NJA 2004 s. 757

Domskäl

Tingsrätten (ordförande f.d. lagmannen Karl-Olof Lidin) anförde i dom den 10 oktober 2001 följande i domskälen beträffande åtalspunkten 1:

B.C. har förnekat att han haft med lapparnas uppsättande att göra och bestritt såväl ansvar som skadestånd. Som i och för sig skäligt skadestånd har han vitsordat 3 000 kr för kränkning.

Genom E.G:s uppgifter och vittnesmål av fyra vid Kronborgsskolan verksamma personer är utrett att de av åklagaren angivna lapparna satts upp på skolan och i E.G:s trappuppgång. Lapparna innefattar sammanklippning av nakenbilder på E.G., som åtminstone i sitt samlade skick och i förening med de förolämpande uttalanden om E.G:s person som också återfinns på lapparna måste anses såväl uppenbart sedlighetssårande som grovt kränkande mot E.G.

Någon direkt bevisning om vem som satt upp lapparna föreligger inte i målet. Att E.G. själv skulle vara inblandad i företaget - vilket B.C. under förhöret med honom åtminstone antytt som en möjlighet - finner tingsrätten helt orimligt. Den enda plausibla förklaringen till att lapparna satts upp är enligt tingsrättens bedömande att en person med utpräglat hatisk inställning till E.G. gjort det för att skada henne i förhållande till den skola där hon studerar och till hennes grannar. B.C. har under huvudförhandlingen på ett synnerligen eklatant sätt givit uttryck för mycket aggressiva känslor mot E.G. och hennes närmaste. Härtill kommer att originalbilderna till collagen på lapparna påträffats i en av B.C. disponerad dator och att bilderna enligt E.G:s uppgifter - som tingsrätten sätter tilltro till - tagits av B.C. under den tid parterna sammanlevde. B.C. har påstått att bilderna lagts in i datorn från en kassett som lämnats till honom av en person vid namn H.D., som emellertid inte trots efterspaning från polisen kunnat påträffas och inte heller kunnat återfinnas i befolkningsregistret. Vid huvudförhandlingen har B.C. framkastat att mannens namn möjligen är D. Tingsrätten finner B.C:s uppgifter om den okände mannen icke förtjäna avseende och anser det ställt utom rimligt tvivel att B.C. varit ansvarig för uppsättandet av lapparna. Härigenom har han, såsom åklagaren påstått, gjort sig skyldig till sexuellt ofredande mot E.G. och denna gärning anser tingsrätten har ett betydande straffvärde. För den kränkning som E.G. utsatts för är hon berättigad till skadestånd, och det yrkade beloppet 20 000 kr är enligt tingsrättens bedömande skäligt. Eftersom E.G. inte varit sjukskriven eller eljest åsamkats någon påvisbar skada kan däremot ersättning för sveda och värk enligt tingsrättens mening inte utgå.

Tingsrätten fann åtalen under övriga åtalspunkter styrkta utom åtalet för egenmäktighet med barn (åtalspunkten 3), som tingsrätten fann böra lämnas utan bifall. Vissa av skadeståndsyrkandena skulle enligt tingsrätten bifallas helt eller delvis.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde B.C. för olaga hot enligt 4 kap. 5 § BrB, ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB, sexuellt ofredande enligt 6 kap. 7 § BrB, förgripelse mot tjänsteman enligt 17 kap. 2 § 1 st. BrB och överträdelse av besöksförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om besöksförbud till fängelse tre månader. Åtalet för egenmäktighet med barn ogillades. B.C. ålades att betala skadestånd till E.G. och ytterligare två målsägande.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Robert Nordh och Jan E Ohlsson, referent, hovrättsassessorn Jacob Heister samt två nämndemän) anförde i dom den 13 december 2002 följande i domskälen beträffande åtalspunkten 1:

I hovrätten har förnyade förhör ägt rum med E.G. och B.C., medan vittnesmålen från fyra vid Kronborgsskolan verksamma personer samt en polisman, som i februari 2000 hållit förhör med B.C., har spelats upp från tingsrättens bandupptagningar. Bilder som anträffats i en av B.C. disponerad dator samt i gärningsbeskrivningen angivna A4-lappar har förevisats.

B.C. har i hovrätten, liksom vid tingsrätten, förnekat att han haft något att göra med uppsättningen av lapparna. Han har uppgett bl.a. följande. Han har tagit del av bilderna men inte alla. Originalbilderna förvarades bland andra fotografier i en låda i ett särskilt utrymme i källaren. De försvann i samband med att E.G. flyttade. Det var E.G. som förde in bilderna i datorn. Datorn fanns hos honom. Själv visste han dock inte hur man kunde öppna bildfilerna. Vid något tillfälle hade någon lagt en diskett i hans brevlåda, och han bad en bekant, ”Ankan”, att titta på vad den innehöll. Det var samma bilder som fanns i datorn. Han tror att ”Ankan” heter B-A.D., men han är inte säker på detta. Han hittade vid ett tillfälle i sin trappuppgång och på gården ett antal exemplar av svart/vita collagelappar med bilder på E.G. I samband med ett polisförhör visade han en sådan lapp för polismannen.

E.G. har uppgett följande. Originalbilderna fanns i en stor låda i en garderob. De hade tagits av B.C. När hon flyttade från bostaden 1999 blev bilderna kvar hos B.C. Hon känner inte till hur bilderna har hamnat i B.C:s dator. Hon fick i slutet av januari 2000 kännedom om de första collagelapparna, de med bilder i färg, genom skolans rektor. Rektorn överlämnade ett kuvert med några lappar och berättade att de hade varit upphängda i skolkorridoren. E.G. anmälde händelsen till polisen. I början av februari samma år fick hon genom en skolkurator veta att det hade anträffats svart/vita collagelappar bl.a. i anslutning till skolans fack för informationsmaterial. Hon hittade därefter själv ett antal likadana lappar uppsatta i sin trappuppgång och på utsidan av husets entrédörr. Hon kontaktade då polisen och gjorde en ny anmälan. Hon mådde psykiskt dåligt av det inträffade och hade svårt att koncentrera sig på skolarbetet.

Hovrätten gör följande bedömning.

Genom vad E.G. och de till Kronborgsskolan knutna vittnena har uppgett finner hovrätten utrett att de av åklagaren angivna A4-lapparna har satts upp i skolans lokaler och i trappuppgången till E.G:s bostad under den tid åklagaren har angett. Genom B.C:s egna uppgifter har framgått att han hyser kraftig motvilja mot E.G. och är påtagligt präglad av den vårdnadstvist som föreligger. Han har mot denna bakgrund haft ett klart motiv att sätta upp lapparna för att sålunda skada henne såväl i skolan som inför hennes grannar. Det har vidare av utredningen i målet framgått att bilderna som förekommer på dessa lappar har återfunnits i den av B.C. disponerade datorn. B.C:s påståenden om att bilderna införts i datorn utan hans medverkan och om att han själv inte där har kunnat komma åt bilderna framstår som så osannolika att de inte förtjänar avseende. Även om någon direkt bevisning för att B.C. har varit i skolan respektive i E.G:s trappuppgång inte föreligger finner hovrätten med hänvisning till ovan anförda omständigheter, i likhet med tingsrätten, det ställt utom allt tvivel att det är B.C. som satt upp lapparna.

Åklagarens påstående enligt gärningsbeskrivningen att B.C. har anslagit lappar med pornografiska bilder av E.G. i Kronborgsskolan och i hennes trappuppgång är således styrkt. Åklagaren har gjort gällande att B.C. genom detta förfarande har uppträtt anstötligt mot E.G. och att han därför skall dömas för sexuellt ofredande. Det fall av sexuellt ofredande som avses är reglerat i 6 kap. 7 § tredje stycket BrB. Enligt denna bestämmelse döms för sexuellt ofredande ”om någon blottar sig för annan på sätt som är ägnat att väcka anstöt eller eljest genom ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan”. Enligt hovrättens mening bör för ansvar enligt denna bestämmelse krävas att själva handlandet, i detta fall anslåendet av lapparna, skall vara ägnat att väcka anstöt just hos målsäganden. Såvitt framkommit har E.G. inte sett lapparna anslagna i skolan, varför eventuellt sexuellt ofredande mot henne där inte kan anses fullbordat. Försök till sexuellt ofredande är inte brottsligt. Dessutom och framför allt framstår emellertid handlandet som ägnat att väcka anstöt hos personer som kom att se lapparna i skolan eller i trappuppgången, men knappast hos E.G., som ju hade sett bilderna tidigare. Med hänsyn till det sagda finner hovrätten att gärningen inte skall bedömas som sexuellt ofredande.

Gärningsbeskrivningen får emellertid anses också innefatta påståenden som kan föranleda ansvar för annat brott, närmast ärekränkningsbrott. Enligt 5 kap. 1 § BrB skall den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömas för förtal. E.G. har anmält förfarandet till polis vid två tillfällen och får därmed anses ha angett gärningarna till åtal. Hon har dessutom bekräftat brottsangivelsen. Åklagaren har, på särskild fråga, förklarat att han finner åtal av särskilda skäl vara påkallat ur allmän synpunkt. De i 5 kap. 5 § BrB angivna förutsättningarna för prövning av ansvar för förtalsbrott är därmed för handen.

De anslagna lapparna har innehållit såväl uppgifter om E.G:s namn som bilder av grovt pornografisk natur på henne. Genom att anslå lapparna har B.C. utpekat E.G. som klandervärd i sitt levnadssätt. Lapparnas innehåll har dessutom varit sådant att därigenom har förmedlats uppgifter som har varit ägnade att utsätta E.G. för andras missaktning. Av vittnesuppgifterna har framgått att flera personer har sett lappar på olika ställen i skolan. Lapparna har även i övrigt anslagits på platser där det kan förutsättas att ett stort antal personer vanligen rör sig. Det får med hänsyn härtill anses klarlagt att de misskrediterande uppgifterna har kommit till andras kännedom. B.C. skall således dömas för förtal.

Med hänsyn till att uppsättningen av bilderna på de ifrågavarande platserna, i E.G:s skola och i anslutning till hennes bostad, får anses ha varit grovt kränkande för E.G. och varit ägnad att medföra en betydande skada för henne skall brottet bedömas som grovt.

Eftersom B.C. döms för den åtalade gärningen skall han utge den ersättning för kränkning som tingsrätten bestämt. Det brottsliga förfarandet har varit sådant att det åtminstone under en viss tid måste ha åsamkat E.G. psykiskt lidande. Hon är därför berättigad till ersättning för sveda och värk som skäligen kan bestämmas till 1 000 kr.

I fråga om övriga åtalspunkter delade hovrätten tingsrättens bedömning utom beträffande ett åtal för olaga hot som hovrätten bedömde som ofredande. Hovrätten ansåg vidare att B.C. skulle åläggas att betala skadestånd i större utsträckning än tingsrätten hade gjort.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten dömde B.C. för grovt förtal enligt 5 kap. 2 § BrB vad avsåg gärningen under åtalspunkten 1 och för ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB vad avsåg åtalspunkten 4. Hovrätten ändrade också tingsrättens domslut i skadeståndsdelen.