RH 2018:33

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Tomas Zander) anförde i beslut den 26 februari 2018 följande.

SKÄL

Länsstyrelsen har visat sannolika skäl för att Länsstyrelsen har en regressfordran avseende utbetald lönegaranti för obetald lön gentemot Fartygsrestauranger uppgående till yrkat belopp.

Vidare föreligger sannolika skäl för att Fartygsrestauranger haft hand om fartygets drift på sätt som avses i 3 kap. 36 § tredje stycket sjölagen och således för att fordringen är förenad med sjöpanträtt i M/S Birger Jarl. För en fordran som är förenad med sjöpanträtt i ett fartyg får domstol besluta om kvarstad på fartyget även om det inte finns risk för att motparten undandrar sig att betala skulden (3 kap. 40 § tredje stycket sjölagen).

När en fordran ska anses uppkommen beror dels på omständigheterna i det aktuella fallet, dels på vad som utgör en ändamålsenlig tillämpning av den bestämmelse som är i fråga. Enligt 3 kap. 40 § sjölagen upphör sjöpanträtt i fartyg när ett år har förflutit från det att fordringen uppkom, om inte före utgången av denna tid kvarstad eller utmätning, som sedermera åtföljs av exekutiv försäljning av fartyget, blivit säkerställd.

Preskriptionstiden får inte förlängas eller avbrytas men ska inte löpa medan det finns laga hinder mot att fartyget beläggs med kvarstad eller utmäts för borgenärens fordran.

Regressrätten, som det här är fråga om, utlöses av och kan göras gällande i och med att en betalning sker till borgenären och vilar således på flera rättsfakta. Det är först vid tidpunkten för infriandet av huvudfordringen som det sista för fordran nödvändiga rättsfaktumet inträffat. I preskriptionshänseende skulle det medföra orimliga följder om en fordran, på sätt Rederi K. AB resonerat, i princip skulle kunna vara preskriberad innan den ens uppkommit. Enligt tingsrätten bör därför i preskriptionshänseende tidpunkten för sjöpanträttens upphörande styras av när det sista nödvändiga rättsfaktumet inträffat, vilket utgör en rimlig rättstillämpning i föreliggande fall. Fordran har alltså i nu aktuellt hänseende enligt tingsrätten uppkommit vid utbetalningstillfällena, där det första tillfället var den 27 februari 2017 och därefter löpande fram till slutredovisningen den 2 november 2017. Sjöpanträtten har därmed inte upphört.

SLUT

Tingsrätten förordnar om kvarstad på fartyget M/S Birger Jarl till säkerhet för fodringen om 2 609 563 kr jämte ränta som Länsstyrelsen har gentemot

Fartygsrestauranger i anledning av utbetald lönegaranti motsvarande en lönefordran som omfattas av sjöpanträtt.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig och Thomas Kaevergaard, referent, samt tf. hovrättsassessorn Karim Ouahid) anförde i beslut den 5 mars 2018 följande.

SKÄL

Enligt 3 kap. 40 § första stycket sjölagen (1994:1009) upphör sjöpanträtt i fartyg när ett år har förflutit från det att fordringen uppkom, om inte före utgången av denna tid kvarstad eller utmätning, som sedermera åtföljs av exekutiv försäljning av fartyget, blivit säkerställd. Preskriptionstiden får inte förlängas eller avbrytas, men ska inte löpa medan det finns laga hinder mot att fartyget beläggs med kvarstad eller utmäts för borgenärens fordran.

Frågan i hovrätten är främst från vilken tidpunkt preskriptionstiden i ovan angiven bestämmelse ska räknas när staten betalat ut garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497). Det finns ingen för alla fall gällande princip för när en fordran ska anses ha uppkommit. Frågan blir i många fall beroende av ändamålet med den aktuella regeln (se NJA 2009 s. 291).

Den korta preskriptionstiden för sjöpanträtt motiveras av kreditförhållandena inom sjöfartsnäringen, närmast hänsynen till fartygets kreditsäkerhetsvärde (se prop. 1987/88:77 s. 4). För att preskriptionsregeln ska ges en ändamålsenlig tillämpning för arbetstagare vars lönefordringar är förenade med sjöpanträtt, bör tiden räknas från när de kunnat begära betalning av sin fordran från arbetsgivaren. Hovrätten gör därför bedömningen att fordran på lön som är förenad med sjöpanträtt enligt 3 kap. 36 § första stycket 1 sjölagen, vid tillämpning av preskriptionsfristen i 3 kap. 40 § första stycket samma lag, ska anses ha uppkommit när denna förföll till betalning.

Staten har genom att betala ut garantibelopp till arbetstagarna enligt 28 § lönegarantilagen inträtt i arbetstagarnas rätt mot konkursgäldenären. Enligt 3 kap. 48 § sjölagen gäller att sjöpanträtt består även om fordringen överlåts eller tas i anspråk genom utmätning eller på annat sätt övergår till någon annan. Det förhållandet att sjöpanträtten består talar för att preskriptionstiden i 3 kap. 40 § första stycket sjölagen ska räknas från samma tidpunkt oavsett om sjöpanträtten tillkommer arbetstagaren eller staten till följd av en utbetalning enligt lönegarantilagen. Detta är också förenligt med de ändamålsskäl som redovisats ovan. Att preskriptionstiden för statens sjöpanträtt vid utbetald lönegaranti räknas på detta sätt stämmer också väl med vad som allmänt gäller för preskription av regressfordran. (Se Gösta Walin m.fl., Borgen och tredjemanspant, Zeteo 2013, s. 287 f., samt Stefan Lindskog, Preskription, om civilrättsliga förpliktelsers upphörande efter viss tid, Zeteo 2017, s. 413 och 418 f.) Mot bakgrund av det som nu har anförts anser hovrätten att preskriptionstiden för statens nu aktuella fordran ska räknas från den tidpunkt när arbetstagarna hade kunnat begära betalning från arbetsgivaren för sin fordran på lön.

Det framgår av det beslut enligt 16 § lönegarantilagen som Länsstyrelsen gett in i målet att de utbetalda garantibeloppen delvis avser lönefordringar som måste ha förfallit till betalning mer än ett år före tingsrättens beslut. Länsstyrelsen har därmed inte visat sannolika skäl för en fordran om 2 609 563 kr som är förenad med sjöpanträtt i M/S Birger Jarl. Tingsrättens beslut om kvarstad ska därför upphävas.

SLUT

Hovrätten upphäver tingsrättens kvarstadsbeslut.