantverkare. J.H. hjälpte K.B.E. med arbeten på hennes fastighet och deras förhållande utvecklades efter hand till vänskap. I slutet av år 2013 folkbokförde sig J.H. hos K.B.E., ett förhållande som fortfarande består.

Åklagaren åtalade J.H. för grovt ocker (9 kap 5 § första och tredje styckena brottsbalken) med följande gärningspåstående.

J.H. har mellan den 27 januari 2015 och den 15 augusti 2016 utnyttjat K.B.E:s oförstånd för att bereda sig förmån som står i uppenbart missförhållande till eventuella tjänster som J.H. kan ha utfört för K.B.E:s räkning.

Förfarandet har inneburit att J.H. påverkat och förmått K.B.E. att den 27 januari 2015 utställa en fullmakt som givit J.H. rätt att disponera över K.B.E:s banktillgodohavanden i SE Banken för att därefter låta försälja värdepapper och göra uttag som kommit J.H. till godo enligt nedan.

1. Försäljning den 29 december 2015 av värdepapper till ett värde av 100 000 kr, med påföljande uttag om motsvarande belopp under perioden den 30 december 2015-26 januari 2016.

2. Försäljning den 1 februari 2016 av värdepapper till ett värde av 205 144 kr, med påföljande uttag om samma belopp under perioden den 4 februari 2016-17 juni 2016.

3. Försäljning den 29 juli 2016 av värdepapper till ett värde av 65 190 kr, med påföljande uttag om 65 000 kr under perioden den 8 augusti 2016-15 augusti 2016.

Det hände på - - -, Stockholms stad, eller på andra platser i landet. J.H. begick gärningarna med uppsåt.

Brottet bör bedömas som grovt med hänsyn till det sammanlagda värdet av förmånerna och sett till att K.B.E. som äldre och med nedsatt minnesfunktion haft begränsade möjligheter att värja sig mot den påverkan hon utsatts för.

J.H. förnekade gärningarna.

Tingsrätten (f.d. rådmannen Gustaf Lindstedt samt nämndemännen Mi Alforsen, Stefan Blomquist och Solbritt Östergren) dömde J.H. i dom den 16 november 2017 för grovt ocker i enlighet med åtalet till villkorlig dom jämte dagsböter.

Hovrätten

J.H. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.

Åklagaren och K.B.E., som biträdde åtalet även i hovrätten, motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Domskäl

Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Lars Hesser, hovrättsrådet Mari-Ann Roos, referent, och tf. hovrättsassessorn Mushka Pistol samt nämndemännen Glenn Andersson och Per-Åke Olofsson) anförde i dom den 18 september 2018 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Utredningen i hovrätten är i allt väsentligt densamma som i tingsrätten. J.H. har som ny bevisning åberopat vittnesförhör med O.R.

- - -

I målet är ostridigt och utrett att J.H. med stöd av den aktuella bankfullmakten har vidtagit de transaktioner som beskrivs i åtalet under punkterna 2 och 3. J.H. har förnekat att det är han som beordrat försäljning av värdepapper den 29 december 2015 enligt punkten 1 i åtalet, men vidgått att det mestadels är han som gjort de efterföljande uttagen under perioden den 30 december 2015-26 januari 2016.

- - -

Hovrätten finner att den av åklagaren åberopade utredningen visar att K.B.E. under den åtalade tidsperioden, på grund av kognitiv svikt och sannolikt begynnande demens, hade ett sådant bristande omdöme i allmänhet att hon vid undertecknandet av fullmakten befann sig i ett tillstånd av oförstånd. Den bedömningen förändras inte av O.R:s uppgifter. Hovrätten noterar därvid att flera av förhörspersonerna uppgett att K.B.E. stundvis kunde vara klar och att hon hade en förmåga att dölja sitt tillstånd.

- - -

För ocker döms enligt 9 kap. 5 § brottsbalken den som vid avtal eller någon annan rättshandling utnyttjar bl.a. någons oförstånd till att bereda sig förmån som står i uppenbart missförhållande till motprestationen eller för vilken motprestation inte ska lämnas.

Hovrätten anser att det är utrett att J.H. genom att utnyttja K.B.E:s oförstånd påverkat och förmått henne att den 27 januari 2015 utfärda den fullmakt som gav honom möjlighet att utföra de i målet aktuella transaktionerna. Att utfärda en fullmakt utgör en rättshandling. En fullmakt kan emellertid inte anses utgöra en förmån; den ger fullmaktshavaren rätt (behörighet) att handla i fullmaktsgivarens intresse i enlighet med dennes instruktioner (befogenhet). Det förhållandet att J.H. de facto utnyttjat fullmakten i sitt eget och inte i K.B.E:s intresse förändrar inte bedömningen att en fullmakt inte kan anses utgöra en förmån (se t.ex. Stefan Lindskogs särskilda yttrande i NJA 2011 s. 524, p. 6 och 8).

I målet har inte påståtts att J.H. i samband med transaktionerna (försäljningen av värdepapper och/eller de därefter följande uttagen) utnyttjat K.B.E:s oförstånd till att exempelvis förmå henne att ge honom gåvor (jfr NJA 2013 s. 1130). I stället synes han helt enkelt ha missbrukat den behörighet han skaffat sig genom fullmakten. Eftersom J.H. inte utnyttjat K.B.E:s oförstånd till att bereda sig någon förmån kan åtalet för ocker inte bifallas.

Åklagaren har med anledning av fråga från hovrätten förklarat att han vidhåller brottsrubriceringen ocker och bedömer att den åtalade gärningen inte utgör förskingring eller trolöshet mot huvudman. Vid nu angivna förhållanden saknas förutsättningar för hovrätten att pröva om gärningspåståendet innefattar något annat brott (se Europadomstolens domar i målen Pélissier och Sassi mot Frankrike, dom 1999-03-25, och IH m.fl. mot Österrike, dom 2006-04-20, samt jfr NJA 2004 s. 757).

Med beaktande av ovanstående ska åtalet ogillas.

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom ogillar hovrätten åtalet.